Senast publicerat
Senast publicerat:

Oroligheterna i Mali fortsätter och i maj genom­fördes en militärkupp mot sittande regering.

En månad tidigare körde det svenska specialförbandet på en mina nära campen i Ménaka, med tre lindrigt skadade som följd. Specialförbandets uppdrag är att motverka islamistiska terror­grupper och bidra till att minska förlusterna inom den FN-ledda insatsen Minusma.

Linda Sundgren
Försvarsmakten

Sent på onsdagskvällen den 21 april patrullerar det svenska specialförbandet i Ménaka i nordöstra Mali området kring campen. Cirka en halv kilometer utanför campen kör ett av fordonen på en mina. Två personer skadas lindrigt. En tredje förs till det franska fältsjukhuset i Gao, men kan efter några timmar återvända till Ménaka och återgå i tjänst. Campen har angripits tidigare, innan den svenska specialstyrkan kom dit, med ett antal döda FN-soldater som följd. Den här gången tycks dock sprängladdningen inte varit riktad mot själva campen. 

– Precis som alla andra som bor på campen deltar vi i försvaret av den och en del i skyddet är att vara aktiv dygnets alla timmar, säger brigadgeneral Anders Löfberg, chef för specialförbandsledningen. En utredning om händelsen pågår, men vår bedömning så här långt är att minan inte var direkt riktad mot oss. 

Liknande läsning:
än så länge har vi inte behövt sätta in vår enhet i en stridssituation.

Det svenska specialförbandet ingår i Task Force Takuba som är en del av den större franskledda operationen Barkhane. Förbandet är en helikopterburen enhet bestående av 150 personer från främst specialförband men också från K3 och Fjärde sjöstridsflottiljen. Inledningsvis deltog även flygvapnet med ett C-130 Hercules transportflygplan, stationerad i Niamey i grannlandet Niger. Förbandet är en snabbinsatsstyrka som med kort varsel kan sättas in vid oförutsedda händelser. Stödet riktar sig till förband inom Task Force Takuba, de maliska säkerhetsförbanden samt – vid särskilda händelser – även till trupp inom operation Barkhane och FN-insatsen Minusma.

– Vi är helikopterburna för att snabbt kunna förflytta oss och vi har genomfört ett flertal operationer. Vid några tillfällen har vi framgrupperat och när hotfulla situationer uppstått har vi visat vår närvaro. Men än så länge har vi inte behövt sätta in vår enhet i en stridssituation, säger Anders Löfberg.

Mali ligger i det inre av Västafrika och är ett av världens fattigaste och mest biståndsberoende länder. Från 1992 - då flerpartisystem återinfördes efter många års diktatur – och fram till militärkuppen i mars 2012 var Mali en relativt stabil demokrati. Sedan 2012 har landet präglats av utdragna konflikter mellan tuaregiska separatister och islamistiska terrorgrupper som krävt tusentals människors liv. Sommaren 2015 skrev den maliska regeringen och två väpnade grupperingar under ett fredsavtal, men oroligheterna i landet har fortsatt. Den 24 maj inträffade en ny militärkupp där malisk militär grep presidenten och premiärministern och satte dem i förvar på en militärförläggning utanför huvudstaden Bamako.

Mali är hårt drabbat av jihadister, nationella separatister och organiserad brottslighet och Minusma är en av de dödligaste insatserna i FN:s historia. Ménaka ligger i en av landets mest oroliga delar, nära gränsen till Niger. Här pågår trafficking, kidnappningar och handel med vapen och narkotika. Islamistiska terrorgrupper med koppling till såväl Islamiska staten som Al Qaida är etablerade i regionen och det förekommer stridigheter mellan inhemska folkgrupper. Specialstyrkorna inom Task Force Tabuka finns utspridda på flera platser i Mali med deltagande förband från bland andra Tjeckien och Estland.

– Task Force Takuba har till uppgift att rådge, stödja och mentorera de maliska styrkorna. Operation Barkhane är, med ingående specialförband, en del av engagemanget för att stödja maliska säkerhetsstyrkors arbete med att skapa fred och stabilitet, säger Anders Löfberg.

FAKTA

Försvarsmakten startar en blodbank för styrkorna i Mali
rsvarsmakten öppnar en egen blodbank i Sverige för att säkra tillgången till blod för de svenska styrkor som tjänstgör i Mali. Det enligt uppgift på Sveriges televisions webbplats den 30 maj. 

”Vi gör det för att säkerställa att vi över tid har tillgång till blod- och blodprodukter för våra förband i den riskfyllda miljö de befinner sig i”, sa överste Claes Ivgren, chef för Försvarsmedicin, till SVT.

Miljön som den svenska specialstyrkan verkar inom innebär stora påfrestningar för soldaterna. Temperaturer över 40 grader är inte ovanligt och operationsområdet sträcker sig långt ut i den karga terrängen. Anders Löfberg säger att han aldrig riktigt släpper oron för sin personal på plats i Mali, men tillägger att den svenska enheten har de bästa förutsättningarna för att lösa uppgiften.

– Det här är med mig 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan, men jag känner mig ändå så trygg som man nu kan när man beordrat personal till en sådan här insats. Vi har kunnat genomföra den träning, utbildning och de övningar vi behövt göra. Deras utrustning är den bästa vi kan uppbringa och med franska och våra egna underrättelser har vi en god bild av de grupperingar som är aktiva i området.

Det svenska specialförbandet ska vara på plats i ytterligare knappt tolv månader. Nyligen ställde regeringen frågan till Försvarsmakten om möjligheten att förlänga det svenska bidraget i Task Force Takuba. Ärendet utreds nu vid myndigheten.

– Vår plan är att om något mindre än ett år ta hem det förband vi har där nu. Om vi ska fortsätta bidra kommer det förmodligen att ske med någon annan förmåga än den vi har på plats i dag, säger Anders Löfberg.

Om vi ska fortsätta bidra kommer det förmodligen att ske med någon annan förmåga än den vi har på plats i dag.

Läget i Mali är fortsatt osäkert och den 24 maj genomfördes en militärkupp i landet. Maliska soldater grep president Bah N’Daw och premiärminister Moctar Ouane och satte dem i förvar på militärförläggningen Kati utanför huvudstaden Bamako. Som en reaktion mot militärens agerande har Frankrike tillfälligt avbrutit samarbetet med Malis försvarsmakt och flyttat högkvarteret för Task Force Takuba från Mali till Paris.

– För stunden påverkar det inte den svenska delen av Task Force Takuba i någon större utsträckning, meddelar försvarsminister Peter Hultqvist i en skriftlig kommentar.

Den 10 juni meddelade den franske presidenten Emmanuel Macron att Frankrike avslutar operation Barkhane på grund av den maliska regeringens förhandlingar med väpnade islamistgrupper, enligt AFP. Operationen ska istället ska ersättas av en internationell insats där Frankrike kommer delta.

Svensk militär har varit på plats i Mali sedan slutet av 2014, genom den FN-ledda insatsen Minusma. Inledningsvis var styrkan stationerad på Camp Nobel utanför Timbuktu men har sedan ett år tillbaka omgrupperat till Camp Castor i Gao, cirka 60 mil österut. Sveriges bidrag till Minusma består av 215 personer. Därutöver deltar Sverige med åtta individer i EU:s träningsinsats EUTM Mali.

FAKTA

De senaste händelserna i Mali

15 mars: Tiotals döda i attack mot militärpostering
Minst 33 regeringssoldater dödas och 14 skadas när väpnade gärningsmän på motorcyklar och i skåpbilar stormar en militärpostering utanför staden Ansongo i norra Mali, nära gränsen mot Niger och Burkina Faso. I jakten på förövarna dödas senare ett 20-tal jihadister, enligt den maliska militären. En knapp vecka senare tar Islamiska staten i större Sahara (ISGS) på sig dådet.

30 mars: FN meddelar att 19 civila dödades i franskt flyg­angrepp
Det franska flygangreppet utanför byn Bounti i mellersta Mali den 3 januari krävde 22 människors liv, däribland 19 civila, enligt en ny rapport från FN. Frankrike avvisar bestämt uppgifterna och upprepar att endast jihadister dödades i attacken. FN-rapporten bekräftar bybornas uppgifter om att en bröllopsfest med hundratalet gäster ska ha träffats i flygattacken, men enligt Frankrike pågick ingen fest. Enligt FN-
rapporten befann sig fem medlemmar av en jihadistgrupp på festen. FN-rapporten bygger på en utredning som genomförts av FN-missionen Minusma. Frankrike ifrågasätter metoderna som utredningen bygger på.

15 april: Allmänna val i februari 2022
Övergångsregeringen meddelar att president- och parlamentsval ska hållas den 27 februari 2022. En eventuell andra omgång i presidentvalet genomförs den 13 mars och i parlamentsvalet den 22 mars. Om detta förverkligas infrias löftet om en högst 18 månader övergångsperiod. En folkomröstning om en ny författning ska hållas den 31 oktober 2021 och lokal- och regionval planeras till den 26 december 2021.

19 april: Boubou Cissé frias av Högsta domstolen
Högsta domstolen lägger ned rättssaken mot den avsatta premiärministern Boubou Cissé, som misstänks ha försökt störta övergångsregeringen. Fallet läggs ner i en lägre rättsinstans redan i mars 2021, men överklagas till Högsta domstolen. Cissé var premiärminister under expresident Keïta som avsattes i kuppen i augusti 2020.

24 maj: Militär griper presidenten och premiärministern
Maliska soldater griper president Bah N’Daw och premiärminister Moctar Ouane och sätter dem i förvar på militärförläggningen Kati utanför Bamako. Gripandena sker efter att två militära befäl, Sadio Camara och Modibo Kone, förlorat sina ministerposter i en regeringsombildning tidigare samma dag. Ombildningen skedde efter växande kritik mot övergångsregeringen för att militären fortsatt har alltför stort inflytande inom den. 

Källa: Utrikespolitiska institutet 

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Det finns ett tydligt samband mellan fackföreningarnas status och villkoren för landets militära personal. Det säger Emmanuel Jacobs, ordförande i den fackliga paraplyorganisationen Euromil, i samband med ett möte i Stockholm. Men möjligheten för militär personal att engagera sig fackligt skiljer sig åt mellan Europas länder.

Linda Sundgren
Euromil 2026
Den 17 april höll Euromil sitt 133:e möte ombord på Teaterskeppet i centrala Stockholm. En av de inbjudna talarna var ÖB Michael Claesson.

Foto: Filip Erlind

Den 17 april höll Euromil sitt 133:e möte ombord på Teaterskeppet som ligger förtöjd vid Skeppsbron i centrala Stockholm. Ett 70-tal delegater från 22 fackliga organisationer och 15 länder hade samlats för att diskutera frågor rörande villkor och rättigheter bland militär personal runt om i Europa. Under en intervju med Officerstidningen konstaterar organisationens ordförande, Emmanuel Jacobs från Belgien, att synen på militärers rättigheter skiljer sig kraftigt åt mellan medlemsländerna. Han delar in Europa i tre regioner – södra, mellersta och norra Europa – och säger att ju längre söderut man kommer desto sämre blir villkoren.

– I södra Europa existerar fackliga organisationer, men de är inte erkända av arbetsgivarna och blir inte lyssnade till. Dit hör exempelvis Portugal, Spanien och Italien. De har inget inflytande.  

När Euromil senast höll möte i Sverige 2011, stod en italiensk officer inför rätta för att ha organiserat en demonstration om bättre villkor för Italiens militärer. Han dömdes senare till fängelse för sitt agerande. Emmanuel Jacobs berättar att situationen har förbättrats sedan dess och att fler länder idag tillåter militärer att organisera sig fackligt, även om det per automatik inte innebär ett ökat inflytande.

– I exempelvis Italien och Frankrike har lagen utformats så att man har tillåtelse att existera som facklig organisation, men man får inte förhandla om löner och andra villkor, säger han.

Det går inte att kopiera ett system i ett land till ett annat rakt av. Mycket handlar om olika kulturer och ert system i Sverige skulle exempelvis aldrig fungera i Italien.

I andra länder fungerar det bättre.

– När Malta övergick till att låta militär personal organisera sig 2015 skedde det utan några större diskussioner och där fungerar det ganska bra idag. Grekland är också på väg i rätt riktning. De har haft stora problem i många år, men nu har de en stabil förening som jobbar professionellt och blir lyssnade till, säger Emmanuel Jacobs.

I Centraleuropa, fortsätter han, finns mestadels välfungerande fackförbund med reellt inflytande. Hur förbunden är organiserade kan däremot skilja sig åt. I Tyskland vill staten av historiska skäl att militären inte ska växa sig för stark.  

–  Vår tyska medlemsorganisation representerar nästan alla militärer i landet, från soldater till generaler, och de har närmare 200 000 medlemmar. Men de är organiserade på ett lite annorlunda sätt, säger han.

Enligt Emmanuel Jacobs återfinns de mest välfungerande förbunden i norra Europa.

– Här finns den traditionella fackliga världen där militära fackförbund har samma rättigheter som förbund i andra branscher, säger han.

Han konstaterar att Euromils medlemsorganisationer har mycket att lära av varandra, men att varje organisation måste hitta sitt eget system.

– Det går inte att kopiera ett system i ett land till ett annat rakt av. Mycket handlar om olika kulturer och ert system i Sverige skulle exempelvis aldrig fungera i Italien, säger han.

Fackförbundens varierande status i olika länder avspeglar sig också i den militära personalens villkor, enligt Emmanuel Jacobs. Ju starkare ställning facken har på arbetsmarknaden, desto bättre för personalen.

– I exempelvis Ungern, där militär personal har fråntagits sina fackliga rättigheter, har det nyligen genomförts reformer som lett till försämrad rätt till ledighet under militär insats. Dessutom har rätten till övertidsersättning strukits och lönesystemet har blivit mer osäkert, säger han och fortsätter:

– I Montenegro har avsaknaden av dialog och regelrätta förhandlingar mellan parterna lett till att lönerna inte håller takten med inflationen, lönetilläggen är låga och arbetsvillkoren dåliga. Våra tre medlemsorganisationer i Portugal saknar verklig förhandlingsrätt, och där ser vi stagnerade löner och ökad osäkerhet för personalen.  

Emmanuel Jacobs

Euromils ordförande Emmanuel Jacobs.

Foto: Filip Erlind

Motståndet mot att låta militär personal organisera sig fackligt handlar framför allt om två saker, enligt Emmanuel Jacobs. Det ena är rädslan att militären ska få för stor makt och därmed påverka styrningen av förbanden och den operativa förmågan på ett negativt sätt. Det andra handlar om att militärer inte alltid betraktas som arbetstagare i traditionell mening. I vissa länder ses de endast som individer som utför operationer på uppdrag av staten och därför inte har samma rättigheter som andra grupper på arbetsmarknaden.

– Men inget av det här stämmer. Det finns ingenting som styrker att fri- och rättigheter för militär personal skulle äventyra militära operationer, säger Emmanuel Jacobs och fortsätter:

– Militärer uppfyller också alla kriterier för att betraktas som arbetstagare; de har anställningskontrakt, de får betalt för sitt arbete och så vidare. Du kan alltså vara både soldat och arbetstagare på samma gång, men alla håller inte med om det. Det här är ett väldigt stort problem för oss och en diskussion som pågår i flera länder.

Under ett anförande tidigare under dagen presenterade Emmanuel Jacobs de huvudfrågor som Euromil driver just nu. Det handlar om arbetstider och arbetsbelastning, psykisk och fysisk hälsa, icke-militära uppgifter, sociala rättigheter och veteranfrågor. Av dessa, säger han, har psykisk hälsa blivit en allt viktigare fråga.

– Vi är ganska övertygade om att de problem med rekrytering som vi ser i många länder i alla fall delvis handlar om psykiskt välmående och brist på stöd kopplat till det. Myndigheter pratar ogärna om psykisk hälsa bland militärer eftersom de tycker att det ger en negativ bild av situationen, men det behöver förändras. Du är inte svag för att du mår dåligt.  

Andra frågor Emmanuel Jacobs särskilt lyfter fram är arbetsbelastning och arbetstider.

– Och de hänger delvis ihop med psykisk hälsa. Om du inte har tydliga arbetstider eller får tillräckligt med tid för återhämtning kommer du inte att må bra. Jag vet att det kan vara svårt, särskilt under militära operationer, men det handlar inte om att alla ska jobba åtta till fem. Däremot behöver du ha en arbetsbelastning som fungerar för både den enskilde militären och för dennes familj.  

Mötet i Stockholm avslutades med en paneldebatt med fokus på rekrytering och kompetensförsörjning. Med på scenen fanns representanter från tre fackliga organisationer i Luxemburg, Spanien och Belgien som svarade på frågor om personalläget i sina respektive hemländer. Samtliga beskrev svårigheter med personalförsörjningen.  

– Vi behöver öka antalet soldater från 25 000 till 40 000. Idag är ungefär 1 av 20 av alla 18-åriga män och kvinnor i Belgien intresserade av att jobba i Försvarsmakten, men för att få ihop matematiken skulle 1 av 10 behöva vara intresserade, sa Roger Housen från Belgien.

Jeff Aloyse Schuh från Luxemburg, berättade att man där försöker lösa kompetensförsörjningen genom att anställa personal från andra länder. Men det har inte gett någon större effekt på vakansläget, sa han. 

– Vi har gjort det möjligt för EU-medborgare från andra länder som bott minst tre år i Luxemburg att gå in i armén. Problemet är att vårt huvudspråk är luxemburgska och att få utanför Luxemburg talar det.

Dels handlar det om kollektivistiska skäl och att vi vill stödja våra internationella kollegor. Dels vill vi bevaka att den svenska partsmodellen inte hämmas av EU-lagstiftning.

Officersförbundet har varit medlem i Euromil sedan 2010 och stod som värd för mötet i Stockholm. Enligt Officersförbundets ordförande, Stefan Morin, finns det flera skäl till att förbundet är medlem i Euromil.

– Dels handlar det om kollektivistiska skäl och att vi vill stödja våra internationella kollegor. Dels vill vi bevaka att den svenska partsmodellen inte hämmas av EU-lagstiftning. Dessutom har Euromil upparbetade samarbeten på europeisk nivå och fungerar som en dörr in i EU-parlamentet för oss, säger han.  

Euromil

Euromil i april 2026.

Foto: Filip Erlind

Fakta

Euromil

Euromil är en paraplyorganisation för militära fackliga förbund inom EU och bildades 1972. Idag består organisationen av 40 medlemsorganisationer i över 20 länder. Med sekretariat i Bryssel verkar Euromil för att utbyta information mellan medlemsorganisationerna och påverka i frågor som berör militär personal på politisk nivå inom EU. Officersförbundet är medlem i Euromil sedan 2010.

Ur arkivet: