Senast publicerat
Senast publicerat:

Försvarsmakten bör agera för att höja kadetternas ersättning

”Vi i studentrådet anser att Försvarsmakten bör agera för att kadetternas ersättning åtminstone jämställs med värnpliktiga och att de i framtiden aktivt verkar för en höjning av ersättningen”, skriver studentrådet på Militärhögskolan Karlberg.

Studentrådet, Militärhögskolan Karlberg
Detta är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Försvarsmakten befinner sig just nu i den största expansionen på flera årtionden. I propositionen för totalförsvarets inriktning 2021–2025 nämner regeringen att 2020-talet kommer att innebära en stor obalans i antalet anställda officerare kopplat till de höga pensionsavgångarna. Försvarsmakten måste därför aktivt arbeta för att rekrytera och anställa nya yrkesofficerare för att fylla tomrummet som uppstår när den äldre generationen lämnar.

För att locka till sig sökande till officersutbildningen har Försvarsmakten tidigare tagit beslutet att utbildningen skall vara helt kostnadsfri och varje studerande skall åläggas en ersättning varje månad då utbildningen inte är CSN-berättigad. I dagsläget ligger denne ersättning på 140 kronor per dag vilket är lägre än de 146 kronor per dag som en värnpliktig är berättigad till. Till skillnad från CSN-ersättningen höjs kadettersättningen inte automatiskt i takt med inflationen, utan det står inför regeringen att besluta om en höjning.

Liknande läsning:

» Flertalet anställda ser det som en för stor ekonomisk förlust att börja studera. «

Vi i studentrådet anser att det är problematiskt när en värnpliktig med sin huvudsakliga sysselsättning att genomföra militär grundutbildning där hen spenderar mestadels av sin tid på ett regemente får en högre ersättning än en kadett som studerar vid en högskola och som således har större utgifter.

Några kan då säkerligen anse att kadetter likt civila studenter kan ta ett extrajobb om hen vill ha högre ersättning. För det första kan detta bli svårt då officersutbildningen är upplagd för 48 timmars studie varje vecka vilket är 20 procent längre en den civila studenten. För det andra anser vi att om Försvarsmakten har tagit ett beslut att ålägga kadetter med en ersättning att även stå för att ersättningen höjs i takt med inflationen.

Utöver ersättningen har vi uppmärksammat att Försvarsmakten förlorar mycket kompetens från GSS/K-anställda med flera års erfarenhet. Detta sker då flertalet anställda ser det som en för stor ekonomisk förlust att börja studera då det inte finns någon möjlighet att ta ut CSN-lån.

Vi i studentrådet anser därför att Försvarsmakten bör agera för att kadetternas ersättning åtminstone jämställs med värnpliktiga och att de i framtiden aktivt verkar för en höjning av ersättningen. Dessutom anser vi att Försvarsmakten bör se över möjligheter att GSS/K- anställda med flera års erfarenhet, likt specialistofficersutbildningen, av sina regementen kan erbjudas ytterligare förmåner eller högre ersättning. Detta skulle leda till en ökad vilja till att ta steget in i professionen och ökad kompetens i Försvarsmakten som helhet.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    I en byråkratisk verklighet där processer styr mer än människor blir chefens faktiska betydelse allt mer oklar. Vad innebär det egentligen att vara chef i Försvarsmakten, undrar Andreas Braw.

    Andreas Braw

    En stor del av oss officerare gör chefskarriär. Vi genomför militär grundutbildning som chefer när vi knappt blivit myndiga. Sedan är vi plutonchefer, kompani­chefer, sektionschefer, avdelningschefer, stabschefer, och så vidare. Men vad gör vi chefer egentligen för nytta?

    Försvarsmakten plöjer ner stora summor i att välja ut oss och utbilda oss till ”ledare”. Vi har egna läroböcker i ledarskap, avlönade ledarskapslärare, ledarcoachning, ledarnätverk … Ja, det är ingen överdrift att det finns en kult kring ”ledarskap” i Försvarsmakten. Men vad åstadkommer vi chefer? 

    I många fall åstadkommer vi ganska lite. Vi stannar på våra befattningar kort tid, har ofta dålig insyn i verksamheten som vi leder och fyller våra arbetsdagar med andra saker än att leda vår personal i huvudverksamheten. Istället blir det kluriga löneärenden, ledningsmöten och uppföljning i Vidar. Efter två års förvaltning är det dags för en ny chef igen. 

    Ja, det är ingen överdrift att det finns en kult kring ’ledarskap’ i Försvarsmakten. Men vad åstadkommer vi chefer? 

    Likväl har vi höga tankar om oss själva. Det sker ceremonier vid chefsbyten, och ju högre chef desto större ceremoni. Tal och fanfarer. Vi ser chefen som viktig. Trots det är chefer ofta rätt obetydliga i praktiken. Det är istället processbeskrivningar, författningar och den av forskarna Johan Alvehus och Gustaf Kastberg Weichselberger kallade ”mittokratin” av staber och stödfunktioner som styr.

    ”Mittokratin är en organisation där alltmer makt och resurser samlas i mitten, ovanför kärnverksamheten och nedanför högsta ledningen” skriver forskarna i DN. Det är en allmän trend i arbetslivet, vi är inte ensamma om att vara drabbade. Organisationen blir överorganiserad, men tappar förmågan att styra. Istället skapas enligt professorn i nationalekonomi Henrik Eriksson en ”byråkratisk gegga” som är enormt arbetskrävande. 

    En kollega som är sektionschef (ännu en chef!) på en bataljonsstab sammanfattade sin vardag så här: ”Jag är överarbetad och understimulerad”. En förfärlig formulering. Han ägnar dagarna åt mängder av korta ärenden i olika riktningar, men ser sällan den röda tråden eller syftet med det han gör. Strömmen av ärenden sinar aldrig, men handlar sällan om att åstadkomma någon särskild krigföringsförmåga. I denna moraliska dystopi sker ett tyst lärande, att det är så här organisationen och vi officerare ”ska” fungera. Men det leder till svaga resultat och stegrande sjukskrivningstal. 

    Vi mittokrater (jag tjänstgör själv på Arméstaben) borde kanske agera i ”chefens anda”, men hur ska man hitta en ”anda” att agera i när cheferna är upptagna med annat och redan står med ena foten på nästa karriärsteg? När cheferna inte klarar av att styra i den ”byråkratiska geggan” eller att ens se ett terrängparti framåt i den mittokratiska dimman? Var är vi? Vart ska vi? Ingen vet riktigt. Det är, som många har börjat säga, ”komplext”. 

    Det är lätt att beskylla den ansiktslösa mittokratin, processerna och reglerna för utebliven förändring och svaga resultat. Men om det är dessa som styr vår organisation, vad ska vi då med cheferna till? Vad ska vi med ledarskapsutbildningen till? Ledningsgrupperna? Graderna? Vad gör vi egentligen för skillnad? Vad gör jag? Vad gör du? Vad håller vi på med?

    Ur arkivet: