Ges ut av Officersförbundet

Etableringen av Amf 4: ”Personalrörlighet kommer att vara en nyckel”

Återetableringen av Amf 4 ska ske genom övertagande av verksamhet och personal från nuvarande Amfibieregementet samt Försvarsmedicincentrum. Som officer inom amfibie väntar flera år av omfattande rörlighet mellan Berga och Göteborg för att lösa bemanningen på båda förbandsorterna.

Överste Hans Granlund

Enligt nuvarande planering kommer Älvsborgs amfibieregemente, Amf 4, formellt att inrättas den 1 oktober. Överste Hans Granlund är chef för etableringsorganisationen och han har arbetat heltid sedan förra sommaren med uppdraget att återetablera Amf 4.  

– Mitt uppdrag som etableringsledare är att genomföra och leda de förberedelser som behöver göras intill det att förbandet sätts upp. Till min hjälp har jag en handfull medarbetare, säger Hans Granlund på telefon från Göteborg. 

Förutsättningarna för att etablera ett nytt regemente på Göteborgs garnison är goda, förklarar han. Garnisonen är redan i dag en stor arbetsplats och inrymmer bland annat Försvarsmedicincentrum, FömedC, liksom 17:e bevakningsbåtskompaniet, 132:e säkerhetskompani sjö och 5:e amfibiebataljonen. Här finns också Militärregion väst och hemvärnsgrupper.

– Göteborgs garnison är en fungerande försvarsmaktsgarnison och hyste en gång ett amfibieregemente i den form som vi nu ska etablera. Utmaningen är att när man lade ner Amf 4 så återfyllde man etablissemanget med annan verksamhet som också ska finnas kvar. 

» Förbandet sätts upp genom att vi tar över verksamhet och resurser från Amf 1 och FömedC. «

För att återetablera Älvsborgs amfibieregemente kommer en successiv omfördelning av personal att genomföras, främst från Amfibieregementet på Berga. Befintliga kompanier i Göteborg som i dag organisatoriskt tillhör Amf 1 kommer att överföras till det nya förbandet.

– Förbandet sätts upp genom att vi tar över verksamhet och resurser från Amf 1 och FömedC. Detta innebär att förbandet inte växer fram gradvis utan ganska abrupt uppstår genom överföring av personal, uppgifter och budget. Sedan tillför vi en amfibiebataljon. 

I och med återetableringen av ett amfibie-förband på västkusten övertas också kommendantskap och garnisonsansvaret för Göteborgs garnison. Garnisonen har i dag drygt 1.000 anställda och 300 värnpliktiga. Under den kommande tioårsperioden kommer garnisonen att växa med närmare 600 medarbetare. Förutom den militära verksamheten finns andra myndigheter och organisationer på området, däribland Sjöfartsverket och Kustbevakningen. 

All verksamhet på garnisonen kommer att fortsätta som i dag, samtidigt som ytterligare verksamhet tillförs. Det kommer att krävas olika typer av infrastruktursatsningar, konstaterar Hans Granlund. 

– Försvarsmakten har haft en lång dialog med Fortifikationsverket om vilka behov av investeringar i infrastrukturen som vi ser behövs. Långa och ingående utredningar har gjorts avseende vad som behövs på kort och lång sikt. Det är ett grannlaga arbete med investeringar för många hundra miljoner.

» I takt med att utbildningen av värnpliktiga och övningar med krigsförband utökas ökar också beläggningen på de övningsområden och skjutfält vi har i skärgården. «

All infrastruktur som behövs för militär verksamhet finns redan på garnisonen, i form av förråd, matsalar, verkstäder och kaserner. Sedan nedläggning av Amf 4 för drygt 15 år sedan har dock inga större investeringar skett i infrastrukturen på garnisonsområdet. Vissa delar av den grundläggande infrastrukturen behöver åtgärdas för att verksamheten ska kunna utökas. Det handlar bland annat om förläggning för värnpliktiga och kontors- och utbildningslokaler samt utbyggnad av kaj-, båtuppställnings- och förtöjningsplatser.

– I takt med att utbildningen av värnpliktiga och övningar med krigsförband utökas ökar också beläggningen på de övningsområden och skjutfält vi har i skärgården, säger Hans Granlund.

Behovet av att långsiktigt samordna produktion och fördelning av uppgifter mellan Amf 1 och Amf 4 kommer att kvarstå under lång tid. Personalrörligheten kommer att vara en nyckel och samtidigt en utmaning under många år framåt, förklarar Hans Granlund.

– Under mycket lång tid framöver kommer ens karriär om man är befäl och officer i amfibieförbanden i perioder växla mellan de två förbanden. Vi är de vi är och den stora volymen amfibiekompetens finns på Berga.

För att underlätta växelvis tjänstgöring på de båda amfibieförbanden lägger etableringsorganisationen stor vikt vid att få Amf 4:s organisation serielik den som i dag finns på Amf 1.

– Alltifrån benämningar till hur vi planerar övningsverksamhet ska vara likadant. När man blir kommenderad till den andra platsen ska man inte behöva lägga på extra tid och förberedelser för att kunna lösa uppgiften, säger han och betonar att serielikhet och samordning av produktionen kommer att vara en nyckel till framgång.

Den 1 oktober är planen att fanan på det nya amfibieregementet ska hissas. För Hans Granlund känns det extra speciellt att få leda etableringsorganisationen.

  I juli är det 40 år sedan jag ryckte in här i Göteborg. Jag har alltid tillhört förbandet i Vaxholm men i olika omgångar fram till nedläggningen av Amf 4 även tjänstgjort i Göteborg. Så för mig klappar ett extra varmt hjärta för Älvsborgs amfibieregemente. Att se detta återetableras är något som jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva. Det känns fantastiskt.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Är du intresserad av ett nyhetsbrev?

Prenumerera på Officerstidningen nyhetsbrev och få de viktigaste artiklarna direkt i mejlkorgen. Nyhetsbrevet är under uppbyggnad men ange gärna din mejladress redan nu om du är intresserad.

Under två veckor förflyttade sig en stridande brigad från Skövde till Revingehed – efter ordergivning från en divisionsledning. Arméövningen Sydfront 21 innebar inte bara slutövning för de värnpliktiga, utan även en utmaning för de högre officerarna att parera ett händelsestyrt scenario med en pandemis begränsningar.

”Vi beslutade att denna övning skulle ge chefer möjlighet att utöva ledarskap inför konsekvenserna av de beslut de fattat. Det har varit en bra, men mycket krävande, övning”, säger överste Rickard Johansson (i mitten), övningsledare.

Under maj månad genomförde drygt
3 500 deltagande från 13 förband arméövningen Sydfront 21. För större delen av arméns värnpliktiga utgjorde detta årets slutövning.

Sedan pandemins utbrott har marinen kunnat delta i större övningar som Swenex 20 och Baltops 20. Flygvapnet har bland annat Arctic challenge exercise framför sig i juni. Och för armén var detta den första chansen att öva i större skala sedan inställda FMÖ 20.

– Det var viktigt att få genomföra övningen trots rådande omständigheter. Sydfront 21 har inneburit att vi kunnat öva i ett större sammanhang, det är en viktig del i uppbyggnaden av arméns förmåga att strida som brigad i divisions ram, säger överste Rickard Johansson, övningsledare och divisionschef under övningen.

Sydfront 21 startade i Skövde, förbanden rörde sig sedan nedåt mot Småland för att i Skillingaryd slå fiendens luftlandsättning. Slutligen väntade den avgörande striden, brigadens stora anfallsövning, på skånska Revingehed.

– Vi beslutade att denna övning skulle ge chefer möjlighet att utöva ledarskap inför konsekvenserna av de beslut de fattat. De har fått leva med stora osäkerheter utan koll på skeendet, säger Rickard Johansson.

Han talar om det faktum att övningens scenario var händelsestyrt, samtidigt som Sydfront 21 har varit en dubbelsidig övning.

– Chefer i truppförande befattning har verkligen känt detta, det har varit prövande för dem – och det var meningen. Det är denna realism vi vill pröva förbanden i. Upplägget har givit en tyngd till genomförandet, där cheferna lyckats lösa ut sina uppgifter. Det har varit en bra, men mycket krävande, övning.

För första gången sedan 2004 gav en divisionsledning – inom ramen för Sydfront 21 – order till brigaderna.

– Det har varit mycket positivt. Genom moment som exempelvis att bygga brosystem och hänga ihop luftvärnsförmåga i sammanhang har vi lyckats påvisa funktionernas verkan och behov i systemen brigad och division, det är oerhört centralt.

Men det har varit utmanande att bedriva en övning under en pågående pandemi. Verksamheten har fått anpassas i enlighet med gällande direktiv, bland annat delades soldaterna in i olika ”bubblor” och närstrider har undvikits.

Att bygga säkra övningar är något som tidigare testats bland annat genom ett anpassat genomförande vid årets brigadstridsledningsövning samt under slutövningen för förbanden i norra Sverige, Vintersol 21.

– Vi har kunnat påvisa att man med en bra riskanalys i botten, och åtgärder kopplade till denna, kan genomföra övningar på ett så säkert sätt som möjligt, säger Johansson.

» Det har också påvisat arméns förmåga att verkligen verka i situationer när svårigheter är som störst. «

Under Sydfront 21 upprättades särskilda sjukvårdskvarter för test och smittspårning. Dit transporterades övningsdeltagare med covid-symptom med egna förbandsresurser, de togs omhand av arméns egen sjukvårdspersonal. Deltagare med bekräftad covid-19 bussades vidare till sina hemförband, med vad Johansson kallar ”Covid-expressen”.

– Vi skapade en organisation för att hantera pandemin och vi belastade inte den civila vården en enda gång avseende covid.

Totalt bekräftades 23 fall av covid-19 under Sydfront 21. Strax före det stora anfallet på Revingehed testades åtta personer från Livgardet positivt, vilket ledde till att samtliga 200 personer i förbandet skickades hem. Men förbandet hade hunnit uppnå sina utbildningsmål.

– Det var bara ett kompani som var drabbat, men vi kom fram till att förbandet kunde anses godkänt och vi ville inte ta risken att fullfölja verksamheten med kvarvarande kompani eftersom vi då hade fått blanda förbandens olika ”bubblor” genom att underställa dem ett annat förband.

Hur har covid påverkat övningen?

– Det har inneburit en extra arbetsbörda och ett extra uppföljningsbehov i det medicinska spåret. Det har krävt en särskilt sjukvårdsorganisation. Men det har också påvisat arméns förmåga att verkligen verka i situationer när svårigheter är som störst, säger Johansson.

Fakta
Sydfront 21

Genomfördes under perioden 25 april till 10 maj. Övningen genomfördes på flera platser med koncentration kring Försvarsmaktens övnings- och skjutfält i närheten av Skövde, Karlsborg, Skillingaryd, Vaggeryd, Revingehed och Björka. Sydfront 21 hade drygt 3 500 deltagare från 13 olika förband och skolor.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

ÖB har fattat beslut om tidpunkten för slutligt införande av trebefälssystemet. Den 1 januari 2023 ska samtliga yrkesofficerare ur tidigare befälssystem upp till major eller örlogskaptens grad ha fått en inriktning om fortsatt utveckling som officer eller bytt personalkategori till specialistofficer. Vissa undantag från beslutet kan göras av verksamhetsskäl och för de som uppnår pensionsålder de närmaste åren.

Konverteringstabell. Tabellen innehåller en översättning av nivå från yrkesofficer (YO) ur tidigare befälssystem mot YO i trebefälssystemet. Officerare ur tidigare befälssystem kommer att byta personalkategori till kontinuerligt tjänstgörande specialistofficer SO/K alternativt inriktas mot OFF/K. För kaptener ur tidigare befälssystem finns även möjligheten att kvarstanna som OFF/K om fortsatt planeringsinriktning går mot högre officersprogrammet (HOP). Övergångsutbildning högre specialistofficersutbildning (ÖHSOU) riktar sig till SO/K som är utnämnd fanjunkare alternativt erfaren OFF/K som är placerad på, eller ska placeras på, en befattning nivåsatt till OR 8. Löjtnanter, som konverterat till fanjunkare, och uppfyller antagningskraven, kan genomföra högre specialist­officersutbildning (HSOU).

2008 infördes flerbefälssystemet i Försvarsmaktens organisation och en systematik för vilka befattningar som är avsedda för officerare respektive specialistofficerare introducerades. De som framförallt påverkas av beslutet som fattades den 7 maj är officerare upp till kaptens grad som utbildades i det så kallade NBO-systemet, med en officersexamen från 2005 eller tidigare. De har liknande uppgifter och roller som dagens specialistofficerare, enligt Försvarsmakten.

– Genom att strukturerat bygga vidare på trebefälssystemet skapas ökade möjligheter för dessa yrkesofficerare, att vidareutvecklas mot specialistofficerare. Dessa yrkesofficerare är en viktig del av Försvarsmakten. Deras kompetens behöver förvaltas på bästa sätt för organisationen, antingen som officer eller som specialistofficer, säger överste Peter Tagesson, planeringschef vid Ledningsstabens personavdelning på Högkvarteret, i en artikel om beslutet på Försvarsmaktens webbplats.

Peter Tagesson
Peter Tagesson

Byte av personalkategori verkställs genom arbetsledningsbeslut som bereds vid lokal personalförsörjningsnämnd. Individens vilja och ambition ska omhändertas, enligt beslutet. Värdering av officerare ur tidigare befälssystem görs genom inventering av bland annat yrkeserfarenhet i tid och befattning, kompetensbredd och djup, samt tidigare försvarsmaktsutbildning. Det finns vissa undantag i implementeringen, bland annat undantas de som uppnår pensionsålder under 2023 från att omfattas. Därtill är det möjligt för de som går i pension under åren 2024 och 2025 att också undantas, om försvarsgrens- eller stridskraftschef bedömer att ett sådant undantag krävs för att ”säkerställa vidmakthållande av en för försvarsgrenen/stridskraftens gränssättande förmåga”, enligt beslutet. Ytterligare undantag berör de kaptener ur tidigare befälssystem som har en prognos mot högre officersprogrammet, HOP. Där gäller det för individen att senast 30 juni 2023 skriva en uppsats om 15 högskolepoäng, för att därefter senast 1 november 2025 erhålla examen från HOP. Annars ska individen värderas mot specialistofficer istället.

»  Alla medarbetare behövs och fyller en viktig roll i Försvarsmakten. «

Att övergången till trebefälssystemet inte slutförts har medfört såväl strukturella som planeringsmässiga utmaningar och nu när myndigheten står inför en omfattande tillväxt är det därför viktigt att systemet genomförs fullt ut, enligt Försvarsmakten. 

– Det är nödvändigt för att kunna möta framtidens krav och den tillväxt vi har framför oss. Jag kan förstå att beslutet väcker engagemang och jag vill med anledning av detta vara väldigt tydlig: alla medarbetare behövs och fyller en viktig roll i Försvarsmakten, säger överbefälhavare Micael Bydén i artikeln på Försvarsmaktens webbplats.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Personal som gör utlandstjänst får förtur i vaccinationskön, efter beslut av regeringen den 18 maj. Vaccineringarna utförs såväl av regionerna som internt i Försvarsmakten.

Personal som gör utlandstjänst får förtur i vaccinationskön, efter beslut av regeringen den 18 maj. Vaccineringarna utförs såväl av regionerna som internt i Försvarsmakten.

Vaccineringen mot covid -19 av militär personal i utlandstjänst är igång, både hemma i Sverige och på plats i insatsområden. Enligt insatschef Michael Claesson har Försvarsmakten inte begärt någon förtur i vaccinationskön, däremot förklarat för regeringen under vilka omständigheter som insatspersonalen verkar. 

– Jag är mycket glad över beskedet, sa Michael Claesson i en artikel på Försvarsmaktens webbplats. Det innebär att den personal som redan genomför farliga uppdrag i riskfyllda miljöer får möjlighet att lösa sina uppgifter fullt ut, med en avsevärt minskad risk för att bli smittad av covid -19 och samtidigt minimera risk att föra smittan vidare i sårbara områden. 

Enligt Försvarsmakten har flera organisationer som Sverige samarbetar med internationellt, som FN, EU och Nato varit mycket oroliga över att den svenska personalen inte varit vaccinerad. 

– Det känns bra att nu kunna meddela dem att vi kan fortsätta arbeta sida vid sida i insatsområden fullt fokuserade på uppgifterna istället för smittspridning, sa Michael Claesson. 

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post