Senast publicerat
Senast publicerat:

Öppet brev till utbildningschefen: ”Tre år på OP – för ingenting”

"GH"
"Blir soldater bättre ledare och chefer av att läsa 180 högskolepoäng på Militärhögskolan Karlberg? Min upplevelse, som jag tror att många delar, är nej", skriver insändarskribenten.

Foto: Foto: Niklas Englund/Försvarsmakten

Detta är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det här ett öppet brev till Försvarsmaktens utbildningschef Michael Cherinet: Syftet med texten är att belysa problematiken med dagens utbildningssystem där det krävs tre år på Officersprogrammet för att bli fänrik. Förhoppningen är att det öppnas upp för en dialog där förändring eller omstrukturering blir möjlig.

Låt mig börja med att konstatera följande: Tre års studier för att bli fänrik är ett skämt. Jag upplever att under mina åtta år inom Försvarsmakten har det kontinuerligt uttryckts öppet missnöje på förbandet gällande längden på Officersprogrammet. Detta klagomål kommer huvudsakligen från soldater som har varit anställda en längre tid och som har stor erfarenhet och kunskap.

Men kritiken är inte enkom från soldater, även officerare kritiserar tiden man tillbringar på Karlberg och man får ofta höra kommentarer som ”det är bara att ta sig igenom”. Är detta rimligt? Nej.

I grund och botten kokar detta ner till en huvudsaklig fråga: Blir soldater bättre ledare och chefer av att läsa 180 högskolepoäng på Militärhögskolan Karlberg? Min upplevelse, som jag tror att många delar, är nej. Under min tid som kontinuerligt anställd soldat i Försvarsmakten har jag haft fem plutonchefer. En av dessa har varit en bra ledare och chef. Resterande var personer som, innan Officersprogrammet, kommit direkt från GU med allt vad det innebär. Trots att de hade gått exakt samma utbildning var det en drastisk skillnad i kompetens, kunskap och ledarskap.

Officersutbildningen är nödvändig, problemet är att den inte är gjord för personer med många år i tjänsten.

Vad skilde dessa fem personer åt? Erfarenhet och tid som soldat innan de påbörjade OP. Tidigare kunskap ger en ökad förståelse för hur det är att vara soldat på riktigt, men även en trovärdighet som är värdefull att ha med sig i ledarskapet.

Officersutbildningen är nödvändig, problemet är att den inte är gjord för personer med många år i tjänsten. Jag tror inte att det finns en person som kan övertyga mig om att en soldat med minst fyra års erfarenhet har samma behov av tre år på Militärhögskolan Karlberg som en person som kommer direkt från GU. ”Men alla måste genomföra samma utbildning”, är en respons man ofta får. Detta stämmer inte. Någon har fattat ett beslut att om du redan har 180 högskolepoäng så kan du tillgodoräkna dig det och genomföra en förkortad OP. Så det är i dagsläget möjligt att bli fänrik på kortare tid, men Försvarsmakten anser att till exempel en utbildad socionom är mer lämpad för att gå en förkortad officersutbildning än en gruppchef som har arbetat i sex år.

Försvarsmaktens oförmåga att premiera lojalitet, ledarskap och kompetens skadar slutresultatet och ger oss i förlängningen ett sämre försvar. Varför? I dagsläget är Officersprogrammet anpassat för personer som har låg erfarenhet inom tjänsten, personer som behöver längre tid för att bredda sin kompetens och höja sin ledarskapsförmåga, detta eftersom deras kunskapsbank är låg. Medan personer med lång erfarenhet ofta upplever att OP är bortkastad tid, men även en enorm ekonomisk förlust.

Detta resulterar i att lämpade personer söker andra alternativ som till exempel polis, brandman eller jobb på Kustbevakningen. Utbildningar som är antingen kortare än OP eller betald, detta helt utan att det krävs tidigare erfarenhet eller lojalitet mot deras nya arbetsgivare.

Nu är tiden inne för att återigen börja värdera lojalitet, kompetens och ledarskap.

Mitt förslag på lösning är följande: Ändra antagningen till Särskild officersutbildning, Sofu, så att man efter fyra års tjänstgöring eller mer som soldat har möjlighet att genomföra en kortare officersutbildning. Antagning ska endast ske om man bedöms som lämplig av sin plutonchef och kompanichef. Jag ser endast fördelar med detta system. Först och främst skulle det innebära ett incitament att vara soldat och sedan gruppchef för att bygga upp sin förmåga som soldat och utveckla sitt ledarskap. Det hade resulterat i större erfarenhet och högre kompentens hos de blivande fänrikarna.

I förlängningen skulle det leda till att utbildningarna på GU-nivå blev bättre, eftersom det skulle finnas mer ”verklig” kunskap hos officerarna. Sannolikheten att personer som är äldre, har hus och barn hade valt att stanna i Försvarsmakten istället för att läsa till någonting annat än officer blir också större.

Hade denna förändring av Sofu resulterat i att Försvarsmakten fått ut färre officerare? Nej, det tror jag inte. Den treåriga utbildningen finns kvar givetvis och endast personer som anses lämpade får gå den förkortade versionen. Det hade om något lett till att fler personer väljer att läsa OP och gett ett starkare slutresultat.

Det är dags för Försvarsmakten att komma in i matchen. Året är 2026 och nu är tiden inne för att återigen börja värdera lojalitet, kompetens och ledarskap. Ingen har någonsin sagt: ”tack och lov för att du har 180 högskolepoäng från Karlberg”.

GH.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    ”Jag förväntar mig att chefer tar ett tydligt ansvar för att motverka och åtgärda destruktiva kulturer där de förekommer, liksom att alla medarbetare Försvarsmakten reagerar och agerar vid kontakt med ovälkommet beteende”, skriver ÖB Michael Claesson i ett svar till Maria Levin.

    Josefine Owetz
    ”Chefer på alla nivåer måste se, agera, följa upp och skydda den som utsätts — inte verksamhetens anseende eller individers karriärer. Det är en grundläggande ledarskapsfråga”, skriver ÖB Michael Claesson.

    Foto: Henrik Montgomery/TT

    När major Maria Levin nyligen skrev till mig uttryckte hon en ilska och besvikelse som jag vet delas av många medarbetare och chefer i Försvarsmakten, inklusive mig själv.

    De uppgifter som framkommit kring händelser på Livgardet är allvarliga. Framför allt därför att människor har farit illa. Men också därför att förtroendet för oss som organisation skadas när handlingar som strider mot vår värdegrund uppfattas inte få tillräckliga konsekvenser.

    Nolltolerans måste märkas i handling och konsekvens. Annars mister orden sitt värde. Samtidigt får vi aldrig överge rättssäkerheten. I en rättsstat ska ingen dömas på lösa grunder eller genom mediala opinioner. Formella processer måste ha sin gång. Men låt mig understryka att rättssäkerhet aldrig får bli en ursäkt för passivitet, tystnad eller undfallenhet i ledarskapet.

    För mig handlar detta ytterst om ansvar. Chefer på alla nivåer måste se, agera, följa upp och skydda den som utsätts — inte verksamhetens anseende eller individers karriärer. Det är en grundläggande ledarskapsfråga.

    Jag förväntar mig också att chefer tar ett tydligt ansvar för att motverka och åtgärda destruktiva kulturer där de förekommer

    Organisationer och kulturer formas av vad chefer tolererar, vilka beteenden som får fortsätta och vilka signaler som skickas när något händer.

    Därför följer jag nu särskilt upp hur vi använder de disciplinära och arbetsrättsliga verktyg som finns till arbetsgivarens förfogande, både lokalt och centralt. Jag förväntar mig också att chefer tar ett tydligt ansvar för att motverka och åtgärda destruktiva kulturer där de förekommer, liksom att alla medarbetare Försvarsmakten reagerar och agerar vid kontakt med ovälkommet beteende.

    Jag håller med Maria om att vi aldrig kommer vara operativt starka om människor inte känner trygghet och tillit till varandra. Operativ effekt och en sund kultur är inte motsatser. De är beroende av varandra.

    Låt oss fortsätta bygga en organisation där människor behandlas med respekt, där övertramp får konsekvenser och där våra värderingar också manifesteras i handling.

    Michael Claesson, överbefälhavare

    Ur arkivet: