Militärt råd om tillväxt i en hotfull omvärld

Trots att Sverige står på tröskeln till Nato tycks försvarsplaneringen vara mycket nationellt fokuserad. En fråga som uppstår under genomgången av ÖB:s militära råd är hur personalförsörjningen ska gå ihop med Natos nya och mer ambitiösa styrkestruktur. Samtidigt ligger det på regeringens bord att anpassa rytmen i försvarsplaneringen efter Natos planeringscykel.

Foto: Antonia Sehlstedt/Försvarsmakten

På en pressträff i Stockholm den 1 november presenterade ÖB Micael Bydén och Försvarsmaktens generaldirektör Mikael Granholm myndighetens underlag, eller ”militära råd” som det numera kallas, inför Natomedlemskapet och förmågeuppbyggnaden i försvarsbeslutet. I och med Sveriges och Finlands medlemskap uppstår en ny nordflank, där Norden och Baltikum utgör ett sammanhängande operationsområde. Frågan är vad detta betyder för svensk räkning. Överbefälhavarens militära råd innehåller tre dimensioner: personalen, pengarna och planeringen.

ÖB tänker sig att Försvarsmakten till 2035 ska öka antalet officerare med 1 500 och antalet kontraktssoldater med 2 000. Det innebär att framtidens krigsorganisation kommer att domineras av värnpliktiga soldater i personalreserv. På denna punkt uppstår en del frågor om Sveriges bidrag till Natos nya och mer ambitiösa styrkestruktur. Den nya styrkes­trukturen kommer att ha en snabbinsatsstyrka, Allied Response Force (ARF), och deltagande i denna anser ÖB vara prioriterat: men hur går det ihop med så få kontraktssoldater? Med så få nya officerare, hur ska Försvarsmakten prioritera och organisera behovet av närvaro i Natos lednings- och styrkestruktur (NCS och NFS) samtidigt med behoven för övriga staber, förband och Försvarsstab? Denna avvägning blir delikat och kommer att påverka arbetssituationen för många inom Försvarsmakten. En myndighetsledning måste lyssna på sin personal. 

När det gäller pengarna har Försvarsmakten svängt. I april i år meddelades att man inte mäktade med att hantera en anslagsnivå på två procent av BNP förrän 2028. På grund av kostnadshöjningar och förskjutningar i budgeten beräknas nu två procent nås redan 2026. Här kan man notera att det på grund av kriget i Ukraina finns politisk medvind för stora försvarssatsningar. Försvaret är ett av de stora reform­områdena för den nuvarande regeringen. Men ÖB vill ha mer pengar. Ur ett historiskt perspektiv är detta inget konstigt, eftersom två procent endast utgör en normal bottennivå för utgifterna. Men samtidigt kommer många andra akuta behov i välfärdssystemen att konkurrera om resurserna, inte minst med tanke på att en lågkonjunktur verkar stå för dörren. Det kommer framför allt uppstå frågor om vad Försvarsmakten ska satsa sina pengar på i ett övergripande alliansperspektiv. Investerar Sverige väl i sin alliansroll, eller bygger man bara på efter nationella mål? Bidrar Sverige till onödig duplicering av förmågor?

» Med så få nya officerare, hur ska Försvarsmakten prioritera och organisera behovet av närvaro i Natos lednings- och styrke­struktur? «

Planeringsdimensionen kan delas in i tre delar: Sveriges militära bidrag, de nationella förbehållen och Natos ledningsstruktur. Inom samtliga dessa tre gäller det som ÖB konstaterar: ”Svenska ståndpunkter måste tydliggöras inom alliansen”. Just nu tycks försvarsplaneringen vara mycket nationellt fokuserad. När det gäller strukturen på Försvarsmakten verkar det endast vara tre områden (behov av luft- och robotförsvar, interoperabla ledningssystem och värdlandsstöd), som egentligen skiljer Sverige innanför Nato från ett utanför. När det gäller den roll landet vill spela anges visserligen incidentberedskap i luften (Air Policing), stående marina styrka (SNMG/SNMCMG) och utökande truppnärvaron vid östgränsen (eFP), men den mer specifika ambitionsnivån är mycket lös i kanten. Detta är särskilt uppenbart då ÖB säger sig vilja att Sverige ska ”ta ett särskilt regionalt ansvar”.

På detta område är det dock troligt att Nato kommer att försöka förändra den svenska kursen. Nya riktlinjer kommer från Natos försvarsplanering (NDPP) som löper över en fyrårig cykel. En del av denna process är så kallade förmågemål (capability targets), och dessa förväntas delges under 2024. ÖB flaggar för nytt inriktningsbeslut vid denna tidpunkt, även om bollen nu ligger hos politikerna om att ändra ”rytmen” i hela försvarsbeslutsprocessen.

Kopplat till planeringsperspektivet finns även en fråga som fick mycket uppmärksamhet i samband med ÖB:s pressträff: de nationella förbehållen. ÖB föreslår att Sverige inte har några nationella förbehåll under processen fram till medlemskapet. Det betyder att Sverige inte vill vara begränsad i arbetet med att planera försvaret av den nya nordflanken, vare sig när det gäller förhandslagring eller kärnvapenstrategier. Detta var i linje med hur den socialdemokratiska regeringen agerande när man lämnade in ansökan tillsammans med Finland på våren. Efter att ÖB presenterade sitt råd blåste socialdemokratin, nu i opposition, till strid om nationella förbehållen, vilket är deras sätt att påverka politiken och tvinga ut regeringen på banan. I detta sammanhang är det viktigt att påpeka att sommarens inlämning av medlemskapsansökan, där Sverige ställde sig bakom att Nato är en kärnvapenallians, inte har att göra med möjligheten till de nationella förbehållen. Det är olyckligt att ÖB hamnar i kläm, men han borde verkligen ha förstått frågans sprängkraft och tydligt understrukit att hans råd inte ändrar policy.   

Att socialdemokratin har blåst till strid om de nationella förbehållen behöver redas ut politiskt, för annars kan en svag borgerlig regering hamna i en ”fotnotspolitik” om exempelvis kärnvapenfrågor och andra Natoländers närvaro i Sverige. Fotnotspolitiken är ett spöke från den nordiska Natohistorien. År 1982 tillsatte den danska socialdemokratiska regeringen under Anker Jørgensen en kommitté som plockade upp en idé från sina norska partikamrater om en kärnvapenfri zon i Norden. Detta förslag blev startpunkten för en mängd stora bråk i dansk säkerhetspolitik: om Natos treprocentsmål (som det var på den tiden) och förhandlagring inom alliansen.

Det som komplicerade saken i Danmark var att regeringen visserligen, som i Sverige, styr utrikespolitiken, men att det finns två konstitutionella undantag där parlamentet bestämmer. Sålunda kunde en Natovänlig, borgerlig regering under statsministern Poul Schlyter inte göra något åt ständiga parlamentariska överkörningar av vänstern vad gäller kärnvapenfrågan i Nato. Det blev små fotnoter i kommunikéerna från arbetsgruppen för kärnvapenplanering. Det hela kulminerade under 1988 då Folketinget tvingade fram en deklarationsplikt för alla amerikanska fartyg i danska hamnar, vilket utmanade USA:s neither confirm, nor deny-policy. Eftersom USA deklarerade att man inte tänkte ändra sin policy för Danmarks kärnvapenfria status, höll det på att utlösa en kris inom alliansen. Från konsensus i försvarspolitiken hade det blivit full strid inför öppen ridå. När relationerna var som sämst uppges den amerikanske utrikesministern George Schultz ha sagt: ”Om alla européer var som ni skulle vi inte ha ett Nato”.

Nu vill uppenbarligen vänstern i svensk politik ha denna debatt, om kärnvapen och Natobaser. Denna låsning kan leda till problem i förhandlingarna med Turkiet (som använder allt de kan hitta som ursäkter), men framför allt kan det försvaga Sveriges status som ansökarland inom alliansen. Miljöpartiet har lanserat ett lagförslag som i sin kärna är precis det som nästan orsakade en allianskris i Danmark på 1980-talet. Det kan inte uteslutas att Socialdemokraterna, om regeringen inte går dem till mötes, kommer att kräva en deklaration om kärnvapenfri status precis som Danmark skaffade sig 1957 – det vore vägen till en fotnotspolitik för en svag regering. Jag tror det är läge för statsministern och oppositionsledaren att sätta sig ner och försöka lösa den här knuten, för den är mer elakartad än man kan tro och den ligger verkligen inte i landets nationella intresse.

» ÖB:s militära råd är också ’en samordnad nordisk dimension’, vilket i praktiken innebär att de nordiska länderna bör tillhöra samma operationsområde och ledningsstruktur i NCS. «

ÖB:s militära råd är också ”en samordnad nordisk dimension”, vilket i praktiken innebär att de nordiska länderna bör tillhöra samma operationsområde och ledningsstruktur i NCS. Men är det verkligen möjligt att definiera bort Baltikum ur resonemanget? Finns inte de baltiska staterna med i det som är ”ett särskilt regionalt ansvar”? Denna analys är i sin tur beroende på en mycket stor och komplicerad fråga om reformering av NCS som kommer att prägla de närmsta åren inom Nato.

Ett sätt att börja en sådan diskussion handlar om hur operationsområden ska organiseras på ett rationellt sätt. Ett förslag vore i så fall att dagens motsvarigheter till styrkehögkvarter Joint Forces Command (JFC) tilldelades geografiska ansvar i norr, center och söder. Var operationsområdena delas geografiskt är en bedömningsfråga, men en sådan indelning skulle sannolikt skära upp Norge, Finland och Sverige norr om Kvarken som ansvar för ett nordkommando, och södra Sverige som en del av ett centralkommando. Ett komplement i en sådan reform skulle kunna vara att respektive JFC:s tilldelas försvarsgrenskommandon för marin-, mark- och flygstyrkor.

En sådan reform skulle vara rationell, men onekligen personalkrävande utifrån hur staber på dessa nivåer bemannas i dag. Ett alternativ skulle därför kunna vara att utgå från den nuvarande planeringen på den nya nordflanken. Betraktad på detta sätt finns det tre sammanhängande geografiska delar: Östersjön (inklusive inloppen), Finland och Nordkalotten. Redan i dag finns det en planering för de baltiska staterna och Polen (Eagle Defender). Finland har sin nationella planering. På nordkalotten finns en informell koordinering mellan Sverige, Norge och Finland, och det är snarast denna som är mest brådskande att få in i en allianskontext. I alla händelser är just försvarsplaneringen det som Sverige och Finland endast kan vara med i sedan man blivit medlemmar.

Sammanfattningsvis är ÖB:s militära råd en uppmaning till tillväxt i en hotfull omvärld. Att gå i mål med personalrekrytering och behålla politisk konsensus för upprustning och nationella förbehåll är mycket viktigt för att lyckas försvarspolitiskt. På dessa punkter finns relativt goda förutsättningar, men också mycket högt ställda förväntningar, inom ett politikområde som mer och mer framstår som regeringens stora reformområde.

Magnus Christiansson, 2022
Magnus Christiansson, universitetslektor i krigsvetenskap och forskare specialiserad inom försvarspolitik vid Försvarshögskolan.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Försvarsmakten hann inte ta fram nya säkerhetsgodkända paradhjälmar till starten av årets beridna vaktparad. Paradsäsongen till häst kommer därför att ske med vanliga ridhjälmar. Men en ny paradhjälm för ryttare har utvecklats och förhoppningen är att den ska kunna tas i bruk 2025.
    Digitalt skapade bilder av de två modeller av nya paradridhjälmar som Försvarsmakten nu går vidare med. I slutändan ska endast en av de båda hjälmmodellerna tillverkas och användas. Digital bild: Svecon/Försvarsmakten

    En ridolycka på slottsbacken där en musiker ur Livgardets dragonmusikkår föll av en häst och tappade sin paradhjälm, ledde fram till en anmälan till Arbetsmiljöverket. I början av juli förra året meddelade myndigheten att man övervägde förbjuda ridning med paradhjälmar, eftersom hjälmarna inte uppfyller ställda säkerhetskrav. Försvarsmakten reagerade med att stoppa användningen av paradhjälmar till häst och ersatte dem med vanliga ridhjälmar i väntan på att säkra paradhjälmar tagits fram.

    I en intervju med Officerstidningen uppgav dåvarande regementschefen för Livgardet att ambitionen var att ha en ny paradhjälm redo att användas till starten av årets säsong av beridna vaktparaden, men så blev inte fallet. Enligt major Hans Augustin, regementsceremoniofficer vid Livgardet, beror det på att den ursprungliga lösningen var mer komplex än förväntat.

    – Från början tittade vi på möjligheten att ta en befintlig ridhjälm och bygga om till en paradhjälm med plym och pik, men det blev inte bra. Istället har vi tagit fram en helt egen produkt som Försvarsmakten äger designen och konstruktionen till, säger Hans Augustin.

    » I stället har vi tagit fram en helt egen produkt som Försvarsmakten äger designen och konstruktionen till «

    Den nya hjälmen är snarlik den gamla med plym, pik och märken. Enligt Augustin kommer märkena gå att flytta mellan hjälmarna, möjligen med magneter. Därmed ska kostnaden hållas nere i samband med att hjälmar byts ut.

    – En komplett hjälm kommer förmodligen att kosta runt 20 000 kronor med märken och allt. Men enbart hjälmen beräknas hamna på runt 5 000 kronor, säger han.

    Hjälmen har tagits fram i ett samarbete mellan Försvarsmakten och företaget Svecon. Nu letar man efter en tillverkare till den nya hjälmmodellen och förhoppningen är att kunna ta hjälmarna i bruk i början av paradsäsongen 2025.

    En prototyp av den nya hjälmen har presenterats för berörd personal vid Livgardet, och enligt Hans Augustin har responsen varit odelat positiv.

    – Mottagandet har varit överväldigande positivt. Det har nog funnits en rädsla att de nya hjälmarna ska bli något helt annat än de gamla, men så är det inte. Enda skillnaden är att de nya är lite större och att det tillförts ett nackband som förmodligen kommer att vara synligt.

    Vad tycker du själv om den nya hjälmen? Är du nöjd?

    – Ja, det här är en hjälm jag kan stå för. Jag skulle kunna hoppa upp på en häst i vaktparaden vilken dag som helst med den här hjälmen utan att skämmas, säger Hans Augustin.

    Dela artikel:

    Facebook
    Twitter
    E-post
    Sveriges största krigshistoriepodd med det träffsäkra namnet ”Krigshistoriepodden” släpper nu en bok vars innehåll är mer aktuellt än någonsin. ”Rysslands militära fuckups” är en odyssé genom rysk krigshistoria och sökljuset har riktats mot de misstag som vanligtvis begravs långt utom synhåll.
    ”Vi ville från början att den skulle heta ’#RysslandLOL’ men att ha en hashtag i titeln fuckar upp allting. Dessutom tyckte inte förlaget att det var lika kul som vi tyckte. Men vi fick ändå in det på omslaget till slut”, säger Per Wallin.

    Ni känner säkert igen situationen: En förväntat trevlig middag med kollegor urartar snabbt i hätska diskussioner om huruvida Rommels lärdomar från första världskriget går att applicera i den internationella insatsen i Mali, hur man egentligen borde ha tagit Stalingrad och, mer självklart, hur den egna taktiska briljansen överstiger samtliga bordskamraters kombinerade förmåga.

    Fram till för ett par år sedan har dessa diskussioner med få undantag varit reserverad oss i det gröna och marinblå, men sedan hände något som skulle få tingsnotarier, VVS-montörer och undersköterskor att också reflektera över såväl det hemska som det absurda i krig. Precis innan pandemin lamslog världen släppte Krigshistoriepodden sitt första avsnitt och med det fick Sverige en ny lysande stjärna på poddhimlen. Med utmärkelser som Årets Podd 2022 i ryggen tar Per Wallin, Mattis Bergwall och Fredrik Hagelin, männen bakom podden, nu nästa steg med boken ”Rysslands militära fuckups”. 

    » Internet är stint av folk som tycker att ryssarna är särskilt hårda och att de kommer att besegra veloursamhällena som är Nordeuropa «

    – Internet är stint av folk som tycker att ryssarna är särskilt hårda och att de kommer att besegra veloursamhällena som är Nordeuropa. Man ser hur VDV (ryska luftburna infanteriet) hoppar genom ringar av eld och alla internetapor jublar. Det ryska narrativet har ju handlat om hur man genom ren vilja och självuppoffring besegrade världen. Man talar om européerna istället för Nazityskland till exempel, men Ryssland är en cirkus av ineffektivitet och krigsbrott, där vodka, vrede och virus florerar bland anarkisthordar och bondestyrkor som driver om varandra, säger Mattis Bergwall, en av de tre skaparna till Krigs-historiepodden.

    – Vi vill slå hål på myten om den ostoppbara, oövervinneliga krigsmaskinen som väller in i andra länder. Det är en tes vi har drivit så länge i podden att det var naturligt att det också blev temat för boken, säger Fredrik Hagelin

    I Rysslands militära fuck-ups ­presenterar Krigshistorie­podden många av de misslyckanden som gjorts under Rysslands tid som stormakt och förklarar vad som kan ­ligga bakom. Med en initierad inblick i både de militärhistoriska och ­politiska faktorerna får vi här följa Rysslands prestation från första världskriget till det aktuella Ukrainakriget.

    Själva arbetet med boken var en tämligen smärtfri historia menar de tre. Dels hade de mycket material från arbetet med Krigshistoriepodden, dels hittade de en arbetsgång som fungerade utmärkt.

    – Vi randade ner alla kapitel vi ville ha med och så fördelade vi kapitlen mellan oss så att var och en kunde skriva på egen kammare. Det fungerade jättebra, säger Per Wallin.

    En av de saker som gjort Krigshistoriepodden till en sådan framgång är den särskilda tonaliteten i podden, en tonalitet som Mattis Bergwall med ett stort mått av självdistans beskriver som ”dräggigt”.

    – Vi skriver inte om krig på samma sätt som till exempel Lars Ericson Wolke (professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan, reds.anm) utan vi har vår egen tonalitet. Vår grej är ju att vi inte är neutrala utan att vi tycker saker. All annan historieskrivning försöker hålla sig neutral med undantag som att Hitler är en rövhatt men vi tar alltid sida mot flåbusstater. För oss är det viktigt att inte ha ett högstämt tonläge som ger krig legitimitet. Vi lyfter ofta det absurda för att påvisa det hemska i krig, säger Mattis Bergwall.

    – Vi har ingen beröringsskräck för något ämne, men det är viktigt att vi tycker att det är kul och kan göra det på vårt sätt. En sak vi gör är att vi borrar ner oss i grejer. I början tog vi upp fyra krig på en timme, nu pratar vi om en enda teknisk innovation i ett visst slag på samma tid. Vi försöker förklara saker på ett engagerat och nördigt sätt som man kan ta med sig tillbaka till sitt kompisgäng, säger Per Wallin.

    » Vi har på något sätt vunnit internet när vi kan ha en kanal om Israel och Palestina på Discord och det inte ballar ur. «

    Att deras koncept fungerar märks inte minst på den lojala följarskara de har. Krigshistoriepodden finansieras via Patreon där lyssnarna betalar för podden vilket också gör att avsnitten inte behöver avbrytas för annonser. 

    – Våra lyssnare är oerhört sköna, avslappnade och härliga. Vi har på något sätt vunnit internet när vi kan ha en kanal om Israel och Palestina på Discord och det inte ballar ur. Samma sak gäller våra fysiska pubhäng som vi anordnar. Många kommer ensamma men går därifrån som vänner. De har en fin gemenskap. Det är också därför några av våra mest lyssnade avsnitt har handlat om manlig psykisk ohälsa och utbrändhet. Vi får fortfarande mejl som rör oss till tårar där lyssnarna öppnar sig och berättar om egna erfarenheter, säger Fredrik Hagelin.

    Vad nästa steg blir för Krigshistoriepodden är redan klart. Männen bakom har nämligen precis skrivit på för en uppföljare till ”Rysslands militära fuckups”. I den kommer blickarna att riktas inåt, mot svenska krig och den svenska Försvarsmakten.

    – Vi har inte varit i krig på tvåhundra år så egentligen vet vi inte om våra generaler är bra. Vad vi vet är att de inte är fulla och korrupta, säger Mattis Bergwall.

    – Feedbacken är ju god internationellt; många har bilden av svenska soldater som samvetsgranna, duktiga och initiativrika. Jag tror att vi faktiskt har en av världens bästa soldatutbildningar där välutbildade tjänstemän har mandat att utbilda som man vill. Det har inga andra länder. Vi ger oss själva inte tillräckligt mycket credd för det, säger Per Wallin.

    FAKTA

    Krigshistoriepodden består av:

    • Mattis Bergwall, utbildad historielärare och genomförd värnplikt på 6:e stadsskyttekompaniet på LG. Programledare på Krigshistoriepodden.

    • Per Wallin, journalist och genomförd värnplikt på Amf 1, sedan anställd soldat vid NBG 11 och LedR, och GSS/T vid 12:e motoriserade på LG. Numera helt civil för första gången på tolv år. Programledare på Krigshistoriepodden.

    • Fredrik Hagelin, ingenjörsutbildning i medieteknik vid KTH, värnplikt på LedR följt av NBG 11. Klippare och producent av Krigshistoriepodden. 

    Krigshistoriepodden listar intressanta slag:

    Slaget om Hürtgenskogen, november/december 1944. Monumentalt förlusttungt och otroligt intressant på ett ”skyttekompanier förgås i skogsmiljö”-sätt. Vi har gjort en trilogi om det i avsnitten 153, 155 och 157.

    Slaget om Lima Site 85, 10-11 mars 1968. Så oerhört tillfredsställande när specialförband (i detta fall nordvietnamesiska) får lösa uppgifter i mellanstatliga krig, det vill säga ha ihjäl motståndarens tekniker och radarplatser (krig är inte Call of Duty). Avsnitt 161.

    Slaget vid Komarow, 30 augusti – 2 september 1920. Det här skulle vi vilja se på film: det största kavallerislaget av polskt kavalleri sedan 1831 och det sista större slaget i Europa där kavalleri användes just som kavalleri och inte som ett sätt att förflytta skyttesoldater. Vi skriver om slaget i boken.

    Slaget vid Lund 1676.  Danskjävlarna går på pumpen, Ernst-Hugo vinner och Karl XI gör en Rohans ryttare. Hör mer om detta i avsnitt 42.

    Slaget om Galizien 1914. Vill man veta hur charmigt inkompetent Österrike-Ungerns armé och dess generalstabschef Conrad von Hötzendorf faktiskt var så bör man läsa om Galizien 1914. Hör mer i avsnitt 136.

    Slaget vid Passchendaele 1917. Det finns i dag en ådra bland brittiska historiker att beskriva första världskriget som meningsfullt och rimligt utkämpat. Passchendaele är ett utmärkt exempel på motsatsen. Hör mer i avsnitt 37.

    Slaget vid Buna–Gona 1942. Andra världskrigets absolut vidrigaste stridsförhållanden och ett av världshistoriens gräsligaste slag. Du lyssnar på egen risk på avsnitt 91.

    Slaget vid Kursk 1943. Slaget är uttjatat, men att vi fram till år 2000 beskrev det nästan uteslutande via sovjetiska sekundärkällor är högintressant. Hör mer i avsnitt 75.

    Anfallet mot H3 1981. Iranska flygvapnet lågflyger längs med irakiska gränsen och smäller en bra bit av irakiska flygvapnet. De lufttankas på vägen. I irakiskt luftrum. Hör mer i avsnitt 51.

    Operation Kitona 1996. Rwandiska kommandosoldater genomför en specialförbandsoperation så bananas att DEVGRU önskar att de gjort den. Hör mer i avsnitt 15.

    Dela artikel:

    Facebook
    Twitter
    E-post
    Försvarsmakten döms att betala 37 miljoner kronor i skadestånd för att ha förorenat en vattentäkt i Uppsala med giftiga PFAS-ämnen. Samtidigt uppger myndigheten på sin webbplats att det nu finns metoder för att rena vatten från PFAS.
    Försvarsmakten döms till att betala Uppsala vatten 37 miljoner kronor i skadestånd för att ha förorenat en vattentäkt. Utsläppen kunde härledas till Ärna flygfält vid Upplands flygflottilj F 16, där brandskum innehållande PFAS använts.

    2012 upptäckte det kommunala vattenbolaget Uppsala vatten höga halter av PFAS-ämnen i Bäcklösa vattenverk. Utsläppen kunde härledas till Ärna flygfält vid Upplands flygflottilj F 16, där brandskum innehållande PFAS använts. Fallet gick vidare till domstol och tisdagen den 9 april i år dömdes Försvarsmakten i mark- och miljööverdomstolen att betala 37 miljoner kronor i skadestånd till Uppsala vatten. Och det här är inte första gången som Försvarsmaktens verksamhet kontaminerat dricksvatten med PFAS. 2013 uppmätte det kommunala bolaget Ronneby miljö och teknik höga halter av PFAS-ämnen i dricksvattnet i Ronneby kommun.

    Misstankarna riktades mot försvarets brandövningsplats på Blekinge flygflottilj F 17 och Försvarsmaktens egen utredning visade på höga halter av PFAS i grundvattnet, bland annat på grund av läckage från flygfältet ut i Ronnebyån. Även den gången gick fallet vidare till domstol, men då var det Ronneby miljö och teknik som ställdes till svars för att genom dricksvattnet förgiftat invånarna. Den 5 december 2023 kom Högsta domstolens beslut som gav 154 personer rätt till skadestånd, bland dem 22 barn.

    » För Försvarsmaktens del har det bidragit till att flygvapnet i dag har släckmedel utan tillsatt PFAS «

    Två veckor innan domen i PFAS-målet i Uppsala, meddelade Försvarsmakten på sin webbplats att det utvecklats metoder för att rena dricksvatten från PFAS. Metoderna har tagits fram inom projektet Testbed PFAS som startade 2020 och som har genomförts i samarbete mellan Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Fortifikationsverket och forskningsinstitutet Rise. Syftet med projektet var att hitta tekniker för att rena mark och vatten från PFAS samt att utvärdera släckmedel utan PFAS. Nu uppger Försvarsmakten i en artikel på sin webbplats att man lycktas ta fram metoder för att rena vatten från PFAS.

    – Tack vare en mycket omfattande testverksamhet kan vi nu visa vilka metoder som är både realistiska, hållbara och effektiva för rening av vatten från PFAS-föroreningar. Nu är det dags för alla aktörer som behöver rena vatten att börja använda metoderna, säger Tove Mallin, forskare på Rise och projektledare för Testbed PFAS i artikeln.

    Det uppges också att det numera finns fungerande brandsläckskum utan PFAS och som används i Försvarsmakten.

    – Projektet har gett ökad kunskap kring PFAS för samhället i stort och för Försvarsmaktens del har det bidragit till att flygvapnet i dag har släckmedel utan tillsatt PFAS, det är ett viktigt och konkret exempel på Försvarsmaktens miljö- och hållbarhetsarbete, säger generalmajor Stefan Sandborg, chef för Försvarsstabens stödenhet.

    FAKTA

    PFAS
    PFAS är ett samlingsnamn för en stor och komplex ämnesgrupp som omfattar fler än 10.000 ämnen och som kan ge allvarliga hälsoeffekter. Forskningsstudier som genomförts vid Göteborgs universitet av innevånarna i Ronneby efter PFAS-föroreningarna 2013, visar bland annat på förhöjd förekomst av njurcancer och diabetes typ 2.

    Dela artikel:

    Facebook
    Twitter
    E-post

    Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

    Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

      Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

      Observera att du även behöver klicka på godkänningslänken i det bekräftelsemeddelande som kommer att skickas till din e-postadress för att slutföra prenumerationen. Vänligen kontrollera din skräppostmapp om du inte har mottagit bekräftelsemeddelandet efter att ha registrerat dig.