Senast publicerat
Senast publicerat:

Fler medlemmar ger framgång

Tobias Danielsson är sektionschef på sjöstridsenheten vid Sjöstridsskolan och styrelseledamot i Officersförbundet. Han anser att några framgångsfaktorer för Officersförbundet finns i den höga anslutningsgraden, det stora antalet medlemmar och i ­engagemanget ute i föreningarna som driver den fackliga verksamheten framåt.

Lea Lobelius
Tobias Danielsson, sektionschef på sjöstridsenheten vid Sjöstridsskolan.

Foto: Andreas Blomlöf

Artikel från Officersförbundet.

Tobias Danielsson ingår i förbundsstyrelsens ”Villkorsgrupp”, en grupp som består av utvalda styrelsemedlemmar med målsättning att de ska fokusera och fördjupa sin kunskap om avtal och förhandling. 

– Villkorsgruppen utgör kittet mellan våra förtroendevalda och tjänstemän. Vi ska tillsammans med förhandlingsdelegationen se till att vi driver de frågor som vi tillsammans beslutade om på senaste förbundsmötet. Med villkorsgruppen så kan vi förankra arbetet som görs vid förhandlingsbordet med ­styrelsen, säger Tobias Danielsson. 

Efter värnplikten på Visbykorvetterna och utbildning till systemtekniskt befäl har Tobias Danielsson fortsatt sin yrkesbana och karriärsutveckling inom Försvarsmakten. Men efter fem månader till sjöss med HMS Carlskrona i Adenviken ville han ha nya utmaningar. 

– Efter de månaderna kände jag mig lite trött på livet till sjöss, de var som flera verksamhetsår på ett par månader. Då valde jag att kliva i land när jobbet på Sjöstridsskolan dök upp. 

Idag jobbar han med utbildningssystem och materielutveckling och levererar både kollegor och effekt. På hans sektion var de fyra personer när han började och idag är de åtta. Verksamheten växer. Tobias Danielsson är systemtekniker i botten och arbetar nu med marinens ledning, samband och vapensystem som ska nyttjas på de korvetter, minjakter och ubåtar som sen ska ut på Natouppdrag. 

Den fackliga banan började när han 2015 blev invald i lokalföreningen, sedan två år tillbaka är Tobias ordförande i OF-MarinB/SSS. 2020 blev han invald som suppleant i förbundsstyrelsen och 2024 ordinarie ledamot. 

– Jag skulle inte ändra på något i min karriär om jag kunde. Erfarenheten från ME03 (Operation Atalanta) bär jag med mig än idag. Jag är glad att jag fick chansen att kliva upp som sektionschef. Det var en utmaning att komma in, som rätt så oerfaren, planera, budgetera, och rapportera. Men jag hade goda kollegor och gott stöd och jag lärde mig verka i rollen som chef och samtidigt få fortsätta med systemtekniken, vilket varit optimalt. Det finns många möjligheter att växa inom Försvarsmakten. 

Liknande läsning:

Det är samsyn i ­resultaten men det är vägen dit som skiljer förbundet och Försvarsmakten åt.

Försvarsmakten som arbetsgivare gör mycket bra. Tobias Danielsson menar att det i många frågor finns en samsyn men att det ofta är i ”hur” där arbetsgivaren och Officersförbundet skiljer sig åt. 

– Man får inte glömma att Försvarsmakten också har en uppgiftställare och politiskt tryck av förväntningar. Som förbund vill vi inte vara i missnöjesbranschen utan vi vill hjälpa arbetsgivaren, förhoppningsvis genom att komma med ett annat perspektiv. Vi upplever också att det finns en stor acceptans i organisationen för det fackliga arbetet. Förbundet har en stor anslutningsgrad och vi upplever även att arbetsgivaren tycker att det är bra att vi är där. Förbundet representerar många medlemmar och det väger tungt när man går in i en förhandling, vi är starkare tillsammans, säger Tobias Danielsson. 

DSC_9239

Efter det att Tobias Danielsson valde att kliva i land, för ett jobb på Sjöstridsskolan, blev livspusslet lättare att få ihop. Idag är han dessutom verksam som ledamot i förbundsstyrelsen vid Officersförbundet.

Foto: Andreas Blomlöf

Fakta

Tobias Danielsson

Familj: Fru och barn.

Bor: i Karlskrona.

Fackligt uppdrag: suppleant i Officers­förbundet 2015, styrelseledamot Officersförbundet sedan 2020.

Men det finns de som inte organiserat sig. De som inte tillhör något fackförbund. Anledningarna kan vara många. Men de allra flesta är anslutna, och Officersförbundet har i dagsläget 15 000 yrkesaktiva medlemmar. Det senaste året har det varit rekordmånga som sökt till officersutbildningen. Men många valde att tacka nej när de väl fick erbjudande om att påbörja sin utbildning. Och även om det är många som börjar sin utbildning, så är det inte alla som genomför den. 

– När det gäller Systemteknik och vapen i marinen är behovet stort. Det finns en stor deskripas mellan behovet och de som slutför utbildningen. Utflödet är större än inflödet. Försvarsmakten lyfter att det är få personer som avslutar sin tjänst, bara 2 procent. Men vi menar att det är de som slutar som har den kompetensen som är svår att behålla. I Karlskrona har vi både Saab och FMV som verkar innom försvarssektorn. Där är det lätt att hoppa över staketet och göra en snabbare lönekarriär. 

Samtidigt tror han inte att lönen är allt. Men arbetsmiljön och uppgifter står inte paritet med tillgängliga resurser. 

– Vi får mer och mer arbetsuppgifter till en mindre personalkader. Till slut säger personalen att de inte orkar mer. Speciellt när man kommer upp i åldern och vill skaffa familj och barn. Man har ett ansvar som mamma eller pappa, att få ihop livet. Det är då jag tror att de flesta väljer att lämna insatsverksamheten och ibland Försvarsmakten. De gör analysen att de kan få samma årslön som de fick när de var till sjöss med tillägg utan att behöva vara i väg så mycket. De kan få vara hemma med sin familj, hämta och lämna på skolan, vara fotbollstränare och samtidigt tjäna lika mycket. Det tror jag är största utmaningen för Försvarsmakten, säger Tobias Danielsson. 

Samhällets förväntansbild på en förälder idag är att föräldrarna ska vara närvarande. Där har inte arbetsgivaren inte hängt med i analysen, hur de ska hantera det, enligt honom. 

– Vi har en uppgiftsställning och ett tillgänglighetskrav på oss, samtidigt som vi ska möta individernas personliga förutsättningar. Jag har ingen lösning, mer än att vi behöver vara mycket mer folk. De med bristkompetenserna får gå in och arbeta extra pass. Det tär på familjerna. 

Samtliga medarbetare gynnas av dom fackliga framstegen som förbundet gör. Det kan såklart kännas orättvist. 

– Vårt fokus är på att våra medlemmar skall ha skäliga villkor och sakliga löner. Att vi kan lyckas med det bygger på att vi är så många och representerar så stor del av all militär personal. Jag tror vi skall fortsätta att fokusera på att belysa det viktiga arbetet som dom förtroendevalda gör varje dag ut i organisationen, så förstår förhoppningsvis dom ”o-organiserade” det också och väljer att ansluta sig.

 

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    I dag är andelen GSS som engagerar sig som förtroendevalda i Officersförbundet relativt lågt. Men det är något Orry Finnermark hoppas ska ändra sig. ”Fler GSS-anställda borde engagera sig fackligt, vill man vara med och påverka sin och sina kollegors arbets­situation är det den absolut bästa möjligheten”.

    Fredrik Hultgren
    Text: Fredrik Hultgren Foto: Margareta Bloom Sandebäck
    margaretabsandeback200415_MBS3937-Edit

    Orry Finnermark, korpral vid 115:e militärpoliskompaniet på Livgardet i Kungsängen, har en ganska speciell karriär bakom sig i Försvarsmakten. År 2009 ryckte han in i den sista värnpliktskullen innan värnplikten lades vilande, och 2010 ingick han i den första GSS-omgången med anställda soldater. Både sist ut och först in alltså. Som GSS har han också blivit kvar i snart tio år, trogen sitt ursprungliga kompani.

    – Hade det inte varit för värnplikten hade jag nog aldrig hamnat i Försvarsmakten. Det är oerhört bra att vi återaktiverat plikten, egentligen borde alla göra den. Man lär sig så oerhört mycket om sig själv, sina styrkor och begränsningar, säger Orry.

    Men att sedan kliva på i den allra första omgången anställda soldater var inte helt enkelt. Förvirringen och osäkerheten var ganska stor inom Försvarsmakten, minns Orry.

    – Inte minst bland vissa av officerarna var det en omställning att gå från att jobba med värnpliktiga till att ens soldater plötsligt också var kollegor. Vi som anställdes på kompaniet var ju även alltifrån helt nymuckade värnpliktiga till folk med många års arbetslivserfarenhet och flera utlandsmissioner i bagaget, säger Orry.

    Han minns även att omställningen initialt ledde till många konflikter mellan de GSS-anställda och cheferna. Men på det hela taget gick det trots allt ganska bra och tog inte mer än kanske sex månader att acklimatisera organisationen till de nya förutsättningarna.

    – Framförallt var det bra att vi hade de lite äldre med erfarenhet. De vågade säga ifrån på ett annat sätt och drev verkligen linjen att vi faktisk är anställda, precis som alla andra.

    Kanske var det även där i början av den militära yrkesbanan som Orry insåg vikten av att engagera sig för att kunna vara med och påverka. Redan efter ett år var han medlem i förbundet och 2012 tog han uppdraget som listförhandlare.

    – Vi, ett kompani om 64 personer, var både nationell och internationell militärpolisresurs för hela Försvarsmakten. Det var under den tid då vårt engagemang var stort i såväl Kosovo som Afghanistan. Så av 64 personer var runt 20 konstant iväg på internationell insats eller missionsutbildning. Det var oerhört mycket planering och omplanering. Ingen av soldaterna visste vad som gällde och många av officerarna kunde lätt missa saker i planeringen på grund av dess komplexitet. Cheferna slet nog ibland sitt hår i frustration.

    Det har blivit många listor sedan 2012. Med tiden blev Orry den man vände sig till för att få hjälp med hur det funkade – såväl chefer som medarbetare sökte hans råd.

    – Jag ser den fackliga rollen mycket som att vi kan vara ett stöd, inte bara för medlemmarna utan lika mycket för cheferna. Man ska inte heller glömma att cheferna oftast också är medlemmar så hjälpen blir dubbelt positiv. Att stötta i planeringen innebär att chansen ökar att det blir rätt från början. Naturligtvis är vi även ibland kontrollfunktion, men främst ser jag det som att vi – fack och arbetsgivare – är samarbetspartners, säger Orry.

    Samarbete i stället för konflikt är ett förhållningssätt som Orry flera gånger återkommer till.

    – Facket och arbetsgivaren – det är vi tillsammans som löser problem, inte vi mot dem. Ser man det så kommer det inte att funka. Jag ser min, och fackets, roll som tvådelad. Vi är en hjälpande hand för arbetsgivaren, samtidigt är vi ett skydd för arbetstagaren.

    I dag jobbar Orry heltid som facklig förtroendeman för Livgardets officersförening. Efter föräldraledigheten till sommaren kommer han att gå tillbaka på 50 procent fackligt och 50 procent i verksamheten. Han sitter även som sekreterare i lokalföreningens styrelse och har fortsatt rollen som listförhandlare på förbandet. 

    Hur har det varit att jobba som GSS och samtidigt ha den fackliga rollen, har du stött på motstånd?

    – Nja, oftast funkar det bra, några tillfällen mindre bra. Ibland har det varit svårt för vissa att hålla reda på vilken Orry man pratar med, den fackliga förtroendemannen och listförhandlaren, eller medarbetaren. När jag delar arbetstiden mellan det fackliga och verksamheten försöker jag lösa det genom att vara civilklädd när jag jobbar fackligt och bära uniform när jag är militär. Men ibland måste man byta hatt innan man hinner byta kläder.

    Men Orry understryker dock att engagemanget i Officersförbundet mestadels varit väldigt positivt och givande, och uppmanar fler från GSS-sidan att engagera sig.

    – Framförallt är det kul. Samtidigt är det oerhört lärorikt. Man får en bättre insikt i hur saker och ting funkar utanför den egna bubblan, en förståelse för helheten. Och vill man förändra något för sig själv och sina kollegor är det via facket som vägen framåt ligger.

    Rollen som listförhandlare är något som Orry också understryker vikten av. Att vara med och se till att det blir rätt.

    – Cheferna menar väl och vill att det ska bli bra. Man vill lösa uppgiften men kan inte alltid förhålla sig till våra avtal för att man ibland saknar kunskapen. Många chefer har koll, men långt ifrån alla. Då känns det bra att kunna hjälpa till. Men samtidigt måste man ha en ödmjukhet i sin approach, inte utgå från att jag har rätt och du har fel. Alla kan göra fel, även om man vill väl – chefer, fack och arbetstagare. Vad vi kan göra är att hjälpa varandra så att det blir rätt i slutändan, och ha en förståelse för att de flesta inte gör fel med avsikt. Vi jobbar mot samma mål. Ska det funka är det viktigt att släppa prestigen, våga fråga och erkänna att man kan ha fel.

    Du talar mycket om vikten av samarbete. Är det vad som driver ditt fackliga engagemang?

    – Jo, det kan man nog säga. Facket är någon som håller dig om ryggen, du är inte ensam. Om något jobbigt händer är vi kanske lite som en krockkudde också. Och ju fler vi är desto mjukare blir kudden, säger Orry och avslutar med ytterligare en liknelse:

    – Granatkastarpluton här på Livgardet övar ofta med en tung trästock. Det är jäkligt svårt att släpa på den där stocken själv, men är man många kan man till och med springa med den. 

    Orry med sitt huvudsakliga arbetsredskap under MP- karriären – motorcykeln.

    FAKTA

    Orry Finnermark
    Ålder: 30 år
    Fackligt uppdrag: Sekreterare i Livgardets officersförening, listförhandlare.
    Bakgrund i korthet: Värnplikt som beriden militärpolis 2009. Anställd som GSS/K vid 115:e militärpoliskompaniet sedan 2010.
    Familj: Fru Giselle och sonen Neo på 7 månader.
    Bor: I Kallhäll utanför Stockholm
    På fritiden: Dömer ishockey, kör MC och går Nijmegenmarschen (tre genomförda än så länge, siktar på elva).

    Ur arkivet: