Senast publicerat
Senast publicerat:

Markstridsuniform 24 driftsatt på T 2: ”Materialet känns robust”

Pårustning av Markstridsuniform 24 pågår för fullt vid Trängregementet i Skövde – denna gång är det inte värnpliktiga utan yrkesanställda som får testa den nya uniformen. Förväntningarna är höga på både passform och funktionalitet.

Foto: Emil Malmborg

Viss sentimentalitet när värmetröja 90 lämnades in, över kalsongerna fälldes däremot få tårar – och det råder stor förväntan över förbättrad materialfunktion. Försvarsmaktens förband har börjat pårusta Markstridsuniform 24, MSU24, och turen har kommit till Göta trängregemente, T 2, i Skövde.

Maria Widehed

Kön ringlar sig lång runt serviceförrådet inne på Trängregementet, T 2, på Skövde garnison. Det är en tisdagsförmiddag i maj och precis som vanligt såhär års ska fältuniform 90 rustas av. Men den här gången är det inte värnpliktiga som står i kö.

I februari blev Norrlands dragonregemente, K 4, först. Nu är det dags för drygt 160 anställda på T 2 att pårusta Markstridsuniform 24, MSU24.

– Man förväntar sig att den ska sitta bra och att det ska finnas något för alla vädertyper, så man varken behöver frysa eller svettas. Och att den är riktigt bra att kunna bygga lager på lager, säger fänrik Emma Karlsson, instruktör, som står långt fram i kön.

Hon var en av de värnpliktiga som utvärderade ett av fyra olika uniformssystem innan de nordiska länderna enades det gemensamma nordiska uniformssystemet, NCU.

– Den största skillnaden i uniformen jag testade mot den det blev är i hur knä- axel- och armbågsskydd sitter. Den här verkar klart bättre.

Framför allt har man ju sett fram emot nya underkläder.

I de delar av projektet som genomförts i Sverige har kvinnor deltagit vid tester av uniformssystemet, men inga kvinnliga yrkesmilitärer var delaktiga under de berednings- och beslutsprocesser som är kopplade till beställningarna – något som fått kritik av Försvarsmaktens internrevision. Förväntningarna på att uniformen ska vara väl anpassad för kvinnor har varit stor hos Emma Karlsson.

– Framför allt har man ju sett fram emot nya underkläder.

Pårustning01

Det är pårustningsdag vid T 2 i Skövde. Den nya Markstridsuniform 24 delas ut – ett nytt steg i övergången från M90-systemet.

Foto: Emil Malmborg

09.30 öppnas dörrarna till förrådet. Förrådsman Marie Alexandersson ansvarar för station 5 – här lämnas fältskjortor och långkalsonger. Allt stämmer när fänrik Mimmi Karlsson, instruktör, packar upp inne på förrådet.

– Fältskjortorna kommer jag att sakna. De är bra, de fyller sin funktion, säger hon och tillägger:

– Det är en helt annan sak med kalsongerna, dem är det bara skönt att bli av med.

Liknande läsning:

Det är lättare att avrusta värnpliktiga, säger förrådsman Alexandersson.

– Ja det kan man lugnt säga, men vi är stenhårda den här gången. De måste lämna in ett visst antal för att få ut det nya.

Sergeant Simon Spencer, instruktör, hade helst sluppit lämna ifrån sig värmetröja 90.

– Den är hur go som helst, min var från -94 och kändes som ny. Jag vet inte hur dessa nya kommer att kännas efter 35 år, men de har mycket att leva upp till. Men kallingarna gav ingen tår i ögat att lämna ifrån sig.

Instruktör Simon Spencer

Sergeant Simon Spencer har svårt att släppa sin gamla värmetröja från 1994. “Den var hur go som helst”, säger han.

Foto: Emil Malmborg

Pårustningen får däremot inte plats inne på serviceförrådet, i stället använder man den träpanelklädda ovanvåningen i byggnad 75. På väggen påminner svartvita foton om pårustningen som skedde här 1985.

– Driftsättningen har funkat bra, men det har varit stressigt och kräver mycket arbete med två uniformssystem – den ordinarie verksamheten har ju inte varit mindre i år, med Sankt Göran som pågår och nya Stridshjälm 24 som ska beställas och förberedas, säger Anders Johnsson, handläggare logistik med ansvar för personlig utrustning.

Under morgonen har man genomfört kvalitetssäkring av personliga mått på T 2.

– Nu sitter min kollega och knappar in i Excel så vi ser diffarna, det är viktigt inför kommande driftsättningar, säger Anders Johnsson.

Nya underkläder för kvinnor i MSU 24

Nya material, förbättrad passform och särskilt framtagna underkläder för kvinnor – förväntningarna är höga på MSU24.

Foto: Emil Malmborg

De 75 gallervagnarna står trångt och är fyllda till bredden med nya MSU24. Det är första gången som arméförvaltare Kenneth Felldén, av logistikchefen utsedd införandeledare, är på plats under en pårustning. Han är förväntansfull inför att dörren ska öppnas och pårustningslinjen starta.

– Höjdpunkten är ju när de får känna och ta i det här, säger han och tar upp ett par långkalsonger i ull: jag kan inte tänka mig att det går att köpa något som är bättre än det här.

60.000 uppsättningar MSU24 är inköpt till grundorganisationen, 2027 läggs nästa beställning – och där finns möjlighet för justeringar.

Jag kan inte tänka mig att det går att köpa något som är bättre än det här.

Kenneth Felldén känner på stridsjackan.

– Ser du alla punkter i den? Det här är flamskyddat tyg med invävt kol som vid brand aktiveras och sprids ut – det fattar inte eld, eftersom det redan har brunnit.

Framför allt är Kenneth Felldén nöjd med att systemet innehåller underkläder för kvinnor.

– Det är stor skillnad i beställandet, för första gången har vi inte sagt hur en produkt ska vara. Det här företaget som har gjort bh:n, säger han och lyfter upp den.

– De lever ju på att ta fram bh:ar och har mycket mer erfarenhet på området än vad vi som beställare har.

Bodens artilleriregemente, A 8, Norrbottens regemente, I 19, och Trängregementet, T 2, är sist ut med driftsättning under våren. Under tredje kvartalet fortsätter införandet, men då kan hela garnisonerna komma att pårustas samtidigt.

– Nu behöver flera logistikenheter, runt om på garnisonerna, ha både M90-systemet och MSU24-systemet. För dem hade det varit enklare om vi hade utrustat garnisonsvis, ett mer samlat införande hade också inneburit en mindre belastning av reservuppsättningar. Jag kommer att föreslå den förändringen för logistikchefen, säger Kenneth Felldén.

Arméförvaltaren har inte själv nya MSU24, hur kommer det sig?

– Nej, jag var med när vi fick ut fältuniform 90 och då gick personer som är i den ålder jag är nu först till förråden och hämtade ut. Vi som var på trupp fick ställa oss längst bak i kön. Det ska inte hända den här gången.

Kenneth Felldén visar upp nya MSU 24

Arméförvaltare Kenneth Felldén, som leder införandet av MSU24, visar upp den nya uniformen – särskilt nöjd är han över att systemet för första gången innehåller underkläder framtagna för kvinnor.

Foto: Emil Malmborg

Fänrik Pontus Ehrström, plutonchef, blir tredje anställd att ta plats i pårustningslinjen. Han har kommit till station 2: värmejacka och snöjacka.

– Materialet känns robust. Jag är positivt överraskad, den förra värmejackan hade inget skalmaterial, säger han.

Även sergeant Simon Spencer har hittat upp till pårustningen.

– Den är mer kompakt och lättare att kunna packa ihop, men materialet är kanske inte lika slitstarkt.

Det sistnämnda får han medhåll från fänrik Hedvig Björkman, instruktör, i:

– Nej, jag är fan inte imponerad, den känns ju inte lika hållbar. Och den prasslar så mycket.

Sergeant Linn Norberg, instruktör, ser däremot fram emot en ersättare till värmejacka 90, ofta kallad komarocken.

– Komarocken har varit bökig och otymplig, så detta har jag taggat för.

Allt skulle ju lämnas in i dag, blev det så?

– Nja, jo, äsch. Någon liten kärlek kan det vara att det finns kvar.

Pårustning07

Nya Markstridsuniform 24 rullas ut på Trängregementet. I vårens pårustning får yrkesanställda ta del av det nya uniformssystemet som ska ersätta M90.

Foto: Emil Malmborg

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Flygvapnet växlar upp i cyberdomänen – den femte arenan för krigföring. På Uppsala garnison byggs förmågan att upptäcka, förstå och försvara flygvapnets system mot angrepp i realtid. ”Vi behöver dem som är skickliga på att kriga med hjärnan”, säger cyberförsvarsförvaltare Christoffer Pierrou.

Maria Widehed
Flygvapnets cyberförsvar
Flygvapnets cyberförsvarsofficerare Kristoffer Myrestam (t v) och Alfred Turesson (t h) samverkar under en övning med Viktor Lindén som arbetar med underrättelsefunktionen.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Sergeant David Andersson, cyberförsvarsofficer, står längst fram i lektionssalen.

– Orientering: vi har fått in en usb-sticka från en klient. Den har suttit i en dator i vårt nätverk, säger han.

David Andersson tillhörde den andra årskullen att utbildas inom specialistofficersutbildningens cyberförsvarsinriktning. Idag arbetar han vid Flygstaben med att bygga upp funktionen cyber­operationscenter, en central nod i flygvapnets växande cyberförsvar. Den här veckan leder han en övning som flygvapnet tillsammans med Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, har satt samman.

– Under övningen samarbetar våra underrättelsedelar med det säkerhetsoperationscenter, SOC, vi har byggt upp. I det övar soldater och officerare på att analysera loggar i realtid och på incidenthantering, säger han.

Utanför byggnaden är Uppsala garnison grådisigt, men verksamheten är intensiv innanför väggarna. Här i Tunahuset, som tillhör Upplands flygflottilj, F 16, har lektionssalen tillfälligt omvandlats till en operativ miljö. Kablar löper mellan arbetsstationerna, skärmar visar flöden av loggar och bredvid trängs halvdruckna burkar med energidryck.

Det gäller att hela tiden hålla koll på var aktören rör sig i nätverket.

Det är dag tre av övningen och det har skett en tydlig upptrappning. I övningsscenariet råder gråzon och ett medicinföretag som tillverkar botemedel mot ett nytt kemiskt stridsmedel från Ryssland har just angripits. Medicinen är viktig för civilförsvaret och därför har flygvapnets cyberförsvar kopplats in.

– En lärdom vi dragit är vikten av att tidigt få mandat. Vi sitter ju på ett företag och är en hjälpresurs, säger sergeant Alfred Turesson, cyberförsvarsofficer på F 16.

Första dagen upprättade de sin övervakning. Andra dagen började angreppen. Nu försvarar de systemet under pågående intrång.

– Det misstänks finnas okända aktörer i systemet. Så vi har fått sätta vissa maskiner i karantän, koppla bort alla kopplingar och höja beredskapen på systemet. Vi försöker hitta allt aktören har gjort innan vi gör motåtgärder, för att inte förvarna aktören. Det begränsar deras handlingsfrihet, berättar Alfred Turesson.

Angreppet bedöms ha inletts via ett mejl med skadlig kod.

– Sedan har det spridit sig till fler maskiner.

Arbetet sker metodiskt och under tidspress, med målet att identifiera aktören och begränsa spridningen.

– När en aktör väl är inne kan de blockera datorer och rensa dem från distans. Det gäller att hela tiden hålla koll på var aktören rör sig i nätverket, säger Alfred Turesson och fortsätter:

– Vi prioriterar att kartlägga aktörens infrastruktur, exempelvis servrar som används för att distribuera skadlig kod eller genomföra angrepp. Det möjliggör att vi kan blockera dem i ett tidigt skede för att förhindra att de kommer åt våra system.

Ralf Alvarsson, cybersäkerhetsspecialist vid FOI, arbetar med cyberträning och är på flottiljen för att prata försvarbarhet med övningsdeltagarna.

– För att skydda sig kanske man sätter upp en brandvägg och krypterar förbindelser. Det är en annan sak att kunna försvara sig, då behöver man ha insyn, kunna gå in i ett system och kasta ut motståndaren när man är under attack. Det finns väldigt lite forskning om försvarbarhet, säger han.

•••

– Det Sverige gör i cyberdomänen är något som gör skillnad, sa den franske amiralen Pierre Vandier – en av Natos två högsta chefer med ansvar för utveckling och innovation inom alliansens militära förmåga – vid ett besök i Uppsala i början av mars.

Vad som räknas in i cyberdomänen är brett. Den består av bland annat ledningsstödsystem, stridsledningssystem, intranät, telekommunikationssystem, internet och inbyggda system i anläggningar, fordon och farkoster. Rent fysiskt befinner sig delarna inom övriga försvarsdomäner, vilket innebär att effekterna av ett cyberangrepp kan påverka Försvarsmaktens förmåga i samtliga domäner.

Flygvapnets cyberförsvar

”Det finns väldigt lite forskning om försvarbarhet”, säger Ralf Alvarsson som tillsammans med Malkom Selström, båda från FOI, deltar under övningen.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Cyberförsvaret inom flygvapnet byggs upp i allt snabbare takt och har börjat träda in i en ny organisatorisk uniform där förmågan börjat etableras ute på flottiljerna. Förmågemässigt handlar det om att kunna genomföra både offensiva och defensiva cyberoperationer.

– Det är fortfarande väldigt få inom Försvarsmakten som har koll på vad vi egentligen gör, det finns ett arv av att detta ska hållas superhemligt och det gör att kunskapen ibland är låg. Men idag är det viktigt att man förstår att även stridsvagnar har IP-adresser och går att hacka, säger förvaltare Christoffer Pierrou och fortsätter:

– Allt som är digitalt och går att påverka kan man hacka. Det handlar bara om tid, motivation och resurser.

Sedan 2023 är Christoffer Pierrou flygvapnets cyberförsvarsförvaltare. Han validerades som cyberförsvarsofficer när organisationen var i sin linda och specialistofficersutbildningens cyberinriktning ännu inte fanns. När utbildningen av cybersoldater startade 2020 var belastningen hög för utbildande befäl, berättar han.

– Det var en intensiv period. I pilotomgången av cybersoldatutbildningen låg vi befäl ungefär en vecka före soldaterna. Vi lärde oss någonting, sedan utbildade vi i det.

Flygvapnets cyberförsvar

Christoffer Pierrou

Cyberförsvarsförvaltare

Samtidigt fanns organisatoriska utmaningar.

– Idag får vi folk att stanna, men i det tidiga skedet tappade vi en del för att det saknades en helhet.

Samma år som cybersoldatutbildningen startade började Försvarsmakten lägga ut resurser på försvarsgrenarna. Christoffer Pierrou beskriver det som att flygvapnet ligger långt fram och gärna visar vägen för övriga försvargrenar.

– Det är olika verksamheter ute hos marinen, armén och inom flygvapnet. Hos oss är det sekundtaktiskt med flygplanen, det gör att vi ser annorlunda på cyberdomänen. Men vi har bra samverkan med övriga försvarsgrenar, liksom regelbundna möten med Operationsledningen och cyberförsvarsledningen, Försvarets materielverk och Saab. Informationsspridning är en viktig del inom cyberförsvaret.

Målbilden är att kunna skapa en övningsmiljö vid övningar som Aurora och kunna öva upp emot tusen deltagare samtidigt.

Idag består flygvapnets cyberförsvarssektion av cyberförsvarsförvaltare, cyberförsvarschef och cyberoperationsledare, som är en del av ledningssystemavdelningen på Flygstaben. Flygvapenchefen styr resurserna. Merparten av cyberförsvarsofficerarna och cybersoldaterna tillhör F 16, men man har börjat placera ut kompetens på övriga flottiljer också.

Det finns vakanser på sektionen, men Christoffer Pierrou ser generellt inga svårigheter i att attrahera kompetens.

– Cybersoldater är avgörande för att vi ska kunna bygga upp förmåga i den här takten. Utbildningen är attraktiv eftersom man också får högskolepoäng och lönemässigt ligger vi på en bra nivå, säger han.

Flygvapnets cyberförsvar

”Idag är det viktigt att man förstår att även strids­­­­vagnar har IP-­adresser och går att hacka”, säger ­Christof­­­fer Pierrou.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Verksamheten fokuserar i stort kring att bygga upp ett så kallat cyberoperationscenter där relevanta loggar samlas och vidare analyseras. Inom centret finns en ren operationsdel, en del som arbetar med cyberförsvarslägesbilden samt mobila cyberförsvarsgrupper.

En del av det operativa arbetet går ut på uppsökande verksamhet.

– Det handlar om att man har en hypotes. Man genomför utifrån den tidsbegränsade insatser i utpekade system för att kartlägga, utröna en aktörs handlingsalternativ eller jaga en aktör, säger Christoffer Pierrou.

Han visar en lång lista över internationellt kända APT-grupper, Advanced Persistent Threat, som är välorganiserade, ofta statligt stöttade cyberbrottsorganisationer. På listan finns några av de mer kända, som APT 28 Fancy Bear, en grupp med starka kopplingar till Rysslands militära underrättelsetjänst. På listan finns också Lazarus Group, som ofta kopplas till Nordkorea och har varit inblandade i flera stora finansiella cyberbrott och attacker mot underhållningsindustrin.

– De har vissa metoder för att ta sig in i system, det gör det möjligt att leta spår efter dem när man vet hur de brukar gå till väga.

En del av funktionens arbete handlar om att granska flygvapnets system. Det handlar om det som kallas ”etisk hackning” och innebär att man gör en simulerad, auktoriserad cyberattack mot it-system, nätverk eller applikationer för att proaktivt identifiera säkerhetsluckor.

– Det här är en viktig del, säger Christoffer Pierrou.

Den mobila cyberförsvarsgruppen arbetar med incidenthantering.

– De har kommit till eftersom vi tänker lite annorlunda här än ute hos försvarsgrenarna, med det förbandsnära lagret blir det lite skillnad i fokus.

Väskorna till de mobila cyberförsvarsgrupperna står alltid färdigpackade och redo att nyttja.

– Vi har ett arv i Försvarsmakten där mycket förklaras som ”tekniskt fel”. Nu ska man akta sig för att ropa varg, men poängen med de mobila grupperna är att sänka tröskeln för att man ute på flottiljerna hör av sig till oss om system uppträder annorlunda.

Som en del av förmågeuppbyggnaden har flygvapnet byggt ett digitalt övningsfält – eller cyberrange som det kallas. I övningsfältet ”Terra” övas soldater och yrkesofficerare i cyberkrigföring och realistiska scenarier, både som motståndarsida och defensivt. I maj ska Terra återigen användas under Operation Chimera, en cyberförsvarsövning som genomförs inom ramen för de värnpliktiga cybersoldaternas förbandsutbildning.

– Målbilden är att kunna skapa en övningsmiljö vid övningar som Aurora och kunna öva upp emot tusen deltagare samtidigt, säger Christoffer Pierrou.

Flygvapnets cyberförsvar

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

•••

Vid en av skärmarna inne i lektionssalen sitter Olle Eriksson. Han gjorde värnplikt som cybersoldat och har i höst sökt sig vidare till specialistofficersutbildningen med inriktning cyberförsvar.

Han liknar sitt arbete med att lägga pussel.

– Analysen är viktig, att förstå alla delar av angreppet. Om vi inte lär oss vad som har hänt så kan fienden göra om det igen – då har de kunskapen och kan vara ännu snabbare och få ännu mer effekt.

Framme vid whiteboarden ägnar sig sergeant Kristoffer Myrestam åt digital forensik. En komprometterad dator analyseras, efter att en anställd i scenariet har uppmärksammat att någon stoppat in en usb-sticka i den.

– Så vi har tagit ut hårddisken och kopierat den. Man vill aldrig jobba på originalet för att hålla det så forensiskt säkert som möjligt.

Här handlar arbetet om att säkra bevis, förstå angreppets förlopp och dra lärdomar för framtiden.

När jag hade lagt två år på att skruva flygplan kände jag att jag saknade datorer.

Kristoffer Myrestam gjorde värnplikten som flygmekaniker vid Norrbottens flygflottilj, F 21.

– Men när jag hade lagt två år på att skruva flygplan kände jag att jag saknade datorer. Specialistofficersutbildningen med cybeförsvarsinriktning passade mig bra. Utbildningsmässigt behöver man vara bra på att lära sig snabbt, säger han.

Idag ingår han i en grupp som utvecklar cyberförsvaret på F 16.

Längst bak i lektionssalen arbetar underrättelsefunktionen, som för första gången övas integrerat med ett säkerhetsoperationscenter, SOC.

– Vi försöker attribuera hoten man upptäcker i SOC till en motståndare. Vi kan också ge dem i uppgift att leta efter saker vi har sett i omvärlden, säger sergeant Viktor Lindén, cyberförsvarsofficer på F 16, och fortsätter:

– Det kan också vara att vi ser saker i våra system som behöver spridas till övriga organisationen och då är det vårt jobb att beskriva vad hotet egentligen innebär.

•••

Tio minuters bilfärd bort från Tunahuset kliver Christoffer Pierrou ur bilen i en skogsdunge utanför flottiljområdet och öppnar upp bakluckan på det parkerade fordon han har stannat vid. Inuti finns en laptop och signalutrustning.

Tillsammans med sergeant Jonas Holmberg och sergeant Sigrid Johnsson vill han visa hur det kan se ut när man övar inom cybersoldatutbildningen på att hantera det som kallas ”wardriving” – när en motståndare kör runt i en bil och söker efter öppna eller osäkra trådlösa nätverk med hjälp av en bärbar dator.

Sigrid Johnsson var del av den allra första cybersoldatskullen. Nu arbetar hon på Flygstaben med att ta fram cyberförsvarslägesbilden.

– Vi samlar in data från hela organisationen för att kunna svara på var vi är svaga, var vi starka och vad vi ska förbättra. Alla system måste in i lägesbilden och det är en stor del av vårt arbete att ha den översikten, det kan ju vara det allra minsta systemet som blir utsatt, säger hon.

Flygvapnets cyberförsvar

Sigrid Johnsson ingick i den allra första cybersoldatskullen. Nu arbetar hon på Flygstaben med att ta fram cyberförsvars- lägesbild.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Sigrid Johnsson är en av få kvinnor som arbetar med flygvapnets cyberförsvar. Hon vill gärna nyansera bilden av hur en cybersoldat är.

– Jag är inte så mycket ”energidryck och LAN” och vill uppmuntra fler tjejer som kanske inte ser sig själva inom cyber att våga prova, särskilt om man gillar att tänka utanför boxen.

Hon får medhåll från de båda cyberförsvarsofficerarna.

– Så är det, för att bygga cyberförsvar behöver vi dem som är skickliga på att kriga med hjärnan, säger Christoffer Pierrou.

Fakta

Cyberdomänen

Cyberdomänen består av digitala informationssystem och elektroniska kommunikationstjänster samt den data som lagras i, bearbetas med, eller förmedlas genom dessa system och tjänster. I domänen ingår bland annat ledningsstödsystem, stridslednings- och verkanssystem, intranät, styr- och reglersystem, telekommunikationssystem, de uppkopplade sakernas internet, inbyggda system i anläggningar, fordon och farkoster samt internet i sin helhet.

Specifika områden av cyberdomänen kallas cyberterräng. Terrängen utgörs av hård- och mjukvara och kan spänna över flera sammankopplade system och dela terräng i cyber­domänen.

Källa: Försvarsmakten

Ur arkivet: