Senast publicerat
Senast publicerat:

Svenska officerare utbildas i Natos insatsplanering

En fiktiv motståndare har anfallit genom Baltikum och in i ett land i östra Europa. Nu ska Nato gå till motanfall, återta terrängen och slå motståndaren. I kursen Nato Land Tactical Planning Course övar svenska officerare på att planera för operationen på kårnivå. I juli genomfördes kursen för tredje gången på Swedint.

Annica Ögren
Filip Erlind

Scenario: en Natokår ska gå till motanfall mot en likvärdig motståndare i östra Europa. På en stor karta på väggen flyttar kursdeltagarna fram symboler i olika riktningar. De visar hur de skulle förflytta och använda sina resurser i det fiktiva motanfallet. Framför dem sitter instruktörer och tittar, analyserar och ger feedback. Kalkyler redovisas, på egna och motståndarens förluster, siffror på krigsfångar, civila och internflyktingar räknas upp och motfrågor ställs.

I juli genomfördes för tredje gången kursen Nato Land Tactical Planning Course (NLTPC), på Försvarsmaktens internationella center Swedint på Livgardet i Kungsängen. Kursen på två veckor är ett samarbete mellan Swedint Headquarters Allied Rapid Reaction Corps (HQ ARRC), som är ett av Natos kårhögkvarter, baserat i Gloucester i Storbritannien. 

Egentligen är det en ren tillfällighet att kursen över huvud taget finns. När kurschef major Peter Almström hade ett halvår kvar på sin treåriga tjänstgöring vid HQ ARRC i Gloucester blev han 2019 kontaktad av Swedint på Livgardet.

– De frågade om jag kunde starta en kurs i APP-28, som är Natos nyligen framtagna planeringsmetod för landtaktiska operationer. Jag tog tillfället i akt och frågade ledningen på HQ ARRC om de kunde stödja detta eftersom de var först ut med att använda metoden. De sa ja, och på den vägen är det, säger Peter Almström.

Liknande läsning:

Men så kom en pandemi i vägen, kursstarten försenades och kom i gång på riktigt förra året efter en pilotkurs 2021.

Här har ett 50-tal officerare samlats från såväl Sverige, USA, Spanien och Storbritannien som från Kanada, Turkiet, Finland, Tyskland och Nederländerna.

här lär man sig genom att bli osams kring en karta.

Tanken är att kursdeltagarna ska lära sig att förstå, bygga kunskap och få färdigheter i att hantera Natos större förbandsformationer och förmågor. Något som många av deltagarna inte är vana vid att hantera nationellt, och som Försvarsmakten inte varit vana vid att hantera de senaste tjugo åren.

– Det är ett väldigt komplext scenario som vi tränar på, men något som många officerare, även svenska, behöver lära sig eftersom flera Natostaber redan börjat jobba enligt den här metoden, säger kurschef major Peter Almström.

Syftet med kursen är att alla länder som ingår i Nato ska använda samma metod vid planering av markoperationer för försvaret av Europa.

– Det här är en kurs som inte kan göras digitalt utan här lär man sig genom att bli osams kring en karta, och det har deltagarna här också verkligen blivit, säger Peter Almström.

Det är kursens sista dag och efter redovisningen av deltagarnas fiktiva operationsplanering ger instruktörerna sina utlåtanden. De gjorde själva planeringen för ett år sedan utifrån scenariot för den amerikanskledda övningen Defender-22.

FAKTA

Swedint

Swedint är Försvarsmaktens kompetenscentrum för internationell planeringsmetodik och förberedande insatsutbildning. Swedint bedriver kurser som syftar till att öka interoperabilitet, integration i multinationella operationer och har i uppgift att planera, genomföra, utvärdera och utveckla individuell chefs- och stabsutbildning i internationell kontext.

Här utbildas militär, civil och polisiär personal. Målet är att de som deltagit i Swedints utbildningar ska vara rustade för att kunna ingå i multinationella och integrerade staber inom ramen för insatser ledda av FN, Nato eller EU.

Källa: Försvarsmakten.se

I salen sitter svenska kaptenen Julia, som inte vill medverka med sitt efternamn. Hon är en av fyra svenskar som deltar på kursen. Hon jobbar på Högkvarteret i Stockholm och sökte till kursen framför allt för att få prova på att jobba multinationellt och utbyta erfarenheter med officerare från andra länder. 

– Det känns viktigt att få mer insikt i hur Nato planerar och få mer förståelse om Nato. Att få vara del av något som är Nato och som är så mycket större än vad vi normalt är vana vid. Det ger en helt annan förståelse. Den dagen Sverige blir Natomedlemmar kommer vi också att bli mer integrerade i Natos planering, så då tycker jag det känns viktigt att man redan nu är införstådd med deras planeringsprocess, säger hon.

De andra svenska officerarna som befinner i kurssalen kommer från Livgardet, Markstridsskolan och Högkvarteret. Samtliga ska troligen ut och tjänstgöra i Natostaber och det är mot sådana deltagare som kursen främst riktar sig. 

Planeringsmetoden som lärs ut på kursen går under namnet APP-28. Enkelt förklarat är den utformad i sju steg i att planera en operation som kan vara ett anfall eller ett försvar, förstå uppgiften, ta fram och välja handlingsalternativ samt att utforma en order.

Natomiljön är ständigt föränderlig och mycket handlar om att vara öppensinnad och ha flexibilitet.

Metoden började användas 2019. Tidigare har det funnits en planeringsmetod vid namn Comprehensive Operations Planning Directive (COPD) – som är Natos planeringsmetod för militärstrategisk och operativ nivå – och där det har varit upp till varje Natoland att själv standardisera metoder på taktisk nivå.

Nato har nu tio multinationella kårstaber, som tidigare haft rollen att leda multinationella fredsstödjande insatser, som till exempel ISAF i Afghanistan och som innefattat alla tre försvarsgrenarna: armé, flyg och marin. Men sedan ett alltmer aggressivt Ryssland och ett spänt omvärldsläge vuxit fram, har behovet av taktisk planering blivit alltmer aktuellt. Och rollen att som multinationell kårstab på taktisk nivå kunna planera och leda operationer inom ramen för Natos:s artikel 5 har blivit allt viktigare. 

För att underlätta interoperabiliteten och effektiviteten på dessa staber har APP-28 tagits fram. Och för att säkerställa att alla officerare gör på samma sätt oavsett vilken stab man jobbar på, är målet att alla ska känna till de sju stegen i APP-28, förklarar Almström.

– Det kanske kan låta lätt i teorin att följa sju enkla steg i en operationsplanering. Men att planera på kårnivå, med två till tre divisioner under sig, som tillsammans ska förflytta sig med andra kårer till höger och vänster och i ett annat lands territorium, är omfattande och kräver ett metodiskt tillvägagångssätt, säger han.

Utöver planering för hur Nato vinner kriget, ingår dessutom planering för vad som händer sen. Det inkluderar kalkylerade förluster på både militär personal och civilbefolkning samt för återuppbyggnad av landet efteråt.

– Det är väldigt komplext. Winston Churchill sa en gång att det enda som är värre än att slåss med allierade, är att slåss utan allierade, säger Almström.

Under en kort rast mellan två lektioner tar den svenska kursdeltagaren major Magnus Gimås en kaffe i fikarummet. Han har jobbat med operationsplanering på bataljons- och brigadnivå på Markstridsskolan under flera års tid och har nyligen påbörjat en tjänst som planeringsofficer vid en danskledd Natostab med bas i Lettland. 

Han ansökte själv om att få gå kursen på Swedint. 

– För mig har den här kursen varit viktig då jag inte har planerat på det här sättet än, som man gör inom Nato. Där jag jobbar i Lettland använder man APP-28, så för mig personligen har kursen varit väldigt nyttig. Jag har lärt mig massor hur den här taktiska modellen går till och hur den går att anpassa.

Vilka verktyg tar du med dig tillbaka till ditt jobb från kursen?

– Det här är egentligen samma verktyg som vi har i Sverige men under andra namn.  Skillnaden är att det finns en modell här för att analysera saker. Det som Nato gör är lite mer grundläggande, de tar in mer information och gör mer kalkyler. Det kan tyckas lite väl matematiskt, men man får ut en del saker som är intressanta genom det, säger han.

En fördel är också att metoden inte ska läsas eller användas som ett facit, utan ska fungera som en guide och kan anpassas utifrån hur staben jobbar. Resultatet är ändå det som räknas.

– Sedan är det i slutändan ändå en fight mellan viljor, så kommer det alltid vara. Det är bara att se på Ukrainas vilja och mängden materiel som Ryssland har. Matematik är ju inte allt, säger Magnus Gimås. 

För honom har det varit fascinerande att vara en del i en så pass stor planeringsövning.

– Man planerar ju på kårnivå och under sig kanske man har en till tre divisioner och sedan fristående funktionsförband på det. Det är stort och väldigt intressant att få ta del av hur de andra tänker och ser på saker. Kontaktnätet är ju också en sådan positiv aspekt från den här kursen. Det är värdefullt att veta vilka som sitter på de andra staberna.

FAKTA

APP-28

Är grunden för den högre taktiska planeringsmetoden i Nato och är utformad i sju steg. Enkelt förklarat innebär några av stegen att planera en operation som kan vara ett anfall eller ett försvar, förstå uppgiften, ta fram och välja handlingsalternativ samt att utforma en order.

I en av salarna packar kapten Charles Hunt från Storbritannien ihop sina papper. Han har varit en av instruktörerna på kursen och jobbar som planeringsofficer på Natobasen i Gloucaster sedan ett drygt år tillbaka.

– Jag har lärt mig lika mycket som instruktör på den här kursen som deltagarna. Enda skillnaden är att vi har läst en bok och levererat en metod som vi jobbat med sedan förra året, men det är ju bara en metod. Här på kursen finns många planeringsofficerare och alla har olika erfarenheter, så det spelar ingen roll om jag hade gjort kursen två eller tre gånger. Jag hade lärt mig lika mycket varje gång, säger Charles Hunt.

Han berättar att det har varit intensiva dagar i Kungsängen och att han ser fram emot kursens avslutande timmar. Då väntas det middag i mässen och för första gången under kursen kommer kursdeltagarna ges tillfälle att socialisera sig under lite mer lediga former.

Vilka råd vill du ge till svenska officerare inför ett Natomedlemskap?

– Natomiljön är ständigt föränderlig och mycket handlar om att ha flexibilitet och ett öppet sinne, jämfört med hur det ser ut i ett nationellt försvar. Utifrån min brittiska erfarenhet och det jag sett på den här kursen så är svenska officerare redan där, och redo för Nato, säger Charles Hunt. 

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Fortifikationsverket investerar mer än någonsin tidigare i det militära försvarets infrastruktur. Det höga tempot i uppbyggnaden ställer nya krav på myndigheten. För att möta behoven genomförs nu en omfattande omorganisation där ansvar flyttas närmare verksamheten. ”Vi har inte tid att vänta”, säger generaldirektör Maria Bredberg Pettersson.

Josefine Owetz
Maria Bredberg Pettersson
"Det vi behöver förbereda oss på är att försöka leverera så mycket som vi någonsin kan", säger Fortifikationsverkets generaldirektör Maria Bredberg Pettersson.

Foto: Peter Malmrup/Fortifikationsverket

Solen sken över Halmstads garnison och Luftvärnsregementet när den nya luftvärnshallen Gungners hall invigdes den 11 juni i år. Byggnaden ska användas för utbildning, förvaring och underhåll av luftvärnssystem 103, Patriot, och är den hittills största fastigheten i Fortifikationsverkets bestånd.

– Vi är stolta att kunna leverera detta bidrag till Sveriges försvarsförmåga, sa generaldirektör Maria Bredberg Pettersson i ett uttalande efter invigningsceremonin.

Fortifikationsverket äger, utvecklar och förvaltar Sveriges försvarsfastigheter och luftvärnshallen är bara ett exempel på årets många projekt. Runt om i landet genomför myndigheten omfattande investeringar genom nyetableringar, fastighetsförvärv och utveckling av det befintliga fastighetsbeståndet. Tempot är högt, konstaterar Maria Bredberg Pettersson när Officerstidningen träffar henne under Almedalsveckan.

– Myndigheten är i stark växtvärk eftersom den geopolitiska utvecklingen och omvärldsläget totalt har förändrat förväntningarna och kraven på vad vår myndighet ska leverera. Vi gör en historisk uppbyggnad av infrastrukturen för totalförsvaret, säger hon.

I Almedalen deltar Maria Bredberg Pettersson i flera seminarier och samtal om robust infrastruktur, samverkan och försvarsuppbyggnad. Hon berättar att Försvarsmakten står för 85 procent av Fortifikationsverkets uppdrag och övriga försvarsmyndigheter för resterande del.

Behoven av infrastruktur i det militära försvaret är enormt stora.

– Behoven av infrastruktur i det militära försvaret är enormt stora. Vi brukar säga att de flesta av garnisonerna mer eller mindre ser ut som byggarbetsplatser idag. Sedan finns det vissa platser där det pågår mer verksamhet än på andra.

Hon lyfter bland annat Upplands flygflottilj, Karlskrona garnison och förberedelserna för de nya organisationsenheterna i Kristinehamn, Falun och Sollefteå som exempel på sådana platser.

– Omvärldsläget har gjort att vi har hamnat i en situation som ser helt annorlunda ut än för bara några år sedan. Precis som ÖB säger finns det inga tecken på att det kommer att bli bättre. Det vi behöver förbereda oss på är att försöka leverera så mycket som vi någonsin kan.

Erfarenheterna från kriget i Ukraina har också förstärkt synen på infrastrukturens betydelse, förklarar Maria Bredberg Pettersson. 

– Förmåga handlar väldigt mycket om att kunna återupprätta infrastruktur när den blir förstörd. Att snabbt kunna reparera och underhålla den för att återupprätta förmågan. Infrastruktur, både militär och civil, är dessutom ett mål i dagens krigföring, säger hon.

Maria Bredberg Pettersson 2

I mars 2025 invigdes en träningsanläggning för kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära ämnen på Totalförsvarets skyddscentrum, SkyddC, i Umeå.

Foto: Hannes Holmström/Försvarsmakten

När Maria Bredberg Pettersson tillträdde som generaldirektör 2018 hade Fortifikationsverket omkring 600 medarbetare. I dag är myndigheten över 1 500 personer och antalet anställda fortsätter att växa.

– Rekryteringen har fungerat förhållandevis bra, men vissa specialistkompetenser är mycket svåra att hitta. Säkerhetsskydd, informationssäkerhet, IT och fortifikatorisk utveckling är områden där konkurrensen är stenhård. Det är inte kompetenser som finns på hyllan, utan sådant vi själva måste bygga upp.

Sveriges inträde i Nato har förändrat Fortifikationsverkets uppdrag och fått ett tydligt genomslag i verksamheten. Arbetet med infrastruktur för etableringar för Natos logistik- och signalbas i Enköping har inletts och samtidigt bygger myndigheten upp kompetens för att hantera Natos investeringsprogram och har stärkt arbetet med värdlandsstöd.

– Vi ska bygga infrastruktur inte bara för ett nationellt behov utan också för ett internationellt behov. Nato har lagt ytterligare ett väldigt tydligt perspektiv på behoven. Allt vi gör får en ökad komplexitet och kraven på snabb leverans är tydliga.

Nya fregatter måste ha en hamn att ligga vid och flygplan måste kunna landa och ha hangarer.

Under många år har fokus i försvarsdebatten legat på personal och materiel, men utan fungerande infrastruktur spelar varken nya förband eller nya vapensystem någon roll, menar Maria Bredberg Pettersson.

– För att kunna bygga en ökad försvarsförmåga så måste man ha balans mellan personal, materiel och infrastruktur. Det spelar ingen roll hur många värnpliktiga vi utbildar om de inte har någonstans att bo. Nya fregatter måste ha en hamn att ligga vid och flygplan måste kunna landa och ha hangarer. Infrastruktur är en förmåga – inte en belastning. Det är en nödvändig förutsättning för att kunna bygga försvarsförmåga.

Hon menar att infrastrukturen länge har kommit in för sent i planeringen.

– Det har funnits en syn att infrastruktur är något som katten släpar in i efterhand. Det finns många exempel där man inte tagit höjd för de infrastrukturella behoven i samband med att det har fattats beslut.

Maria Bredberg Pettersson lyfter den nyinvigda luftvärnshallen i Halmstad som exempel. Beslutet att anskaffa luftvärnssystemet Patriots togs 2018 och de första leveranserna skedde tre år senare. Fram tills i år har verksamheten bedrivits i tillfälliga lokaler.

– Hallen invigdes nu i juni men systemen var på plats redan 2021. Så om jag tycker att infrastruktur har setts som en belastning? Svar ja. Men där är vi inte längre. Det tycker jag även att försvarsberedningens senaste rapport visar på.

Försvarsberedningen pekar i delrapporten ”Skärpt läge – aktuell lägesbild i totalförsvaret och omvärlden” på behovet av kortare ledtider för att etablera den infrastruktur som Försvarsmakten behöver. De upprepar även budskapet från tidigare rapporter om vikten av att Fortifikationsverket involveras i planeringsarbetet vid ett tidigt skede.

– Beredningen lyfter också att tiden är en alltmer avgörande faktor utifrån det omvärldsläge som vi har. De skriver att alla myndigheter behöver ha tid som den viktigaste faktorn för att komma vidare i uppbyggnaden av totalförsvaret. Jag delar den uppfattningen, säger hon och tillägger:

– Vi måste också nöja oss med good enough ibland och inse att tält, baracker och containerlösningar också är förmågebyggande.

Den 13 januari signerade överbefälhavare Michael Claesson och generaldirektör Maria Bredberg Pettersson en ny överenskommelse mellan Försvarsmakten och Fortifikationsverket.

Foto: Axel Öberg/Försvarsmakten

Vid Folk och försvars rikskonferens i januari år signerade hon och överbefälhavare Michael Claesson en ny överenskommelse mellan Försvarsmakten och Fortifikationsverket. Den fastställer vilken av myndigheterna som gör vad och ska skapa bättre förutsättningar för samarbete. Målet är tydligt: ökad försvarsförmåga med fokus på kraftig tillväxt och snabbhet utifrån omvärldsläget.

– Vårt samarbete med Försvarsmakten fungerar utmärkt idag, men det kan bli bättre. Jag har en tät och bra dialog med försvarsmaktsledningen, vilket inte historiskt alltid har varit fallet. Sedan är det precis inom Försvarsmakten som inom Fortifikationsverket att det tar tid att få genomslag för de intentioner som man har.

Det höga tempot och de nya kraven kräver förändrade arbetssätt, enligt Maria Bredberg Pettersson. Hon beskriver hur Fortifikationsverket, Försvarsmakten och Försvarets materielverk länge arbetat i processer där varje steg avslutas innan nästa kan börja.

– Vi jobbar fortfarande sekventiellt och inte parallellt. Det är helt avgörande att vi börjar arbeta parallellt i stället. Säkerhetsskydd, tillstånd och andra frågor måste komma in tidigt. Våra processer är inte anpassade för det i dag. Det går fortfarande på tok för långsamt. Det krävs en kulturresa och en ändring i mindset.

Det handlar om att skapa en ny organisation för att bättre stödja det omvärldsläge och den uppgift som vi har idag.

För att skapa en organisation som bättre är anpassad för dagens omvärldsläge ska myndigheten genomföra en stor omorganisation. Nyligen fattade Maria Bredberg Pettersson beslut om att från årsskiftet ska verksamheten delas in i fyra geografiska områden i stället för dagens sex regionkontor. Ansvaret flyttas längre ut i organisationen och beslut ska fattas närmare verksamheten, förklarar hon.

– Det är lite grann på temat delegerat beslutsmandat som Försvarsmakten arbetar med. Vi ska gå vidare med att dela in verksamheten i fyra geografiska områden som motsvarar Försvarsmaktens militärregioner. Vi ska tillsätta geografiskt ansvariga chefer för att hantera både bygg-, förvaltnings- och investeringsverksamhet inom området.

 Vilka är dina förhoppningar med den nya organisationen? 

– Att vi ska jobba mer som ett fortifikationsverk. Jag är jättetrött på att vi jobbar i silos. Det tjänar inte Sverige väl. Det här är inte en organisationsförändring som handlar om några besparingar, utan det handlar om att skapa en ny organisation för att bättre stödja det omvärldsläge och den uppgift som vi har idag, säger hon och tillägger:

– Det handlar också väldigt mycket om att hitta rätt chefer. Dessa kommer jag att hitta internt i organisationen men också utanför. Jag vill att vi hittar chefer som vill ta ansvar, är modiga och vågar fatta beslut. För vi har inte tid att vänta.

Fakta

Fastighetsköp under 2025

Med investeringar på över 20 miljarder blev 2025 ett rekordår för myndigheten. Förra året fattade regeringen beslut om att Fortifikationsverket ska äga de fastigheter som tidigare förvaltats av Specialfastigheter för försvarsmyndigheterna. Det innebär att Försvarsmaktens högkvarter på Lidingövägen, Försvarets materielverks huvudkontor på Gärdet och Totalförsvarets forskningsinstituts kontor i Kista och Umeå nu är en del av Fortifikationsverkets bestånd. Fastigheterna förvärvärades till ett värde av 8,2 miljarder kronor. Fokus under 2025 var i övrigt att förvärva kontorsfastigheter samt fastigheter för logistik och förrådsverksamhet. Större investeringar gjordes i Enköping och Upplands-Bro.

Källa: Fortifikationsverkets årsredovisning 2025

Ur arkivet: