Torsdagen den 7 mars blev Sverige medlem i försvarsalliansen Nato efter drygt 200 år av alliansfrihet. För Försvarsmakten innebär medlemskapet ett lappkast i försvarsplaneringen som från och med nu ska utgå från ett kollektivt försvar tillsammans med 31 andra nationer istället för enbart ett nationellt, territoriellt försvar. Den nästan två år långa anslutningsprocessen gav gott om tid till förberedelser, men vissa förändringar har inte kunnat genomföras utan ett fullvärdigt medlemskap och de uppgifterna behöver nu omhändertas.
– Vi har gjort allt som varit möjligt att göra utan att vara medlemmar. Men med det sagt är jag övertygad om att det kommer att guppa till nu när vi blivit medlemmar. Vissa saker har vi inte kunnat förbereda eftersom det kräver medlemskap, säger generalmajor Johan Pekkari, chef för Strategienheten vid Försvarsstaben på Högkvarteret.
En sådan uppgift är att anpassa den nationella försvarsplaneringen utifrån de nya förutsättningar som medlemskapet i försvarsalliansen innebär. Åtgärder måste vidtas både för att kunna ta emot stöd från allierade och för att ha beredskap att bistå andra medlemsstater. Johan Pekkari säger att den nuvarande försvarsplaneringen visserligen fungerar även i ett Natosammanhang, men att justeringar kommer behöva göras successivt.
– Nu vet vi att vi inte kommer vara ensamma om något händer och det påverkar förstås vår försvarsplanering och det vi gör här hemma. Vi har krav på oss att alltid ha en aktuell försvarsplanering och vi gör regelbundna revideringar av den men den här gången blir det en större översyn, från militärstragisk nivå ner till taktisk nivå.
De första att bemanna Natobefattningar är de individer och befattningshavare som har bemannat partnerskapsbefattningar och redan är på plats.
Även inom Nato pågår anpassningar av den gemensamma försvarsplaneringen med anledning av det svenska medlemskapet. Johan Pekkari säger att det arbetet sköts av dem som redan jobbar med försvarsplanering vid Natos militärstrategiska högkvarter, Shape (Supreme headquarters allied powers Europe), utanför Mons i Belgien, men att Sverige kommer att bistå vid behov.
– Vi kommer inte att skicka någon delegation från Sverige för att delta i det här arbetet, även om vi förstås kommer bidra med underlag. Natos försvarsplanering genomförs inom Aco (Allied command operations reds. anm.) från Shape och ner i strukturerna. Inledningsvis kommer vi att tillhöra det operativa högkvarteret i Brunssum, men vi kan i framtiden komma att flyttas över till Norfolk tillsammans med övriga nordiska länder.
Johan Pekkari
Chef för Strategienheten vid Försvarsstaben på Högkvarteret.
Försvarsmakten ska också tillsammans med Nato besluta om vilka av alliansens militära styrkor som Sverige ska delta i. Nato har nästan inga egna permanenta styrkor, utöver de Awacs-flygplan som ägs gemensamt inom Nato. Awacs står för airborne warning and control system och är Natos avancerade radar- och spaningsflyg. I övrigt består de styrkor som verkar inom alliansen av förband som sätts samman av medlemsländernas nationella styrkor. Sveriges inriktning har varit att i ett tidigt skede delta i Natos framskjutna försvar (Nato forward land forces) av multinationella styrkor och den 8 januari meddelade statsminister Ulf Kristersson att Sverige som Natomedlem kommer att skicka en styrka till Lettland. Södra skånska regementet, P 7, blir första förband på plats med en mekaniserad bataljon på mellan 500 och 600 individer. De ska ingå i en brigad under ledning av Kanada.
– Vi tittar på att göra det här tillsammans med Danmark där vi turas om att ha ansvaret halvårsvis. Första vändan planerar vi att skicka anställda soldater, men hur det blir framöver vet vi inte. Det finns ännu inget regeringsbeslut och därmed är det formellt sett ännu inte beslutat när i tiden de ska åka, men det blir tidigast till årsskiftet.
Sverige förväntas också spela en viktig roll för säkerheten i Östersjön. Johan Pekkari berättar att Försvarsmakten planerar att först delta med minröjningsfartyg och sedan ytstridsfartyg i de stående gemensamma marina styrkorna.
– Det här skulle mycket väl kunna ske vid samma tid som vi skickar en bataljon till Lettland eller strax därefter. Vi kommer också att delta i den gemensamma luftrumsövervakningen.
Hur Sverige deltar i dessa gemensamma aktiviteter inom Nato utgår från alliansens behov. Johan Pekkari beskriver det som att Nato har ett schema där det framgår när i tiden det finns behov av militära styrkor och vilka förmågor som efterfrågas. Därefter är det upp till varje medlemsland att identifiera vad de kan delta med.
– Vi är Nato och det vi gör inom alliansen ingår i vårt ordinarie uppdrag. Det är en del av vår roll och ett sätt för oss att ta ansvar för både vårt eget och det gemensamma försvaret, säger han.
Det kommer såklart att ta tid att bygga ut systemet och det krävs nog en del handpåläggning innan allt är på plats.
När det gäller bemanningen av Natos staber finns redan en färdig planering för den närmaste tiden, säger Johan Pekkari.
– De första att bemanna Natobefattningar är de individer och befattningshavare som har bemannat partnerskapsbefattningar och redan är på plats. I och med medlemskapet övergår de till Nato. Det handlar om ett 20-tal personer från Försvarsmakten. Sedan kommer vi att göra en utvärdering om det är rätt bemanning eller inte. Vi har ingen erfarenhet av att vara allierad och behöver lära oss efterhand.
Bemanningen av staber rör inte bara tjänster i Bryssel. Det omfattar även befattningar vid Shape och på operativa kommandon som exempelvis Brunssum i Nederländerna och Norfolk i USA. Därtill kommer tjänster vid de domänspecifika högkvarteren i Ramstein/Tyskland (Aircom), Northwood/Storbritannien (Marcom) och Izmir/Turkiet (Landcom) samt vid Allied command transformation i Norfolk. När Försvarsmakten är fullt ut integrerad i Nato kommer det att finnas cirka 250 svenska medarbetare i organisationen, majoriteten officerare. Tillväxten kommer att ske succesivt, men redan om tre år ska ett 70-tal av befattningarna vara bemannade, säger Johan Pekkari.
– Vi börjar tillväxa direkt och vi har en plan för hur det ska gå till. För de befattningar som ska tillsättas i närtid finns utsedd personal. Vi har tittat på vart det är viktigt för oss att ha bemanning, det handlar både om delaktighet och att bygga kunskap. Men utgångspunkten är vilka kompetenser som Nato har behov av. I en allians där alla befattningar ska bemannas måste vi ta vår del av bemanningen och vi har ett antal så kallade kvotbefattningar som vi ska fylla.
Natos ledningsstruktur
Nac: North Atlantic Council
Shape: Supreme Headquarters Allied
Powers Europe
ACT: Allied Command Transformation
ACO: Allied Command Operations
Marcom: Allied Maritime Command
Landcom: Land Command
Aircom: Allied Air Command
JFC: Joint Forces Command (regionala staber)
JWC: Joint Warfare Centre
JALLC: Joint Analysis and Lessons Learned Centre
JFTC: Joint Force Training Centre
Bland de första som kommer att åka ut ingår personal från Johan Pekkaris egen enhet.
– Men även personal från till exempel staberna i armén, flygvapnet och marinen behövs, säger han. Just i den stund som någon går från en befattning kan det uppstå ett hål, så blir det ju när någon lämnar. Men vi måste ta höjd för att Nato är en del av vår bemanning nu.
I dag har Försvarsmakten inget system för hur befattningar inom Nato ska tillsättas, men enligt Johan Pekkari kommer det att skapas en struktur för framtida rekrytering.
– Hur vi ska jobba med personalförsörjningen är ett arbete vi har framför oss. Men vi ska försöka göra det mer förutsägbart och med framförhållning, både för den enskilde och för organisationen, säger han.
Hur upplever du intresset bland anställda i Försvarsmakten för att tjänstgöra i Nato?
– Det svaret blir lite spekulativt eftersom vi mig veterligen inte gjort några sådana mätningar. Men vi får ganska många frågor om att tjänstgöra i Nato och vi har också fått en del intresseanmälningar från enskilda medarbetare, säger Johan Pekkari.
Det pratas om att Natomedlemskapet kommer att påverka försvarsmaktsanställdas möjlighet att ta ut sommarsemester. Stämmer det?
– Generellt i både EU och i Nato är det vanligare med semester i augusti och det är något vi kommer behöva anpassa oss till. Vi måste fungera även i juli när Nato är igång. Natos toppmöte äger rum i mitten av juli och då måste exempelvis vi på Strategienheten ha ordinarie funktionalitet, säger Johan Pekkari och fortsätter:
– På min enhet har vi redan anpassat oss. Förr var alla tillbaka från semestern vecka 32 men nu fördelar vi semestern över hela juni, juli och augusti. Men jag upplever inte att det är ett problem och alla kommer att få en sammanhängande semester. Jag behövde inte göra några justeringar i semesterplaneringen eftersom personalen redan hade lagt sina ledigheter på ett sätt som fungerade.
Sedan 1 november finns en Natoavdelning på Strategienheten – FST Stra Nato. Den leds av en överste och består utöver denne i dagsläget av två stabsofficerare. Ytterligare två individer, civila tjänster, ska rekryteras till avdelningen.
– Natoavdelningen är växeln mot vår delegation i Bryssel. De som företräder oss i Bryssel behöver underlag och ibland instruktioner, till exempel instruktioner från regeringen om vad vi ska tycka i en viss fråga. Natoavdelningen ska också hålla koll på vad som kommer på agendan de närmaste månaderna så att vi kan jobba proaktivt med dessa frågor, säger Johan Pekkari.
Sedan något halvår tillbaka finns också en expedition på Högkvarteret som ska ta hand om den stora mängden information som kommer från Nato och se till att den lottas rätt i organisationen.
– Det kommer såklart att ta tid att bygga ut systemet och det krävs nog en del handpåläggning innan allt är på plats. Men jag vill passa på att vädja till alla att tänka på vem mer än jag själv som kan ha användning av den information jag får och sprida den vidare. Inledningsvis kommer vi att behöva hjälpas åt för att det här ska fungera.
