Senast publicerat
Senast publicerat:

Logistikchefen om bristen på personlig utrustning: ”Ett misslyckande”

Det råder akut brist på personlig utrustning i Försvarsmakten. Anställda uppmanas därför att lämna in kängor, regnställ, skalplagg och termosar för att inryckande värnpliktiga och officersaspiranter ska kunna utrustas. ”Det är ett misslyckande från vår sida”, säger Försvarsmaktens logistikchef brigadgeneral Claes Isoz.

Josefine Owetz
Mikael Fritzon/TT

Den 24 augusti gick ett direktiv ut i Försvarsmakten där anställda uppmanas att återlämna bland annat kängor, regnplagg och vattenflaskor, något som DN var först att rapportera om.

”För att säkerställa tillgången på personlig utrustning inför aktuella inryckningstillfällen tas nu krafttag. För att snabbt lyckas förstärka tillgången behöver all anställd personal ta sitt ansvar och bidra”, står det i direktivet.

Inledningsvis ska personlig utrustning som det råder akut brist på återlämnas, därefter ska utrustning som är övertalig eller används sällan återlämnas till förråden.

Varför har den här situationen uppstått?

– Jag önskar att det hade funnits ett enkelt svar. Det är en komplex fråga. Om jag ska hårdra det så handlar det i grunden om att vi har köpt in för lite materiel under lång tid. Vi har köpt in för lite och för sent. Vi har inte heller tillräcklig kontroll på våra tillgångar i Försvarsmakten när det gäller personlig utrustning, säger Försvarsmaktens logistikchef brigadgeneral Claes Isoz.

Han förklarar att hans medarbetare i våras upptäckte felaktiga uppgifter i stödsystem Prio om hur mycket utrustning som finns att tillgå i organisationen. När de tittade på beståndet och vad som de facto fanns på hyllorna stämde inte sifforna. Vid avrustning och när materiel kasserats har det ibland inte blivit avfört i redovisningarna.

– Det administrativa arbetet i vårt IT-stöd har inte fungerat och är inte uppsatt på ett optimalt sätt. Det är för många steg som måste göras vid varje registrering. Det har lett till att det inte har registrerats och vi har inte fått någon köpsignal centralt. Om man kasserar materiel, men inte gör det i IT-stödet kan vi inte se att det finns behov – trots att det ute på lokalt förråd är tomt på hyllorna.

» Om man kasserar materiel, men inte gör det i IT-stödet kan vi inte se att det finns behov – trots att det ute på lokalt förråd är tomt på hyllorna. «

Situationen har bidragit till att det är akut brist på flera persedlar ute på förråden. Nu genomförs en rad aktiviteter, bland annat har utrustning omfördelats mellan förbanden för att tillgodose de behov som finns.

Liknande läsning:

Försvarsmaktens medarbetare uppmanas att snarast se över sin personliga utrustning enligt utrustningskortet. Utrustning som inte återfinns ska förlustanmälas, för att myndigheten ska få kontroll på materialredovisningen. Överuttag och sådant som inte används ska återlämnas.

– Om det är så att personal har materiel ute som man inte behöver särskilt ofta i sin tjänstgöring uppmanas man lämna in den nu. Sådant som är särskilt viktigt och väldigt gränssättande är kängor och regnkläder. Det är ett misslyckande från vår sida att vi inte har fått fram den här materielen i volym eller tid, säger Claes Isoz.

Hur har det gått hittills? Har personal hörsammat uppmaningen?

– Än så länge har jag inte fått den återmatningen. Men jag hoppas att anställda vill hjälpa till i den här svåra situationen. Jag vet att det är många på Högkvarteret som varit inne på Kavallerikasern och lämnat in utrustning. Vi har valt att rikta in oss på tio artiklar. På förbandsnivå och försvarsgrensnivå har man tagit mer långtgående beslut som omfattar ytterligare utrustning.

En annan åtgärd för att komma till rätta med problemen handlar om att respektive organisationsenhet nu ska ges möjlighet att genomföra direktinköp på egen hand, något som har efterfrågats av förbanden. I slutet av juni fastställde Claes Isoz ett direktiv med styrningar för hur lokal anskaffning av personlig utrustning ska gå till.

– Jag vet inte ännu om det är någon som anskaffat något i enlighet med rutinen ännu. Men i korthet går den ut på att om vi inte kan förse förbandet med materiel eller tillgodose de behov som finns så kommer förbandet få tillåtelse att handla på stan.

» Jag förstår att ”överuttag” kan ge en känsla av att man har gjort något fel. Men lokalt har de inte gjort något fel, de har bara löst behovet. «

Vad kan det handla om?

– Om exempelvis P 4 behöver köpa 200 par kängor, och om vi inte kan tillgodose det eller har direktupphandlat det någon annanstans så kommer de att få tillåtelse att gå till lokal sportaffär och köpa det. Den som är materielområdesansvarig står för inköpet och kostnaden. Det ska inte påverka verksamhetsekonomi

Han beskriver att det under en övergångsperiod kommer att vara brist på en del persedlar, men att flera centrala beställningar har gjorts och att leveranser av bland annat liggunderlag och termosar kommer att ske under det närmaste året.

På sociala medier har direktivet där anställda uppmanas att lämna in personlig utrustning, och rådande situation i stort, lett till diskussioner och frustration bland Försvarsmaktens anställda och andra. Claes Isoz berättar att reaktionerna inte har undgått honom.

Vissa anställda verkar ha uppfattat skrivelsen som att det är anställdas överuttag som ligger till grund för den uppkomna bristen på personlig utrustning – vad tänker du kring det?

– Jag kan bara konstatera att där uttryckte vi oss på ett olyckligt sätt. Jag förstår att ”överuttag” kan ge en känsla av att man har gjort något fel. Men lokalt har de inte gjort något fel, de har bara löst behovet. Överuttag är en del av problematiken i stort, men vi skulle inte ha sagt på det sättet. Det är inget bra uttryck. Det blev inte bra. Jag hade inga som helst avsikter att göra någon förbannad, utan hade bara lösandet av vår uppgift för ögonen.

Det var i maj som stödenheten vid Försvarsstaben fick i uppgift att säkra tillgången på personlig utrustning inför kommande grundutbildningar. Åtgärderna som vidtas sker inom ramen för ”Operation personlig utrustning”. I en uppmärksammad artikel som publicerades på intranätet Emilia nyligen beskrivs det arbete som görs inom ramen för operationen.

» Vi har nu rett ut detta och har skyddsglasögon som vi kan trycka ut per omgående. Jag kommer att skriva på beslutet nästa vecka. «

Artikeln på Emilia – som innehöll beskrivningar om ett ”war room” och folk som vägrar att gå hem från jobbet för att de är så engagerade i arbetet – har lett till många reaktioner och memes i sociala medier. Så här i efterhand, borde ni ha kommunicerat annorlunda?

– Jag förstår reaktionerna fullständigt. Jag hoppas att alla medarbetare kan se bortom det och förstå syftet. För syftet är gott. Det är väldigt viktigt att alla individer som vi kallar in med värnplikt ges goda förutsättningar att göra ett bra jobb och utrustas med rätt utrustning. Många tycker att vi har löst situationen på ett dåligt sätt, men vi är på den här bollen. Vi har lagt en tämligen omfattande mängd beställningar, men många leveranser är försenade på grund av rådande situation i Europa. Det är hård konkurrens i industrin. Vi har mellan ett och två år framför oss som kommer att bli utmanande.

Vad gäller redan levererad materiel, stämmer det att det ligger inköpt utrustning på förrådshyllor på Försvarsmaktens centrallager, men som inte kan delas ut? Som exempelvis de nya skyddsglasögonen.

– Det är en sådan uppgift som jag har sett cirkulerat i sociala medier. Våra skyddsglasögon har som krav att de ska klara laser. Det stämmer att vi har fått leverans av skyddsglasögon, men vi kunde inte bekräfta att de klarade laser. Det vore en allvarlig kvalitetsbrist ur ett säkerhetsperspektiv, därför har vi hållit kvar dem på centrallagret i väntan på att reda ut den här frågan, säger Claes Isoz och fortsätter:

– Vi har nu rett ut detta och har skyddsglasögon som vi kan trycka ut per omgående. Jag kommer att skriva på beslutet nästa vecka. Vi har stor förbättringspotential på detta område. Vi måste bli bättre på att beställa, ta emot och leverera materiel. Leveranserna ska bara studsa på Försvarsmaktens centrallager och sedan ut i verksamheten.

Det nya kroppsskyddet 23 D, som är specialanpassat för kvinnor, skulle egentligen ha levererats till förbanden innan midsommar i år. Logistikchefen själv stod på ett NOAK-möte i höstas och lovade detta, berättar han.

– Nu blev det inte så. Det beror bland annat på att vi även där har haft utmaningar med den tekniska dokumentationen innan vi kan lämna ut materielen. Kroppsskydden är väldigt dyra och vi behövde tillse att verksamheten skulle kunna ta om hand dem på ett bra sätt när det gäller förvaring, underhåll och användning. Brukarutbildningen är planerad till vecka 40, sedan ska de direkt ut, säger Claes Isoz, som också berättar att vätskebehållare är på väg ut till förbanden i närtid.

Vill du göra något medskick till Försvarsmaktens anställda?

– Jag ber inte om mer tålamod. Jag förstår att folk har tröttnat. Jag har full förståelse för kritiken. Vi kan bara bli bättre.

 

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Östersjön ska inte längre ses som enbart en vallgrav mot öst med uppgift att hålla en fientlig granne på avstånd. Genom inträdet i Nato har Sveriges försvarsstrategiska roll i området utvidgats och vi ska nu tillsammans med våra allierade ta kontrollen över havet för att säkerställa försvaret och försörjningen i regionen.

    Peter Haldén
    Kampen om Östersjön – Sveriges nya ­verklighet i Nato
    De ryska aktiviteterna i Östersjön har ökat markant efter den fullskaliga invasionen av Ukraina. Här syns svenskt stridsflyg följa en rysk ubåt på väg in i Östersjön.

    Foto: Försvarsmakten

    Östersjön är Sveriges geopolitiska tyngdpunkt i ordets samtliga bemärkelser. Otroligt mycket har förändrats sedan Sveariket började bildas från små hövdingadömen på 900-talet och fram tills idag, men Östersjön och dess speciella egenskaper har varit centrala faktorer under hela Sveriges existens. Framtiden är som alltid oviss och öppen men att den kommer kretsa kring detta hav, det står klart.

    Vad som sker med och i länderna runt Östersjön samt hur teknologi och strategiskt tänkande påverkar både civil och militär sjöfart är de främsta påverkansfaktorerna för vårt land. I ett långt perspektiv ser vi två grundläggande mönster. Det första handlar om kampen mellan ett öppet och ett stängt hav. Ända sedan medeltiden har ett antal regionala makter, framför allt Danmark och Sverige, velat monopolisera kontrollen över Östersjön och därmed marknader i Östeuropa som kan nås via floderna som mynnar ut i havet.

    Det andra handlar om de växlande konfliktdimensionerna. Länge ägde de flesta militära konfrontationer rum längs en nord-sydlig axel där Danmark och Sverige bekämpade varandra. Under Sveriges och Rysslands långa tvekamp övergick konfrontationslinjen i en öst-västlig dimension och även Bottenhavet blev en krigsskådeplats. Under världskrigen mellan Tyskland och Ryssland (i olika skepnader) återkom den nord-sydliga dimensionen, men sedan 1945 har konfrontationen ånyo rört sig i en öst-västlig riktning.
    Efter att krigen mellan Sverige och Ryssland tog slut 1809 rådde fred och öppenhet i Östersjön (med undantag för Krimkriget 1853–1856) fram till första världskriget då havet stängdes och minerades. Mellankrigstiden, då både Tyskland och Sovjetunionen var svaga, var åter en tid av öppenhet och politisk pluralism. Andra världskrigets härjningar och det efterföljande kalla kriget stängde havet igen då först Nazityskland och sedan Sovjetunionen i stort sett kontrollerade Östersjön.

    Efter murens och Sovjetunionens fall har Östersjön på nytt öppnats för fredligt utbyte mellan länder och konfliktnivån har sjunkit drastiskt. Men Rysslands återkomst som krigisk stormakt har kastat skuggor över dessa framsteg. Nu måste Sverige och våra allierade på nytt använda marina resurser, inte för att monopolisera Östersjön utan för att se till att handelsflödena förblir fria och för att trygga Baltstaternas existens.

    Militärstrategiskt och försvarspolitiskt gäller att Östersjön inte längre bara är en vallgrav som skyddar riket. Istället är det en ovärderlig transportled som måste hållas öppen och säker, både för oss och för våra allierade.

    Hur ser då vår närmaste framtid ut? På 1500-talet sa Machiavelli att hälften av världen är bortom vår kontroll och bestäms av fienden, slump och friktioner. Men han sade också att vi styr över den andra hälften med vår styrka, beslutsamhet och förstånd. Militärstrategiskt och försvarspolitiskt gäller att Östersjön inte längre bara är en vallgrav som skyddar riket. Istället är det en ovärderlig transportled som måste hållas öppen och säker, både för oss och för våra allierade.

    Under det kalla kriget var Sverige inriktat på att bedriva sea denial. Det vill säga att kunna förneka Sovjetunionen användning av Östersjön som ett militärt operationsområde och i allra värsta fall förhindra att de använde havet för att angripa svenskt territorium. Detta var huvuduppgiften för båda beståndsdelarna av den svenska marinen, både flottan och kustartilleriet.

    Men i och med inträdet i Nato har vår militärstrategiska roll förändrats. Nu handlar det snarare om att kunna upprätta sea control så att Baltikum och Finland, men även svenska ostkusten, kan förses från havet. Detta gör vi framför allt genom att avskräcka Ryssland från angrepp och hot, men givetvis även genom förmågan att bedriva och skydda logistik.

    Även om situationen idag kan påminna om läget under stormaktstiden då Sverige var beroende av att fara på Östersjön har den tekniska situationen förändrats. Här tar jag bara upp två element, men dessa är ofrånkomliga. För det första står Sverige inför en enorm fartygsaffär. Vi kommer att inhandla fyra nya fregatter för mångmiljardbelopp. Som alla förändringar har den sina anhängare och sina kritiker. Fregatterna utgör kraftfulla plattformar med ett otal resurser för att övervaka och kontrollera sjöområden, men är samtidigt stora och dyrbara måltavlor, inte minst för drönare.

    Debatten lär fortsätta om detta är en klok investering eller ej, men som alla system avgörs dess nytta inte bara av tekniska egenskaper utan också av vilken strategisk och försvarspolitisk kontext de ska verka i. Med fregatterna kommer inte bara nya behov av att träna på fartygen utan även behov för strateger och politiker att tänka i nya banor.

    För det andra torde det vara uppenbart att drönare förvandlat stridens och krigets villkor de senaste decennierna. Detta gäller i snart sagt samtliga domäner: mark, sjö och luft. I början av det rysk-ukrainska kriget var Ukraina i stort sett resurs- och chanslöst i Svarta havet. De hade ytterst begränsade marina resurser som kunde matcha den på pappret så mäktiga ryska svartahavsflottan. Landet försattes i en förlamande blockad och hotet om en landstigning i hamnstaden Odessa föreföll överhängande. Men inom ett par månader lyckades man vända situationen till dess diametrala motsats. Med hjälp av havsdrönare och specialoperationer har man bekämpat Svartahavsflottan och tvingat den att söka skydd i hamnar långt bort från områden där den kan göra nytta.

    I Israels och USA:s krig mot Iran 2025 och 2026 har drönare gjort ytterligare framsteg, dels för angrepp mot markmål, dels mot sjömål. I den senare rollen har drönare också klivit fram som ett vapensystem som kan uppnå en strategisk verkan som inte står i proportion till dess kinetiska effekter.

    Givetvis måste drönare spela en huvudroll i tänkandet om Östersjöns militära framtid. För det första måste fartyg och baser utrustas med skydd mot både luft- och sjöburna drönare och personal måste utbildas. Eftersom Östersjön är ett så litet hav är det möjligt att nå alla fartyg med drönare som opereras från markdomänen vilket ställer krav på övervaknings- och spaningssystem med lång räckvidd.

    Fregatter

    De fyra fregatterna som Sverige ska beställa av Frankrike, riskerar att bli lätta måltavlor för ryska drönare, menar Peter Haldén.

    Foto: REA/Pierre Ollier

    I detta hänseende måste vi ta höjd för att en drönare inte kommer ensam utan att alla trender verkar gå mot att en angripare använder sig av stora svärmar. Det är det taktiska hotet vi måste vara dimensionerade för.
    För det andra måste vi reflektera över vilka möjligheter drönartekniken ger oss – i luften, på ytan och under ytan. Ett område där de tydligt förstärker våra förmågor är övervakning, både på och under ytan. Bevakning och skydd av undervattenskablar är en uppgift där drönare, kanske med hög grad av AI-driven autonomi, kan göra oerhörd nytta. Förstärkningen av övervakningsförmåga är en tillgång i krig, skymningsläge och fredstid. För uppgifter som bordningsaktioner kan en drönarsvärm ge värdefullt skydd.

    För samtliga användningsområden gäller även att drönare är system som inte kostar mycket att producera eller använda, vilket ger oerhörda fördelar när det gäller skalbarhet och redundans. Men drönarna påverkar också den strategiska dimensionen. Ett sätt att tänka på drönarnas inflytande på Sverige är att ta hjälp av de klassiska marinstrategiska begreppen sea control och sea denial. Drönare förefaller vara ett vapensystem som stärker defensiven och försvårar offensiven, både till lands och till sjöss. Om Sverige skulle bedriva sea denial och försvara oss mot ett angrepp i Östersjön vore drönarteknologin en välsignelse. I ett fiktivt scenario där svenska amfibiesoldater har tillgång till svärmar av drönare för att bekämpa en angripare vore det inte roligt att vara en fientlig fartygschef. Även om amfibie­förbanden ges uppgifter att bedriva ­operationer syftande till sea denial, kanske baserade på andra sidan Östersjön, då gäller alltjämt att drönare skulle kunna ge avsevärda fördelar.

    Ömsesidig blockad är inte ovanligt i den marina historien och vi ser det idag i Persiska viken. Kanske är detta ett tänkbart scenario även för Östersjön men i ett sådant – visserligen inte önskvärt – läge är det vi som sitter med de bästa korten på hand.

    Omvänt skulle man kunna hävda att drönartekniken stärker Rysslands marinstrategiska position eftersom den gör det lättare att försvåra överskeppningar och användandet av Östersjön för att försvara Baltikum och Finland. En starkt drönarutrustad rysk marin skulle kunna försätta dessa länder i ett blockadliknande tillstånd, ungefär som Iran gör i Persiska viken idag. Men, begreppet sea denial gör det också möjligt att vända på perspektivet och se Östersjön som en stor strategisk svaghet för Ryssland. Ända sedan början av 1700-talet då landets första flotta byggdes, Baltikum erövrades och Sankt Petersburg byggdes har Östersjön varit landets livlina. Så är det även idag. Ishavshamnarna Arkhangelsk och Murmansk är avlägsna och i dåligt skick, Vladivostok ligger långt bort från industri- och befolkningscentra och Svartahavshamnarna befinner sig i en krigszon och är sårbara för ukrainska angrepp.

    Rysslands ekonomi är helt enkelt beroende av Östersjön för transporter. Ett viktigt strategiskt mål blir då att få Kreml att inse att de inte ska göra något som äventyrar denna pulsåder. Om Ryssland börjar rubba sjöfarten i Östersjön, undervattenskablarna eller luftfarten över dess yta, då kan vi göra samma sak.

    Ömsesidig blockad är inte ovanligt i den marina historien och vi ser det idag i Persiska viken. Kanske är detta ett tänkbart scenario även för Östersjön men i ett sådant – visserligen inte önskvärt – läge är det vi som sitter med de bästa korten på hand.

    Agerar då stater alltid i enlighet med sina rationella intressen? Givetvis inte. Men en stark och smart svensk marin närvaro är ett viktigt sätt att övertyga Ryssland att de inte kan vinna en tävlan som handlar om att stänga Östersjön.

    Peter Haldén

    Peter Haldén

    Lärare på Strategiavdelningen på Försvarshögskolan och huvudredaktör till antologin ”Östersjön. En geopolitisk historia”, Stolpe förlag, 2026.

    Fakta

    Drönare i sjökrigföring

    Obemannade farkoster har på kort tid för­ändrat krigföringen till sjöss. De kan upptäcka fientliga fartyg, ubåtar och rörelser långt ­innan dessa når eget territorium – och dessutom göra det billigare och mer uthålligt än be­mannade fartyg och flygfarkoster. Drönare kan också användas för precisionsangrepp eller för att störa ut och överbelasta fiendens ­försvarssystem.

    Källa: Försvarsmakten

    Ur arkivet: