Senast publicerat
Senast publicerat:

Årets GU-enkät: missnöje med personlig utrustning bland de värnpliktiga

Elva procent av rekryterna har utsatts för någon form av ovälkommet beteende. Det visar årets utvärdering av värnpliktsutbildningen. Det finns också ett missnöje med den personliga utrustningen och många upplever att deras förväntningar på utbildningen inte infrias. Ändå får grundutbildningen överlag ett bra betyg.

Linda Sundgren
Bezav Mahmod/Försvarsmakten
52% av värnpliktiga har skadats under utbildningen, vilket är oförändrat från förra året. Grundutbildningen bedöms vara mer psykiskt än fysiskt ansträngande, med 9% av de svarande som upplever den som mycket fysiskt krävande jämfört med 19% som anser den vara mycket psykiskt påfrestande.

Varje år får värnpliktiga svara på en enkät när det närmar sig slutet på deras grundutbildning. I årets utvärdering av grundutbildningen, GU-enkäten, har de frågor som rör kränkande särbehandling förändrats.

Numera används samlingsbegreppet ovälkommet beteende i stället för den tidigare uppdelningen av kränkningar, trakasserier och diskriminering. I GU-enkäten 2022 svarade 24 procent att de utsatts för kränkningar medan 6 procent uppgav att de drabbats av diskriminering eller trakasserier.

Enligt årets GU-enkät är det elva procent som utsatts för någon form av ovälkommet beteende. Samtidigt har den andel av de drabbade som utsatts för sexuella trakasserier ökat, från 12 procent 2022 till 22 procent i år. I en majoritet av fallen (82 procent) är det en värnpliktig eller ett värnpliktigt befäl som står bakom handlingen medan det i 36 procent av fallen är anställda befäl. Fler svarsalternativ var möjliga. Kvinnor uppger oftare än män att de utsatts för ovälkommet beteende, 23 respektive 7 procent.

– Vi har inte analyserat svaren om ovälkommet beteende på djupet ännu, men vi tror att det kan bli en ännu större utmaning framöver. När fler pliktas in fast de egentligen inte vill göra värnplikten kan den här sortens problem öka, säger Alice Nilsson, ordförande i Pliktrådet.

Andelen värnpliktiga som råkat ut för skador under utbildningen ligger på 52 procent, vilket är samma nivå som förra året. Samtidigt upplevs grundutbildningen som mer psykiskt än fysiskt påfrestande och 9 procent ansåg att den var mycket fysiskt krävande medan 19 procent upplevde den som mycket psykiskt krävande.

– Värnpliktsutbildningen är både psykiskt och fysiskt krävande och att folk skadar sig är inte konstigt. Vår uppfattning är att många ute på förbanden gör ett bra jobb med belastningstrappor och individuella uppföljningar av personer som har lite sämre fysiska förutsättningar, säger Alice Nilsson.

Liknande läsning:

På frågan om den personliga utrustningen uppfattas som ändamålsenlig ger 27 procent lägsta eller näst lägsta betyg på en femgradig skala. Kvinnorna är något mer besvikna på utrustningen än männen och bland rapportens frisvar är ”Bättre utrustning/material/Anpassa utrustning för tjejer/alla kroppstyper”, de vanligaste svaren.

– Vi är inte alls förvånade. Vi vet att det finns stora brister i allt från underkläder för kvinnor till hjälmar som inte fungerar och kroppsskydd som skaver. Personlig utrustning är ett av Pliktrådets prioriterade arbetsområden, säger Alice Nilsson.  

Huruvida befattningsutbildningen stämde överens med de värnpliktigas förväntningar inför utbildningen, fick medelvärdet 2,7 av 5. Det var något lägre än året innan då motsvarande siffra var 2,9.

– Till stor del beror det på otillräcklig information eller på att information saknas. Får man inte veta något om vad befattningen innebär målar man kanske själv upp en bild av hur det kommer att vara, men som inte stämmer överens med verkligheten. Något man ofta missar att informera om är att veckor eller månader av utbildningen kommer att genomföras på annan ort. Det är ett typexempel på bristande information, säger Alice Nilsson.

Det samlade helhetsomdömet av utbildningen fick medelvärdet 3,8, vilket är i nivå med resultaten i föregående års GU-enkät. Befälens ledarskap fick 3,9 i medelvärde. Hälften av de värnpliktiga har ambitionen att fortsätta sin tjänstgöring i Försvarsmakten i någon form efter avslutad grundutbildning. De flesta vill jobba som soldater, varav 27 procent som kontinuerligt tjänstgörande och 11 procent som tidvis tjänstgörande. Tre procent tänker söka Officersprogrammet och två procent vill gå vidare som specialistofficerare.

Årets GU-enkät omfattar värnpliktskullen 2022–2023. Totalt svarade 4.103 individer på enkäten vilket är en svarsfrekvens på 84 procent. 76 procent av de svarande är män och 24 procent kvinnor. De flesta, 93 procent, är i åldrarna 19–21 år.

Officerstidningen inväntar en intervju med representant från Försvarsmakten om GU-enkäten.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Flygvapnet fyller 100 år samtidigt som nya flygsystem införs, rymdförmågan byggs upp och Natobidrag genomförs. Men enligt flygvapenchef Jonas Wikman är den viktigaste utmaningen en annan: att skapa en organisation som klarar ett säkerhetsläge som är oförutsägbart och där tempot aldrig går tillbaka till det normala.

Josefine Owetz
Jonas Wikman
"Vi kommer aldrig att kunna planera bort friktioner och osäkerheter i en snabbt föränderlig omvärld. Vi behöver därför bli en organisation som kan leva i kaos och må bra i kaos", säger flygvapenchef Jonas Wikman.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Flygvapenchef generalmajor Jonas Wikman sitter uppe på däck ombord på HMS Carlskrona och blickar ut över Visby hamn. I likhet med Försvarsmaktens övriga representanter har han ett hektiskt schema i Almedalen och deltar i många panelsamtal.

Men innan dagens seminarier tar vid, bland annat ett med rubriken ”Nästa generations luftstrid i en multidomänkontext”, ska han summera hur det första halvåret av 2026 har varit för flygvapnet.

– Jag tycker att läget är gott. Vi har ett bra och intensivt år. Organisationen är satt under press med stora externa och interna förväntningar på vad vi ska åstadkomma, både vad gäller förmågeutveckling och den säkerhetsmiljö vi lever i. Men jag känner att vi levererar. Det handlar om flygvapnets nästa steg, införandet av nya plattformar och nya förmågor.

Bland vårens större händelser för flygvapnet lyfter Jonas Wikman bidraget till Natos Air Policing på Island, som är en del av luftförsvaret i Arktisområdet. Under årets första månader bemannade en kontingent från Skaraborgs flygflottilj alliansens incidentberedskap. I februari deltog svenska flygbasjägare i den danska övningsserien Arctic Endurance 26 på Grönland för att stärka säkerheten i området och öva försvaret av Natos norra flank.

– Det känns nästan som länge sedan nu, men det är bara några månader sedan som vi genomförde det, i en tid då säkerhetssituationen i Arktis var väldigt aktuell.

Vi har en aktivitet i vårt närområde som gör att vi har daglig skarp verksamhet pågående.

Samtidigt pågår ständigt incidentberedskapen på hemmaplan, med flera insatser hittills i år. Den 13 juni meddelade Försvarsmakten att flygvapnet dagen innan genomfört dubbla insatser mot ryska stridsflyg nära svenskt luftrum.

– Vi har en aktivitet i vårt närområde som gör att vi har daglig skarp verksamhet pågående. Det är utmanande, men samtidigt känner jag att vi levererar på de uppdrag vi har, även när det gäller att utveckla framtida förmågor, säger Jonas Wikman och fortsätter:

– Jag känner mig trygg med var vi är och vart vi är på väg. Min bild är också att vi har en organisation som är stolt över vad vi åstadkommer med de förutsättningar vi har. Så här ett halvår in så kunde jag inte vara mer stolt över mitt flygvapen än vad jag är just nu – ett flygvapen som dessutom fyller 100 år i år.

Flygvapnet 100 år

Flygvapnet 100 år firades den 1 juli med en jubileumsceremoni vid Flygarmonumentet vid Karlaplan i Stockholm.

Foto: Petra Blomqvist/Försvarsmakten

Samtidigt som verksamheten pågår för fullt firar flygvapnet sitt 100-årsjubileum. Jonas Wikman medger att han först såg jubileumsåret som ytterligare en uppgift i en redan full kalender, men i stället har det blivit något helt annat.

– Det har blivit ett sätt att stärka oss. Vi har fått anledning att beskriva vilka vi är, träffa varandra och bygga laget flygvapnet. Jag önskar att vår egen personal ser flygvapnet med samma ögon som omvärlden gör. För när man står där varje dag så känns kanske allting som ett motstånd och som en övermäktig uppgift. Men när man står utanför och betraktar oss så är det ett väl fungerande maskineri som levererar på en högre nivå än vad folk förväntar sig. Och det önskar jag att organisationen får känna ibland. Jag tror och hoppas att 100-årsfirandet är ett tillfälle för att göra det.

Flygvapnet reformeras i en tid när reform krävs, och det känns väldigt bra.

För flygvapnet är 2026 också ett år då flera materielprojekt har börjat levereras eller är i slutet på en anskaffningsprocess. Jonas Wikman lyfter bland annat införandet av Jas 39 Gripen E, de nya radarspanings- och ledningsflygplanen, S 106, GlobalEye, transportflygplanen C 390 och TP 106 och det nya skolflygplanet SK 40. Samtidigt sker flera satsningar inom rymdområdet och i maj skickades Försvarsmaktens första militära spanings- och övervakningssatellit upp i rymden.

– Det är väldigt vältajmat. Vi tar steget in i en ny generation krigföringsförmåga där rymden, Gripen E och GlobalEye är byggda för att fungera tillsammans med armén, marinen och våra allierade i Nato inom ramen för multidomäna operationer, säger han och fortsätter:

– Vi har tagit viktiga steg inom rymdområdet och har blivit en operatör i rymden på riktigt under det här året. Rymdförmågan är till för att vi ska bättre ha en kapacitet att koppla ihop de olika domänerna och nationerna. Flygvapnet reformeras i en tid när reform krävs, och det känns väldigt bra.

Jonas Wikman, flygvpapenchef

För flygvapnet är 2026 ett år då flera materielprojekt har börjat levereras eller är i slutet på en anskaffningsprocess, däribland Jas 39 Gripen E, transportflygplanen C 390 och TP 106 och radarspanings- och ledningsflygplanen, S 106, GlobalEye.

Foto: Jesper Frisk/DI/TT

Hur ser det ut med flygvapnets personalförsörjning?

– Personalförsörjning är fortsatt en begränsande faktor för oss och kommer att vara det under lång tid. Med det sagt tycker jag att vi har gjort betydande framsteg. Vi har gjort en grundlig analys baserat på personalens iakttagelser och gett oss på flera områden som vi har haft särskilda problem med.

Han lyfter den satsning som gjorts inom teknikerområdet det senaste året och det stora arbetet som går under namnet ”Framåt”. Under 2023 genomfördes en stor översyn på personal­området i flygvapnet. Arbetet tog frågor som avtal, arbetsmiljö, materiel och lön. Jonas Wikman fattade därefter beslut om ett direktiv med åtgärder som nu ska införas för att skapa en mer hållbar arbetssituation för flygvapnets anställda.

Vi kommer aldrig att bli klara och det viktiga är inte att allt blir gjort. Det viktiga är att rätt saker blir gjorda.

– Vi har fortsatt prioriterat arbetet inom det vi kallar ”Framåt”. Jag är stenhård på att följa upp alla åtgärderna. De följs upp kvartalsvis och vi räknar med att vi ska få ett väldigt bra resultat. Jag tycker att vi är på rätt väg, men det tar lång tid och vi har mer jobb kvar att göra. 

En fråga som han återkommer till under intervjun är balansen mellan uppgifter och resurser. Jonas Wikman menar att Flygstaben länge har försökt väga uppgifter mot resurser, men att dagens säkerhetsläge kräver ett annat synsätt.

– Vi kommer aldrig att kunna planera bort friktioner och osäkerheter i en snabbt föränderlig omvärld. Vi behöver därför bli en organisation som kan leva i kaos och må bra i kaos. Vi kommer aldrig att bli klara och det viktiga är inte att allt blir gjort. Det viktiga är att rätt saker blir gjorda.

Flygvapnet 100 år

"Det har blivit ett sätt att stärka oss. Vi har fått anledning att beskriva vilka vi är, träffa varandra och bygga laget flygvapnet. Jag önskar att vår egen personal ser flygvapnet med samma ögon som omvärlden gör", säger Jonas Wikman om att flygvapnet i år firar 100 år.

Foto: Petra Blomqvist/Försvarsmakten

Han beskriver det med uttrycket ”Embrace the Chaos”, att acceptera att nya uppgifter och förändringar inte är undantag utan det nya normala. Målet är därför inte att allt ska hinnas med, utan att organisationen ska prioritera rätt och känna att ett väl utfört arbete är alldeles tillräckligt.

– Man måste kunna gå hem när arbetsdagen är slut och känna att man gjort ett bra jobb och är uppskattad, även om hela uppgiften inte är löst. Vi som chefer och ledare ska känna förtroende för att organisationen gör rätt prioriteringar.

I grunden handlar det om uppdragstaktik, konstaterar han. I en tid när omvärlden förändras snabbare än planeringscyklerna behöver högre chefer styra mot önskade effekter snarare än detaljerade planer. Förbanden ska få frihet att själva avgöra hur målen bäst nås utifrån den verklighet de möter.

– Det är ute på förbanden som kraften finns. Vi måste vidta åtgärder för att skapa en organisation som kan stå mitt i stormen. För det här är en dynamik som kommer att bestå en generation framåt. Vi vet vilka effekter vi ska uppnå: vi ska avskräcka, vi ska kunna försvara oss och vi ska utbilda förbanden till en viss nivå. Jag har fullt förtroende för att organisationen gör rätt saker.

Vi är uppskattade för det vi gör och det är personalen som har åstadkommit det.

En av de största förändringarna i flygvapnet märks dock inte i nya flygplan, utan i hur organisationen är uppbyggd. Flygvapnet har det senaste året gått från två separata grund- och krigsorganisationer till en sammanhållen organisation där personalen redan tjänstgör i sina krigsbefattningar.

– Det innebär att alla anställda normalt redan befinner sig på den befattning de har i alla konfliktnivåer. Vi har en plan, leder med en order mot en chef. Jag är helt trygg med att det är rätt väg att gå. Vi är i en tid där vi har ett hot att hantera hela tiden och det kommer inte finnas en brytning mellan fred, kris och krig, utan det är en flytande skala. Vi kan inte omorganisera några gånger per år. Det här känns jättebra.

Har du något medskick till flygvapnets anställda?

– Jag kunde inte vara stoltare över flygvapnet, det är helt ärligt från mitt hjärta. Det är lätt att gå rakryggad här genom Almedalen med detta flygvapen i ryggen. Vi har verkligen levererat, både i det skarpa och i förmågeutvecklingsperspektivet. Vi är uppskattade för det vi gör och det är personalen som har åstadkommit det. Varje gång människor utifrån möter flygvapnet slås de av lagandan och kamratskapet. Det är tillsammans vi löser våra uppgifter.

Ur arkivet: