Den 27 november 2019. Solen värmer upp den annars kalla marken denna novembermorgon i Skåne. Nu tas det första spadtaget till den 4 700 kvadratmeter stora utbildningshallen på Södra skånska regementet, P 7. Med en förväntad prislapp om 180 miljoner kronor är det den största infrastruktursatsningen på Försvarsmakten i Skåne sedan 1980-talet. På regementet har man länge behövt en ändamålsenlig lokal att genomföra utbildning i. Och man ser satsningen som en garant för framtida tillväxt.
Faktum är att projektet är en del av en större infrastruktursatsning på över en halv miljard kronor i närtid. Under 2019 stod Södra militärregionens nya stabsbyggnad färdig för inflyttning och framöver väntar även uppförandet av en ny förläggningsbyggnad med 240 sängplatser för värnpliktiga samt nya kontorsplatser och temporära lösningar ”för att bekämpa vår trångboddhet”, som regementschef överste Bo Stennabb säger.
– Den nya utbildningshallen och den framtida kasernen är förutsättningar för vår planerade tillväxt av en brigad vid P 7, säger han.
Just nu är man i full gång med att packa makadam inuti i den stora fordonsanläggningen. I de tre stora hallarna ska upp till tjugo stridsvagnar få plats samtidigt. Sida vid sida med hallen byggs lektionssalar och en travershall. Mittemot börjar det veckan efter vårt besök resas ett 2 700 kvadratmeter stort skärmtak.
– Det har rullat på bra trots pandemin, vi följer tidsplanen, säger byggentreprenörens platschef Martin Sevedsson och visar vägen in på byggarbetsplatsen.
Här ska P 7 kunna utbilda, liksom ta emot, soldater från andra förband.
– I dag får vi inhysa där det är möjligt. I smörjhallen, gamla mobiliseringsförråd och kallförråd under bar himmel. Det kommer blir en stor skillnad när detta står klart, säger Felix Sundbäck, kommunikatör på grundutbildningsbataljonen.
Dagens infrastruktur är en begränsande faktor och först sommaren 2021 ska den nya utbildningshallen stå klar. Inte förrän ytterligare ett år senare väntas den nya kasernen vara färdig för inflytt – en av flera förutsättningar som måste vara på plats för att förbandet ska kunna ta emot fler värnpliktiga.
• • •
Den 27 juli 2020. Exakt åtta månader efter att bygget av utbildningshallen startat rycker 225 värnpliktiga in på P 7 för elva månaders grundutbildning. Efter ett andra inryck i september kommer de att vara 370 stycken.
Liknande läsning:
Totalt har det under sommaren ryckt in drygt 1 700 värnpliktiga på förband landet över för att påbörja sin utbildning. Det är ett efterlängtat tillskott. När Försvarsmakten summerar i sin årsredovisning är man tydlig: den grundläggande förutsättningen för en större krigsorganisation är grundutbildning med plikt.
Grundutbildningsomgången 2018/19, den första sedan värnpliktens återinförande, har resulterat i drygt 3 400 krigsplaceringsbara soldater och sjömän vilket är fler än något enskilt år sedan 2010.
I dag hittar vi Södra skånska regementets nya värnpliktiga utspridda i skogarna runt regementet. Fyra veckor in i grundutbildningen har det blivit dags för deras första fältvanevecka. Veckan syftar till att lära de värnpliktiga grundläggande soldatkunskaper så som att upprätta förläggning och hålla ordning på sin materiel, samt utbildning i till exempel eldpost. Det här året prickade fältvaneveckan på P 7 in både sommarens varmaste dagar – och hällregn.
Efter att snabbt ha kravlat sig fram med armbågarna över tallbarr, mossa, eklöv och jord ligger nu blivande skyttegruppchef Jacob Ahrén i en slänt. Rekryterna har nyligen blivit indelade i stridspar och Ahrén övar ingående i eldställning tillsammans med Axel Brink. Han blickar ut över Ella kvarn, som ligger mitt på heden ett par hundra meter från Krankesjöns strand. Med hjälp av sina knogar och till kvarnen närliggande buskage försöker han peka ut fienden för Brink.
Fanjunkare André Bondeson, instruktör 6:e kompaniet, ligger tätt bakom och lyssnar vartefter han ger rådet:
– Det är bättre att du är tyst och tänker än fortsätter att prata på. Välj så enkla objekt som möjligt, gör det enkelt för dig själv – och när du väl levererar är det tydligt och kort.
Vid stridsvagnsgaragets inhägnande stängsel en bit bakom soldaterna förbereder hjälpinstruktör Alexander Kuminecz, anställd GSS-T, en stund senare nästa två stridspar.
Kuminecz tillhör en av de 53 värnpliktiga som efter vårens muck anställdes som tidvis tjänstgörande soldat till 72:a bataljon. Tolv av dem anställdes som hjälpinstruktörer för att stödja på GU:n, tänkta att senare läsa vidare till officer.
– Jag tyckte det var kul och ville gärna prova på ett år som anställd – men siktet är på officersutbildning, säger Alexander Kuminecz.
Han är beredd på att det blir många jobbtimmar framöver.
– Plutoncheferna har mycket att göra, de lägger även sin fritid på det här, säger han.
Försvarsmaktens officersbrist gäller i dag framför allt de lägre befälskategorierna såsom fanjunkare, förstesergeanter och fänrikar, alltså de yrkesofficerare som framför allt behövs i utbildningen av de växande värnpliktskullarna ute på förbanden. Något André Bondeson menar märks.
– Jag upplever att vi klarar belastningen för att vi är många som gör det lilla extra. Man ställer upp för varandra i officerslagen. Vi är väldigt tajta, säger han.
Men i förlängningen behöver de bli fler.
– Annars behöver vi färre uppgifter från sidan, få fokusera på det vi ska göra enbart. Instruktörsförstärkningar, kommenderingar och annat tar många timmar. Från början kan vi se ganska starka ut i ett officerslag, men i verkligheten ska folk hinna göra annat också.
• • •
Några skott hörs på avstånd ifrån skogen intill. Men annars är det ovanligt tyst inne på regementsområdet i dag. I en av de gulteglade kasernerna längs med Lägergatan silar solen in genom fönstren.
Major Mikael Rydje, regementsstabens planeringssektion, lägger handen på en av de robusta våningssängarna i stål som står redo till de värnpliktiga som kommer under höstens andra inryck. På stabens planeringssektion arbetar man nära med arméstaben i planeringen för åren 2021 till 2025, och ännu längre fram.
– Det handlar om allt från verksamheten som ska ske till resursperspektiv – hur många officerare finns och hur många rekryter ska vi ha. Hur mycket lokaler och vagnar behöver vi till det, berättar Rydje.
Värnplikten har varit välkommen tillbaka på P 7. Men man har fått stuva om för att få plats. Klockspelsbaracken vi nu står i inhyste fram till i våras K-soldater. Nu har den åter fått sängar och förvandlats till kasern.
– Man måste vara kreativ och hitta lösningar till de bekymmer som uppkommer. Det blir ofta resurskrockar som vi måste hantera, säger Mikael Rydje.
Det är ett svar som väcker fler frågor. Hur klarar förbandet egentligen av ett ökat antal värnpliktiga?
– Rutinerna fanns, sedan har det ökat ganska brant på sistone. Visst har det varit ett ansträngt läge, framför allt för truppofficerarna ute som har fått jobba hårt. Fast jag tycker ändå att det har gått ganska väl, vi har en bra dialog med arméstaben om att balansera volymen, säger han.
Men bemanningen under sommaren har varit pressad, med såväl värnpliktsinryck som förberedande officerskurs.
– Vi har försökt styra så att exempelvis inte alla på grundutbildningsbataljon har varit med på hela vårens övningsserie, för att inte få för mycket ledighet men också för att de skulle kunna ta tidigare semester. Det är mycket pusslande.
Somrarna kommer att bli än mer ansträngda framöver. Nästa år återinförs kompanibefälseleverna och då har P 7 både KB-inryck, anställda iväg på utbildning och förberedande officerskurs att få ihop.
– Behovet av officerare kommer öka ännu mer och även behovet av stödfunktioner, säger Mikael Rydje.
Samtidigt finns fler tid- och resurskrävande delar i förbandets verksamhet de kommande åren. Värnpliktsutbildningen är högt prioriterad, men P 7 har också FN-insatsen Mali 15 framför sig och redan nu åker skyttesoldater till Mali 12. Dessutom har man ett stående förband.
– Det är alltså tre tunga uppgifter nu i närtid och det är svårt att ha allt samtidigt. Det krävs mycket för att verksamhets- och personalplanering ska takta den verksamhet som ska ske, säger Rydje och tillägger:
– På sikt går vi kanske in i ny försvarsmaktsstruktur också, det kräver ytterligare resurser.
Riksdagen ska i höst fatta beslut om försvarets inriktning 2021 till 2025. Regeringens ståndpunkt innebär bland annat att antalet värnpliktiga ska öka från 5.000 till 8.000 år 2025.
De värnpliktiga är en viktig del i arméns förväntade tillväxt. Men det måste handla om en långsiktig uppväxling, menar Rydje; en balanserad ökning rekryter måste komma samtidigt som mer materiel, fordon och infrastruktur.
Vakanserna på P 7 är i dag få, och merparten av raderna är fyllda. Men för att hålla jämna steg med en växande utbildningsorganisation på förbandet – samtidigt som man utför övriga uppgifter – är man bestämd i att det krävs fler officerare och specialistofficerare. Och regementschef Bo Stennabb är tydlig: personalen är den enskilt viktigaste frågan för en fungerande värnplikt, både för att kunna möta ökade volymer av värnpliktiga, men även för att kunna utföra en kvalitativ utbildning. Rydje instämmer i beskrivningen.
– Man kan alltid säga att vi behöver mer personal, och det behöver vi. Det är en komplex situation när vi är i mellanlösningen med ett stående förband och insatserna som rullar på ungefär som innan, samtidigt som vi tar emot en ökande rekrytvolym. Den ekvationen är svår. Visst är det ett ansträngt läge på personalsidan. Så är det.
Försvarsmakten lyfter i sin egen framtidsprognos ”Tillväxt för ett starkare försvar” hur tillgången på officerare och specialistofficerare kommer att vara gränssättande för tillväxtmöjligheterna.
I Försvarsmaktens årsrapport för 2019 skriver man att antalet anställda yrkesofficerare har ökat jämfört med föregående tre år. Och de ökande volymerna värnpliktiga väntas innebära en positiv trend för rekryteringsbasen framöver, en bild man delar på Södra skånska regementet. På P 7 har nästan en tredjedel av de som muckade i våras anställts som soldater.
Har ni ekonomi till att anställa?
– Vi kan inte anställa alla vi vill, men vi anställer många. Och det är en balansfråga. Det ska finnas både materiel och personal som kan ta hand om soldaterna. Att säga att vi vill anställa så många vi bara nånsin kan tycker jag inte man bara kan svara ”ja” till, säger Rydje och tillägger sedan:
– Men några fler kanske man kunde ha anställt.
Hur är belastningen på personalen i dag?
– Framför allt vårarna är väldigt tunga. Det är mycket övningar, man är borta mycket. Många erfarna officerare, och även de yngre, går tungt och det är långa pass. Man får göra så gott man kan.
Får någon verksamhet stå tillbaka?
– Hade det inte funnits begränsningar så kanske fler officerare hade genomfört instruktörskurser på stridsfordon eller lastbil till exempel, eller andra utvecklande kurser, säger Rydje och fortsätter:
– Vi har också en del kompetensbrister, det hanterar vi med att ta fram en ganska tydlig kompetensstrategi som vi hoppas kunna möta ganska så väl till 2025.
Samtidigt innebär att skicka iväg anställda på utbildning en mindre personalstyrka på plats under till exempel övningar.
– Visst det blir ett ansträngt läge, men ibland måste man ta den konsekvensen för att kunna stå redo till nästa steg.
• • •
– Kontrollera säkring – stå upp – markera!
Kapten Daniel Törnblom går med raska steg bakom ryggarna på de värnpliktiga från 2:a pluton vid 4:e kompaniet. I dag övar de knästående skjutställning på Södra skjutbanan.
På skjutvallen bakom passar värnpliktiga Emma Kvist, blivande bandsvagnsförare, på att ta en tupplur på ryggsäcken innan det är dags att byta av. Natten har inneburit eldpost och få timmars sömn.
– Det gäller att passa på, man sover så fort man får tillfälle, förklarar Emma Kvist.
Hon har redan siktet på en framtid inom Försvarsmakten.
– Det här passar mig. Jag gillar ordning och reda, tider att passa och när det är lätt att följa – det är kul. Det jobbigaste är nog att man känner sig så skitig hela tiden, säger hon och skrattar.
En bit bort ägnar sig Melinda Prick, uttagen till stridsfordonsförare, åt att byta de sedan gårdagens regn dyngsura strumporna mot ett par torra.
– I natt var jag vaken varje timme. I dag är man så pass trött att man har överskottsenergi. Fältmaxad, som vår översergeant kallar det.
– Ja, man får verkligen ligga som man bäddar, konstaterar Temba Ringdahl, blivande vagnchef stridsfordon 90, som sitter bredvid.
Under gårdagen hann de med såväl strid som att skjuta in sikten och inta liggande eldställning. Flera omgångars sprint med full utrustning inklusive kroppsskydd blev det också, efter att ett befäl upptäckt en dåligt fastspänd spade på en packning.
– Men de har ju rätt, man gör ju allt snabbare – och rätt, när man får göra om det tills det är bra, säger Ringdahl och får medhåll av Elias Rispling, blivande stridsfordonsförare.
– Överlag har vi skitkul. Även fast vi är olika märker man att vi också är lika. Det känns redan konstigt att åka hem. Första dagen är najs, men sedan blir jag sjukt understimulerad, säger Rispling.
– Ja, hem är ju här nu, inflikar Prick.
På P 7 är en av årets största nyheter att fyra besättningar, för första gången i regementets historia, kommer att utbildas på det nya fordonssystemet granatkastarpansarbandvagn 90.
Kapten Daniel Törnblom kommer att leda utbildningen. Han har varit fast anställd som officer på P 7 sedan 2009 och involverad i tidigare utbildning av värnpliktiga. Detta är hans första omgång nyinryckta sedan återinförandet av plikten.
– Motivationen hos de värnpliktiga är skillnaden, säger Törnblom och fortsätter:
– Det märks att vi fortfarande bara använder en liten del av befolkningen. Det är verkligen russinen i kakan som vi har plockat.
Det kommer att förändras. Och utbildningsorganisationen måste tåla att växa för att arméstridskrafternas tillväxt ska följa planen. Men i dag saknas personal, menar Törnblom.
– Vi är ju verkligen inte tillräckligt många och det tror jag är känt. Vi behöver fler befäl och befäl av god sort. I dag får vi ständigt trolla med knäna.
Han instämmer i bilden major Mikael Rydje ger av kompetensutveckling som uteblir.
– Ett exempel är att jag nu står och håller detta utbildningspasset. Det jag gör nu är förändrat mot det jag gjorde förr, så det sitter inte helt automatiskt. Lösningen på det hade varit att jag fått en förutbildning eller gott om förberedelsetid, men det finns inte. På ren rutin får jag ut här och göra det som går att göra. Utbildningsresultatet blir bra – men scenarbetet, stilen och attityden får ju lite stryk.
Hur påverkar det resultatet?
– Hade jag vetat fullständigt utantill exakt vad jag ville med de här timmarna hade man kunnat driva på, på ett annat sätt, och då hade man fått helt andra bonuseffekter i stil och attityd hos truppen.
Hur ser du på framtiden?
– Vi inbillar oss på P 7 att vi kanske har något fler utmaningar än vad andra har eftersom vi fortfarande är så diversifierade. Det ska ju ändra till sig, men innan dess krävs förändring och det finns ingenting som är så resurskrävande – det går åt oerhört många officerstimmar till att hela tiden forma nya planer. Vi måste få landa. Och vi måste få tillräckligt med personal, säger Törnblom och avslutar:
– Då kan vi med liten förberedelsetid och unga befäl göra det vi kunde förra gången. Då kan vi växa.
