Senast publicerat
Senast publicerat:

Hemvärnet övade på Grönland: ”Ingen engångsföreteelse”

Svenska hemvärnssoldater deltog nyligen i övningen Arctic Light 25 på Grönland. Övningen syftade till att stärka Natoländernas förmåga att hantera destabiliserande hot i Arktis och Nordatlanten. ”Det här var ingen engångsföreteelse. Danmark vill öva allierades förmåga att verka i arktisk miljö”, säger rikshemvärnschef Laura Swaan Wrede.

Josefine Owetz
Hemvärnet övade på Grönland. Rikshemvärnschef Laura Swaan Wrede.
"Det är ganska nytt att hemvärnet har varit så mycket på övningar utomlands, men det kommer vi att se mer av", säger rikshemvärnschef Laura Swaan Wrede om den nyligen genomförda övningen Arctic Light 25 på Grönland.

Foto: Jonas Vandall/Danmarks Försvarsmakt

Det försämrade säkerhetsläget har gjort att Danmark under 2025 har utökat sin militära närvaro i Arktis och Nordatlanten. Syftet med övningen Arctic Light 25, som genomfördes 9–19 september, var att öva och stärka den gemensamma förmågan att hantera destabiliserande hot på Grönland. Över 550 soldater från Danmark, Sverige, Norge, Frankrike och Tyskland deltog i övningen, som leddes av Danmarks arktiska kommando.

– Det här var ingen engångsföreteelse. Danmark vill öka den militära närvaron i området och öva allierades förmåga att verka i arktisk miljö, säger rikshemvärnschef generalmajor Laura Swaan Wrede.

”Genom Arctic Light stärker vi Grönlands samlade beredskap och övar den danska försvarsmaktens förmåga att hantera ett brett spektrum av hot i samarbete med grönländska myndigheter och internationella partners”, sa generalmajor Søren Andersen, chef för Joint Arctic Command, i ett pressmeddelande från Danmarks försvarsmakt.

Från hemvärnet deltog en styrka på knappt 20 soldater, de flesta från Västra militärregionen. Det var med kort varsel som hemvärnet förberedde sig för att delta i övningen.

– Det var en så kallad Snapex, det vill säga Short Notice Activity Planned Exercise. Vissa satte kanske kaffet i vrångstrupen och undrade vad hemvärnet gjorde på Grönland, men egentligen är det ingenting konstigt. Vi har haft samarbete med Norge och Danmark ända sedan andra världskriget och har återkommande övningar och utbildningar hos varandra, säger Laura Swaan Wrede.

Att bevaka och skydda kritisk infrastruktur är två av hemvärnets huvuduppgifter och det var också det som de svenska hemvärnssoldaterna löste under övningen. Detta skedde bland annat utanför den grönländska huvudstaden Nuuk, där styrkorna bevakade och skyddade Buksefjordskraftverket som försörjer Grönland med värme och elektricitet.

– Vi förflyttade oss också 50 mil norrut, där var det en helt annan miljö och terräng. Vårt uppdrag där var också att skydda, bevaka och även att störa motståndaren i vissa fall, säger Laura Swaan Wrede.

Liknande läsning:
Hemvärnet övade på Grönland. Arctic Light 25.

Syftet med Arctic Light 25 var att öva den gemensamma responsförmågan att hantera destabiliserande hot på Grönland. Runt 550 soldater från danskt, norskt och svenskt hemvärn deltog i övningen.

Foto: Jonas Vandall/Danmarks Försvarsmakt.

Överstelöjtnant Peter Forsberg, fram till nyligen chef för Elfsborgsgruppen, var chef för den svenska styrkan på Grönland under Arctic Light. Han är nöjd med övningen.

– Målsättningarna som vi uppnådde var att genomföra en övning i Danmark. Den här gången var det inte Danmark så som vi känner Danmark, utan längre bort på Grönland. Det var väldigt stimulerande att tillsammans med danska och norska hemvärnet lösa våra uppgifter i ett nytt geografiskt område, säger Peter Forsberg.

Grönland är till stora delar täckt av inlandsis och glaciärer. Landskapet i övrigt består bland annat av stenig tundra och djupa fjordar med branta bergväggar. En utmaning är att det inte finns några vägar, berättar Peter Forsberg. Det kräver planering för att hantera logistik och transporter.

Transporter genomförs med flygplan, helikopter eller i båtar på fjordar

– Allt påverkas av de enorma avstånden på Grönland. Vägnätet är i stort sett obefintligt. Transporter genomförs med flygplan, helikopter eller i båtar på fjordar och vi fick prova på samtliga transportmedel, säger han och fortsätter:

– Utöver terrängens utmaningar var det också ett omväxlande klimat under övningen, med väderlek som påminde om både Västkusten och inre Norrlands fjällvärld. I vissa dalar var det ökenklimat, i andra dalar där inte inlandsisen låg var det grönt och frodigt.

Innebar samarbetet med Danmark och Norge några utmaningar?

– Man kan anta att språket kan vara en utmaning, men jag uppfattar ändå inte att det är det. Det finns en stolthet att kommunicera på skandinaviska istället för att göra det enkelt och gå över till engelska. Det är stimulerande att öva tillsammans. Vi har ett gemensamt synsätt, gemensam kultur och bakgrund samt ett tydligt prestationsbaserat uppdragsfokus, som vi känner igen i varandra.

Hemvärnet övade på Grönland.

Överstelöjtnant Peter Forsberg (näst längst ut till vänster) var chef för den svenska hemvärnsstyrkan under övningen. Generalmajor Søren Andersen, chef för danska Arktisk kommando, i förgrunden.

Foto: Jonas Vandall/Danmarks Försvarsmakt

Styrkan från Elfsborgsgruppen bestod i huvudsak av hemvärnssoldater med en värnpliktsbakgrund från jägarförband. Det var en bra bakgrund att ha i den ibland utmanande terrängen och i det omväxlande vädret, förklarar Peter Forsberg. Soldaterna marscherade långa sträckor och låg förlagda i fält.

– Medelåldern på soldaterna är drygt 50 år och de gjorde enormt utmanande uppgifter. Vi har all anledning att slå oss för bröstet och vara stolta. Vi genomförde en uttagning inför övningen och såg till att de som deltog hade erfarenhet och utbildning från ett vinterförband.

Ett moment i övningen var att de svenska hemvärnssoldaterna utbildade danska soldater i grundläggande färdigheter i patrullering. Peter Forsberg berättar att de lärde ut förläggning och hur man ska röra sig i kuperad terräng.

Man behöver alltid ha med sig ett vapen som man ska kunna verka med om det kommer en isbjörn.

– Vi byggde också upp observationsplatser på inlandsisen. Där fick vi se hur himlen lever om i norrsken, det är spektakulärt även för oss som sett det förut men det var överväldigande för danskarna. Det var också både magnifikt och kusligt att se inlandsisen och se hur den sträcker ut sig i alla riktningar, säger han och fortsätter:

– Vi hade även isbjörnsberedskap. Man behöver alltid ha med sig ett vapen som man ska kunna verka med om det kommer en isbjörn. Det är ett av alla intryck från övningen på Grönland som man knappt hunnit bearbeta.

Övning Arctic Light 25 på Grönland

”Vi byggde också upp observationsplatser på inlandsisen. Där fick vi se hur himlen lever om i norrsken, det är spektakulärt även för oss som sett det förut men det var överväldigande för danskarna”, säger Peter Forsberg.

Foto: Peter Forsberg.

På vilket sätt stärker den här typen av övningar hemvärnets förmåga?

– Genom att vi lär oss av varandra. I det här fallet har vi svenskar, tillsammans med norrmännen, stor vintervana och kan lära ut hur vi utbildar våra soldater i vintermiljö. Vi har också mycket teknik när vi skyddar och bevakar, som olika sensorer i form av UAV, marksensorer och hundar. Vi arbetar på ett annat sätt än i Norge och Danmark. Det är bra att man lär känna varandras metoder för att kunna genomföra gränsöverskridande operationer, säger Laura Swaan Wrede.

De nordiska hemvärnen har i snart 80 år arbetat tillsammans inom ramen för samarbetet Skandia. Förra året undertecknades ett samarbetsavtal med operativt fokus på att skapa bättre förutsättningar att genomföra operationer i ländernas gränsområden, där övningar som Arctic Light är en del.

– Det är ganska nytt att hemvärnet har varit så mycket på övningar utomlands, men det kommer vi att se mer av. Vi kommer också se fler länder som kommer hit. Vi måste våga göra andra saker med hemvärnet och inte som vi alltid gjort tidigare, säger Laura Swaan Wrede.

Övning Arctic light 25.

Hemvärnet har samarbetat med de övriga hemvärnen i Norden i snart 80 år, i form av Skandia-samarbetet.

Foto: Jonas Vandall/Danmarks Försvarsmakt.

Hemvärnets internationella verksamhet har ökat i omfattning de senaste åren, inte minst har samarbetet med de baltiska länderna fördjupats och för några veckor sedan genomfördes en övning i Lettland. Hemvärnet har också de senaste åren bidragit med instruktörer till utbildningsinsatsen Interflex i Storbritannien. Laura Swaan Wrede betonar vikten av hemvärnets fortsatta internationalisering.

– Som Natomedlem kommer vi att få ett större ansvar för värdlandsstöd. Det innebär bland annat att språket i vissa delar behöver vara på engelska och att Natoprocedurer ska genomföras. Vi behöver också se över hur vi nyttjar våra resurser för att avlasta varandra. Hemvärnet verkar på hemmaplan i Sverige, men gränsöverskridande operationer behöver kunna ske, säger hon. 

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Värnpliktiga är kraftigt överrepresenterade i Försvarsmaktens arbetsskadestatistik, och bland kvinnliga rekryter syns även en viss skadeökning. Samtidigt har myndigheten inte lyckats lösa problemen med rapportering och analysering av arbetsskador som uppstod när avvikelserapporteringen fördes över till Prio för tio år sedan.

    Linda Sundgren
    Värnpliktiga soldater med packning och kamouflage på led under en fältvecka.
    Värnpliktiga står för majoriteten av arbetsskadeanmälningarna i Försvarsmakten. Bland kvinnliga rekryter syns dessutom fler stressfrakturer än tidigare, visar årets arbetsskaderapport.

    Foto: Anders Wiklund/TT

    År 2025 inkom 3 257 anmälningar om arbetsskada till Försvarsmakten. Enligt generalläkaravdelningen vid Försvarsstabens stödenhet som sammanställer skadestatistiken brukar det vara en eftersläpning i rapporteringen på runt 500 ärenden. Om det stämmer även i år kommer det totala antalet rapporter att hamna på cirka 3 700, vilket är i nivå med året innan. Det som sticker ut i resultaten är den stora mängden skador bland värnpliktiga. De står för drygt 60 procent av alla anmälningar, trots att de bara utgör tio procent av de tjänstgörande.

    – Jag tror att det beror på att vi är väldigt duktiga på att rapportera allt när det handlar om värnpliktiga. Både riktigt allvarliga skador, men också sådana som rapporteras i förebyggande syfte. Det kan bero på att man kan få ersättning från Kammarkollegiet för skador man ådragit sig under värnplikten. Däremot betalas det inte ut mer från Kammarkollegiet idag jämfört med tidigare, säger Försvarsmaktens generalläkare Claes Ivgren.

    Vi hade en större andel belastningsskador av en sort som vi inte sett tidigare hos kvinnliga värnpliktiga.

    Andelen arbetsskador bland värnpliktiga har varit relativt konstant de senaste åren. En liten ökning syns dock bland kvinnor som stod för en något större andel av skadorna jämfört med året innan.

    – Vi hade en större andel belastningsskador av en sort som vi inte sett tidigare hos kvinnliga värnpliktiga. Det handlar om stressfrakturer, alltså skador som uppstår för att man burit eller belastat kroppen på ett sätt över tid som kroppen inte kunnat hantera fysiologiskt. Det har uppstått förändringar i benvävnaden och i vissa fall spontana frakturer, alltså att ett ben har gått av, säger Claes Ivgren.

    20180118_Bezmah01_Porträtt_Claes_Ivgren_044

    Claes Ivgren

    Försvarsmaktens generalläkare

    Utöver det totala antalet skador i Försvarsmakten ger årets arbetsskaderapport ytterst knapphändig information om skadeläget bland anställda i myndigheten. År 2015 överfördes Försvarsmaktens arbetsskaderapportering till stödsystem Prio och sedan dess har det varit problem med underrapportering, felaktigt kodade skador och analyser. Årets rapport var flera månader försenad och innehåller minimalt med information. Varken skadetyp, var eller i vilka sammanhang som skadorna inträffar eller den drabbades befattning, grad eller ålder redovisas.

    – Huvuddelen av underlaget är ackumulerat på ett sätt som gör att jag inte känner mig absolut trygg med att vi inte har fått in allt det som har hänt. Vi vet att vi har alla allvarliga fall, för där har vi Arbetsmiljöverkets och Försäkringskassans underlag. Men jag är inte säker på att vi täcker en helhet, säger Claes Ivgren.

    Nu är det tio år sedan Försvarsmakten presenterade en fullständig arbetsskaderapport. Hur ser du på det?

    – Jag tycker inte att det är okej. Vi behöver ha ett system som vi kan lita på, som är enkelt att hantera och där vi med stor noggrannhet kan följa utvecklingen i organisationen. När verksamheten accelererat som den gjort de senaste åren och vi växer så fort som vi gör är det jätteviktigt att kunna följa skadeutfallet, säger Claes Ivgren.

    Jag tycker inte att det är okej. Vi behöver ha ett system som vi kan lita på.

    Arbetsskaderapporterna ska ligga till grund för det skadeförebyggande arbetet i myndigheten. Om arbetsgivaren inte vet hur skadeläget ser ut är det svårt att vidta rätt åtgärder och att mäta effekten av det som görs.

    – Om vi hade haft en väldigt stringent rapportering hade vi kunnat komma med förslag som syftar till att ändra på verksamhet som vi ser genererar skador. Men det förutsätter att rapporten är detaljerad och noggrann och att vi känner trygghet med att vi har allting med i rapporteringen. Tyvärr saknas det fortfarande, tio år efter införandet, säger Claes Ivgren.

    Tidigare följdes skadeutvecklingen inom vissa områden särskilt noga på grund av den stora risken för skador. Ett sådant fokusområde var hörselskador, men inte heller de finns med i årets rapport.

    – Vad gäller hörselskador finns det säkert ett bra underlag bland årets anmälningar, men den kompetens som tidigare hanterade de rapporterna har slutat i Försvarsmakten. Det är alltså brist på kompetens som lett till att vi inte har genomfört någon djupare analys av det skadeområdet. Jag vet att man håller på att rekrytera en ny arbetsmiljöingenjör vid Försvarsmedicincentrum i Göteborg, men tjänsten är inte tillsatt ännu, säger Claes Ivgren.

    Tyvärr saknas det fortfarande, tio år efter införandet.

    Enligt Claes Ivgren arbetar Försvarsmakten vidare med att försöka komma tillrätta med arbetsskaderapporteringen:

    – Det har ju varit känt länge att Prios avvikelsesystem fungerar sisådär. Vissa är jätteduktiga på att rapportera, andra tycker att det är för trassligt. Ett förbättringsarbete pågår och jag tror att det snart ska vara slutfört, men det är inte vi utan Försvarsstabens genomförandeenhet som ansvarar för det.

    Claes Ivgren säger att han skulle vilja ta arbetsskadearbetet ett steg längre. Hans förslag är att all personal i myndigheten ska få tillgång till Försvarshälsan:

    – Om personalen går till Försvarshälsan när något inträffar och får sin skada bedömd och journalförd i Försvarsmakten, skulle vi få ett bättre grepp om det fysiska och psykiska måendet. Vi skulle dessutom få ett bättre underlag för arbetsskaderapporten. Det är något jag arbetar för, men inte nått hela vägen fram med ännu.

    Utöver de arbetsskador som redovisas i Försvarsmaktens arbetsskaderapport finns ett antal svåra arbetsskador och allvarliga tillbud som anmäls direkt till Arbetsmiljöverket och som inte ingår i Försvarsmaktens arbetsskadestatistik. År 2025 var det 129 fall, varav två dödsfall. Det var 29 ärenden fler än året innan.

    Officerstidningen söker Försvarsstabens genomförandeenhet för en intervju om det pågående förbättringsarbetet med avvikelserapporteringen i myndigheten.

    Ur arkivet: