Senast publicerat
Senast publicerat:

Meteorologerna som avgör när flyget kan lyfta

Högt ovanför marken på Blekinge flygflottilj, F 17, sitter meteorologerna. Med blicken fäst på kartor och siffror ger de stöd till planering och genomförande av insatser och militära operationer. Men nyrekryteringen till yrket går trögt – en trend som nu håller på att vända.

Meteorologer är ett av Försvarsmaktens mest jämställda yrken, med en könsfördelning nära 50/50. Major Charlotte Boström, kapten Malin Bohman och kapten Josefin Jönsson är tre av femton anställda på väderavdelningen på F 17.
Foto: Linn Bergbrant

Vi tar hissen upp till den glasomslutna våningen, näst högst upp i det 35 meter höga flygledartornet. När de silvriga dörrarna glider isär öppnas en vidsträckt vy över landskapet. Förmiddagen är molnfri och bjuder på 50 kilometer fri sikt. Vid duggregn kan sikten krympa till två kilometer – en påminnelse om meteorologernas avgörande roll i flygverksamhet där små väderförändringar snabbt får stora konsekvenser.

Utanför biter förmiddagskylan fortfarande i kinderna. Temperaturen har nyligen krupit upp över nollstrecket. Inne i tornet är det däremot varmt och behagligt. Varje fönsterruta är nära en decimeter tjock och väger 800 kilo. De stänger effektivt ute ljudet från de två Jas 39 Gripen som startar nedanför.

Meteorologen kapten Malin Bohman sitter i sin kontorsstol med telefonen pressad mot örat.

– Är det snö i Kosta den första december? Det blir väl sten, sax eller påse på den, skämtar hon och ler mot major Charlotte Boström, chef för väderavdelningen, som precis har klivit ur hissen. 

Meteorologerna på Blekinge flygflottilj F 17 arbetar främst med korttidsprognoser en eller två dagar framåt i tiden. Deras uppgift är att serva flottiljen med väderinformation. Utöver Charlotte Boström, och ställföreträdande chef kapten Josefin Jönsson, är Malin Bohman för närvarande den enda anställda meteorologen. Hon sitter just nu på passtjänst och har varit på plats sedan klockan fem på morgonen. 

Är det snö i Kosta den första december? Det blir väl sten, sax eller påse på den.

Inom två timmar måste hon hinna leverera både en noggrann flygplatsprognos för väderförhållandena de kommande nio timmarna – samt flygväderkartor som visar såväl aktuellt väder som utvecklingen framöver.

Malin Bohman får inte lämna tornet under arbetspasset. För att klara sig har hon en stor låda fullproppad med bland annat müsli, te, halstabletter och handkräm. Först vid lunch sker skiftbytet till eftermiddagsmeteorologen. 

Liknande läsning:
f17_vader_flygtornsbalkong_josefin3_interpolerad

”Jag uppskattar kombinationen av teori och praktik, och att få direkt feedback på prognoserna”, säger försvarsmeteorolog och ställföreträdande chef kapten Josefin Jönsson.

Foto: Linn Bergbrant

På F 17:s väderavdelning, drygt en halvmil utanför Ronneby, arbetar omkring 15 personer. Här finns både civilanställda väderobservatörer och meteorologer som är officerare. Alla försvarsmeteorologer är officerare (OF) men tillhör kategorin OFSK – officer med särskild kompetens. 

Deras analyser kan vara avgörande för militära operationer och övningar. Arbetet omfattar mer än temperatur, luftfuktighet, vind, sikt och molnighet. Risker för isbildning, turbulens, åska och hagel kartläggs i detalj. Det räcker inte att avgöra om himlen är solig eller mulen – även molnens höjd och antal molnskikt registreras.

– Civila flygplan kan cirkulera eller återvända eftersom de har mer bränsle. Försvarets flyg måste utnyttja passet optimalt, påpekar Charlotte Boström. 

Vädret påverkar Försvarsmaktens verksamhet på flera sätt. Olika typer av operationer har olika väderberoenden. Meteorologerna kan ge viktig information för att planera när och var verksamheten kan genomföras på bästa sätt. Vissa operationer kräver viss visuell sikt, medan till exempel drönare saknar avisningsförmåga och får problem vid underkyld nederbörd.

 – Vind och vågor kan också göra det svårt att genomföra landstigningar. Vi kan identifiera de platser och tidpunkter med bäst förutsättningar, utifrån vindriktning och kustens utseende.

f17_vader_charlotte_portratt2

Charlotte Boström

Chef för väderavdelningen

Charlotte Boström hade redan en civil utbildning i meteorologi när hon sökte sig till Försvarsmakten. Intresset för väder väcktes tidigt genom passionen för segelflyg och engagemanget i Flygvapenungdom.

– Jobbet är otroligt spännande och varierat. Det tilltalade mig att arbeta som prognostiker där jag får konkret feedback om jag har gjort rätt eller fel.

Hon pekar mot en av skärmarna. Där visas två väderkartor över Sverige som vid första anblick ser identiska ut. Vid närmare granskning framträder tydliga skillnader. Det är meteorologens uppgift att avgöra vilken modell som är mest pålitlig – den ena kanske ger en mer exakt prognos för nederbörd, medan den andra är bättre vad gäller temperatur. Idag verkar inga större problem uppstå. Endast ett litet avlångt molnstråk svävar längs horisonten.

– Det är altocumulus, ofarliga moln på hög nivå, förklarar väderobservatören Tilde Arnoldsson.

Att bli försvarsmeteorolog kräver förmåga att kunna fatta beslut och behålla lugnet i stressade lägen – utan att vara överdrivet försiktig, förklarar Charlotte Boström.

– Det är en balansgång. Du måste kunna omvärdera och erkänna när du har haft fel. Släppa det och gå vidare. Det kan hända att man måste stoppa en hel division från att lyfta.

f17_vader_molnparm2

Molnpärmen innehåller detaljerad information om olika molnslag och deras egenskaper.

Foto: Linn Bergbrant

Ibland blir det skarpt läge. Vid ett tillfälle tog hon över efter en kollega som ville öka sikten i prognosen. Charlotte Boström lät sig inte påverkas och stod fast vid tre kilometer. Kort därefter föll snöblandat regn, och sikten sjönk snabbt till 800 meter. En dramatisk förändring som krävde två omedelbara justeringar av prognosen.

– Konsekvensen kan bli att piloten får landa någon helt annanstans, som i Visby. Vädret är inte viktigt förrän det blir viktigt.

Men antalet sökande till landets meteorologutbildningar har varit lågt under de senaste 15 åren, berättar hon. Få färdigutbildade meteorologer finns att rekrytera.

– Det är ett ”doldisyrke”. Ungdomar tittar kanske inte på tv-nyheter längre, och ser därför inte att vi finns.

Vädret är inte viktigt förrän det blir viktigt.

Bristen påverkar även Försvarsmakten. På F 17 finns fem platser för försvarsmeteorologer, men avdelningen har – förutom under kortare perioder – inte varit fulltalig på nästan åtta år.

– Med Natointrädet ser vi ett större behov av samverkan med våra allierade. När antalet insatser ökar utomlands blir trycket högre. För att bibehålla kvaliteten krävs en stor arbetsinsats när området på väderkartan plötsligt fördubblas, säger Charlotte Boström.

Vissa insatser bemannas med meteorolog på plats utomlands, men även när meteorologerna inte följer med ut i fält behövs vädertjänster, förklarar hon. 

– Att göra prognoser över kontinenten är inte samma sak som att göra prognoser över egen bakgård. Det tar tid och kraft att sätta sig in i såväl terräng som svagheter och styrkor i andra vädermodeller. Men man har också potential att utvecklas både som meteorolog och som officer.

Den långvariga underbemanningen märks även av på nationell nivå. När det saknas meteorologer behöver verksamheten i större utsträckning organiseras gemensamt. Idag sitter personalen på F 17 allt oftare med uppdrag som sträcker sig över hela landet. De kan lika gärna leverera väderinformation till en polishelikopter i Kiruna, en polisdrönaroperatör i Göteborg eller Norrbottens flygflottilj, F 21, i Luleå. 

f17_vader_josefin_malin_skarmar

Underbemanningen på flottiljen innebär mindre tid för samarbete och verksamhetsutveckling, menar Charlotte Boström.

Foto: Linn Bergbrant

Arbetet sker i nära samverkan med Försvarsmaktens meteorologiska och oceanografiska centrum, MetocC, i Enköping. Uppgifter som normalt sett har tillhört MetocC fördelas nu mellan väderavdelningarna ute på förbanden utifrån resurstillgång. 

– Även det innebär prognoser för terrängtyper och platser vi normalt inte verkar i. Vi arbetar i snitt fyra till fem nätter om året för MetocC, vilket gör det svårt att hålla vår kunskap uppdaterad. Men det är både roligt och utmanande, säger Charlotte Boström. 

Vid låg lokal flygverksamhet kan den centrala vädertjänsten i sin tur ta över prognosansvaret för flera flottiljer – och därigenom spara resurser.

– Vi samarbetar ganska intimt med de lokala väderavdelningarna. Mycket har med teknikutvecklingen att göra, berättar major Greger Olsson, ställföreträdande chef vid MetocC.

Alla försvarsmeteorologer börjar sin ­karriär på en flottilj. Oftast med flyg­väder eftersom det är mest komplicerat.

Historiskt har MetocC haft tillgång till data som saknats på förbanden, bland annat satellit- och radarbilder samt stora datamängder som har krävt kraftfulla servrar. Idag har i princip alla väderavdelningar samma möjligheter.

– Det finns alltid ett värde i att vara på plats med egna ögon och öron. Samtidigt ger dagens tekniska hjälpmedel nästan information i realtid. Därtill finns direktkontakten med väderobservatörerna, säger Greger Olsson.

MetocC levererar prognoser och bedömningar för Försvarsmaktens verksamhet i Sverige och utomlands. Vid behov kan de även stödja det civila samhället, framförallt polisens helikopterverksamhet, men även till exempel vid skogsbränder. Funktionen bemannas dygnet runt av cirka 35 försvarsmeteorologer, samt ett 30-tal civilanställda, bland annat meteorologer, oceanografer, systemingenjörer och administratörer.

– Alla försvarsmeteorologer börjar sin karriär på en flottilj. Oftast med flygväder eftersom det är mest komplicerat. Vissa stannar kvar på förbanden, medan andra flyttar hit till Enköping för att bredda sin kompetens, säger Greger Olsson.

Där levereras väderunderlag inte bara till flygvapnet, utan även till armén och marinen. 

– Våghöjd, havsströmmar och isförhållanden är avgörande för fartygens framkomlighet, verkan och uthållighet. Under ytan påverkas sensorernas räckvidd av vattnets temperatur, salthalt och skiktning. Det påverkar också ubåtarnas möjlighet att verka utan upptäckt, säger han.

Greger Olsson

Greger Olsson

Ställföreträdande chef vid MetocC

På land analyseras markens skick och atmosfärens stabilitet för att avgöra hur vädret påverkar sensorer, fordon och truppförflyttningar.

Även MetocC lider av personalbrist. Enligt Greger Olsson beror det bland annat på avsaknaden av en stor privat marknad som kan driva upp lönerna. Charlotte Boström pekar i sin tur på att utbildningen till försvarsmeteorolog är matematiskt krävande, medan lönen inte är konkurrenskraftig jämfört med andra naturvetenskapliga yrken med motsvarande utbildningsnivå. Ingångslönen ligger på omkring 40.000 kronor.

– Staten ska inte vara löneledande, men vi behöver ju inte vara tvärsist, säger Charlotte Boström. 

Samtidigt medför yrket ett stort ansvar, där uppföljning av beslut ingår. 

– Vi har ansvar för att följa upp våra råd till de flygande förbanden. Om en pilot vill ha besked när vädret ändras, så gör vi det. Om vi har haft fel i prognosen måste vi ringa till de som använder den. Civilt skickar man bara ut en ny prognos i systemen, säger hon. 

f17_vader_vaderkartor_skarm

”Ibland går meteorologerna utanför modellerna och sticker ut hakan. Får de rätt har de bevisat yrkets vikt”, säger Charlotte Boström.

Foto: Linn Bergbrant

Att det saknas personal kommer också med andra utmaningar, berättar Charlotte Boström. Det blir svårare för meteorologerna att lämna det ordinarie arbetet för kompetensutveckling. Det kan till exempel röra sig om intern utbildning på flottiljen, men också om möjligheten att delta i kurser och erfarenhetsutbyten tillsammans med MetocC och Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.

– Själv skulle jag gärna vilja öva mer på grundläggande soldatfärdigheter och fördjupa mig i militära moment som är relevanta för tjänsten. Inom meteorologin hade jag velat ha mer tid att sätta mig in i den senaste vädermodellutvecklingen, säger hon och tillägger:

– Det finns mindre tid att prata om mål och samsyn. Hur ska vi bygga vårt krigsförband? Min farhåga är att vi arbetar mer som individer än mot gemensamma mål.

För att locka fler till yrket rekryterar MetocC numera soldater direkt från värnplikten.

– Vi ser att det äntligen börjar vända. För första gången på länge kanske vi inte kan anta alla. Förhoppningen är att vi ska vara fullbemannade år 2030, säger Charlotte Boström. 

På lång sikt väntar sannolikt nya utmaningar till följd av klimatförändringar. Praktiska byggprojekt som hamnar, vägar och skjutfält påverkas eftersom havsnivåer, nederbördsmängder och andra väderförändringar måste beaktas och planeras för decennier framöver, betonar Greger Olsson på MetocC. 

– Varma vintrar och regnigare perioder kan också göra mark och terräng svårare att använda för tunga fordon.

På kort sikt ser Charlotte Boström nya utmaningar och möjligheter i takt med utvecklingen av artificiell intelligens:

– I det dagliga arbetet använder vi inte AI ännu, men den kommer att få en större roll. Jag skulle gärna se att vi använder till exempel Chat GPT för att skriva prognostexter. Om vi var fler skulle vi ha mer tid att lära oss det.

Samtidigt påminner hon om att AI aldrig helt kan ersätta yrket:

– Modeller kan förutsäga rörelser i väderfenomen, som dimbildning. Men hur dåligt vädret blir och var det börjar kräver fortfarande en meteorolog. Att förfina underlaget och tolka dess betydelse för verksamheten är ett hantverk.

Fakta

Utbildningen till försvarsmeteorolog

Yrket kan nås via två huvudsakliga vägar:

• Du har redan en kandidatexamen med huvudämne inom fysik: Du blir anställd som officersaspirant och kompletterar med en masterutbildning i meteorologi. Om du inte har genomfört värnplikt ingår även en grundläggande soldatutbildning.

• Om du har genomfört värnplikt: Du blir anställd som soldat vid en flygflottilj. Sedan kombinerar du under cirka fyra år universitetsstudier i meteorologi med sommarpraktik på flottiljens väderavdelning.

Oavsett väg avslutas utbildningen med ett års Särskild officersutbildning, Sofu, samt intern utbildning vid Försvarsmaktens meteorologiska och oceanografiska centrum. Utbildningstid: 1,5–6 år beroende på tidigare utbildning.

Källa: MetocC.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Nyligen kom marinchefens beslut om marinens nya organisation. Officersförbundet riktar kritik mot hur förslaget har tagits fram. Förbundet menar att samverkan kommit in för sent i processen och att riskerna med genomförandet inte är tillräckligt omhändertagna. ”Förändringen är omfattande och kommer att påverka många medlemmars vardag”, säger vice ordförande Mikael Vinde.

Josefine Owetz
Mikael Vinde
"Vår invändning handlar inte om att marinen inte behöver förändras, utan om hur det här förslaget har tagits fram och hur väl riskerna är omhändertagna", säger Mikael Vinde, vice ordförande i Officersförbundet.

Foto: Officersförbundet

Marinchef Johan Norlén fattade den 24 maj beslut om inriktningen för marinens nya organisation. Från den 1 januari 2029 ska marinen bestå av fem organisationsenheter i stället för dagens åtta. Dagens flottiljer och regementen upphör som egna organisationsenheter och ska tillsammans bilda tre nya marina baser.

I samverkan ställde sig Officersförbundet oenig till marinchefens beslutsinriktning för den nya organisationen. ”OFR/O FM konstaterar att innan delgivning av beslutsinriktningen har inte samverkan genomförts. Arbetsgivaren har därefter involverat ATO och skyddsorganisationen i det fortsatta arbetet”, skriver Officersförbundet i ett ställningstagande den 13 maj.   

– Vår uppfattning är att den övergripande organisationsinriktningen i praktiken var fastställd innan det fanns reella möjligheter att påverka den. Det gör att samverkan i stor utsträckning riskerar att handla om konsekvenshantering, snarare än om faktisk påverkan på organisationens utformning. Det är problematiskt, inte minst eftersom förändringen är omfattande och kommer att påverka många medlemmars vardag, tillhörighet och arbetsmiljö, säger Mikael Vinde, Officersförbundets vice ordförande och fortsätter:

– Den viktigaste anledningen till vår oenighet är att vi inte bedömer att samverkan har genomförts på ett sätt som fullt ut motsvarar intentionerna i Försvarsmaktens samverkansavtal. En liten tröst i sammanhanget är att våra synpunkter ändå har haft viss betydelse. En av de frågor vi lyfte i vårt ställningstagande var tidsplanen, som vi bedömde som alltför ambitiös. 

Ursprungligen var inriktningen att organisationen skulle vara intagen den 1 januari 2028, men tidpunkten har nu flyttats fram till den 1 januari 2029.

– Att tidsplanen har justerats visar att dialog och fackliga synpunkter kan bidra till ett bättre genomförande.

Mikael Vinde betonar att Officersförbundet har förståelse för att marinen behöver utveckla sin organisation. Säkerhetsläget, Natomedlemskapet, att marinen växer och de ökade kraven på operativ effekt gör att det är rimligt att se över hur marinen leds och organiseras. 

– Vår invändning handlar inte om att marinen inte behöver förändras, utan om hur det här förslaget har tagits fram och hur väl riskerna är omhändertagna. En organisationsförändring av den här omfattningen påverkar personal, arbetsmiljö, villkor, ledning, förbandskultur och i förlängningen operativ effekt.

Den största risken är att förändringen genomförs med för otydliga förutsättningar för personalen

En av de största förändringarna i den nya organisationen är att administrativa stödresurser, exempelvis HR, kommunikation och ekonomi, nu samlas på respektive marina bas i stället för som idag på samtliga organisationsenheter. Syftet är att skapa ökad robusthet och redundans, men också att få en bättre kontroll över personal och vakanser, enligt marinchefen.

– Vi ser en risk för att det överskattas hur mycket personal som faktiskt kan frigöras av centraliseringen av administrativa funktioner. Om stödet hamnar längre från verksamheten kan det i praktiken leda till ökad belastning på chefer och medarbetare ute på förbanden. För personalen handlar det därför inte bara om rutor i ett organisationsschema, utan om arbetsmiljö, ansvar, tillhörighet och möjligheten att lösa uppgiften över tid.

Vad är det i beslutet som ni bedömer innebär störst risk för marinens personal?

– Den största risken är att förändringen genomförs med för otydliga förutsättningar för personalen. Att införandet nu flyttas fram till 2029 minskar den mest akuta tidsrisken, men det löser inte i sig de frågor som behöver omhändertas innan organisationen sätts i kraft. Det gäller både militär och civil personal. Många kan få ny organisatorisk tillhörighet, nya chefer eller förändrade uppgifter. Samtidigt finns fortfarande oklarheter kring hur befintliga avtal, villkor, arbetstid, lokal lönebild och andra personalrelaterade frågor ska hanteras.

Han ser också risker vad gäller balansen mellan ambition och resurser i den nya organisationen, med nya eller utökade funktioner, förändrade ledningsstrukturer och en hög ambitionsnivå.

– Marinen har redan i dag stora utmaningar med bemanning och kompetensförsörjning. Vi ser en risk att samma personal ska bära både ordinarie verksamhet och ett omfattande förändringsarbete, utan tillräckliga prioriteringar eller resurstillskott.

Mikael Vinde understryker att Officersförbundet vill se en stark och modern marin, men att förändringen måste byggas på ett sätt som håller över tid.

Personalfrågorna måste vara en bärande del av förändringen, inte något som löses i efterhand.

– Officersförbundet är inte emot en utveckling av marinen. Tvärtom behöver Sverige en stark och modern marin. Men då behöver den militära professionens erfarenheter tas tillvara och riskerna hanteras innan beslut genomförs. Personalfrågorna måste vara en bärande del av förändringen, inte något som löses i efterhand.

I en kommentar till Officerstidningen skriver marinchef Johan Norlén att han är glad över att samtliga arbetstagarorganisationer är eniga i att marinens organisation behöver utvecklas och att han är tacksam för det samarbete som förelegat inriktningsbeslutet. Han delar däremot inte bilden avseende bristande samverkan i processen.

Information om arbetet gavs under våren 2025 och därefter löpande inklusive under fyra spel på organisationen som genomfördes under 2026 intill ASU den 13 maj. Så fort det externt framtagna förslaget anpassats delgavs det, vilket skedde i mitten av januari 2026. Förslaget lades på bordet och ATO samt skyddsorganisationen fick ge sina synpunkter. Jag menar att ett förslag måste presenteras innan samverkan kan ske om vägen framåt”, skriver marinchef Johan Norlén.

Han skriver vidare att flera synpunkter från arbetstagarorganisationerna har omhändertagits.

Vad gäller riskanalysen vill jag betona att den inte är färdig förrän hela arbetet är genomfört. Det är ett levande dokument som kommer att fortsätta utvecklas, inte minst nu när arbetet når den lokala nivån och implementeringen startar”, skriver Johan Norlén.

Läs hela repliken här.

Ur arkivet: