Vi lever i vår egen historia. Varje dag ser vi spår av handlingar, beslut, ofärdiga projekt och föråldrade idéer från andra tider. Tiderna förändras, men vårt förflutna jagar oss fortfarande genom Prio, Vidar och Lift. Vi försöker glömma, gå vidare och ignorera vår historia och ändå nafsar den oss i hälarna.
Ta bara detta med insatsförsvaret. Införandet av detta gäckar oss fortfarande och helt ärligt så är jag osäker om vi formellt har övergivit insatsförsvarstanken. Nå, i sin historiska kontext var idén riktig och viktig, även om vi som vanligt gick för långt. Och jag tycker att de stora dragen i idén fortfarande är helt giltiga. Att vi ska ha en hög tillgänglighet på krigsförbanden, att vi ska öva och organisera oss så som vi tänker kriga. Problemet är att vi aldrig gjorde det – för historien kom ifatt oss, igen.
Insatsförsvaret skulle leda till avskaffandet av de förhatliga ”pappersförbanden” där medelålders värnpliktiga, trasiga knän och föråldrad materiel stoppades undan men ändå kunde glädja oss med fin statistik. 2014 skulle Insatsorganisation 14 vara införd. Men förbanden var fortfarande fyllda med värnpliktiga som inte hade repetitionsövningar på flera år. Innan vi hann införa yrkesförsvaret fullt ut så skrotade vi det. Och nu står vi där igen. Ska vi börja producera pappersförband igen?
Jag menar att risken är överhängande. Vi har nämligen aldrig kraft att bygga hela krigsförband. Vi fokuserar därför helt på grundutbildningen. Vi anställer fortfarande GSS/T, som är en underskattad och underutnyttjad personalkategori – men många förband saknar helt förmåga att öva dessa soldater, vilket leder till att många inte tjänstgör på flera år. Detsamma gäller många reservofficerare. Många av dem blir aldrig ens inkallade för tjänstgöring efter examen, men statistiken ser säkert fin ut medan förmågan förfaller.
Många krigsplacerade i alla personalkategorier saknar också utbildning på den materiel som man ska använda i sin krigsbefattning – materielen har bytts ut, modifierats eller införskaffats senare. Och med en värnplikt som i stort sett bedrivs på samma tidsuttag som under Kalla kriget så kan man undra om vi är beredda på dagens komplexa stridsfält – eller vilka förluster vi är beredda på som följd av detta.
Ja, vårt förflutna gnager oavbrutet på våra hälar. Kanske håller vi åter på att skapa föråldrade pappersförband. Det finns bara en lösning på det. Kalla in personalen, utbilda och öva! GSS/T och reservofficerare måste bli en del av förbandet, ges kompletterande utbildning och repetition. Då tillför de en enorm styrka till förbandet. De kan upprätthålla beredskap, understödja i grund- och repetitionsutbildning och förstärka nyckelfunktioner i intensiva perioder. I annat fall är de bara namn på ett Excel-blad. Precis som de gamla pappersförbanden.
