Senast publicerat
Senast publicerat:

Forskare: Tydliga mönster i förekomsten av vådaskott

Illustration vådaskott
Martin Schülers forskning visar att vissa enheter upplever betydligt fler vådaskott än andra, vilket tyder på kulturskillnader snarare än individuella brister.

Foto: Björn Öberg

Kultur, ledarskap och lärande. Det framträder som avgörande faktorer för säkerheten i den militära arbetsmiljön, enligt ny forskning på området.

Emmeli Nilsson

Den här artikeln är en del av en serie artiklar om vådaskott i Försvarsmakten.

Ett ögonblicks ouppmärksamhet kan förändra allt när ett vapen avfyras oavsiktligt. Men vad som egentligen räknas som ett vådaskott i Försvarsmakten är idag oklart, statistiken är bristfällig och disciplinpåföljderna varierar. I grunden handlar det om kultur, ledarskap och utbildning – och om att skapa en öppenhet där anställda vågar rapportera misstag.

Vissa enheter upplever betydligt fler vådaskott än andra. Det framgår av en pilotstudie som major Martin Schüler, doktor i arbetsintegrerat lärande vid Försvarshögskolan, publicerade förra året. I studien ville han se om det gick att mäta uppfattningen om vapenhantering och säkerhet, och hur allvarligt anställda i Försvarsmakten såg på skjutvapenövning. För att göra det tog han fram ett antal påståenden som anställda fick ta ställning till. Han frågade också hur många vådaskott de hade observerat på sin arbetsplats det senaste året. 

Totalt svarade 336 personer.

–”Har du skjutit vådaskott” blir en laddad fråga. Det är lite genant och skamligt, eftersom det finns en uppfattning om att vi ska vara väldigt bra på vapen. Därför har jag ställt frågan mer kopplat till arbetsgruppen, säger Martin Schüler.

Liknande läsning:

Studien visade ett samband mellan att ha upplevt vådaskott och förmågan eller viljan att prata om säkerhetsfrågor, liksom deltagandet i arbetsplatsens säkerhetsarbete. Martin Schülers hypotes är att upplevelsen av vådaskott har en negativ effekt på lärandet och ökar stressen.

– Just upplevelsen och miljön som vådaskotten är i påverkar viljan att delta i säkerhetsarbetet och det i sin tur kan påverka förekomsten av vådaskott. Om du till exempel försöker säga till att du inte hört instruktionen, men får en utskällning – då gör du fel nästa gång också.

Här finns tydliga mönster på att det också är miljön som påverkar, och den rår inte alltid den enskilde på.

Om vådaskott bara uppstod på grund av enskilda personers bristande skjutskicklighet så hade det inte gått att se något mönster i var de förekommer, utan då hade alla enheter upplevt ungefär lika många, betonar Martin Schüler.

– Här finns tydliga mönster på att det också är miljön som påverkar, och den rår inte alltid den enskilde på. Framför allt när tonen sätts av en chef och en ledningsgrupp. Hur ska man då kunna utdöma ett straff?

I miljöerna där fler upplever vådaskott verkar också fler uppleva ovälkommet beteende.

– Det är kanske egentligen ett symptom på något mycket djupare. Vådaskotten i sig kan vara en motor för att komma åt andra typer av säkerhetsrelaterade problem, säger Martin Schüler.

Han vill göra fler mätningar i Försvarsmakten för att kunna validera resultatet, men menar att han inte fått möjlighet till det.

– Det finns inget samordnat intresse från Försvarsmakten att hålla på med den här typen av frågeställningar. Utvecklingsspåret upplever jag är väldigt kopplat till teknik och väldigt lite till människan och de mjuka värdena. Det är lättare att utveckla en pryl än kunskaper.

MartinSchuler2

Martin Schüler

Doktor i arbetsintegrerat lärande vid Försvarshögskolan

Under våren publicerades en kunskapssammanställning om säkerhetskultur och säkerhetsbeteende i militär verksamhet av Myndigheten för arbetsmiljökunskap. Den bygger på studier från Sverige och andra Natoländer samt Australien och Israel.

Bakom rapporten står två forskare vid Linköpings universitet, båda med bakgrund som yrkesofficerare: Mattias Elg, biträdande professor i kvalitetsteknik, och Jason Martin, biträdande professor i kvalitetsteknik. Säkerhetskultur i den svenska försvarsmakten är ganska underutforskat, menar de.

– Sverige har ju varit väldigt framgångsrika i arbetsmiljöforskning, men det verkar inte ha spillt över på den militära verksamheten, säger Mattias Elg.

Forskarna definierar säkerhetskultur som ett mönster av attityder, uppfattningar och värderingar som chefer och anställda har om säkerhet och arbetsmiljö. Säkerhetsklimat står för de uppfattningar som finns vid en viss tidpunkt, baserat på den underliggande säkerhetskulturen.

– Och det mest synliga och konkreta är säkerhetsbeteenden. Vad man faktiskt gör. Dels att följa regler och bestämmelser, men också att främja och sprida handlingar som stärker säkerheten, säger Jason Martin.

Mattias Elg

Mattias Elg

Forskare Linköpings universitet

I rapporten har de sammanställt vilka faktorer i arbetsmiljön som främjar en god säkerhetskultur. På individnivå verkar det framför allt vara tidigare erfarenhet, psykologisk belastning och personliga egenskaper som spelar in, medan ledarskap är viktigt på gruppnivå. En transformativ ledarstil som främjar öppen kommunikation och vänskapsband i gruppen tycks stärka säkerhetskulturen. 

På organisationsnivå ger engagemang och kommunikation från ledningen positiv effekt. 

– Men även en sådan banal sak som att ha effektiva och stödjande rapporteringssystem för incidenter. Så att man fångar upp saker och kan lära sig av det, istället för att säkerhetsincidenter mörkas, säger Jason Martin.

När det gäller vilka konkreta arbetssätt som mest bidrar till en god säkerhetskultur på individnivå är träning och utbildning viktigt, liksom feedback som ger möjlighet till snabb korrigering. Tekniska monitoreringssystem kan också ge insikter och minska olycksrisken.

På grupp- och organisationsnivå framträder lärande som viktigt. Säkerhetskulturen främjas av en kultur där misstag används för att skapa lärdomar på ett sätt som inte skuldbelägger någon. Flygvapnet i de flesta västländer sticker ut positivt i det sammanhanget, enligt forskarna.

Jason Martin

Jason Martin

Forskare Linköpings universitet

– De har den här synen på säkerhet som är lärande och konstruktiv, snarare än dömande och krävande, säger Jason Martin.

Han och Mattias Elg undersökte också hur säkerhetsföreskrifter skiljer sig från den faktiska hanteringen av säkerhetsbeteenden i militär verksamhet, och hur glappet kan överbryggas. Även där visade sig lärandet vara en nyckelfaktor: När fokus ligger på lärande och öppen rapportering främjas den psykologiska tryggheten och säkerhetsmedvetenheten, vilket bidrar till att säkerheten stärks. Att organisationen inte kräver alltför hård regelefterlevnad utan erbjuder viss flexibilitet verkar också vara positivt.

God säkerhetskultur behöver vara ett integrerat arbetssätt även i strid, menar forskarna.

– Säkerhet kan också vara en del av en stridsplan, säger Jason Martin.

Fakta

Forskningen

Martin Schülers studie heter Firearm Safety Dimensions, an Extension of the Military Safety Climate Questionnaire och är publicerad i Proceedings of the Human Factors and Ergonomics Society Annual Meeting.

Kunskapssammanställningen av Jason Martin och Mattias Elg heter Säkerhetskultur och säkerhetsbeteende som förebygger risker i militär verksamhet och finns på Myndigheten för arbetsmiljökunskaps hemsida.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Försvarsmaktens dykverksamhet tillförs uppgraderade dyksystem och nya tryckkammare är på väg. Samtidigt blir bristen på kvalificerad personal alltmer akut enligt dykeriledningen. Nu utreds behovet av utbildning inom dyk och en rapport väntas bli klar till sommaren 2027.

Linda Sundgren
Dykverksamhet
En specialistofficersutbildning inom dyk är nödvändig för både kompetensförsörjning och utveckling. Det säger företrädare för Försvarsmaktens dykverksamhet.

Foto: Antonia Sehlstedt/Försvarsmakten

Problemet med åldrande dykmateriel som riskerar att leda till dykstopp är till stora delar omhändertaget. Dykeriet har fått mer pengar och nya dyksystem, annan undervattensmateriel och nya tryckkammare har beställts eller är under upphandling. Johan Brynger är teknisk systemledare dyk i Försvarsmakten:

– Dykeriet har aldrig haft en sådan ekonomi som vi har idag. Nu står vi på tröskeln till att få ut den senaste versionen av röjdykarsystemet OMD 10, och även lättdyksystemet kommer i en ny version. Nya tryckkammare är beställda och i början av 2027 ska förbanden få nya kompressorer. Listan på kommande materiel är jättelång, säger han.

Johan Brynger

Johan Brynger

Teknisk systemledare dyk

Utöver ersättare för system på väg att falla för åldersstrecket anskaffas också ny utrustning för att möta de specifika behov som finns i Försvarsmakten kopplat till dyk. Däribland ett hjälmdyksystem som används för att utföra tyngre arbeten i vattnet.

– Hjälmdyksystem används för att kunna stå på botten och på ett säkert sätt utföra arbeten som svetsning, skärning och sånt som kräver viss precision under en längre tid. Man kan inte simma omkring samtidigt som man gör de här grejerna, säger fanjunkare Michael Elsberg, Försvarsmaktens dyksäkerhetsofficer.

Hjälmdyksystemet har varit under modifiering under några år och därför har tillgången varit begränsad. Men som Natoallierad har systemet blivit väldigt efterfrågat igen och nu gör vi ett återtag.

Hjälmdyksystem har funnits sedan tidigare i Försvarsmakten, men efterfrågan på denna förmåga har ökat under senare år.

– Hjälmdyksystemet har varit under modifiering under några år och därför har tillgången varit begränsad. Men som Natoallierad har systemet blivit väldigt efterfrågat igen och nu gör vi ett återtag, säger fanjunkare Johan Widerberg, Försvarsmaktens dykeriöverledare.

Johan Widerberg

Johan Widerberg

Försvarsmaktens dykeriöverledare

Flera av de materielsystem som har eller ska beställas är planerade att införas på förband 2027 till 2030. Det kommer att dröja längre innan all grupputrustning har levererats till Försvarsmakten. Grupputrustning omfattar utrustning som inte är personlig och som dykaren behöver för att lösa uppgiften i vattnet, som exempelvis bärgningsutrustning (lyftsäckar), undervattensverktyg och sökmateriel.

– Den trånga sektorn nu är inte ekonomin utan att vi som sitter på försvarsmaktssidan inte räcker till. FMV har tjugo personer och vi är fyra som ska hantera detta. Där krigar vi i efterhand, säger Johan Brynger.

Att leveranser av materiel dröjer bidrar till att dra ner utvecklingstakten inom dykeriet. Bland annat inväntar man ett nytt röjdykarsystem som ska göra det möjligt att gå från dykdjup på dagens 45 meter ner till 60 meter. Materielbristen påverkar också säkerheten där förbanden ibland kringgår regelverket för att kompensera för avsaknaden av godkänd materiel.

– Man ska använda godkända grejer, men när man inte får det görs ibland egna lösningar som är betydligt sämre och det ska vi inte hålla på med. Man vill göra dyk och då löser man uppgiften utan att riktigt förstå konsekvenserna av det, säger fanjunkare Joakim Andersson, tidigare Försvarsmaktens dykeriöverledare och numera delaktig i ombyggnationen av HMS Styrsö till röjdykarfartyg.

Hans efterträdare, Johan Widerberg, håller med.

– Det är en uppmaning vi vill skicka med: Gör inga egna lösningar. Använd bara godkänd materiel. Ibland är det bättre att låta verksamheten stå än att fortsätta lösa den med fel grejer, säger han.

Vi lider idag av att den utbildningen inte är på plats än, exempelvis genom en bristande återväxt för de centrala befattningarna.

Bristen på erfaren dykpersonal börjar bli alltmer besvärlig, enligt Johan Widerberg och hans chefskollegor. Dykverksamheten är en försvarsmaktsgemensam resurs som ska förse hela organisationen med kvalificerad personal, men efterfrågan överstiger tillgången.

– Behovet av dykare i Försvarsmakten är stort, framför allt inom armén, och vi har vakanser på viktiga poster. På utbildningssidan saknar vi folk, alltså till den grundläggande utbildningen. Sedan är det på den nivå som vi befinner oss som det blir problem när vi inte räcker till för att stödja FMV och försvarsgrenarna i materielprocessen, säger Johan Widerberg.

Han berättar att det efter dykstoppet 2018 genomfördes en rapport som bland annat visade att det fanns ett behov av en specialistofficersutbildning mot dyk. Någon sådan utbildning har dock inte införts.

– Vi lider idag av att den utbildningen inte är på plats än, exempelvis genom en bristande återväxt för de centrala befattningarna. Djupa kunskaper inom dykeriet och dess regelverk skapar förståelse för hur dykmateriel anskaffas, används och underhålls med mera, säger Johan Widerberg.

Dykversamheten

Med den nya materiel som införs ska Försvarsmaktens dykverksamhet kunna återta förlorade förmågor.

Foto: Försvarsmakten

Erik Öhrn

Erik Öhrn

Chef för Sjöstridsskolan

Men enligt chefen för Sjöstridsskolan, kommendör Erik Öhrn, är en specialistofficersutbildning inom dyk inte aktuell.

– Dyk är en viktig kompetens för marinen. En beredning om SOU dyk som genomfördes 2025 visar att antalet instegsbefattningar är för få för att motivera en särskild specialistofficersutbildning. Vi måste utgå från vilka kompetenser och befattningar marinen behöver och hur vi bäst säkerställer dem över tid, säger han.

Hur befälsförsörjningen inom dykverksamheten ska lösas ses nu över.

– Inom marinen behöver vi många förmågor för att hantera både nya och befintliga system. Därför ser vi över våra utbildningsbehov inom ramen för marinens översyn av försvarsmaktsbefälssystemet. Den omfattar även dyk och ska vara klar till halvårsskiftet 2027, säger Erik Öhrn.

Ur arkivet: