Senast publicerat
Senast publicerat:

I händelsernas centrum

Efter drygt ett år som chef på Luftstridsskolan började ­Niclas Magnusson ett nytt jobb som chef för Flygstaben i mars. Men bläcket på placeringsbeslutet hann knappt torka innan han erbjöds ännu en ny roll – den som ställföreträdande flyg­vapenchef. "Det var smickrande och givetvis inget jag kunde säga nej till", säger han.

Jenny Folkesson
Trots att han bara precis hade börjat som chef på Flygstaben kände Niclas Magnusson ingen tvekan kring att istället börja jobba som ställ­företrädande chef för flygvapnet.

Foto: Försvarsmakten

Artikel från Officersförbundet.

Han kommer inte från någon officerssläkt och inte heller under sin östgötska uppväxt drömde Niclas Magnusson om att bli militär. Siktet var i stället inställt på att bli lärare i engelska och samhällskunskap. Men först skulle värnplikten på F 6 bockas av. Det skulle visa sig att året i Karlsborg skulle bli själva inkörsporten till Niclas Magnussons hela framtida yrkesliv.

– Jag trivdes så oerhört bra i värnplikten och med den kamratskap som fanns där. När vi skulle hem på julledighet stoppade kompanichefen ansökningshandlingar till officersutbildningen i nävarna på oss och sa ”sök”. Vi var många i min pluton som blev officerare, 23 stycken, minns han.

Niclas Magnusson tillägger att just gemenskapen har varit en avgörande faktor till varför han har valt att tillbringa hela sitt yrkesliv hos samma statliga arbetsgivare.

– Eftersom jag alltid har trivts så bra och aldrig har jobbat i ett dåligt arbetslag så har jag inte sett en anledning till att sluta hos Försvarsmakten. Dessutom tror jag på det vi gör och jag känner stor kåranda och lojalitet med Försvarsmaktens uppgifter.

Efter avslutad officersutbildning i Halmstad blev det Uppsala som kom att utgöra basen för både yrkesliv och familjeliv. F 16 och gamla F 20 var utgångspunkterna även om det har blivit några avstickare till Luleå, Högkvarteret i Stockholm och dessutom ett års utbildning i ledarskap och strategi på Air University i USA.

I september 2023 tog han över som ny chef på Luftstridsskolan, ett år senare gick han vidare och blev chef för Flygstaben. Det var 1 mars i år. Kort därefter kom frågan Niclas Magnusson: Ville han bli ställföreträdande flygvapenchef? Svaret kom blixtsnabbt.

– Det var överraskande men glädjande! Dels är det oerhört smickrande att få frågan, dels tycker jag att det här är ett ännu roligare jobb än det jag hade. Som ställföreträdande chef för flygvapnet får man jobba centralt med flygvapenfrågor och med personalutveckling. Båda passar mig, jag är ingen förvaltartyp utan står mycket hellre mitt i händelsernas centrum, säger han. 

Liknande läsning:

Jag kommer in med erfarenhet och en trygghet samtidigt som jag tycker att jag är tillräckligt vis för att begripa att jag inte vet allt förrän vi har testat lite.

Och framtiden för flygvapnet ser inte ut att bli något för den som tycker om att sitta stilla i båten. På Niclas Magnussons och hans kollegors bord ligger en omfattande transformation där flygplans- och helikopterflottan ska förnyas och teknikskiften ska integreras i verksamheten. Därutöver ska flygvapnet växa i personalstyrka genom fler värnpliktiga, fler yrkesofficerare, nyrekrytering inom tekniska områden och fler civilanställda. Även antalet reservofficerare och frivilliga kommer behöva öka.

Lagspelaren Niclas Magnusson tror att han är rätt person att vara med och leda jobbet framåt. Med en bakgrund i bassystemet kommer han med lite andra erfarenheter än sina företrädare som har varit piloter i grunden.

– Jag tror jag kompletterar laget, jag kommer bidra med erfarenheter som kommer fungera utmärkt. Jag kommer in med erfarenhet och en trygghet samtidigt som jag tycker att jag är tillräckligt vis för att begripa att jag inte vet allt förrän vi har testat lite. Jag är ingen bakåtsträvare som tycker att allt var bättre förr, tvärtom är jag alltid nyfiken och tror på att saker och ting kan göras bättre än tidigare.

Som en följd av strukturutredningen ska flygvapnet överta ledning av Försvarsmaktens tekniska skola och Militärhögskolan i Halmstad och kanske är det i synnerhet där Niclas Magnussons tidigare erfarenheter av verksamhetsutveckling och utbildning kommer till användning.

– Jag tror jag kommer kunna bidra en hel del med att skapa kontinuitet och utveckla utbildningen, säger han.

När det gäller att vara med i facket ser han lite på det som med anställningen i Försvarsmakten: Medlemskapet ser han som självklart och han har aldrig haft någon anledning att gå ur. 

– Som nyanställd var det naturligt att gå med i facket, man ville ha inflytande. Därefter har jag aldrig haft någon anledning att gå ur.

Att ta ett fackligt uppdrag ser han som uteslutet eftersom han numera företräder arbetsgivaren, men även en person på en så pass hög position som Niclas Magnusson kan ibland behöva facklig hjälp. 

– Kanske inte i det vardagliga arbetet men det är klart att även jag kan behöva diskutera frågor som gäller mina avtal. Att vara med i facket är också en solidaritetshandling och att välja att gå ur skulle nog ses som ett slags avståndstagande.

Frågan om hur flygvapnet ska kunna rekrytera fler flygtekniker är ständigt aktuell. Idag råder en allvarlig brist på yrkesgruppen inom Försvarsmakten eftersom tekniker slutar för att söka civila jobba med högre löner och bättre karriärmöjligheter. För att bli mer konkurrenskraftiga måste flygvapnet utveckla sin lönebildning, anser Niclas Magnusson.

– Vi har en tendens att vara försiktiga i lönesättningen för att, efter ett tag, i stället vilja komplettera lönen med en ”särskild satsning”. Jag anser att det är mer logiskt att arbeta med en genomtänkt lönebildning när det gäller alla anställda, även de civila. Ingångslöner ska vara rätt från början så att särskilda satsningar inte behövs.

Niclas Magnusson utvecklar sina tankar och inkluderar även Försvarsmaktens civilanställda i resonemanget.

– Vi behöver också hitta sätt att hantera hur det ska märkas när en anställd – civil eller militär – växer inom samma befattning, när personen helt enkelt tar ett större ansvar. Där skulle jag gärna se en utveckling i hur vi lönebildar, säger han och försäkrar att detta är en fråga han kommer lyfta inom ramarna för sin nya roll.

250808_petblo05_niclasmagnusson_grön

Niclas Magnusson vill se en annan och mer genomtänkt lönebildning för flygteknikerna.

Foto: Försvarsmakten

Fakta

Niclas Magnusson

Gör: Brigadgeneral och ställföreträdande flygvapenchef.

Bor: Uppsala.

Familj: Fru och två vuxna döttrar.

Intressen: Matlagning, golf, titta på tv-­serier och läsa böcker.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Eleanor Wiklunds plan efter värnplikten var att fortsätt­a på den militära banan, men livet ville annat och det skulle dröja några år innan hon fortsatte. Men fortsatte gjorde hon – och i dag är hon en av Sveriges få simulator­officerare.

    Cecilia Gustafsson
    Andreas Blomlöf
    Eleanors teknikintresse har med åren vuxit. I dag arbetar hon som simulatorofficers och är länken mellan teknikerna och lärarna på Sjöstridsskolan.
    Eleanors teknikintresse har med åren vuxit. I dag arbetar hon som simulatorofficers och är länken mellan teknikerna och lärarna på Sjöstridsskolan.

    Det var en självklarhet att Eleanor skulle göra militärtjänstgöring då båda hennes föräldrar har gjort det. Hennes mamma är född och uppväxt i Israel där det är obligatoriskt. Eleanor hade tagit studentexamen några år tidigare och jobbade inom hotellbranschen när hon ansökte och blev uttagen till att göra värnplikt i 18 månader som radiosignalist på andra stidsflottiljen i Berga.

    – Det var stor skillnad från nu. Då var vi så få kvinnor att normen var att vara ensam tjej, men jag såg inte det som negativt eller ett problem. Jag var några år äldre, så jag hade lite mer livserfarenhet, men jag var en i gänget, berättar Eleanor och skrattar.

    Hon trivdes riktigt bra med arbetsuppgifterna som radiosignalist – och hon fann kärleken och sin framtida man Niklas. Planen var att utbilda sig till officer men Eleanor blev gravid och fick barn så vidareutbildningen fick vänta. Hon fortsatte jobba med bokningar inom hotellbranschen, men när sonen var två år fick hon tips om en liknande tjänst på den lokala reseavdelningen inom Försvarsmakten Logistik – även det i Karlskrona där hon bott i 20 år nu.

    – Det var ett enkelt steg att ta. Det var såklart en fördel att jag kände till hur den militära organisationen fungerade, säger Eleanor.   

    Hon blev civilt anställd inom Försvarsmakten, men fick bara projektanställning – de lades på varandra och det var en kamp för att hon skulle få tillsvidareanställning. Efter några år började det pratas om att Försvarsmakten skulle outsourca den lokala reseavdelningen där hon jobbade, men de valde att centralisera istället. Eleanor blev i samband med det invald som ledamot i den lokala fackliga styrelsen hos Försvarsförbundet.

      Det var då jag fick upp ögonen för det fackliga arbetet för första gången. Det var många kollegor som var rädda för att bli uppsagda. Jag kände att det här måste gå rätt till, men det var svårt. Det blev en otrygg arbetsplats och många lämnade självmant, säger Eleanor.

    Eleanor såg sig också om och fick återigen tips om en tjänst – den här gången var det ett vikariat som signalskyddslärare på Sjöstridsskolan i Karlskrona. Hon var bekant med de olika systemen sedan militärtjänstgöringen och hade genom sitt engagemang i Lottakåren gått flera kurser inom samma och närliggande områden så hon hade kompetensen som krävdes. Hon fick vikariatet och när det tog slut fick hon en annan tjänst – som sambandslärare – och tillsvidareanställning. Att jobba som lärare visade sig vara en riktig utmaning.

    – Att vara pedagog är svårt i sig, du får en grupp där förkunskap, motivation och förutsättningar för lärande är olika. Alla i gruppen ska de känna sig motiverade och lära sig. De första lektionerna jag höll i var svåra, men jag lärde mig med tiden att ”det här är bra” och ”det här kan jag göra bättre”. Det är fantastiskt att se hur människor, framför allt värnpliktiga, utvecklas – första dagen kan de ingenting och sista dagen har de gjort en enorm kunskapsutveckling. Det är roligt att få vara med på den resan, säger Eleanor.

    "Att vara pedagog är svårt i sig, du får en grupp där förkunskap, motivation och förutsättningar för lärande är olika", säger Eleanor Wiklund.

    Hon har under åren som gått funderat på att vidareutbilda sig till officer och har velat gå från civil till militär då fler dörrar öppnas som officer. Men det var för svårt att få livpusslet med familjeliv och en lång utbildning med studiemedel att gå ihop. Hon sökte dock till anpassad specialistofficersutbildning 2017 och blev tjänstledig från sin civila tjänst i nio månader medan hon gick ena delen av utbildningen. Den andra delen av utbildningen är vanligtvis befattningsutbildning, men Eleanor hade gått merparten av kurserna och skulle därför ”bara” återvända till sin gamla tjänst. I samband med examen 2018 fick hon dock en ny tjänst – som huvudlärare som innebar kursplanering och arbetsledaransvar. Men det hela tog ytterligare en vändning. Några år tidigare hade Sjöstridsskolan köpt in ett nytt simulatorsystem, Naval Warfare Traning System (NWTS) för sjöstrid. Eleanor var med i projektgruppen som hjälpte till att testa och utveckla systemet.    

    » Lönen är kanske inte i nivå med det ansvar och mängden arbetsuppgifter vi har.«

    – Jag har alltid varit driven och velat lära mig och teknikintresset har vuxit med åren. Jag kände att det var dags att prova något nytt och hade tur att det skapades en tjänst som simulatorofficer. Enkelt förklarat är jag länken mellan teknikerna och lärarna, säger Eleanor.

    Samtidigt som Eleanor har vidareutvecklat sig och bytt tjänster har frågorna kring anställnings-och arbetsvillkor kommit smygande igen. Hon ser utmaningarna hon och kollegorna möts av.

    – Jag har varit på samma avdelning på Sjöstridsskolan hela tiden. Jag har trivts med arbetsuppgifterna och kollegorna, men lönen är kanske inte i nivå med det ansvar och mängden arbetsuppgifter vi har. Arbetsbelastningen har under perioder varit otroligt hög, då har jag ibland undrat om det är värt det, säger hon.

    Nu har hon återigen blivit invald som suppleant i den lokala fackliga styrelsen – OF Marinbasen SSS – och hon hoppas kunna arbeta alltmer med de fackliga frågorna. Hon brinner lite extra för frågor som rör hur Försvarsmakten ska lyckas behålla den personal som rekryteras in.

    – Många har åsikter om allt från lön till arbetsmiljö och karriärsutveckling, ett väldigt bra sätt att vara med och få en chans att påverka dessa saker är att bli fackligt engagerad. 

    FAKTA

    Eleanor Wiklund

    Ålder: 43 år.

    Fackliga uppdrag: Ledamot i lokal facklig styrelse hos Försvarsförbundet, suppleant i OF Marinbasen SSS 2020-.

    Bakgrund i korthet: Värnplikt, rese-handläggare Försvarsmakten Logistik, signalskyddslärare Sjöstridsskolan, sambandslärare, anpassad specialistofficersutbildning, huvudlärare samband, simulatorofficer 2020-.

    Bor: Rödeby utanför Karlskrona.

    Familj: Gift med officeren Niklas. Tillsammans har de en 20-årig son (”Han gör värnplikt just nu”) och en 15-årig dotter.

    På fritiden: Åker båt och inreder drömträdgården. (”Vi har en motorbåt som vi försöker vara ute med ofta, sedan tycker jag om att jobba i trädgården, Vi har köpt ett växthus som vi försöker fylla.”)

    Ur arkivet: