Senast publicerat
Senast publicerat:

”Skev syn på ledarskap och karriär kortsluter Försvarsmaktens möjlighet att bli en lärande organisation”

Martin Schüler och Fabian Taube
Detta är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Robert Ihrfors, kansliråd på Regeringskansliet, beskriver i sin essä ”Försvarets flykt in i framtiden” kärnfullt hur ständigt nya planer, utebliven uppföljning, särintressen, karriärism och brist på ansvarsutkrävande har gjort Sverige oförmöget att bygga en krigsorganisation. Bristen på ansvarsutkrävande går tyvärr även igen i andra myndighetsorganisationer i Sverige, men inom myndigheten Försvarsmakten blir kombinationen särintressen, som ibland direkt motverkar organisationen syfte, och bristen på ansvarsutkrävande förödande. Hur kan en myndighet landa i en sådan organisation?

Den amerikanske forskaren Edvard Luttwak hävdade i The Pentagon and the art of war att en försvarsmakt i fredstid får ett överflöd av officerare som har sin huvuduppgift i krig. Det skapar en uppsjö av administrativa befattningar och brist på riktiga arbetsuppgifter.

Den stridsproducerande delen av Försvarsmakten dräneras på resurser som överförs till den administrativa. Och det blir i administrationen som officerarna vinner sina stjärnor och eklöv enligt Karl Ydén. I sin doktorsavhandling ”Kriget och karriärsystemet” beskriver han att fokus har legat på att utveckla den individuella chefen, inte på att utveckla förbandet.

Karriärsystemet blir så ett eget ändamål, och skapar en konflikt mellan det som styr verksamhetens kärna; exempelvis att ge rätt förutsättningar för att optimera och bibehålla soldaters ”stridsvärde” för att förbereda dem för strid, och förmågan att vara flexibel, kunna snacka och inte stöta sig med någon. Resultatet blir, enligt Karl Ydén, en särkoppling mellan organisationens sätt att skilja formell struktur från verksamhet, där ledningen ofta ägnar sig åt formalia, relationer och image och mer sällan åt praktiken.

I en särkopplande organisation görs utvärderingar utan någon större ambition att hitta brister. Den kritiska reflektionen, som ju är central i utvecklandet av ett relevant yrkeskunnande, undermineras därmed kraftigt och identifierade brister blir tabubelagda misslyckanden som kan ses som ett svek mot organisationen, istället för att ses för vad det är; en utvecklingspotential.

» Den kritiska reflektionen (...) undermineras därmed kraftigt och identifierade brister blir tabubelagda misslyckanden som kan ses som ett svek mot organisationen, istället för att ses för vad det är; en utvecklingspotential. «

Vilken typ av ledarskap blir tongivande i en sådan organisation? Vi ser att det kan bli ett ledarskap som ger skadliga effekter på den civila och den militära professions moraliska utveckling, på dess gemensamma kunskapsbas, på förmågan till kritisk granskning, på möjligheterna att vara en lärande organisation och på ett inkluderande arbetssätt med fungerande kollegiala relationer.

I denna kultur finns det på sikt inga vinnare, och heller inte förutsättningar för att på ett effektivt sätt använda vetenskapligt skolad expertresurs, oavsett om den är civil eller militär. I förlängningen försvinner kärnförmågan i professionen, förmågan att skapa relevant kunskap för att bygga ett effektivt försvar.

Den disputerade officeren en möjlig ”gatekeeper” mot omvärlden

Ett av flera exempel på skadliga effekter av denna kultur är begränsningarna för disputerad personal att bidra till kunskapsutvecklingen inom Försvarsmakten. Som en del av akademiseringen ingår disputerade officerare i Försvarsmakten men sedan starten för nästan 30 år sedan har dessa aldrig riktigt integrerats in i organisationen. Försvarsmakten har tidigare skrivit i interna dokument att ambitionen är att ”äga ämnet krigsvetenskap”. Det är svårt att veta vad det innebär då inget annat ämne vid något lärosäte i Sverige ägs av en extern organisation.

En tolkning är att Försvarsmakten vill vara ledande i kunskapsproduktionen inom krigsvetenskap (eventuellt även andra ämnen) för att påverka ämnesutvecklingen. Disputerade officerare som avlägger avhandlingar för att därefter skriva vetenskapliga artiklar och läroböcker som kan användas i utbildningen är en naturlig del av kunskaps- och ämnesutvecklingen, och nödvändig för professionens utveckling.

Utifrån tillgänglig information finns det idag 21 stycken verksamma disputerade officerare i Försvarsmakten eller vid Försvarshögskolan, som kan arbeta aktivt med ämnesutveckling (se Figur 1). Av de 21 disputerade officerarna är 19 män (90.50 procent) och 2 kvinnor (9.50 procent). Försvarsmakten har även flera andra disputerade som arbetar på olika arbetsplatser men som inte har genomfört en officersutbildning.

Figur 1 visar fyra olika mätvärden från biblioteksdatabasen Diva; mörkblå stapel motsvarar det totala antalet registrerade referee-granskade artiklar och övrigt vetenskapligt arbete; gul stapel indikerar de antal år som disputerade har haft möjlighet att publicera texter; svart linje visar antalet år från senaste publiceringen i Diva till nuvarande år (höga värden indikerar inaktivitet), ljusblå linje visar antalet texter per år för respektive kategori som producerats av disputerade officerare. Arbeten som i Diva är kopplade till licentiat- och doktorsavhandlingen är exkluderade.

Inom gruppen disputerade officerare verkar 29 procent inte publicera akademiska texter på Diva. På ett övergripande plan är det stor spridning i hur många granskade artiklar som publiceras per år av respektive kategori (0.27 – 1.83). Några av de disputerade i Försvarsmakten slutade publicera strax efter sin disputation. När antalet referee-granskade texter kombineras med övrigt vetenskapligt arbete ökar publikationerna till 1.16 – 4.17 texter per år.

De 21 disputerade officerarna har teoretiskt kunnat bidra till en kunskapsutveckling motsvarande 206 årsarbetskrafter, vilket resulterat i 1.49 texter per år. Av de 21 disputerade officerarna står 6 av dem för 64 procent av publikationerna.

De disputerade officerare som tillhör kategorin krigsvetenskap publicerar inte texter i den omfattning som skulle krävas för att Försvarsmakten skulle kunna påverka ämnesutvecklingen ”äga ämnet krigsvetenskap” och vetenskapligöra den militära praktiken. Rent generellt verkar det inte skrivas speciellt många texter av disputerade officerare (5 stycken har inte publicerat på flera år).

Några enstaka är produktiva och skriver en massa texter som bidrar till att medelvärdet för kollektivet blir högre. Medianen för totalt antal ”referee” granskade artiklar är 5 stycken och medianen för övrigt vetenskapligt arbete är 4 stycken. De disputerade officerare som har sin arbetsplats på Försvarsmakten, utan att tillhöra ett lärosäte, verkar inte bidra till kunskapsutvecklingen med vetenskapligt publicerade texter. Av de 21 disputerade officerarna verkar 5 ha avlagt en docentur.

» Om Försvarsmakten har som ambition att ”äga ämnet krigsvetenskap” eller styra ämnesutveckling på Försvarshögskolan varför forskar inte disputerade officerare mer inom ämnesområdet? «

En reflektion

Om Försvarsmakten har som ambition att ”äga ämnet krigsvetenskap” eller styra ämnesutveckling på Försvarshögskolan varför forskar inte disputerade officerare mer inom ämnesområdet? De disputerade officerare som är anslutna till ämnet statsvetenskap har en kontinuitet i sin publicering över tid som inte återfinns i något annat ämne. Försvarssystem verkar också ha ett fungerande arbete kopplat till forskning och publiceringar, så även ledarskap och ledning.

En möjlig förklaring kan vara att de disputerade har avlagt examen på svenska civila lärosäten, vilket skapat kontakter och förståelse för det akademiska arbetet och vikten av att publicera texter. Disputerade inom krigsvetenskap har i huvudsak disputerat kopplade till ett finskt lärosäte. Det är möjligt att den utländska kopplingen inte bidrar positivt i arbetet efter disputationen, vilket skapar ett underskott i publiceringar. Vidare bör Försvarsmaktens forskningsmedel och hur dessa distribueras ses över för att stödja ambitionen att ”äga ämnet krigsvetenskap”.

Utifrån nuvarande modell kommer det inte på överskådlig framtid gå att styra ämnesutvecklingen av krigsvetenskap på ett signifikant sätt utifrån de publiceringar som sker genom disputerade officerare. Det medför att de akademiska inslagen på officersprogrammet och på högre officersprogrammet i stor utsträckning kommer vara forskningsresultat som genererats av civila forskar utanför eller med svag koppling till den militära verksamheten.

Militära inslag blir möjligen baserade på anekdotiska upplevelser utan vetenskaplig förankring. Samtidigt verkar det inte heller spela någon roll om disputerade officerare forskar och skapar kunskap eftersom organisationen inte verkar vilja premiera ett vetenskapligt arbete och en professionell kunskapsutveckling. Återigen, att identifiera brister kan ses som ett svek mot organisationen. Thomas Brante skriver i ”Vad är en profession? Teoretiska ansatser och definitioner” att ”professioner är yrken som baserar sin verksamhet på vetenskaplig forskning” auktoriteten är sammankopplad med vetenskaplig kunskap.

Begränsningar

Undersökningen är endast baserad på data från Diva. Det är fullt möjligt att disputerade officerare inte valt/glömt att publicera akademiska texter i Diva. Det medför att det finns en osäkerhet i mängden publicerade texter som skapats av disputerade officerare. Det kan även finnas ytterligare någon disputerade officerare i Försvarsmakten men sannolikt inte i något större antal.

» Att som disputerad officer arbeta i Försvarsmakten verkar inte vara förenligt med forskning och kunskapsutveckling. «

Slutsats

Analysen visar att det inte finns tillräckliga förutsättningar för ambitionen att ”äga ämnet krigsvetenskap”, varken nu eller i en överskådlig framtid. I kollektivet disputerade officerare finns en pensionerad professor och en som möjligen skulle kunna bedömas professorskompetent. De övriga 19 disputerade officerare har i huvuddelen av fallen långt kavar innan de kan vara aktuella för en professur.

Med tanke på att officerare väljer att disputera i slutet av sin karriär och att forskningsmedel inte används för strategiska kompetensutveckling av disputerade är det inte troligt att vi ser en militär professor de närmaste 15 åren. Försvarsmakten bör därför överge ambitionen att ”äga ämnet krigsvetenskap”. Ytterligare en slutsats är att disputerade officerare bör ha utbyte med andra lärosäten för att få andra referenspunkter vilket skulle kunna förändra produktiviteten.

Att som disputerad officer arbeta i Försvarsmakten verkar inte vara förenligt med forskning och kunskapsutveckling. Med tanke på akademisering och Försvarsmaktens professionsengagemang borde det ges möjligheter för yrkesverksamma disputerade i Försvarsmakten att forska. I Försvarsmakten återfinns flertalet civila disputerade som skulle kunna fungera som en brygga mot andra lärosäten. Försvarsmakten disputerade officerare utgör inte en tillräcklig bas för att signifikant påverka ämnesutvecklingen i något ämne som ingår i officersprogrammet eller i det högre officersprogrammet.

En möjlig modell skulle kunna vara att samtlig disputerad personal militär som civil kraftsamlades för att bidra med kunskap om och runt professionen. En uttalad målsättning för disputerad personal skulle kunna vara att vetenskapligöra den militära praktiken, vilket är i linje med vad en profession gör.

Martin Schüler

Major och doktor vid Försvarshögskolan, institutionen för ledarskap och ledning. Verksam vid Markstridsskolan.

Fabian Taube

Medicinsk forskningsrådgivare vid Försvarsmedicincentrum och universitetslektor vid Göteborgs universitet.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    På Veterandagen den 29 maj hedrades alla som genomfört internationella insatser i rikets tjänst. På årets veterandag uppmärksammades särskilt utlandsveteraner som kom hem från insats för 25 år sedan, bland annat Kosovoinsatserna KS03 och KS04 samt många enskilda insatser runt om i världen.

    Josefine Owetz
    ÖB Michael Claesson, prins Carl Philip, kung Carl Gustaf, Veteranförbundets ordförande Mats Ström, talman Andreas Norlén (M), statsminister Ulf Kristersson (M) och försvarsminister Pål Jonson (M) deltog i kransnedläggning under Veterandagen på Gärdet i Stockholm.

    Foto: Pontus Lundahl/TT

    Veterandagen firas för att hedra och uppmärksamma alla som tjänstgjort eller tjänstgör i fredsfrämjande insatser. Statsceremonin med kransnedläggning, hederstal och medaljering ägde rum vid Sveriges nationella veteranmonument, Restare, i Stockholm.

    Vid ceremonin delades myndighetens utmärkelser och medaljer för förtjänstfulla insatser ut. Tal hölls av riksdagens talman Andreas Norlén (M), statsminister Ulf Kristersson (M), utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M), överbefälhavare Michael Claesson och fältprost Jenny Ahlén.

    På årets veterandag uppmärksammades särskilt de veteraner som kom hem från insatser för 25 år sedan. Det gäller bland annat Kosovoinsatserna KS03 och KS04 samt många enskilda insatser som exempelvis observatörsinsatser, katastrofhjälp och övriga typer av insatser i Afrika, Asien, Europa, Nordamerika och Sydamerika.

    – I dag tänker vi särskilt på de veteraner som kom hem för 25 år sedan. De flesta tjänstgjorde i Kosovo – i KS03 och KS04. Ni upprätthöll freden och skyddade liv när våld och krig den gången drog över Europa. Vi hedrar också alla er som återvände från andra länder för ett kvarts sekel sedan. Totalt exakt 2 048 personer – från Sierra Leone till Kuwait, sa statsminister Ulf Kristersson i sitt tal.

    I år uppmärksammades också för första gången alla som har deltagit i Natos insatser under förra året.

    En internationell insats kan följa med en människa långt efter att missionen formellt är avslutad.

    En som tjänstgjorde i KS03 är överbefälhavare Michael Claesson, något han talade om i sitt tal:

    – För mig är det här personligt. Jag tjänstgjorde själv i kontingenten KS03, min första utlandsinsats. Och jag har också en aning om den verklighet vi tillsammans mötte. Om utmaningarna, om ansvaret och om kamratskapen, men också hur en internationell insats kan följa med en människa långt efter att missionen formellt är avslutad. Ni gjorde skillnad då och er insats har inte förlorat sin betydelse. Tvärtom, den har blivit lättare att förstå för återigen pågår krig i Europa. Kriget i Ukraina har förändrat vår tid, sa överbefälhavare Michael Claesson. 

    Inför Veterandagen publicerades ett nytt avsnitt av Försvarsmaktens program ”Studio utlandstjänst” med programledare Per Wallin.  ”I programmet beger vi oss till Arvidsjaur och följer K4:s förberedelser inför insatsen Interflex, där svenska instruktörer utbildar ukrainska soldater för strid. Det är en av insatserna i utbildningsstödet till Ukraina som idag inte inkluderas i avtalet för utlandsveteraner. I studion lyfts processen framåt i ett samtal om hur veteranbegreppet kan vidgas och ge stöd och erkänsla till fler som varit ute på insats”, står det i beskrivningen av avsnittet.

    På veterandagsområdet utanför Sjöhistoriska museet genomfördes under dagen seminarier och föreläsningar om utlandsveteraner. Utöver det statsceremoniella högtidlighållandet av Veterandagen genomfördes även lokala ceremonier på en rad olika orter i landet.

    Fakta

    Årets medaljörer

    På Veterandagen den 29 maj delade H.M. Konungen ut ett antal av Försvarsmaktens medaljer till personer som gjort särskilt förtjänstfulla insatser i tjänsten. I år delades även Försvarsmaktens nya medalj ”För Försvarsmakten” ut för första gången.

    Försvarsmaktens medalj för Försvarsmakten i guld:

    Överste Serhii Harbarenko (Ukraina)

    Tilldelas medaljen för mycket förtjänstfulla insatser inom det fördjupade samarbetet mellan Ukraina och Sverige. Hans arbete har haft stor betydelse för utvecklingen av det bilaterala försvarssamarbetet.

    Försvarsmakens medalj för Försvarsmakten i silver

    Överste Lars Karlsson

    Uppmärksammas för sina insatser som chef för Norra Militärregionen sedan 2021. Genom tydligt ledarskap har han stärkt förbandens krigsduglighet och förmåga, samt fördjupat det nordiska samarbetet mellan Sverige, Finland och Norge — särskilt i rollen som regional chef i en tid av växande Natointegration.

    Kapten Jonathan Larsson, fanjunkare Viktor Hansson, översergeant Anton Serler

    Tilldelas medaljen för sina avgörande insatser under räddningsarbetet i det jordbävningsdrabbade Turkiet 2023. Som ledningsgrupp för den svenska kontingenten togde beslut som direkt möjliggjorde livräddande åtgärder för fem turkiska överlevande samt en svensk räddningsarbetare. Arbetet genomfördes under svåra och riskfyllda förhållanden i en katastrofzon.

    Kadett David Nilsson

    Tilldelas medaljen för sin insats i Turkiet 2023, där han bildade ekipage med hunden FM Nike. De visade de turkiska räddningsarbetarna till en position där de kunde lokalisera två överlevande i rasmassorna. Genom skickligt arbete under extremt svåra omständigheter skapade ekipaget förutsättningar för att rädda liv.

    Försvarsmaktens medalj för sårad i strid i silver:

    Fanjunkare Henrik Nestow

    Tilldelas medaljen med anledning av skador han ådrog sig under strider i Afghanistan 2011.

    Försvarsmaktens medalj för internationella insatser med spänne och krans

    Fanjunkare Henrik Blom

    Uppmärksammas för sina insatser i Mali 2018. Under en granatattack mot flygplatsen i Timbuktu bidrog han till att snabbt få svensk personal i säkerhet genom att hämta vapen, organisera eldställningar och leda personalen till skydd. Hans agerande minimerade risken för skador på svensk styrka.

    Källa: Försvarsmakten

    Ur arkivet: