ÖB i Sälen: ”Vi måste ha förmåga att verka när det inte finns el eller samband”

Vilka lärdomar har ÖB dragit från kriget i Ukraina och vad innebär ett Natomedlemskap? Det är några av de frågor som tagits upp på Folk och försvars rikskonferens.

Överbefälhavare Micael Bydén på Folk och försvars rikskonferens i Sälen. Foto: Henrik Montgomery/TT.

Folk och försvars rikskonferens pågår just nu i Sälen och årets tema är Nato och EU i en ny säkerhetspolitisk verklighet. Konferensen samlar varje år cirka 350 deltagare och ett 70-tal talare.

Under måndagen höll överbefälhavare Micael Bydén sitt anförande på rikskonferens. Under rubriken ”Försvarskraft i allians” talade han om Rysslands anfallskrig mot Ukraina, det kommande Natomedlemskapet och Sveriges EU-ordförandeskap, men även om Försvarsmaktens expansion.

– Ryssland har slungat in Europa i det allvarligaste säkerhetsläget sedan kalla krigets allra kallaste dagar. Det har genererat en rad mycket djupgående förändringar i Sverige, inledde ÖB Micael Bydén sitt tal.

ÖB utesluter inte snabba och än allvarligare händelseutvecklingar från rysk sida. Det måste Sverige ta höjd för i försvarsplaneringen.

– Sverige är en del av det tydliga och samfällda västliga agerandet. Därmed är vi en del av konflikten. Genom vårt militära stöd till Ukraina och genom vår ansökan till Nato. Snabba och än allvarligare händelseutvecklingar kan inte uteslutas. Vi tar höjd för det. Och vi behöver skapa uthållighet för en långvarig konflikt

» Snabba och än allvarligare händelseutvecklingar kan inte uteslutas. Vi tar höjd för det. Och vi behöver skapa uthållighet för en långvarig konflikt. «

Han konstaterade att ett Natomedlemskap förvisso gör Försvarsmaktens uppgift att hålla kriget borta från Sverige lättare, men att det inte kommer gratis.

– Vi har fortfarande en väg att gå för att skapa en robust försvarsförmåga. Det är ett arbete utan slutpunkt. Vi ska kunna försvara Sverige och vi ska inom ramen för en försvarsallians kunna försvara varandra. Det är ett uppdrag som vi ska kunna utföra exakt nu, men också om 10 och om 50 år, sa Micael Bydén

ÖB betonade att Försvarsmaktens anställda arbetat hårt under 2022, och att det inte väntar ett lugnare 2023.

– Vi har ett ständigt aktivt försvar som anpassar agerande och beredskap i högspänningsläget. Samtidigt ska vi växa i styrka, omfattning och omfång. Jag ser ingen vila i siktet, sa han och fortsatte:

– Det är exakt samma personer som nu omsätter tillförda medel till försvarsförmåga, som utbildar och som utbildas, som utvecklar och integrerar oss i Nato, och som agerar på land, i luften och till sjöss, sa han.

ÖB lyfte i sitt tal upp lärdomar från kriget i Ukraina, däribland vikten av robusthet och förmågan att kunna fortsätta lösa uppgifter även när högteknologiska system slutar att fungera.

» Med andra ord måste robusthet omfatta hela vägen från rymdlägesbild till att kunna ge order genom papper och penna, förmedlade genom mc-ordonnans. «

– Vi har på goda grunder ambitioner inom cyber, rymd och avancerade ledningssystem. Men vi måste också ha förmåga att verka när det inte finns el eller samband. När det blir tyst och mörkt. Med andra ord måste robusthet omfatta hela vägen från rymdlägesbild till att kunna ge order genom papper och penna, förmedlade genom mc-ordonnans.

Han betonade också att det krävs ökad tillgänglighet på befintlig materiel och fungerande försörjnings- och logistikkedjor. Men även förmågan att snabbt implementera och använda ny, inte sällan civil teknik, på stridsfältet.

– En av de mer uppenbara förmågorna att beundra i det ukrainska försvaret, sa Micael Bydén.

Generalmajor Thomas Nilsson, som är ansvarig för anslutningsprocessen till Nato inom Försvarsmakten. Foto: Ulf Palm/Folk och försvar.

Det pågår ett omfattande arbete för att integrera Sverige i Nato. Generalmajor Thomas Nilsson, som är ansvarig för anslutningsprocessen till Nato inom Försvarsmakten, talade på konferensen på temat vad ett Natomedlemskap kommer att innebära för totalförsvaret.

– Ett medlemskap i Nato innebär en stor förändring för Sverige och Försvarsmakten, inte minst kulturellt och mentalt, sa han.

I och med Natoansökan ändras Sveriges säkerhetspolitiska lösning. Thomas Nilsson leder den arbetsgrupp på Högkvarteret som arbetar med förberedelserna inför anslutningen.

Med stöd från Nato har Försvarsmakten tagit fram en nationell implementeringsplan, berättade Thomas Nilsson. Tre områden är prioriterade: förmågan till gemensamt och integrerat luft- och robotförsvar, interoperabla ledningsstöd– och kommunikationssystem samt förmågan till värdlandsstöd.

– Sverige har ambitionen att vi ska vara en engagerad och framåtlutad allierad när anslutningsprocessen är avslutad. Vi ska kunna agera från dag ett.

Det är också viktigt att komma ihåg att det inte är Försvarsmakten som blir medlemmar i Nato, det är Sverige. Det kommer beröra även andra myndigheter och verksamheter, konstaterar Thomas Nilsson.

» Sverige har ambitionen att vi ska vara en engagerad och framåtlutad allierad när anslutningsprocessen är avslutad. Vi ska kunna agera från dag ett. «

Sveriges militära roll i Nato ska utformas utifrån såväl Sveriges som alliansens behov, det vill säga vilka förmågor vill Sverige bidra med och vilka förmågor förväntas vi bidra med. Den nationella förmågeutvecklingen ska koordineras med Natos förmågebehov.

– Försvarsmakten konstaterar att Nato är under omvandling. Politiska beslut har fattats för att utveckla alliansen till ett mer robust försvar anpassat efter dagens och morgondagens hot. Samma drivkrafter och behov som ligger till grund för vår egen pågående förstärkning av försvarsförmågan. Vi ser därför stora likheter mellan vår nationella utveckling och planering och det som sker i Nato, sa Thomas Nilsson.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Stödfunktionen för ovälkommet beteende på HR-centrum har saknat full bemanning. Enligt uppgift har vissa förband som sökt stöd från utredningsgruppen inte fått något svar.

Skyddsombud i Försvarsmakten har upplevt att det i perioder har varit svårt att nå stödfunktionen för ovälkommet beteende på HR-centrum.

Utredningsstöd ovälkommet beteende, UOB, är en funktion på Försvarsmaktens HR-centrum med utredare som har i uppdrag att ge vägledning, utredningsstöd och uppföljning. Funktionen ska alltid vara bemannad och marknadsförs på Försvarsmaktens intranät Emilia. Men under sommaren har det varit hög personalomsättning inom utredningsgruppen och enligt uppgifter till Officerstidningen har det sedan dess varit svårt att komma i kontakt med gruppen.

Kapten Stefan Nilsson är skyddsombud på stabsenheten på Militärhögskolan Halmstad och sökte utredningsgruppen upprepade gånger för några veckor sedan.

– Vi hade ett angeläget problem och sökte funktionen både via mejl och telefon, men fick inget svar. Till slut sökte vi kontakt med ett annat förband som hade en utredare som kunde ge oss stöd, säger han.

Enligt källor till Officerstidningen har nyanställda inte fått tillräckligt bra överlämningar från tidigare anställda och inte heller fått nödvändigt stöd eller utrustning för att kunna hålla samma servicegrad som den tidigare upparbetade personalen hade tillgång till. Skyddsombud inom myndigheten beskriver situationen som ohållbar och att det utifrån framstått som att UOB verkar ha varit helt obemannad i perioder.

» Vi jobbar för att bli fullt bemannade och rekryterar nu för att bemanna upp. «

Den bilden tillbakavisas av Åsa Sager, chef för arbetsgivarenheten, Försvarsmaktens HR-Centrum. Sager säger först att UOB svarat på samtliga ärenden som inkommit. En dag senare medger hon dock att UOB haft problem under hösten och att en del ärenden har tagit tid, i vissa fall upp till några veckor, samt att det är ett högt tryck på funktionen.

– Det stämmer att några har slutat och några har börjat, så ärenden kan ha fallit mellan stolarna, men det har aldrig saknats bemanning. Nyanställda har fått utbildning och introduktion, säger hon.

På frågan om personalomsättningen inom UOB svarar Åsa Sager att den inte varit högre än någon annanstans inom enheten samt att det generellt är stor rörlighet på HR-funktionen på myndigheten och att den största utmaningen är att hitta rätt kompetens.

– Det är alltid personal som slutar, det är inget konstigt. Om någon kompetens saknas någonstans så får någon annan på enheten gå in och stötta upp. Det har inte varit mer speciellt än så, säger hon och fortsätter:

– Vi behöver alltid bli snabbare och bättre på att ge stöd. Vi jobbar för att bli fullt bemannade och rekryterar nu för att bemanna upp.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

USA:s ställning som militär supermakt blir än tydligare när världens största försvarsindustrinationer jämförs. Men Kina har moderniserat kraftigt de senaste tio åren och fortsätter så. Den ryska produktionen av militärmateriel är alltjämt stark, men kriget i Ukraina har lett till enorma förluster och sanktioner kommer att försvåra en återuppbyggnad.

Dmitry Medvedev, vice ordförande i det ryska säkerhetsrådet och Rysslands tidigare president, besöker fordonstillverkaren Kurganmashzavod i Kurgan den 11 november 2022. Foto: Yekaterina Shtukina/Getty

I rapporten Defence Industrial Outlook har forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, analyserat och jämfört försvarsindustrier hos världens största producenter av krigsmateriel. Den främsta militära stormakten – USA – är också det land med störst produktion av försvarsmateriel. Enligt data från fredsforskningsinstitutet Sipri återfanns 45 av de 100 största försvarsindustrierna i USA och landet sålde försvarsmateriel till ett värde av 306 miljarder dollar år 2020, då främst till den inhemska marknaden. Det kan jämföras med världens näst största försvarsmaterielproducent, Kina, som för två år sedan hade en försäljning motsvarande knappt 67 miljarder dollar. Alltså mindre än en fjärdedel av den amerikanska tillverkningen. Tredjeplatsen innehas av Storbritannien som 2020 sålde för 38,5 miljarder dollar. Samma år sålde Ryssland försvarsmateriel för 26,4 miljarder dollar, vilket gör landet till den fjärde största försvarsindustrinationen. Sverige kommer på en 13:e plats med 3,4 miljarder dollar. I FOI:s rapport förstärks bilden av USA som den dominerande militära supermakten, både utifrån landets gigantiska försvarsbudget och med hänsyn till den samlade försvarsindustrin. Samtidigt fortsätter tvåan Kina sin offensiva satsning på försvarsområdet och gapet till USA krymper stadigt. Om den trenden håller i sig kommer skillnaderna mellan de två giganterna att fortsätta minska under kommande år. 

– Den kinesiska försvarsindustrin har stärkts de senaste tio åren. Om de fortsätter att satsa som hittills, vilket allt tyder på att de tänker göra, kommer de att fortsätta närma sig USA, säger Per Olsson, forskare vid FOI och huvudförfattare till rapporten. 

Per_Olsson_porträtt_urklipp_foto_FOI
Per Olsson, forskare vid FOI.

Redan i dag är den kinesiska flottan numerärt överlägsen den amerikanska. USA är å sin sida angelägen att behålla avståndet till Kina och kommer därför att satsa ännu mer på försvaret framöver, enligt Per Olsson.

– Fast det behöver inte betyda att det amerikanska försvaret kommer att växa i storlek. Tillväxt är ett knepigt begrepp. Pengarna kommer nog snarare att gå till vidmakthållande av volymer och utveckling av tekniskt mer avancerad utrustning.

» Även om både USA och Kina måste anses vara supermakter är det bara USA som känner ett globalt ansvar. «

Per Olsson konstaterar att de militära stormaktsambitionerna är något som vare sig Kina eller USA förnekar, men det finns en tydlig skillnad mellan dem i hur de ser på sin roll på den världspolitiska arenan.

– Även om både USA och Kina måste anses vara supermakter är det bara USA som känner ett globalt ansvar. Kina har inte alls samma ambitioner och har hittills inte varit intresserat av att spela global fredsmäklare. USA måste i sin roll engagera sig i exempelvis kampen mot IS och stöd till Ukraina, Kina fokuserar på sitt närområde, säger han.

Ryssland tillverkar nästan all sin försvarsmateriel själv och 9 av världens 100 största försvarsindustrier ligger i Ryssland. Den ryska försvarsindustrin tillgodoser nästan hela det egna behovet av försvarsmateriel inklusive stridsflyg, stridsvagnar, ytstridsfartyg och atomdrivna ubåtar. Men den ryska produktionen är delvis beroende av komponenter och verktyg utifrån, vilket lett till problem på grund av de sanktioner som riktats mot landet sedan krigsutbrottet.

– Inte heller Kina har hittills varit villigt att sälja militära komponenter till Ryssland eftersom de inte vill ha ytterligare sanktioner mot sig själva. Tidigare har Ryssland också fått problem med motorer till sina fregatter eftersom de tillverkades i Ukraina, säger Per Olsson.

Till skillnad från Kina hade de ryska försvarsutgifterna saktat in redan före invasionen av Ukraina. Efter kriget kommer man att behöva återuppbygga sina materiellager samtidigt som nödvändig import, men också inkomstbringande export, kan komma att påverkas av omvärldens reaktioner på kriget och hur rysk materiel har presterat. Ryssland är världens näst största exportör av vapen och mellan 2017 och 2019 stod landet för 19 procent av den globala vapenexporten. Framför allt är det länder i Asien som köper rysk krigsmateriel med Kina och Indien som de största mottagarna. Men även detta kan vara på väg att förändras. För tio år sedan var Kina den näst största importören av krigsmateriel, i första hand från Ryssland. Efter en kraftig utbyggnad av den inhemska produktionen har Kina minskat sitt beroende av andra länder. Indien, som har världens tredje största militära utgifter, har en liten inhemsk försvarsindustri som är under uppbyggnad. I dag är majoriteten av de vapen och den materiel som används fortfarande importerad. Ryssland har länge varit deras främsta leverantör, men enligt Per Olsson blickar Indien numera allt oftare västerut.

– Indien är nog intresserat av att köpa mer från väst, vilket de redan börjat göra. Men det är inte så enkelt att bara byta leverantör eftersom man sitter fast i ryska vapensystem som har en viss kaliber och vissa reservdelar och indiska soldater är vana vid dessa system. Det tar tid att ställa om.

Föregående
Nästa

Till skillnad från Ryssland har Ukraina inte någon världsledande försvarsindustri. Men landet har ändå skaffat sig fördelar genom att utveckla spetskompetens inom specifika områden.

– De är framstående inom vissa nischer, som exempelvis sjömålsrobotar av typen Neptun. Det var två sådana robotar som sannolikt sänkte robotkryssaren Moskva i våras, säger Per Olsson.   

Det finns en tydlig koppling mellan storleken på ett lands försvarsindustri och försvarsbudget och dess militära förmåga, men sambandet är inte linjärt. Det är långt ifrån säkert att den med mest resurser går vinnande ur en konflikt. Per Olsson lyfter fram Ukraina som på pappret är militärt underlägset Ryssland, men som hittills ändå lyckats slå tillbaks mot den ryska invasionen.

– Oavsett vilket mått man använder så borde Ryssland ha klarat av det här bättre, men framgång beror på hur man använder sina resurser. Exempelvis räknade Ryssland med en enkel seger och satte därför in för lite manskap och gjorde en hel del operativt tveksamma val.

» Viljan hos den som blir angripen att försvara sin familj, by eller stad är förmodligen betydligt starkare. «

Även Rysslands tillgång på försvarsmateriel verkar ha varit överdriven, säger Per Olsson.

– I början av kriget uppgav många medier, även flera seriösa, att Ryssland hade 13.000 stridsvagnar. I själva verket rörde det sig om bara 3.000 i aktiv tjänst. De har ytterligare 6.000 i reserv varav endast 4.000 i hyfsat fungerande skick. Resten är i tveksamt tillstånd, där vissa står utan torn och rostar.

– Sedan handlar det om mjuka frågor, som stridsvilja och stridsmoral. Viljan hos den som blir angripen att försvara sin familj, by eller stad är förmodligen betydligt starkare jämfört med den som blir skickad över gränsen för att bekämpa ett broderfolk.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Europeiska försvarsfonden, EDF, ska stärka Europas samlade försvarsförmåga och minska beroendet av andra stater.

Foto: SAAB

Enligt rapporten Defence Industrial Outlook från Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, är Europas försvarsindustrier tekniskt avancerade och sofistikerade. Samtidigt är de industrierna spridda över flera länder och har relativt små inhemska marknader. EU har genom åren gjort upprepade försök att öka samordningen av medlemsländernas försvarsproduktion. Det senaste initiativet inom EU är den europeiska försvarsfonden, EDF. Fonden ska verka genom att ekonomiskt stödja forskning och utveckling på området. Det svenska EDF-kontoret är placerad inom Försvarets materielverk, FMV, och öppnade den 1 januari 2020. 

– Forskningsprojekt kan finansieras till 100 procent av EDF medan utvecklingsprojekt finansieras från 20 till 100 procent. Vi på FMV bedömer de ansökningar som kommer in mot Försvarsmaktens förmågeplan och tar fram rekommendationer till Försvarsmakten för vad vi anser bör få statlig medfinansiering, säger Sofi Nilsson, en av EDF-kontorets fyra medarbetare.

» Fonden innebär ökade resurser och utvecklingssamarbeten, vilket har en stor potential att gynna svensk försvarsindustri. «

Genom EDF ska försvarsresurserna inom EU både samordnas och effektiviseras. Den industri med bäst förutsättningar att utveckla en viss förmåga, delkomponent eller teknologi ska få ekonomiskt stöd att göra det.

– Fonden innebär ökade resurser och utvecklingssamarbeten, vilket har en stor potential att gynna svensk försvarsindustri. Samtidigt innebär en konsolidering av marknaden att någon behöver stryka på foten och där riskerar mindre länder att befinna sig i en ofördelaktig position. Samtidigt skulle EDF kunna skapa marknadstillträde där en liten del av en mycket större europeisk marknad kan ge mer än att vara ensam leverantör till Sverige, säger Per Olsson, forskare på FOI.

EDF finansieras genom ländernas årliga medlemsavgifter till EU. Budgeten ligger åtta miljarder euro, varav 2,7 miljarder är avsedda för forskning och 5,3 miljarder till utvecklingsprojekt.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post