Han anlände till den tyska huvudstaden sommaren 2022 på vad han själv kallar ”ett av sina drömuppdrag”. Det var i en tid då tumlaren hade börjat spinna utan tidigare motsvarighet i historien. Rysslands fullskaliga krig i Ukraina inleddes i februari, Sveriges ansökan till Nato lämnades in i maj och dåvarande förbundskanslern Olaf Scholz inledde en satsning på det tyska försvaret genom att initiera en investeringsfond på 1 200 svenska miljarder. Dessutom skönjdes USA:s valkampanj i horisonten.
– Jag hade definitivt inte velat gå i pension utan att ha haft det här jobbet, säger Jonas Hård af Segerstad när Officerstidningen träffar honom i Berlin bara några veckor innan förordnandet avslutas i juli 2025.
Berlin är en av de knutpunkter där flest försvarsattachéer finns stationerade, runt 140 stycken. Placeringen, centralt i Europa, gör att mängder av information flödar i staden. Redan i säkerhetsslussen in till svenska ambassaden blir vi påminda om att det intensiva tempot tycks fortsätta. Vi möts av Jonas kollega, som med mobilen i högsta hugg visar en nyhetsflash angående den just avslutade regeringsförklaringen. Nye kanslern, Friedrich Merz, förkunnar att tyska Bundeswehr ska bli ”den starkaste konventionella armén i Europa”.
Nyheten hade varit helt otänkbar de senaste 80 åren – men som svenske försvarsattachén reagerar balanserat på denna vårdag 2025. Under sitt treåriga förordnande har det nämligen hänt mer än någon tidigare attaché har behövt fundera över. En försvarsattachés jobb innefattar tre övergripande områden: underrättelsetjänst, försvarsexportstöd och bilateralt samarbete. Balansen mellan uppgifterna är lite olika beroende på vilket land man arbetar i.
– Här i Tyskland står framför allt samarbete på agendan. Vi är nära varandra kulturellt, geografiskt och är numera båda Nato-medlemmar. Då är min roll att försöka identifiera vad som behöver göras och koppla ihop rätt funktioner med varandra. Det handlar också om informationsutbyte, som vad olika ministrar ska säga vid olika tillfällen eller hur Ukraina-
stödet ska synkas.
Som svensk generellt sett är jag väl mottagen här. Rent yrkesmässigt finns en stor respekt, som har ökat efter Nato-inträdet.
Jonas Hård af Segerstad, som bland annat har gått den tvååriga generalstabsofficersutbildningen i Hamburg, tillhör Försvarsmakten, men ambassadören är hans närmaste chef på plats. Försvarsavdelningen består av tre personer: två officerare och en lokalanställd. Som medlem i Officersförbundet följer han diskussionen om läget för de anställda inom Försvarsmakten. Bland annat frågan om medföljande till utlandsstationerade.
– I mitt fall är det ju lite speciellt eftersom även min fru har varit utsänd i Tyskland inom Försvarsmakten de senaste åren. Det ser olika ut för utsända från andra länder. Sverige är ett modernt land med normen att båda ska arbeta, medan det i andra länder är så att bara mannen arbetar. Hela deras system är konstruerat för det, säger han och tillägger:
– Det är bra att Försvarsmakten tittar på det här nu – och att man överväger olika möjligheter. Ersättningen är en sak, men jag tror att man också måste underlätta för medföljande att arbeta. Kanske kan det skapas nätverk för medföljande svenskar så att de kommer in på arbetsmarknaden i landet dit de flyttar.
Jonas Hård af Segerstad i full mundering när Nato- flaggan hissades utanför de nordiska ambassaderna.
Foto: Schwedische Botschaft Berlin
Jonas Hård af Segerstad menar att engelskan fungerar bra i de flesta länder för en medföljande som vill jobba utomlands. Däremot är höjda ersättningar, för den som har en egen karriär, inte tillräckligt. Försvarsmakten som arbetsgivare kan göra mer än lagar och regler kräver för att underlätta för sina medarbetare.
– Inte för att de måste, men för att det då blir enklare för alla inblandade. Den bästa lösningen är att de medföljande kan fortsätta som de hade det innan. Jag tror att de flesta som följer med vill fortsätta arbeta. Och det är bra om man kan komma ut tidigt i karriären – det privata priset får inte vara onödigt högt.
Jonas Hård af Segerstad tillägger att det är viktigt att minimera krångel med Försäkringskassan och andra liknande instanser.
På vilket sätt blir du annorlunda behandlad i din officersroll i Tyskland jämfört med Sverige?
– Som svensk generellt sett är jag väl mottagen här. Rent yrkesmässigt finns en stor respekt, som har ökat efter Nato-inträdet. De tittar bland annat på hur vi återaktiverade värnplikten och på vårt totalförsvar och tänker att de borde kunna göra det likadant. Samtidigt finns det anti-militäriska delar av samhället där några helt enkelt är vänligt ointresserade. Men de förstår att man är en utbildad människa – och det uppskattas i Tyskland.
Varför är ett starkt fackförbund viktigt trots att det bara finns en arbetsgivare?
– Jag tycker att Officersförbundet har varit bra på att ha samma funktion som motsvarigheten i Tyskland. Att vara rådgivande part som tittar på professionens intressen och framför det konstruktivt till Försvarsmakten mer än att bara syssla med årets avtalsförhandling. Det behövs en diskussionspartner med arbetsgivaren som samlar ihop de frågor som kollektivet, medlemmarna, ställer. Förbundet är ju också med och förklarar och stöttar de beslut som Försvarsmakten har tagit inför medlemmarna, så att de är insatta i vilka skälen är och varför saker blir som de blir.
Är det inget du är kritisk till?
– Jo, det ska jag inte sticka under stol med; att jag ibland tycker att Officersförbundet har bitit sig fast i någon fråga som jag inte håller med om – som jag anser att man borde släppa.
När är ditt jobb som allra svårast?
– Ibland kan jobbet tyckas innehålla banala uppgifter, som att flygplatsen stänger en timme innan ministern ska komma. Däremot hade min ställföreträdare hektiskt under evakueringen från Khartoum i Sudan. Där jobbade vi nära Tyskland och han jobbade storstridsdygn i en vecka. Vi synkade i realtid med generalerna här och i Stockholm. Då kunde vi dra nytta av respektive lands styrkor – det var ett akut läge där han utgick från tyskarnas ledningskommando i Potsdam. Det är en fördel att ha upparbetade vägar när det krisar till.
Jonas Hård af Segerstad har tidigare talat om vikten av ett tydligt språk i olika sammanhang. Det är också något han återkommer till på frågan vad han är mest stolt över i rollen som försvarsattaché.
– Vi har lagt oss vinn om att ha en löpande rapportering som vi har försökt göra informativ och utbildande. Det finns ibland en låg kunskap om Tyskland så vi har försökt att förklara och sätta in saker i ett förståeligt sammanhang. När det dyker upp en händelse så ska den som läser rapporten förstå vad vi menar, vad folk säger om det hela och vad vi bedömer. På så sätt har vi försökt bygga en stabil kunskapsbas om det här landet; inte bara formell rapportering.
