Senast publicerat
Senast publicerat:

Fler medlemmar ger framgång

Tobias Danielsson är sektionschef på sjöstridsenheten vid Sjöstridsskolan och styrelseledamot i Officersförbundet. Han anser att några framgångsfaktorer för Officersförbundet finns i den höga anslutningsgraden, det stora antalet medlemmar och i ­engagemanget ute i föreningarna som driver den fackliga verksamheten framåt.

Lea Lobelius
Tobias Danielsson, sektionschef på sjöstridsenheten vid Sjöstridsskolan.

Foto: Andreas Blomlöf

Artikel från Officersförbundet.

Tobias Danielsson ingår i förbundsstyrelsens ”Villkorsgrupp”, en grupp som består av utvalda styrelsemedlemmar med målsättning att de ska fokusera och fördjupa sin kunskap om avtal och förhandling. 

– Villkorsgruppen utgör kittet mellan våra förtroendevalda och tjänstemän. Vi ska tillsammans med förhandlingsdelegationen se till att vi driver de frågor som vi tillsammans beslutade om på senaste förbundsmötet. Med villkorsgruppen så kan vi förankra arbetet som görs vid förhandlingsbordet med ­styrelsen, säger Tobias Danielsson. 

Efter värnplikten på Visbykorvetterna och utbildning till systemtekniskt befäl har Tobias Danielsson fortsatt sin yrkesbana och karriärsutveckling inom Försvarsmakten. Men efter fem månader till sjöss med HMS Carlskrona i Adenviken ville han ha nya utmaningar. 

– Efter de månaderna kände jag mig lite trött på livet till sjöss, de var som flera verksamhetsår på ett par månader. Då valde jag att kliva i land när jobbet på Sjöstridsskolan dök upp. 

Idag jobbar han med utbildningssystem och materielutveckling och levererar både kollegor och effekt. På hans sektion var de fyra personer när han började och idag är de åtta. Verksamheten växer. Tobias Danielsson är systemtekniker i botten och arbetar nu med marinens ledning, samband och vapensystem som ska nyttjas på de korvetter, minjakter och ubåtar som sen ska ut på Natouppdrag. 

Den fackliga banan började när han 2015 blev invald i lokalföreningen, sedan två år tillbaka är Tobias ordförande i OF-MarinB/SSS. 2020 blev han invald som suppleant i förbundsstyrelsen och 2024 ordinarie ledamot. 

– Jag skulle inte ändra på något i min karriär om jag kunde. Erfarenheten från ME03 (Operation Atalanta) bär jag med mig än idag. Jag är glad att jag fick chansen att kliva upp som sektionschef. Det var en utmaning att komma in, som rätt så oerfaren, planera, budgetera, och rapportera. Men jag hade goda kollegor och gott stöd och jag lärde mig verka i rollen som chef och samtidigt få fortsätta med systemtekniken, vilket varit optimalt. Det finns många möjligheter att växa inom Försvarsmakten. 

Liknande läsning:

Det är samsyn i ­resultaten men det är vägen dit som skiljer förbundet och Försvarsmakten åt.

Försvarsmakten som arbetsgivare gör mycket bra. Tobias Danielsson menar att det i många frågor finns en samsyn men att det ofta är i ”hur” där arbetsgivaren och Officersförbundet skiljer sig åt. 

– Man får inte glömma att Försvarsmakten också har en uppgiftställare och politiskt tryck av förväntningar. Som förbund vill vi inte vara i missnöjesbranschen utan vi vill hjälpa arbetsgivaren, förhoppningsvis genom att komma med ett annat perspektiv. Vi upplever också att det finns en stor acceptans i organisationen för det fackliga arbetet. Förbundet har en stor anslutningsgrad och vi upplever även att arbetsgivaren tycker att det är bra att vi är där. Förbundet representerar många medlemmar och det väger tungt när man går in i en förhandling, vi är starkare tillsammans, säger Tobias Danielsson. 

DSC_9239

Efter det att Tobias Danielsson valde att kliva i land, för ett jobb på Sjöstridsskolan, blev livspusslet lättare att få ihop. Idag är han dessutom verksam som ledamot i förbundsstyrelsen vid Officersförbundet.

Foto: Andreas Blomlöf

Fakta

Tobias Danielsson

Familj: Fru och barn.

Bor: i Karlskrona.

Fackligt uppdrag: suppleant i Officers­förbundet 2015, styrelseledamot Officersförbundet sedan 2020.

Men det finns de som inte organiserat sig. De som inte tillhör något fackförbund. Anledningarna kan vara många. Men de allra flesta är anslutna, och Officersförbundet har i dagsläget 15 000 yrkesaktiva medlemmar. Det senaste året har det varit rekordmånga som sökt till officersutbildningen. Men många valde att tacka nej när de väl fick erbjudande om att påbörja sin utbildning. Och även om det är många som börjar sin utbildning, så är det inte alla som genomför den. 

– När det gäller Systemteknik och vapen i marinen är behovet stort. Det finns en stor deskripas mellan behovet och de som slutför utbildningen. Utflödet är större än inflödet. Försvarsmakten lyfter att det är få personer som avslutar sin tjänst, bara 2 procent. Men vi menar att det är de som slutar som har den kompetensen som är svår att behålla. I Karlskrona har vi både Saab och FMV som verkar innom försvarssektorn. Där är det lätt att hoppa över staketet och göra en snabbare lönekarriär. 

Samtidigt tror han inte att lönen är allt. Men arbetsmiljön och uppgifter står inte paritet med tillgängliga resurser. 

– Vi får mer och mer arbetsuppgifter till en mindre personalkader. Till slut säger personalen att de inte orkar mer. Speciellt när man kommer upp i åldern och vill skaffa familj och barn. Man har ett ansvar som mamma eller pappa, att få ihop livet. Det är då jag tror att de flesta väljer att lämna insatsverksamheten och ibland Försvarsmakten. De gör analysen att de kan få samma årslön som de fick när de var till sjöss med tillägg utan att behöva vara i väg så mycket. De kan få vara hemma med sin familj, hämta och lämna på skolan, vara fotbollstränare och samtidigt tjäna lika mycket. Det tror jag är största utmaningen för Försvarsmakten, säger Tobias Danielsson. 

Samhällets förväntansbild på en förälder idag är att föräldrarna ska vara närvarande. Där har inte arbetsgivaren inte hängt med i analysen, hur de ska hantera det, enligt honom. 

– Vi har en uppgiftsställning och ett tillgänglighetskrav på oss, samtidigt som vi ska möta individernas personliga förutsättningar. Jag har ingen lösning, mer än att vi behöver vara mycket mer folk. De med bristkompetenserna får gå in och arbeta extra pass. Det tär på familjerna. 

Samtliga medarbetare gynnas av dom fackliga framstegen som förbundet gör. Det kan såklart kännas orättvist. 

– Vårt fokus är på att våra medlemmar skall ha skäliga villkor och sakliga löner. Att vi kan lyckas med det bygger på att vi är så många och representerar så stor del av all militär personal. Jag tror vi skall fortsätta att fokusera på att belysa det viktiga arbetet som dom förtroendevalda gör varje dag ut i organisationen, så förstår förhoppningsvis dom ”o-organiserade” det också och väljer att ansluta sig.

 

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Lars Fresker, Officersförbundets ordförande.
    Lars Fresker, Officersförbundets ordförande.

    I går eftermiddag genomförde Officersförbundet ett direktsänt samtal på Youtube inför överbefälhavarens kommande beslut i början av maj om slutligt införande av trebefälssystemet. När vi informerade våra medlemmar om sändningen bad vi dem också skicka in frågor. Redan samma dag började de droppa in.

    Försvarsmaktens personaldirektör Klas Eksell och Peter Tagesson, som leder den arbetsgrupp som tar fram beslutsunderlaget till ÖB, fick jobba hårt med att försöka förklara nyttan med en obligatorisk omgalonering för NBO-officerare. Sedan tvåbefälssystemet (som nu blivit trebefälssystemet) infördes 2008 har det varit frivilligt om man som officer haft en specialistofficersbefattning. Men nu menar man att det helt enkelt är dags att slutföra reformen.

    Men Försvarsmakten har ju med högst begränsad framgång kunnat förklara nyttan – både för den enskilde och organisationen – med att officerare ska välja att växla till specialistofficerare. Mer än att det, möjligtvis, ser fint ut i en tabell i Prio. 

    Resultatet av den medlemsundersökning vi genomfört alldeles nyligen talar också sitt tydliga språk – sex av tio medlemmar och så många som nio av tio som berörs, är kritiska till obligatorisk omgalonering. Inte minst för att det riskerar att påverka trovärdigheten för hela trebefälssystemet. För att inte tala om oron för löneutvecklingen, både för nuvarande specialistofficerare och de NBO:are som går (tvingas) över. Lägg därtill att man, så här långt, också haft svårt att förklara varför en officersexamen inte längre ska vara giltig för löjtnanter och kaptener men är det för majorer. Eller generaler, för den delen. 

    I gårdagens sändning hade Klas Eksell svårt att ge rakt svar på om att han själv skulle omgalonera sig – om han hade suttit på en sådan befattning. Många NBO:arna upplever att de blir degraderade och nuvarande specialistofficerare är måttligt roade över att det plötsligt börjar regna in f.d kaptener och löjtnanter i deras skrå. Så myndigheten måste nog anses starta i en ordentlig uppförsbacke. 

    Vårt råd till ÖB har därför varit att låta det vara fortsatt frivilligt. Allt annat vore bara dumt. Särskilt i en tid av tillväxt, när varenda officer behövs.

    Arbetsgruppen har till uppgift att ta fram ett förslag på hur det här ska gå till. Beslutet om det ska genomföras är ÖB:s.

    Jag läste nyligen en intervju med ÖB i tidningen ”Svensk veteran” där han gav sina tre bästa tips till unga chefer i Försvarsmakten:

    • Ta hand om truppen. För det är tillsammans vi når bästa resultatet.

    • Inse betydelsen av att vara en god förebild. Då bygger du laget och är inkluderande.

    • Skapa och värna goda relationer. De kan vara avgörande i skarpa lägen.

    Efter att ha läst de goda råden skulle inte jag fatta ett sådant kontraproduktivt beslut som att tvinga mina medarbetare att omgalonera sig. 

    Ur arkivet: