Senast publicerat
Senast publicerat:

Efter missnöjet – nu lämnar många stridspiloter flygvapnet

Ett 30-tal stridspiloter går nu på tjänstledighet för studier. Trots att Arbetsgivarverket påbörjat samtal om pensionsvillkoren och att flygvapenchefen presenterat förslag på åtgärder räcker det inte för att piloterna ska stanna kvar. ”Hittills bara tomma löften” säger Per-Martin Sternevi, ordförande för Försvarspiloternas intresseorganisation.

Josefine Owetz
Pilotförsörjningen i flygvapnet har varit ett återkommande problemområde under många år. Foto: Antonia Sehlstedt/Försvarsmakten

En betydande andel av flygvapnets stridspiloter sökte i vintras tjänstledigt för studier i höst, för att kunna byta till civila yrken. Även en del uppsägningar har inkommit. Missnöjet i pilotkollektivet, som Officerstidningen tidigare rapporterat om, beror på en frustration över löner och arbetsvillkor, men framför allt ett missnöje över det statliga pensionsavtal från 2016, PA 16 – som innebar att pensionsåldern för flygförare födda 1988 och senare ändrades från 55 år till 67 år.

 –  Tjänstledighetsansökningarna i höst är kopplat till ett specifikt område och det är piloter som anställdes med det gamla pensionsavtalet, men som under anställning fått höjd pensionsålder. Därifrån kommer missnöjet, sa flygvapenchef generalmajor Carl-Johan Edström till Officerstidningen i somras.

Totalt handlar det om runt 90 piloter som fick förändrade förutsättningar efter att de blivit anställda, jämfört med då de hade antagits till utbildningen.

”Detta är ett av huvudskälen till att Försvarsmakten de senaste åren sett en ökad förtidsavgång bland piloter – de söker sig i 30–40-årsåldern till en annan karriär”, skrev Försvarsmakten i slutet av juli i en hemställan till Arbetsgivarverket, som ansvarar för pensionsavtalet i den statliga sektorn. ”Ur både ekonomiska och förmågemässiga perspektiv är det mycket olyckligt att piloter mitt i sin flygkarriär, när de utgör ryggraden i systemet, väljer en annan yrkesbana”, fortsatte myndigheten.

På ett extrainkallat styrelsemöte den 12 augusti beslutade Arbetsgivarverket att ge sin förhandlingschef Anna Falck mandat att tillsammans med Försvarsmakten ”skyndsamt agera i frågor” som gäller flygvapenpiloternas pensioner. 

– Jag har fått ett mandat att hantera en väl avgränsad fråga om pensionsvillkor för en viss grupp piloter. Det ger möjlighet till en snabb och konstruktiv hantering tillsammans med Försvarsmakten, säger Anna Falck, Arbetsgivarverkets förhandlingschef, i ett pressmeddelande.

”Mandatet är flexibelt i förhållande till val av möjliga former eller åtgärder för att arbeta med frågan” skriver Arbetsgivarverket. Arbetet omfattas av förhandlingssekretess.

Liknande läsning:

Den grupp som Försvarsmaktens hemställan avser är piloter födda 1988 och senare som var antagna till pilotutbildning när PA 16 trädde i kraft.

Den 19 augusti beslutade flygvapenchefen om sitt förslag till övergångslösning för de piloter som fått förändrade pensionsförutsättningar. Förslaget har beretts i den partsgemensamma utvecklingsgrupp som inrättades i slutet av juli och som består av representanter från flygvapnet och de fackliga organisationerna.

  ​– Jag tycker de har kommit fram till tydliga och bra förslag på övergångsregler, som jag tror kommer tas emot väl av pilotkollektivet om de införs, säger Carl-Johan Edström i ett inlägg på Flygvapenbloggen.

Flygvapenchefen föreslår bland annat att den berörda gruppen piloter åter får möjlighet att gå i särskild flygförarpension enligt samma förutsättningar som PA 16. Han föreslår även att de piloter som omfattas av detta, och som har avslutat sin anställning, kan återanställas på samma förmåner fram till 31 december 2023.

Enligt skrivelsen kostar det runt 90 miljoner kronor att utbilda en stridspilot fram till dess att denna är krigsplaceringsbar på stridsflygdivision. ”Att utbilda en pilot till gruppchef är dyrt. Även om piloten har löst uppgifter och levererat effekt för dessa pengar, är det ändå en dålig hushållning med statens medel om individer på grund av upplevt dåliga villkor väljer en annan karriär”, skriver flygvapenchefen.

Förslaget skickas nu till Högkvarteret, för vidare behandling.

» I och med Arbetsgivarverkets beslut att hantera detta på central nivå genom sin förhandlingschef ligger lösningen och tidsplanen ytterst hos dem. «

– I och med Arbetsgivarverkets beslut att hantera detta på central nivå genom sin förhandlingschef ligger lösningen och tidsplanen ytterst hos dem. Att jag som flygvapenchef därför talat om vilken lösning som Flygvapnet vill ha är mitt sätt att bidra till en skyndsam lösning på frågan, säger flygvapenchefen i blogginlägget.

Per-Martin Sternevi, ordförande för Försvarspiloternas intresseorganisation

Enligt Per-Martin Sternevi, ordförande för Försvarspiloternas intresseorganisation, FPI, är åtgärderna som hittills har presenterats inte tillräckliga för att lyckas behålla piloterna. FPI har tidigare gått ut och sagt att uppemot hälften av alla aktiva stridspiloter kan försvinna i höst.

– Det har nu gått sex månader sedan tjänstledighetsansökningarna lämnades in och det finns fortfarande inte en enda förhandlingsprocess i gång. Innan det sker är det bara tomma löften. Man hade en god möjlighet att lösa den här krisen, men det verkade vara viktigare att avvakta för att se om alla tjänstledighetsansökningarna var på riktigt eller inte, säger han och fortsätter:

– Även om Försvarsmakten och flygvapnet utåt sett tagit tag i frågan så har FPI alltför ofta stött på tecken på skepsis inför tjänstledighetsansökningarna. Vi har också sett indikationer på att man aktivt avvaktar med planeringsinriktningar för hösten då man inte är säker på att individerna menar allvar.

» Man hade en god möjlighet att lösa den här krisen, men det verkade vara viktigare att avvakta för att se om alla tjänstledighetsansökningarna var på riktigt eller inte. «

Han berättar att en betydande majoritet av alla de stridspiloter som i vintras ansökte om tjänstledighet nu har lämnat flygvapnet för studier.

– Det är runt 35 stridspiloter som går på tjänstledighet nu, säger Per-Martin Sternevi.

Om pensionsförslaget implementeras – räcker det för att era medlemmar ska komma tillbaka efter tjänstledigheterna? 

– Det enkla och raka svaret är nej. Om man lever i tron att man kan lösa detta genom att ge tillbaka det som en gång togs ifrån dessa individer så har man inte insett vilken förtroendekris man har. Lönen kommer bli en avgörande faktor för att över huvud taget ha en chans att få tillbaka och behålla piloter. Vi ligger lönemässigt 20 000 kronor i månaden under andra statliga myndigheter som bedriver flygtjänst. Det är inte konstigt att Försvarsmakten inte behåller piloter när man är så hopplöst efter, säger Per-Martin Sternevi.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Försvarsmaktens dykverksamhet tillförs uppgraderade dyksystem och nya tryckkammare är på väg. Samtidigt blir bristen på kvalificerad personal alltmer akut enligt dykeriledningen. Nu utreds behovet av utbildning inom dyk och en rapport väntas bli klar till sommaren 2027.

    Linda Sundgren
    Dykverksamhet
    En specialistofficersutbildning inom dyk är nödvändig för både kompetensförsörjning och utveckling. Det säger företrädare för Försvarsmaktens dykverksamhet.

    Foto: Antonia Sehlstedt/Försvarsmakten

    Problemet med åldrande dykmateriel som riskerar att leda till dykstopp är till stora delar omhändertaget. Dykeriet har fått mer pengar och nya dyksystem, annan undervattensmateriel och nya tryckkammare har beställts eller är under upphandling. Johan Brynger är teknisk systemledare dyk i Försvarsmakten:

    – Dykeriet har aldrig haft en sådan ekonomi som vi har idag. Nu står vi på tröskeln till att få ut den senaste versionen av röjdykarsystemet OMD 10, och även lättdyksystemet kommer i en ny version. Nya tryckkammare är beställda och i början av 2027 ska förbanden få nya kompressorer. Listan på kommande materiel är jättelång, säger han.

    Johan Brynger

    Johan Brynger

    Teknisk systemledare dyk

    Utöver ersättare för system på väg att falla för åldersstrecket anskaffas också ny utrustning för att möta de specifika behov som finns i Försvarsmakten kopplat till dyk. Däribland ett hjälmdyksystem som används för att utföra tyngre arbeten i vattnet.

    – Hjälmdyksystem används för att kunna stå på botten och på ett säkert sätt utföra arbeten som svetsning, skärning och sånt som kräver viss precision under en längre tid. Man kan inte simma omkring samtidigt som man gör de här grejerna, säger fanjunkare Michael Elsberg, Försvarsmaktens dyksäkerhetsofficer.

    Hjälmdyksystemet har varit under modifiering under några år och därför har tillgången varit begränsad. Men som Natoallierad har systemet blivit väldigt efterfrågat igen och nu gör vi ett återtag.

    Hjälmdyksystem har funnits sedan tidigare i Försvarsmakten, men efterfrågan på denna förmåga har ökat under senare år.

    – Hjälmdyksystemet har varit under modifiering under några år och därför har tillgången varit begränsad. Men som Natoallierad har systemet blivit väldigt efterfrågat igen och nu gör vi ett återtag, säger fanjunkare Johan Widerberg, Försvarsmaktens dykeriöverledare.

    Johan Widerberg

    Johan Widerberg

    Försvarsmaktens dykeriöverledare

    Flera av de materielsystem som har eller ska beställas är planerade att införas på förband 2027 till 2030. Det kommer att dröja längre innan all grupputrustning har levererats till Försvarsmakten. Grupputrustning omfattar utrustning som inte är personlig och som dykaren behöver för att lösa uppgiften i vattnet, som exempelvis bärgningsutrustning (lyftsäckar), undervattensverktyg och sökmateriel.

    – Den trånga sektorn nu är inte ekonomin utan att vi som sitter på försvarsmaktssidan inte räcker till. FMV har tjugo personer och vi är fyra som ska hantera detta. Där krigar vi i efterhand, säger Johan Brynger.

    Att leveranser av materiel dröjer bidrar till att dra ner utvecklingstakten inom dykeriet. Bland annat inväntar man ett nytt röjdykarsystem som ska göra det möjligt att gå från dykdjup på dagens 45 meter ner till 60 meter. Materielbristen påverkar också säkerheten där förbanden ibland kringgår regelverket för att kompensera för avsaknaden av godkänd materiel.

    – Man ska använda godkända grejer, men när man inte får det görs ibland egna lösningar som är betydligt sämre och det ska vi inte hålla på med. Man vill göra dyk och då löser man uppgiften utan att riktigt förstå konsekvenserna av det, säger fanjunkare Joakim Andersson, tidigare Försvarsmaktens dykeriöverledare och numera delaktig i ombyggnationen av HMS Styrsö till röjdykarfartyg.

    Hans efterträdare, Johan Widerberg, håller med.

    – Det är en uppmaning vi vill skicka med: Gör inga egna lösningar. Använd bara godkänd materiel. Ibland är det bättre att låta verksamheten stå än att fortsätta lösa den med fel grejer, säger han.

    Vi lider idag av att den utbildningen inte är på plats än, exempelvis genom en bristande återväxt för de centrala befattningarna.

    Bristen på erfaren dykpersonal börjar bli alltmer besvärlig, enligt Johan Widerberg och hans chefskollegor. Dykverksamheten är en försvarsmaktsgemensam resurs som ska förse hela organisationen med kvalificerad personal, men efterfrågan överstiger tillgången.

    – Behovet av dykare i Försvarsmakten är stort, framför allt inom armén, och vi har vakanser på viktiga poster. På utbildningssidan saknar vi folk, alltså till den grundläggande utbildningen. Sedan är det på den nivå som vi befinner oss som det blir problem när vi inte räcker till för att stödja FMV och försvarsgrenarna i materielprocessen, säger Johan Widerberg.

    Han berättar att det efter dykstoppet 2018 genomfördes en rapport som bland annat visade att det fanns ett behov av en specialistofficersutbildning mot dyk. Någon sådan utbildning har dock inte införts.

    – Vi lider idag av att den utbildningen inte är på plats än, exempelvis genom en bristande återväxt för de centrala befattningarna. Djupa kunskaper inom dykeriet och dess regelverk skapar förståelse för hur dykmateriel anskaffas, används och underhålls med mera, säger Johan Widerberg.

    Dykversamheten

    Med den nya materiel som införs ska Försvarsmaktens dykverksamhet kunna återta förlorade förmågor.

    Foto: Försvarsmakten

    Erik Öhrn

    Erik Öhrn

    Chef för Sjöstridsskolan

    Men enligt chefen för Sjöstridsskolan, kommendör Erik Öhrn, är en specialistofficersutbildning inom dyk inte aktuell.

    – Dyk är en viktig kompetens för marinen. En beredning om SOU dyk som genomfördes 2025 visar att antalet instegsbefattningar är för få för att motivera en särskild specialistofficersutbildning. Vi måste utgå från vilka kompetenser och befattningar marinen behöver och hur vi bäst säkerställer dem över tid, säger han.

    Hur befälsförsörjningen inom dykverksamheten ska lösas ses nu över.

    – Inom marinen behöver vi många förmågor för att hantera både nya och befintliga system. Därför ser vi över våra utbildningsbehov inom ramen för marinens översyn av försvarsmaktsbefälssystemet. Den omfattar även dyk och ska vara klar till halvårsskiftet 2027, säger Erik Öhrn.

    Ur arkivet: