Senast publicerat
Senast publicerat:

Lyxigt kontor i Bryssel med dubbel lön

Stefan Morin, Förbundsordförande
Detta är en ledare. Officersförbundets presidium lyfter i varje nummer av Officerstidningen fram de viktigaste ståndpunkterna som förbundet just nu driver.

Samtidigt som Turkiets parlament till slut ska rösta igenom Sveriges medlemskap i Nato sitter jag i en studio hos Sveriges radio och ska diskutera hur inträdet i Nato kommer påverka den militära personalen. 

Efter inledande samtal om synen på yrkesofficerare och vilken krigsfilm som är bäst kommer vi till kärnfrågorna. Jag är mitt i en mening om hur vi tidigare sett att upprepade utlandstjänstgöringar negativt påverkar bemanningsarbetet när jag blir avbruten. Programledaren håller inte med. Han framhåller att det inte är samma sak att tjänstgöra i Mali eller Afghanistan som att ha ett ”lyxigt kontor i Bryssel med dubbel lön”.

Givetvis har han rätt. Det är inte samma sak. Uppgifterna är olika men påverkan för individen och kanske främst dennes familj är, oavsett land, stor. Vid en utlandstjänstgöring kommer familjen antingen slitas ur sina rutiner med arbete, skolor och fritidsaktiviteter och flytta till ett nytt land eller hitta ett sätt att hantera vardagspusslet utan mamma eller pappa i flera år. 

Att tjänstgöring i Nato kommer bli en naturlig del av en yrkesofficerskarriär får vi nog räkna med. Då behövs goda förutsättningar för att den ska bli så smidig och attraktiv som möjligt. Officersförbundet belyser just nu behovet av att behålla den militära personalen i Försvarsmakten för att lyckas med tillväxten. Här är ett gyllene tillfälle att slå två flugor i en smäll. Gör utlandstjänstgöring så attraktiv att den både är lättrekryterad och skapar attraktionskraft i anställningen.

Inom några år kommer cirka 450 försvarsmaktsanställda tjänstgöra utomlands. […] Då riskera flera hundra anhöriga att utförsäkras.

För att skapa attraktionskraften behövs ett par förbättringar. Det rör bland annat socialförsäkringen och villkoren för medföljande. I dag vittnar medlemmar om förödande konsekvenser när utförsäkrade anhöriga står utan sjukpenninggrundande inkomst. Problemet kan inte Försvarsmakten lösa på egen hand. Här krävs åtgärder från politiken med lagändringar. Inom några år kommer cirka 450 försvarsmaktsanställda tjänstgöra utomlands. Lite fler än hälften av dessa inom Nato. Då riskera flera hundra anhöriga att utförsäkras. 

Ett annat stort förbättringsområde är långsiktig bemanning och tydliga villkor. Utlandstjänstgöringen måste i god tid planeras in i karriären. Det ger möjlighet för våra medlemmar att påverka när i livet en utlandstjänstgöring passar bäst. I dag är det upp till den enskilde att ta reda på vilka villkor ett URA-avtal kan innehålla, och själv värdera vad som är bäst i det specifika fallet. Det skapar osakliga olikheter och en stor press på den enskilde. Här behöver vi tillsammans med Försvarsmakten teckna ett kollektivavtal som skapar ett stöd och en bottenplatta med skäliga villkor. Sen bör en individanpassning ske som komplement till kollektivavtalet. Den lägst hängade frukten är lönesättningen. Lön ska sättas efter arbetsuppgifter, inte baseras på en tidigare lön. Låt chefen på verksamhetsplatsen värdera arbetsuppgifterna och sätta lönen. 

Och hur var det med lyxigt kontor och dubbel lön? Jag har nyligen besökt de svenska delegationerna i Belgien. Korridorerna är trånga, fikarum delas med andra nationer och i vissa kontor avsedda för två, sitter det upp till sju personer. Lyxigt? Tyvärr blir det inte heller någon dubbel lön. Tar du med en anhörig kan det bli en tuff affär för familjen med utebliven lön, karriär och pension för den anhöriga. Missar du dessutom något i ditt URA-avtal blir det kostsamt. En officer jag pratade med hade precis fått be sin fru swisha 2 000 kronor för att klara månaden. Dubbel lön? Snarare otillräcklig!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Lars Fresker, Officersförbundets ordförande.
    Lars Fresker, Officersförbundets ordförande.

    För några veckor sedan blev Rals-förhandlingarna klara på försvarsmaktsnivå. Tillförda medel för att höja lägstalönerna för pluton- och kompanichefer, höjda lägstalöner för chefer för organisationsenheter och att nya löner alltid ska sättas i innevarande års löneläge är några av framgångarna. 

    ”Det var då det lilla. Vad ska jag betala fackavgift för?”, kanske du tänker. 

    Och det står, förstås, var och en fritt att tycka just så.

    Själv tycker jag att vi, givet det centrala statliga avtalet som blev klart i slutet av förra året, ska känna oss hyfsat nöjda. För den stora utmaningen ligger inte här. Den stora utmaningen handlar istället om att få Försvarsmakten att i grunden ändra inställning till hur de militära yrkena ska värderas. Jag vill inte vara missunnsam mot andra, men är det inte något av upp- och nervända världen när den militära kompetensen, kärnkompetensen i en försvarsmakt, lönemässigt värderas nästan lägst?

    Det tycker i alla fall vi i Officersförbundet och det var också därför vi drev vår kampanj om att Försvarsmakten i försvarsbeslutet skulle tillföras 325 miljoner kronor för att kunna lyfta lönerna för den militära personalen. Här kunde Försvarsmakten hängt på om de velat för att öka pressen på den politiska nivån, men det gjorde man inte. Inte i underlaget till försvarsbeslutet och inte heller i det nyligen inlämnade budgetunderlaget för 2022. 

    Olyckligt nu när Försvarsmakten är inne i en historisk period av tillväxt. Men jag vägrar tro att vår kampanj varit förgäves och jag vägrar lika kategoriskt att ge upp, även om det tar längre tid än jag hoppats.

    En fråga som också dragit ut på tiden är införandet av trebefälssystemet. Kanske börjar vi närma oss slutet nu? I varje fall vill Försvarsmakten fatta beslut om hur man ska göra med de NBO-officerare som i dag sitter på specialistofficersbefattningar. Ska det fortsatt vara frivilligt att omgalonera sig eller ska det vara obligatoriskt? 

    Det här, kan jag konstatera, är en fråga som både berör och upprör våra medlemmar – oavsett kategori, oavsett ung eller gammal. Därför har Officersförbundet tydligt signalerat till myndigheten att vi vill vara med i beredningen av den här frågan. Inte för att hindra utvecklingen. Tvärtom – vi vill vara med och ta personalförsörjningen in i framtiden. Men beslutet som är på väg att fattas måste vara väl avvägt och ta hänsyn både till individen och utvecklingen av trebefälssystemet. 

    Vi går mot våren. Förutom att den bjuder på ljusare dagar och behagligare temperaturer är det också tiden för årsmöten. I bostadsrättsföreningar, idrottsklubbar och officersföreningar runt om i landet ska ansvarsfrihet beviljas, motioner avhandlas och förtroendevalda väljas. Det är föreningsdemokrati i sin finaste form. Jag hoppas därför att du också engagerar dig.

    För det är ju tillsammans vi blir starka. Det är så vi kan förändra. 

    Ur arkivet: