Senast publicerat
Senast publicerat:

Han är Officerstidningens sommarkrönikör

Miguel Guerrero är Officerstidningens sommarkrönikör. Med start torsdagen den 1 juli kommer hans krönikor att publiceras här på Officerstidningen.se.

Josefine Owetz

Miguel, som tidigare har en bakgrund som journalist, är i dag anställd specialistofficer i Försvarsmakten och kommer att skriva om betraktelser ur officerslivet på en lägre nivå och hur vardagen kan te sig när ålder och grad inte riktigt taktar, berättar han. 

Vad kommer dina krönikor att handla om?

– Det är egentligen lättare att säga vad de inte kommer att handla om, och det är storpolitiskt kommenterande och analyser av Försvarsmaktens förehavanden i stort. Detta beror helt enkelt på att jag varken har intresset eller kompetensen att spekulera kring det. I stället kommer jag att fokusera på de små sakerna, som varför det verkar stört omöjligt att planera och genomföra en skjutning med sin trupp utan att halva förbandet ska involveras, hur jag tycker att man ska få fram krigsdugliga soldater och varför byråkratimangeln gör lite extra ont längst ut på linan, säger Guerrero, som tror att hans krönikor både kan engagera, provocera och ha en stor igenkänningsfaktor.

» Jag är helt övertygad om att det kommer att sitta horder av arga tyckare som inte håller med mig varken i sak eller argumentation, men det ser jag som ett hederstecken. «

– Det är en ynnest att få basunera ut sitt eget tyckande för Officerstidningens läsare, men det är också krönikörens privilegium. Jag är helt övertygad om att det kommer att sitta horder av arga tyckare som inte håller med mig varken i sak eller argumentation, men det ser jag som ett hederstecken. Jag utger mig nämligen inte för att vara hårdast eller mest rutinerad, så inom de ramarna tar jag mig friheten att beskriva verkligheten utifrån mitt perspektiv, det vill säga en medelålders akademiker med trött kropp och cyniskt sinne. 

Han är i grunden utbildad journalist och har tidigare jobbat som allt från lokaltidningsreporter till chefredaktör för ett livsstilsmagasin. Miguel berättar att han ser fram emot att få skriva krönikor för Officerstidningen.

– Jag har svårt att tänka mig en bättre plattform för att orera om mina tankar kring Försvarsmakten. Min civila bekantskapskrets är tämligen ointresserad av min verklighet och Officerstidningen är faktiskt en av de tidningar jag fortfarande läser med behållning när min journalistbakgrund dödat magin med tidningar i stort. Därför känns det fint att få bidra till innehållet nu under sommaren och få äran att vara sommarkrönikör.

Miguel Guerreros krönikor publiceras på Officerstidningen.se fram till andra veckan i augusti.

Liknande läsning:

FAKTA

Miguel Guerrero

Ålder: 42 år.

Bakgrund: Civil specialist på Psyopsförbandet, specialistofficersutbildning 2017–18, därefter en tid på både Psyopsförbandet och 204:e amfibieskyttekompaniet, för att nu vara chef för ett taktiskt psyopsteam. 

Bästa minne i Försvarsmakten: Utlandstjänsten (FS 22)

Blir glad av: Att köra motorcykel.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    ”Nyheten i Expressen angående händelserna på Livgardet får mig att bli så förbannad. År 2026 uppdagas en skandal utan dess like. Hur har det här kunnat fortgå utan att någon har reagerat”, undrar Maria Levin i ett öppet brev till ÖB Michael Claesson.

    Josefine Owetz
    Soldater uppställda, bakifrån

    Foto: Bezav Mahmod/Försvarsmakten

    Bäste överbefälhavare, jag klev in i Försvarsmakten som värnpliktig 1997 och har sedan dess varit organisationen trogen. Vår värdegrund i Försvarsmakten har under dessa år utmejslats och förfinats. Det kan knappast ha undgått någon anställd i myndigheten idag vad vår värdegrund är och vad den kräver av oss anställda. Jag är helt enig om värdegrundens innebörd, kan stå helt bakom den och försöker alltid att efterleva den – både som chef och som medarbetare.

    Jag har på senare år också lokalt föreläst om värdegrunden utifrån egna erfarenheter både som chef och anställd, vilket inte har varit självklart för mig. Jag har aldrig velat förknippas med att vara ”rödstrumpa” (i backspegeln förstår jag att det beror på att jag inte vill hamna i ett utanförskap).

    Nyheten i Expressen angående händelserna på Livgardet får mig att bli så förbannad. År 2026 uppdagas en skandal utan dess like. Hur har det här kunnat fortgå utan att någon har reagerat? Hur kan man få avsluta sin anställning på eget bevåg istället för att bli skild från tjänsten och utkastad från Försvarsmakten? Varför är två anställda fortfarande kvar utan större reprimander? Redan din företrädare var otroligt tydlig, särskilt i samband med Metoo-rörelsen, att det råder nolltolerans mot trakasserier och ovälkommet beteende. Hur kommer det sig då att det fortfarande är så tandlöst?

    Dessa övertramp och i vissa fall regelrätta brott får inte proportionerliga konsekvenser

    Idag var det kämpigt att ta på sig uniformen och stå för en trovärdighet som uniformen är en symbol för. Tidigare har jag kunnat tänka att jag gör vad jag kan för att bättra organisationen. Jag har också sagt till mina kollegor att det finns enstaka individer oberoende av varandra som idag gör övertramp och att det får konsekvenser. Det är ju helt fel. Dessa övertramp och i vissa fall regelrätta brott får inte proportionerliga konsekvenser, de är systematiska och sammankopplade. Vi skyddar fortfarande förövaren och ”den svage” kommer för alltid känna skuld till det som hänt.

    Jag förväntar mig krafttag och förändring i disciplinnämnden där det borde bli hårdare påföljder om man kan se ”att någon uppenbart har brustit i värdegrunden även om det saknas fysiska bevis och ord står mot ord”.  Frasen är tagen ur minnet från en händelse som utreddes lokalt vid ett förband runt 2022 efter en incident på en lillejulsfest.

    Jag måste erkänna att den senaste händelsen som media beskriver på Livgardet verkligen får mig att fundera över om det här är en organisation jag vill fortsätta vara verksam i efter 29 års delaktighet. Detta beror framför allt på att just värdegrundsfrågor och incidenter som påverkar kollegor för resten av livet inte får de konsekvenser som uttalats av högsta chefen. Detta är inte trovärdigt.

    Jag skriver till dig för att du är den som bestämmer och på riktigt kan göra skillnad. Jag önskar samma handlingskraft i dessa frågor som vår snabba omställning till höjd operativ effekt. De två frågorna går hand i hand!

    Tack för att du tog dig tid att läsa detta brev.

    Hälsningar major Maria Levin

    Denna text mejlades till överbefälhavare Michael Claesson den 30 april. Texten ovan är en något bearbetad version.   

    Ur arkivet: