Senast publicerat
Senast publicerat:

Stora kadettkullar skapar trångboddhet på MHS Karlberg

Att antalet kadetter på Officersprogrammet ökat kraftigt under senare år påverkar såväl boenden som studiero och arbetsmiljö på Militärhögskolan Karlberg. Planerade om- och tillbyggnader kommer att vara genomförda först efter 2030. I höst räknar skolledningen med att åter behöva inkvartera kadetter utanför skolans område.

Det är många kadetter som delar på träningshall och gym på Militärhögskolan Karlberg. Ludvig Medin (t.v.) och Lucas Levau passar på att spela pingis tillsammans under lunchrasten. De tillhör båda 232:a kompaniet.
Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Kön till Militärhögskolan Karlbergs matsal börjar redan ute på trappan och fler kadetter är på väg mot byggnaden för att äta lunch. Ändå är situationen i matsalen bättre nu sedan studenterna tilldelats angivna tider att äta på, men tidvis blir belastningen fortfarande hög i både matsalen och i mässen. På bara sex år har antalet nyantagna kadetter på Officersprogrammet mer än fördubblats, från 137 år 2018 till 298 hösten 2024, och det får konsekvenser för Militärhögskolan Karlberg i Solna, där många av kadetterna bor. 

När Officerstidningen besöker det gamla 1600-talsslottet veckan innan jul, berättar kadetter att utökningen av antalet officersaspiranter märks över hela skolan. För flera av dem som har sin förläggning på skolans nyaste kadettboende Dianeberg, som stod inflyttningsklart i januari 2021, har boendesituationen blivit en av de viktigaste frågorna. 

Under 2024 hade så gott som samtliga av de 151 enkelrummen på Dianeberg möblerats om till dubbelrum med våningssängar och mindre skrivbord för att bereda plats åt alla nyantagna. Endast ett tiotal rum på de översta våningarna är fortfarande enkelrum eftersom snedtaken där gör dem olämpliga för våningssängar. En av dem som bor på Dianeberg är Adam Nilsson som tillhör 232:a kursen och läser första året på Officersprogrammet med sjökrigsvetenskaplig inriktning mot flottan. Han visar vägen till sitt rum på tredje våningen som han delar med en kurskamrat. 

– Som ni ser är det ganska trångt privatlivsmässigt, säger han och håller upp dörren.

Liknande läsning:

– Framför allt går det inte att studera här inne när man är två eftersom man stör varandra. Vi brukar göra så att min rumskamrat stannar kvar medan jag försöker hitta någon annanstans att sätta mig, men man kan få leta ett tag. Det är många som behöver någonstans att plugga.  

Det blir trångt och att bara få vara för sig själv på rummet blir det inte så mycket med.

Rummet är fräscht med garderober och kaklat badrum samt två mindre skrivbord framför fönstret. Precis som en del andra kadetter har Adam Nilsson och hans rumskamrat valt att montera isär våningssängen och gjort om den till två enkelsängar. Han säger att de är medvetna om att det är mot skolans regler att dela på sängarna, men att sova i våningssäng fungerar inte. 

– Sängarna är extremt högljudda. De knarrar oerhört mycket och är det någon som rör sig mycket i sömnen blir den andre väldigt störd. När jag som är morgonpigg går upp vaknar min rumskamrat och för den som sover i överslafen är det jättebökigt att klättra upp med dator och grejer om man vill ligga i sängen och kolla på film eller plugga, säger Adam Nilsson. 

Kadett Vilgot Wetterskoog vid 232:a kursen med krigsvetenskaplig inriktning mot flygvapnet och som även han bor på Dianeberg, upplever inte samma problem med att plugga på rummet. Med hörlurar fungerar det bra, säger han. Däremot tycker han att det är påfrestande att dela boende. 

– Det märks att rummen är byggda som enkelrum. Det blir trångt och att  få vara för sig själv på rummet blir det inte så mycket med. Eftersom både jag och min rumskompis dessutom bor ganska långt bort blir vi ofta kvar på Karlberg på helgerna och då får man ingen tid alls för sig själv, säger Vilgot Wetterskoog.

margaretabsandeback_24-12-16_MBS1625--

Adam Nilsson säger att det är svårt att sitta två på rummet och plugga samtidigt, eftersom man stör varandra på den begränsade ytan.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Under 2023 bildades ett boenderåd på MHS K som för kadetternas talan i boendefrågor gentemot skolledningen. Boenderådet är underställt Stella Rytterstedt som också är kadetternas huvudskyddsombud. Hon tillhör 231:a kursen och läser sjökrigsvetenskaplig inriktning mot flottan och bor själv på Dianeberg. Hennes uppfattning är att kamratskapet mellan kadetterna är god, men hon bekräftar det kurskamraterna säger, att det är påfrestande att leva så nära inpå varandra och att det särskilt gäller dem som inte har möjlighet att åka hem så ofta. 

Dubbelbeläggningen har också lett till brist på förvaringsutrymme och all materiel får inte plats på rummen. Det har man löst genom externa förråd i andra byggnader på skolan. 

– På sommaren har man vinterutrustningen i förråden och på vintern sommarutrustningen. Förråden ligger från ett par hundra meter upp till en kilometer bort och två gånger om året får man släpa sin utrustning fram och tillbaka, säger Stella Rytterstedt. 

Dubbelbeläggningen leder också till att fler kadetter letar sig ut till andra utrymmen på skolan för att studera. De pentryn som finns i anslutning till boendena är populära studieplatser, men det finns också grupprum, klassrum, särskilda studiesalar och rum i slottets huvudbyggnad att plugga i. Men enligt kadetterna räcker dessa utrymmen inte till. Även om det rent fysiskt finns plats, störs man av andra som ägnar sig åt grupparbeten eller diskussioner. Flera av lokalerna är också dåligt anpassade för studier, menar de. 

– På slottet finns det plats, men salarna där är inte bra att sitta i. Det kan vara dålig belysning eller så är borden vingliga och i konstig höjd. Så plats finns det, men arbetsmiljön är så dålig att man hellre försöker hitta någon annanstans att sitta, säger Adam Nilsson. 

På slottet finns det plats, men salarna där är inte bra att sitta i. Det kan vara dålig belysning eller så är borden vingliga och i konstig höjd.

Stella Rytterstedt bekräftar bilden av att många upplever att studierna påverkas av att behöva dela rum och att det kan vara svårt att hitta lämpliga platser att studera på. 

– Förr satt det kanske fyra, fem personer i pentryt och pluggade samtidigt, men nu är man ofta åtta till tolv personer, säger hon och fortsätter: 

– Lektionssalarna som ligger i Fältskären, närmast Dianeberg, är bra men inte jättemånga och de är ofta upptagna av seminarier eller föreläsningar. Högst upp i husen i Dianeberg finns det studieytor. De är jättefina, men väldigt lyhörda så där kan man inte vara så många. 

Inne i Militärhögskolan Karlbergs träningsanläggning spelas det badminton och pingis. I det anslutande gymmet tränar för tillfället ett tiotal personer, men kadetterna berättar att det ofta är så många där inne att det kan vara svårt att få plats. 

– För mig personligen är trängseln i gymmet det som påverkar mest. Vissa tider går det inte att vara här alls och jag har kompisar som köpt gymkort på stan för att det är så mycket folk i gymmet, säger Melinda Prick som bor i enkelrum i chefsflygeln och som under 2024 var ordförande i Officersförbundets studentråd. 

Melinda Prick tillhör 231:a kursen med inriktning krigsvetenskap mot armén. Hon får medhåll av sin kurskamrat Cornelia Möller som läser samma inriktning. 

– Jag har försökt lista ut vilka tider som det är minst folk i gymmet. På morgnarna och efter klockan 20 brukar det vara ganska lugnt, men direkt efter lunch eller middagen är det mycket folk, säger hon.  

margaretabsandeback_24-12-16_MBS1574--

Ellen Gustafsson vid 232:a kompaniet kör fysträning fyra dagar i veckan.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Fakta

Kadetter på Officersprogrammet

2018: 137

2019: 192

2020: 214

2021: 257

2022: 211

2023: 213

2024: 298

Källa: Försvars-högskolan

Inte heller de klassrum och föreläsningssalar som finns på MHS K räcker till, framför allt inte när ett större antal kadetter samlas för en gemensam föreläsning. Det har man löst genom att låna salar av andra högskolor och universitet som exempelvis Stockholms universitet, Karolinska institutet och Kungliga tekniska högskolan. 

– Jag brukar kalla det för Stockholm runt och jag tror att vi har varit på de flesta högskolor och universitet i Stockholmstrakten, säger Melinda Prick. 

– Det funkar, men det går åt mycket tid till att resa och så blir det ibland svårt att få ihop det med mattiderna. Nu har skolan löst det ganska bra genom att antingen boka in oss i matsalen på den skola vi är eller ge oss måltidsersättning på 110 kronor. Men att hitta någonstans att äta på stan för de pengarna är inte så lätt. 

Kadetterna berättar att scheman och mattider ibland överlappar varandra vilket skapar problem. Det händer också att de får måltidsersättning trots att de befinner sig på MHS K, därför att det inte finns plats i matsalen eller för att det skett missar i beställningen mellan Karlberg och Försvarshögskolan. 

– Exempelvis har vi som läser min kurs måltidsersättning hela den här veckan, säger Adam Nilsson. Det innebär att trots att vi är på Karlberg får vi inte äta i matsalen utan ska köpa mat på stan. 

Den som inte får äta i matsalen ersätts med 275 kronor i måltidsersättning per dag, 55 kronor för frukost samt 110 kronor för lunch respektive middag. Men den ersättningen räcker inte till att äta restaurangmat på stan, menar kadetterna. Samtidigt uppmanas de att inte laga mat i skolans pentryn för att de små köken inte är byggda för det. Pentryna ska endast användas för att värma mat. 

– Det är väl okej att köpa färdigmat och värma någon gång ibland, men att äta fryspizza en vecka i sträck blir ganska tråkigt, säger Adam Nilsson. 

Trots att vi är på Karlberg får vi inte äta i matsalen utan ska köpa mat på stan.

En del kadetter trotsar förbudet och lagar mat ändå. Det leder till att matos sprider sig genom ventilationen och ut i alla rummen, berättar kadetterna. Förutom olägenheten med matoset har köken inte tillräcklig kapacitet för att alla studenter ska kunna laga mat där. 

– Redan innan förbudet mot matlagning infördes var det väldigt olägligt att laga mat i pentryt. Vårt pentry är bara utrustat med två spisar, två och ett halvt kylskåp samt två frysar som 60 kadetter ska delta på. Utrustningen räckte inte till för att samtliga skulle kunna laga mat de perioder vi fick måltidsersättning, säger Cornelia Möller, som bor i boendet Rukebo. 

Men även om det finns kritik mot situationen på MHS K, har kadetterna också förståelse för det rådande läget. 

– Förbandet MHS K gör tveklöst så gott de kan med resurserna de har. Men eftersom befintliga resurser inte är tillräckliga behöver förbandet få tillskott i proportion till antalet ökade kadetter, säger Adam Nilsson.

margaretabsandeback_24-12-16_MBS1759--

Johan Danko

Huvudskyddsombud och ordförande i Officersförbundets lokalförening på Karlberg

Att Militärhögskolan Karlberg har fler boende än anläggningen är dimensionerad för, påverkar inte bara kadetterna. Det går också ut över personalen och deras arbetsmiljö. Major Johan Danko är kurschef på försvarsintendentutbildningen på Managementenheten samt huvudskyddsombud och ordförande i Officersförbundets lokalförening på Karlberg. 

– Generellt kan man säga att vi är för små för det vi försöker göra. Vi saknar personal, infrastruktur och materiella resurser för att klara så här stora kadettomgångar. Skolan och de byggnader vi har är inte dimensionerade för det, men det är ingenting som skolledningen kan lösa snabbt och enkelt, säger han. 

Enligt Johan Danko kan den höga belastningen öka risken för psykisk och fysisk ohälsa som en följd av för lite resurser i förhållande till de uppgifter som ska lösas. 

– Ur ett arbetsmiljöperspektiv byggs det in risker om personalen blir överbelastad och det gäller också kadetterna. När de för en gång skull ska genomföra praktiska moment finns en risk att de ger sig av ut på farliga övningar utan att ha fått tillräckligt med förberedelser och övningstid innan. 

margaretabsandeback_24-12-16_MBS1961--

Johan Martinsson

Ställföreträdande chef, Militärhögskolan Karlberg

Militärhögskolan Karlberg spelar en central roll för Försvarsmaktens utveckling framåt. Om myndigheten ska kunna växa i enlighet med de politiska beslut som har fattats krävs fler officerare och därmed fler kadetter som genomgår Officersprogrammet. Militärhögskolan Karlbergs ställföreträdande chef, överstelöjtnant Johan Martinsson, tillstår att de stora studentkullarna medför flera utmaningar för skolan. Kadetternas boendesituation är den mest angelägna frågan att lösa, säger han efter att vi slagit oss ner i ett av rummen i slottets huvudbyggnad.  

– Jag förstår kadetternas kritik mot att dela rum, men vi gör det bästa av det vi har. Ser man till Försvarsmakten som helhet måste vi tillväxa. Alla andra alternativ är sämre än tillväxt. 

Att dubblera antalet sängplatser på Dianeberg räckte för att erbjuda samtliga officersaspiranter boende på skolans område hösten 2024. Men om prognosen inför kommande antagning står sig med ytterligare cirka 300 nya kadetter i höst blir det åter boendebrist på skolan. Planen är därför att förlägga ett antal kadetter på hotell eller annat boende utanför skolans område, något som man även gjort tidigare år. 

– Dyker det inte upp någon annan lösning som vi inte har tänkt på blir det sannolikt hotellboende för en del kadetter. Egentligen vill vi inte att kadetter ska bo utanför skolområdet. När vi prövat det tidigare år har kadetterna
uppgivit att det blir ett vi och dom-perspektiv. Det finns ett motstånd till att åka tillbaka till skolan efter middagen på hotellet och man deltar inte i gemensamma aktiviteter på samma sätt som när man bor på skolan. Men i dagsläget ser vi inget annat realistiskt alternativ än hotell, säger Johan Martinsson. 

Fakta

Bäddar på MHS Karlberg

Totalt finns 535 bäddar på Militärhögskolan Karlberg. Dessa är fördelade enligt följande:

Dianeberg:
151 rum, varav 141 dubbelrum.

Chefsflygeln:
73 rum, varav 1 dubbelrum.

Kadettflygeln:
37 rum, samtliga dubbelrum. 

Rukebo:
58 rum, samtliga enkelrum.

Källa Militärhögskolan Karlberg

margaretabsandeback_24-12-16_MBS1292--

Matos som sprider sig från skolans pentryn till korridorer och in i rummen är ett problem, berättar Cornelia Möller (t.v.) och Melinda Prick.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Andra exempel på åtgärder som skolledningen vidtagit för att lösa överbeläggningen är att införa särskilda tider i matsalen, ge kadetterna måltidsersättning eller att upphandla måltider på den skola där kadetterna för tillfället befinner sig. Att det ibland blir fel när mat- och lektionstider schemaläggs är något som Johan Martinsson beklagar, men att tillåta matlagning i skolans pentryn är inte aktuellt. 

– Det är olyckligt när det blir fel och det får vi se över. Men vi kommer inte att prioritera nya kök framför nya boenden och bättre studiemöjligheter, säger han. 

Att det sprids matos via ventilationssystemen är ytterligare en anledning till att undvika matlagning i pentryna, säger han. 

– Undantagsvis går det att laga mat där, men pentryna är inte dimensionerade för upprepad matlagning i stora volymer vad gäller ventilationssystem och kylförvaring. Nyligen fick vi dock veta att Fortifikationsverket beställt en ombyggnation av ventilationssystemet på Dianeberg med målet att separera pentryfläktarnas luft från rummens ventilation. Det arbetet ska vara klart till sommaren och då kommer inte längre luft från matberedningen i pentryt att hamna i kadetternas boenden. 

margaretabsandeback_24-12-16_MBS2052--

Jens Lindh

Ställföreträdande bataljonschef, Militärhögskolan Karlberg

Major Jens Lindh är ställföreträdande bataljonschef på Militärhögskolan Karlberg. Han berättar att antalet yrkesofficerare inte har ökat i takt med att kadetterna blivit fler vilket skapar påfrestningar för personalen. 

– Det är lämpligt att ha 25 kadetter per befäl och får man då plötsligt 35 kadetter blir det såklart mindre befälstid per kadett. Vi har påtalat detta uppåt, men hela Försvarsmakten skriker efter fler yrkesofficerare. 

Något som ytterligare spätt på befälsbristen på MHS K är att flera av skolans yrkesofficerare nyligen fått barn, berättar Jens Lindh. 

– Att man skaffar barn är såklart roligt, men det innebär också fler som blir föräldralediga, vabbar och att man blir mindre flexibel med sin hemmasituation. Försvarsmakten har ju inte direkt något system för att täcka upp för sådana situationer och om tre plutonchefer försvinner står det inte tre nya att plocka istället, säger han och fortsätter. 

– Under 2024 föddes det nio barn i bataljonen på ett drygt 40-tal anställda. Vi som är kvar får jobba ganska hårt och situationen är ansträngd. Men personalen trivs och i medarbetarundersökningen FM Vind brukar vi alltid få bra resultat och vi ligger klart över genomsnittet i nöjdhet bland personalen. 

För att ändå lösa de uppgifter som verksamheten kräver försöker man hitta nya sätt att organisera utbildningen på. Enligt Jens Lindh kan det handla om att korta övningar eller att dela upp årskullen i mindre grupper. 

– Givet kadettvolymerna blir konsekvensen att vi får göra vissa saker flera gånger. I en del kurser har vi hittat varianter där halva gänget är på övning medan andra halvan gör nåt annat och vice versa. För den anställda personalen kan det handla om att det blir två veckors övning istället för en, men då blir det också kompensationsledigt och ersättning sedan, vilket i sig blir en ansträngning för organisationen. Ibland kortar vi en övning som tidigare varit på fem dagar till fyra dagar. 

margaretabsandeback_24-12-16_MBS1450--

Oscar Partanen,Hampus N. Berglund och Julius Flender sitter i kadettflygelns pentry och studerar militärteknik och matematik.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Enligt Jens Lindh och Johan Martinsson följs verksamhetssäkerheten upp regelbundet. Det görs också anpassningar för att möta och minska riskerna som uppstår av sänkt befälstäthet kopplat till de ökande kadettvolymerna. 

– Klart att vi ser ökade risker i arbetsmiljön, speciellt vid praktiska övningar. De riskhanteras och vi vidtar förebyggande åtgärder, säger Jens Lindh. 

Ställföreträdande skolchef är nöjd med hur riskerna hanteras inom bataljonen. 

– Vi har en väl fungerande bataljonsledning som jobbar hårt med arbetsmiljön och det görs riskbedömningar kontinuerligt. Får man inte resurserna att räcka till måste man anpassa verksamheten, säger Johan Martinsson. 

Det är lämpligt att ha 25 kadetter per befäl och får man då plötsligt 35 kadetter blir det såklart mindre befälstid per kadett.

Hur många kadetter som årligen antas till Officersprogrammet vid Försvarshögskolan är ingenting som ledningen för Militärhögskolan Karlberg styr över. Det är ett beslut som fattas av Försvarsmakten i samråd med Försvarshögskolan, FHS. Försvarshögskolans rektor har tidigare sagt att Officersprogrammet kommer ta emot så många kadetter som Försvarsmakten vill ha. Däremot, säger Johan Martinsson, kommunicerar ledningen på MHS K till såväl FHS som till Högkvarteret om hur de stora kadettkullarna påverkar verksamheten.  

– Vi har beskrivit konsekvenserna så de är inte på något sätt okända. Att vi med de antagningssiffror vi har kommer att behöva externa boenden och att det inte är optimalt, det har vi kommunicerat, säger han.

Jens Lindh instämmer. 

– Ja, vi har skickat konsekvensanalyser uppåt i organisationen i flera år. Men det är stora förändringar som sker samtidigt i Försvarsmakten med många områden som behöver tillväxa. Då kan man hamna i en situation där kroppen växer snabbare än kostymen hinner sys om. 

De berättar också att det förs diskussioner om hur Militärhögskolan Karlberg skulle kunna avlastas på sikt. Ett alternativ är att kadetterna endast bor ett år på Karlberg, istället för som i dag cirka två år. Men för att det ska kunna realiseras krävs att någon annan organisationsenhet inom Försvarsmakten kan ta emot kadetterna, och den frågan är ännu olöst. 

– De här besluten ligger ovanför bataljonsnivå. Inga beslut har fattats i frågan, men det arbete som pågår har initierats på generalsnivå i Försvarsmakten och på FHS. Det handlar om att hitta en långsiktig lösning för att skapa en situation som håller framåt, säger Jens Lindh. 

margaretabsandeback_24-12-16_MBS1599--

På Dianeberg har majoriteten av enkelrummen gjorts om till dubbelrum för att utöka antalet bäddar på skolans område.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Det finns också en planering för hur i alla fall delar av trångboddheten på Karlberg ska kunna lösas framgent. Johan Martinsson berättar att det tagits fram en infrastrukturplan med olika projekt som ska genomföras i omgångar. Närmast i tid handlar det om att bygga en ny matsal som förväntas stå klar 2027. 

– Den blir större än den nuvarande matsalen. Ska vi ha 700 kadetter samtidigt kommer även den nya matsalen bli ansträngd, men det blir i alla fall betydligt bättre än i dag, säger han. 

Johan Martinsson berättar att de också har skickat en behovsanmälan till Högkvarteret om ytterligare mellan 200 och 300 sängplatser på skolans område. Bland annat vill man göra om en administrativ byggnad till kadettboende medan de kontor som finns där i dag flyttas till den gamla matsalen när den nya står klar. Den nya matsalsbyggnaden ska också rymma lektionssalar och en aula. Därutöver kommer den ännu icke renoverade bostadsflygeln, chefsflygeln, på MHS K att renoveras.

– När alla de här delarna är på plats har vi löst ut många av våra utmaningar, men då pratar vi bortom 2030. Att bygga nytt tar tid och Solna kommun kommer inte att ändra sina bygglovsprocesser för att vi behöver fler lokaler. Tills byggprojekten är klara kommer vi att behöva vara pragmatiska och jobba med det vi har. Men vi har ändå en verksamhet som fungerar och kadetterna klarar uppenbarligen av att genomföra sina studier, säger Johan Martinsson.  

 

Fakta

Militärhögskolan Karlberg

På Militärhögskolan Karlberg har det utbildats officerare i obruten följd sedan 1792. Från 2008 och framåt är det Försvarshögskolan som ansvarar för den grundläggande utbildningen av officerare. Utbildningen sker på MHS K, i Försvarshögskolans lokaler samt vid skolor och förband i Försvarsmakten under programmets verksamhetsförlagda utbildning. I januari 2025 var det totalt 694 kadetter (177 kvinnor och 517 män) på Officersprogrammet. Av dem bor 530 på MHS K. Inne på området finns även Försvarsmaktens lokalplaneringsenhet mitt, Försvarsmaktens enhet för idrott och fysisk prestationsförmåga, Managementenheten och Försvarsmaktens veterancentrum.

Källa: Militärhögskolan Karlberg 

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Statsflygskvadronen på Arlanda står inför flera stora förändringar. Nuvarande Gulfstreamflygplan ersätts av flygplan från Bombardier, organisationen ska växa kraftigt och på sikt ska skvadronen också tillföras flygvapnets nya radarspanings- och ledningsflygplan S 106 GlobalEye. Det innebär modernare flygplan, nya uppgifter och betydligt fler anställda.

Josefine Owetz
Statsflygskvadronen
Överstelöjtnant Olof Stenbergh, chef för statsflygskvadronen.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

På en tv-skärm i lokalerna hos 75:e statsflygskvadronen på Arlanda flygplats rullar en nyhetssändning. Det är inte ovanligt. För de anställda på skvadronen är det en del av vardagen att följa det som händer i omvärlden. Ett extrainsatt möte i Bryssel, ett statsbesök som tidigareläggs eller en kris i ett land långt bort kan snabbt innebära att en flygresa behöver genomföras – eller att en redan inbokad flygresa bokas om. 

– Jag lärde mig när jag började här att man tittar på Aktuellt på kvällarna. Ibland händer det saker i världen och då är man mentalt förberedd på vilken typ av telefonsamtal man kommer att få, antingen senare samma kväll eller på morgonen därefter, säger överstelöjtnant Olof Stenbergh, chef för 75:e statsflygskvadronen.

Huvuduppgiften för skvadronen är att genomföra flygtransporter åt statschefen och rikets högsta civila och militära ledning. De två transportflygplan som skvadronen har till sitt förfogande är en Gulfstream IV, från 1996, TP 102 C, och en Gulfstream G550 från 2008, TP 102 D. Vid Officerstidningens besök i slutet av april är ett av de två flygplanen i väg på en veckolång resa i USA. Det andra har kommit hem sent kvällen innan, dagen därpå väntar flygning igen.

– Det är lite så som det ser ut över året. Vi har någon enstaka dag här och där när flygplanen inte flyger. När de är tillgängliga och inte något underhåll pågår är de i regel alltid bokade.

Jag lärde mig när jag började här att man tittar på Aktuellt på kvällarna.

I skrivande stund pågår arbetet för fullt med att ersätta dagens flygplansflotta med modernare flygplan. I maj 2025 meddelade Försvarets materielverk att de tecknat avtal med Bombardier Aerospace om att köpa två begagnade Global 6500-flygplan, som får beteckningen TP 106 i flygvapnet. Bytet är välkommet. Det äldre av de två Gulfstream-planen har i perioder nämligen haft vissa utmaningar vad gäller tillgänglighet de senaste åren, bland annat som en följd av brist på reservdelar och behov av underhåll.

– Vi förväntar oss en mycket högre tillgänglighet både servicemässigt och felutfallsmässigt med de nya planen än vad vi har idag, säger Olof Stenbergh.

Olof Stenbergh

Överstelöjtnant Olof Stenbergh

Chef för 75:e statsflygskvadronen

Statsflygskvadronen tillhör Skaraborgs flygflottilj, F 7, i Såtenäs. Skvadronens verksamhet styrs av statsflygsförordningen, där det bland annat framgår att flygplanen ska vara baserade på Arlanda och vilken prioriteringsordning som gäller mellan statschefen, riksdagens talman, statsministern, övriga statsråd och överbefälhavaren.

– Väldigt enkelt kan man säga att det finns en lista uppifrån och ner och dessa personer får ju dra sitt kort mot varandra eftersom resursen är ändlig. Vi hade kunnat flyga med många fler flygplan om vi bara tittar på kundernas behov, säger Olof Stenbergh.

Han betonar att deras uppdrag inte bara handlar om att transportera passagerare mellan olika platser. En stor fördel när statsministern och andra kunder flyger med statsflyget är att transporten sker i en så kallad kontrollerad miljö. Personalen ombord är säkerhetsprövad och passagerarna kan arbeta ostört och hantera känslig information. Säkerhetspolisens personskydd kan fokusera på vad som händer före och efter flygningen, i stället för att hantera terminaler och okända resenärer.

– Åker man med ett kommersiellt bolag så vet man inte vem som flyger eller vilka som jobbar i besättningen. Det finns också en massa okända människor runt omkring i kabinen som kan överhöra samtal och diskussioner.

Innan någon av kunderna kliver ombord på statsflyget börjar arbetet hos skvadronens Mission Support Element, MSE, en uppdragsplaneringsfunktion som återfinns i samtliga av flygvapnets divisioner och skvadroner. Enheten är ett stöd i planeringen av flyguppdrag.

– Vi får in beställningar via telefon eller mejl från hovet, riksdagen, Regeringskansliet och Försvarsmakten. Sedan följer vi statsflygförordningen med prioriteringsordningen om vem som kan nyttja planet, säger Ulrika, som är klarerare på MSE.

Kunderna har ofta ett pressat schema och vill gärna ha korta stopp på destinationerna vilket kan innebära en utmaning för oss med flygtjänstgöring och vilotider att ta hänsyn till.

Därefter tar planeringsarbetet för flygningarna vid. Ulrika och hennes kollegor kontrollerar vilket flygplan som finns tillgängligt, hur flygtjänstgöringstiderna för piloterna ser ut och gör en bedömning om flyguppdraget är genomförbart.

– Kunderna har ofta ett pressat schema och vill gärna ha korta stopp på destinationerna vilket kan innebära en utmaning för oss med flygtjänstgöring och vilotider att ta hänsyn till. Vårt jobb är att se till att resan går att genomföra, säger Ulrika.

Statsflygskvadronen

”Det är mycket som ska koordineras inför en resa. Vissa resor går snabbt och vissa tar längre att få ihop”, säger Ulrika, som planerar resorna.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

En del av förberedelserna handlar om att ordna diplomatiska tillstånd. Det krävs inte bara från landet som planet ska landa i, utan från alla de länder som passeras på vägen. I vissa fall behövs också särskilt godkännande från Flygstaben.

– Det rådande världsläget har gjort planeringen inför flygningarna mer komplicerad. Om vi ska ner mot till exempel Mellanöstern eller Asien får vi ofta flyga stora omvägar, vilket gör att vi får mycket längre rutter, säger Ulrika.

Själva färdplanen med exakt rutt görs i ett civilt program för flygplanering och navigation. Beställningar av bränsle, parkering och vip-service ska lösas på destinationerna. Vissa resmål återkommer ofta, som Bryssel, Luxembourg och Strasbourg. På dessa destinationer har MSE ofta redan upparbetade kontakter och nätverk. Andra resmål kräver mer arbete och särskilda lösningar, som vissa länder i Afrika och Mellanöstern. Samtidigt pågår kontinuerlig kontakt med kunden, skvadronen, Säkerhetspolisens personskydd och ambassader på resmålet.

– Det är väldigt mycket som ska koordineras inför en resa och vi har många olika kontaktytor. Vissa resor går snabbt och vissa tar längre att få ihop, säger Ulrika.

Även när allt är klart kan planeringen ändras. En resa kan ställas in, ett flygplan kan få tekniska problem eller en högre prioriterad kund kan behöva flygplanet, vilket gör att en redan planerad flygning bokas av.

Men när allt är klart inför flygresan lämnas underlaget över till piloterna och färdplanen laddas in flygplanens digitala system. Trots digitala verktyg sker överlämningen fortfarande i form av fysiska papper i en mapp.

– Piloterna kommer hit och hämtar underlaget när allt är klart. Ibland behöver vi diskutera vissa saker, exempelvis om man kanske är på gränsen med bränsle eller tjänstgöringstid på någon rutt. Vid vissa större resor så går vi också igenom planeringen tillsammans med piloterna, säger Ulrika.

Kapten Filip Däldehög, pilot på skvadronen, har kommit in i planeringsrummet. När flygresan väl är i gång ligger mycket ansvar på honom och de andra i besättningen. MSE är inte tillgängliga dygnet runt, vilket gör att besättningen ofta själva får lösa problem som uppstår. 

– Åker vi exempelvis till Kina så har vi inget ”operations” hemma som alltid är bemannat. Om det uppstår friktioner får man försöka lösa det på plats så gott man kan. Det tycker jag är kul, att man är en liten tight grupp som reder ut grejer, säger han.

margaretabsandeback_260422_MBS4399 1

Filip Däldehög har arbetat som pilot på skvadronen sedan 2016.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Han har arbetat på statsflygskvadronen sedan 2016. Innan dess flög han Boeing C-17 Globemaster vid Heavy Airlift Wing i Ungern i fyra år. För honom är det inte själva flygningen som är det mest utmanande med att vara pilot på statsflyget, utan uppdragens karaktär och de platser som de kommer till. Här handlar det inte om lågflygning eller andra taktiska flygmoment, utan om säkerhet, komfort och att kunden ska komma fram så att de kan genomföra sina möten enligt plan.

– Vi försöker starta och landa mjukt så att kunden inte spiller sitt kaffe. Här är det kanske inte alltid flygningen i sig som är det roligaste. Det jag tycker är kul är att vi kommer till roliga och spännande ställen och väldigt många nya platser. Vi landar ofta på storflygplatser i anslutning till huvudstäder runtom i hela världen, eftersom jobbet har den natur som det har.

Vi försöker starta och landa mjukt så att kunden inte spiller sitt kaffe.

En annan sak som han uppskattar är variationen i arbetet. Schemat och arbetstiden för kommande vecka spikas på fredagarna. Då får besättningarna veta ungefär hur de ska arbeta, men tider kan efter det fortfarande justeras och uppdrag tillkomma eller ändras.

– Det är en väldigt rolig arbetsplats och arbetet är varierande. Ena dagen sitter man i hangaren eller på kontoret, nästa dag är man i Kramfors eller Peking. Det låter som att man har väldigt kort framförhållning, och det är det ibland. Men om jag tittar i mitt schema nu vet jag ungefär vad jag gör de kommande tre, fyra veckorna. Sedan kan det självklart ske förändringar, säger Filip Däldehög.

Besättningen består alltid av minst två piloter, vid långflygningar är de tre piloter som löser av varandra. I flygplanens besättning ingår även färdmekaniker och inhyrd kabinpersonal. Försvarsmakten har inte några egna anställda flygvärdinnor och flygvärdar, utan anlitar säkerhetsprövade konsulter på långtidskontrakt från SAS.

För piloter har statsflyget historiskt varit en plats dit man ofta kommit efter en lång flygtjänst. Den bilden stämmer inte längre, utan ett generationsskifte har skett de senaste åren.

– Det har definitivt skett en föryngring bland piloterna här sedan jag började och nu blir det ännu mer, säger Filip.

Nästa år kommer nämligen skvadronen för första gången att ta emot så kallade Y-elever, det vill säga yngre piloter direkt från flygutbildningen. Tidigare har piloter som kommit till statsflyget haft erfarenhet från andra flygsystem innan.

– Det är nytt för oss. Vi har inte tagit emot elever direkt från skolan förut. Det gör vi eftersom vi nu har kapacitet att göra det, säger Olof Stenbergh. 

Yngre piloter innebär nya krav på utbildning, rutiner och handledning. Det har även skett en del förändringar vad gäller synen på chefsförsörjning i flygvapnet från transport- och specialflygskrået, berättar han.

– Eftersom statsflyget historiskt sett har varit något man gör i slutet på karriären så har det här varit en enhet som chefer ofta gått i pension från. Där påbörjade vi ett nytt tänk för ett antal år sedan, bland annat motiverar vi medarbetare att läsa på Högre officersprogrammet tidigare, säger han och berättar att det har gett resultat.

– Idag har vi ett helt annat utgångsläge än vad vi hade förut. Och planen som ligger nu innebär att vi kommer släppa vidare folk från den högsta chefsnivån här hos oss till andra tjänster i flygvapnet. Det har vi inte gjort förut.

Han sitter i ett mötesrum med utsikt mot en av start- och landningsbanorna på Arlanda flygplats. Utanför lyfter regelbundet flygplan mot den grå himlen. En bit bort, innanför grindarna, finns hangaren där statsflygplanen står. Tidigare samma dag har personal från den militära flyginspektionen gjort en tillsyn inför det nya verksamhetsgodkännandet som flygvapnet har ansökt om.

– Nu har vi flygsystem TP 102 och snart får vi TP 106. Då måste vi ha ett utökat verksamhetsgodkännande för att få operera och underhålla det flygsystemet, säger förvaltare  Magnus Authén, chef för flygunderhållskompaniet, och tillägger:

– Det här är egentligen slutklämmen på ett ganska långt arbete vi har hållit på med under något års tid. Nu är det examen kan man säga. 

margaretabsandeback_260422_MBS3994 1

Det äldre Gulfstream-planet har haft behov av mer underhåll de senaste åren, bland annat som en följd av brist på reservdelar.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Planet som står inne i hangaren är det från 2008. Inför en flygning är teknikerna vanligtvis på plats två timmar före start och omkring en timme efter landning. I dagens flygsystem ingår en färdmekaniker i besättningen.

– Förutom det vanliga teknikerjobbet med att skruva på flygplanen här hemma är det lite annorlunda att vi får flyga med på resorna och skruva på dem också på andra ställen, säger fanjunkare Erik, tekniker.

Inför en flygning handlar hans arbete om att klargöra flygplanet, lasta bagage och se till att allt är klart när passagerarna går ombord.

– Under själva flygningen hjälper vi kabinpersonalen med vissa uppgifter. Vi lägger upp maten på brickor och diskar bland annat. Vid landning tar vi hand om bagaget igen och sedan ska man klargöra flygplanet om vi ska flyga vidare eller natta det om vi ska stå kvar.

Färdmekaniker som befattning i besättningen kommer dock delvis att försvinna när det nya TP 106-flygsystemet införs, vilket innebär en omställning för den tekniska personalen

– Det är ett modernare system som kommer att opereras mer likt som man gör civilt. Beslutet innebär en förändring av tjänsten för färdmekanikerna som tycker att det är roligt att jobba i besättning och trivs med det. Det är en del av jobbet man har sökt här. Men vi kommer att finnas tillgängliga och kunna ingå i besättningen på vissa typer av resor beroende på vart man ska någonstans och om det behövs teknisk resurs, säger Magnus Authén.

De nya flygplanen kommer göra att flygunderhållet blir enklare, berättar han. Idag arbetar teknikerna med två olika Gulfstreamgenerationer, med olika reservdelar och typkurser. Med TP 106 blir det ett flygsystem.

– Vi kommer ha samma reservdelar till båda flygplanen. Det kommer även att underlätta utbildningsmässigt. Idag får jag skicka ny personal på två typkurser. Nu kommer man bara behöva gå en typkurs.

Teknikern Erik ser fram emot de nya flygplanen, och har i likhet med övrig teknisk personal det senaste året gått olika typer av utbildningar på det nya systemet.

– Det ska bli roligt med de nya planen. De är nyare, så en hel del kommer att bli lättare för oss.

För Filip och de andra piloterna innebär övergången till ett nytt flygplanssystem vissa nya procedurer och arbetssätt. Själva känslan av att flyga det nya flygplanet är inte väsensskild från dagens plan, säger han, men systemen bakom, som hydraulsystem, bränslepumpar och olika nödprocedurer, kräver viss ny kunskap.

Den största skillnaden för mig är vad jag ser i cockpit.

– Den största skillnaden för mig är vad jag ser i cockpit. Det är en annan dator som jag arbetar i, andra menyer och det ser visuellt annorlunda ut. Det är mycket nytt att ta in.

Han beskriver det som roligt men också något utmanande att lära sig ett nytt flygsystem.

– Gulfstream-planen kan man utan och innan. Med de nya planen kommer jag nog att få tänka till lite och förbereda inför flygningarna mer än vad jag behöver göra idag.

De två Bombardier Global 6500-plan som snart landar på Arlanda flygplats är samma grundplattform som det kommande spanings- och ledningsflygplanet, S 106, GlobalEye, bygger på. Det är en viktig orsak till skvadronens övergång till denna flygplanstyp, förklarar Olof Stenbergh.

– Anledningen till flygplansbytet är stordriftsfördelar. Det här är samma typ av flygplan. Det innebär att man kan använda samma tekniker, samma teknikerutbildning, samma piloter och samma pilotutbildning i hela flygsystemet, säger han och tillägger:

– Dessutom kommer piloter och tekniker vara influgna när vi väl får S 106. Det innebär att den kan komma i drift mycket fortare eftersom vi då har skolat om all personal redan.

Utöver ett byte av porten till hangaren innebär inte flygplansbytet till TP 106 några behov av infrastrukturåtgärder just nu, men ett annat större projekt är på gång, berättar skvadronchefen. Sedan flytten av statsflyget från Bromma flygplats till Arlanda genomfördes 2016 huserar delar av skvadronen i tillfälliga lokaler i en byggnad precis utanför grindarna till flygplatsen. I planeringen framåt finns en nyetablering med en fastighet på flygsidan.  

– Det kommer att byggas en ny hangar och uppställningsplatser. Det här har varit på gång ganska länge och vi har levt i tillfälliga lokaler med osäker framtid under lång tid. Dock är det svårt med infrastruktur i Försvarsmakten, men nu börjar planerna sätta sig och beslutet är äntligen på plats. Vi räknar med inflyttning 2030, säger Olof Stenbergh.

I slutet av 2027 tänker jag mig att organisationen kommer att vara över 100 personer.

Nya lokaler är också nödvändigt för att få plats med det utökade antalet anställda som skvadronen planerar för. I nuvarande organisation finns 50 personer på pappret, men skvadronen är på väg att växa rejält. På sikt ska den tillföras S 106-systemet, vilket är en anledning till att personalstyrkan utökas.

– I slutet av 2027 tänker jag mig att organisationen kommer att vara över 100 personer, säger Olof Stenbergh.

Rekryteringen har hittills gått bra, berättar han. Läget vad gäller teknisk personal och piloter ser bra ut, medan andra befattningar är svårare att bemanna upp. 

– I grund och botten är det bland stabs- och MSE-personal som vakanserna finns, det är också den personalen som är lite mer rörlig. Men sedan har vi ju hela vakanta funktioner som vi ser att vi kommer att behöva till nästa flygsystem, som telekrig, luftbevakare och flygstridsledare till exempel.

En av de stora personalförändringarna sker inom Mission Support Element. Major Anna Westacott är sedan snart två år tillbaka chef för MSE på statsflygskvadronen. Idag består funktionen av sju personer, men de ska snart bli betydligt fler.

– Vi får fyra nya medarbetare bara nu efter sommaren, så det blir en ganska stor procentuell ökning. Vi ska anställa både underrättelsepersonal- och planeringsofficerare och i förlängningen civila analytiker, klarerare och telekrigare, säger hon.

Hon beskriver MSE som en funktion med mycket spetskompetens, men också en verksamhet där mycket bygger på lång erfarenhet hos enskilda medarbetare. När de nu blir fler behöver arbetssätt och rutiner dokumenteras tydligare.

– Mycket har legat som ett minne hos dem som har jobbat här länge. Jag jobbar med att skapa stående order nu för att tydliggöra hur vi ska arbeta och hur procedurerna ser ut, så att vi enkelt kan introducera de nya i den takt som behövs, säger Anna Westacott.

Anna Westacott

Anna Westacott är chef för Mission Support Element, MSE, en funktion som ska växa framöver.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Även flygunderhållskompaniet växer. I dag är majoriteten av teknikerna på kompaniet militärt anställda. I den nya organisationen kommer fördelningen vara cirka 30 procent civila och 70 procent militära tekniker. 

– Nu bygger vi upp organisationen mot flygsystem TP 106 och S 106. Vi ska bli mycket större och det har hittills gått över förväntan att rekrytera. Sedan är det ju teknikerbrist så det är inte en uppsjö av tekniker som söker. Men det finns sökande. Vi har rekryterat militära tekniker, men även civila tekniker med erfarenhet från rätt typ av flygsystem, säger Magnus Authén.

I början av juni landade de nya flygplanen på Arlanda och i sommar kommer de att tas i drift. Det äldre av dagens flygplan, TP 102 C, ska tillföras 74:e specialflygskvadronen på Malmen. Det andra ska avvecklas genom försäljning på den civila marknaden.

Klaes Karlsson

Major Klaes Karlsson

Stabschef på skvadronen

Den 1 januari 2027 är planen att statsflygskvadronen överförs till Upplands flygflottilj, F 16, och bildar 165:e specialflygskvadron. Den nya skvadronen kommer på sikt att utgå från F 16 där underhåll och service för planen ska genomföras medan Arlanda kommer att användas för statsflyget. Med S 106 blir kopplingen till flygvapnets huvuduppgifter tydligare, säger major Klaes Karlsson, stabschef på skvadronen. Även skvadronsstaben står inför en tillväxt där både civila och militära medarbetare ska rekryteras.

– Vi står i startgroparna till någonting som blir fantastiskt. Det känns jättebra att kunna ta ett större ansvar och en större del av flygvapnets huvuduppgifter. Det motiverar och driver personalen här, säger Klaes Karlsson.

Det var stort hemlighetsmakeri runt den resan. Då ställs vår flexibilitet och vår förmåga att vara en del i en större operation på sin spets.

Statsflygskvadronen är inne i en händelserik och intensiv period, konstaterar Olof Stenbergh. Han beskriver det som en ovanlig möjlighet.

– Det är väldigt få de senaste åren i flygvapnet som har fått obegränsat med plankor, spik och stora skruvdragare och någon som bara säger: ”kör”.

Han är pilot och flyger fortfarande, men inte så ofta som han skulle vilja. En flygning som han minns särskilt väl ägde rum i augusti 2023.

– Vi hämtade Volodymyr Zelenskyj och flög honom till Sverige. Jag var divisionschef och beordrade flygningen, men jag flög den också eftersom det var på sommaren när jag hade beredskap. Det var stort hemlighetsmakeri runt den resan. Då ställs vår flexibilitet och vår förmåga att vara en del i en större operation på sin spets.

Efter önskemål från skvadronen skriver vi inte ut vissa anställdas efternamn.

Statsflygskvadronen

Nybyggnationen av hangar, verkstäder och personalutrymmen väntas vara slutförda 2030.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Fakta

75:e statsflygskvadronen

75:e statsflygskvadronen tillhör Skaraborgs flygflottilj, F 7, i Såtenäs. På skvadronen finns en stab, en division med piloter, ett flygunderhållskompani med tekniker, ett MSE som planerar uppdragen och en flygsystemsektion som planerar underhåll och utveckling. Huvuduppgiften är att genomföra flygtransporter åt statschefen och rikets högsta civila och militära ledning. Skvadronen utgör även ett krigsförband med uppgift att i kris och krig kunna genomföra strategiska transporter. Utifrån den uppgiften ska skvadronen kunna gruppera på en flygbas.

Källa: Statsflygskvadronen

Statsflygskvadronen

Flygvapenchefen lämnar över loggboken för det nya statsflygplanet till chefen F 7.

Foto: Kristoffer Olofsson/Försvarsmakten

Fakta

Statsflygsförordningen

Prioriteringsordning för användning:

  • Statschefen
  • Riksdagens talman
  • Statsministern
  • Utrikesministern
  • Övriga statsråd
  • Överbefälhavaren
  • Generaldirektören i Försvarsmakten
  • Övriga myndighetschefer

Källa: Statsflygsförordning (1999:1354)

Ur arkivet: