Varje år utbildas framtida yrkesofficerare, men vad händer med de officerare som inte tar anställning i Försvarsmakten efter examen? Idag slösas värdefull kompetens bort i ett systemfel som både förvirrar och innebär att tillgänglig personal inte tas till vara.
Krigsbandens personalförsörjning, och personalfrågor i stort, har den senaste tiden fått stort utrymme i debatten. Med hänsyn till det allvarliga omvärldsläget är det uppenbart att Försvarsmakten måste ta vara på all tillgänglig kompetens på ett så effektivt sätt som möjligt. Men gör vi verkligen det?
Varje år finns det ett mindre antal kadetter på Officersprogrammet som av olika skäl väljer att inte ta anställning i Försvarsmakten efter avslutad utbildning. Även om det inte rör sig om särskilt många individer, är det viktigt med en tydlig och väl genomtänkt process för hur dessa individer ska omhändertas när det gäller befordran och krigsplacering.
I dagsläget är Officersprogrammet inte en befordringsutbildning likt Högre Officersprogrammet, HOP, vilket innebär att en kadett inte automatiskt befordras till fänrik efter utbildningens slut (FFS 2019:7 Befordran och konstituering).
Befordran sker i stället i samband med anställning av kadetten vid dennes hemmaförband. Den avslutande tiden på Militärhögskolan Karlberg genomförs alltså som fänrik – för den som är anställd. Kadetter som inte tar anställning deltar dock fortfarande under denna period enligt Militärhögskolan Karlbergs instruktioner, men då fortsatt som kadetter och erhåller kadettförmåner i stället för lön.
Men vad händer efter att examensceremonin är över? Man skulle kunna tro att de individer som efter Officersprogrammet går vidare mot civil karriär automatiskt får ett nytt krigsplaceringsbeslut från Plikt- och prövningsverket – baserat på den inriktning som de har läst på Officersprogrammet. Märkligt nog är det dock inte så.
Enligt Plikt- och prövningsverket får de nämligen inte någon information om vilka individer som avslutat Officersprogrammet. Om ingen ny information inkommer till Plikt- och prövningsverket ligger den tidigare krigsplaceringen kvar, oftast i den befattning som individen genomförde sin värnplikt som.
Att utbilda en officer är en dyr investering för Försvarsmakten, och i förlängningen staten och skattebetalarna. Det är därför ett uppenbart resursslöseri att denna kompetens inte tas tillvara inom krigsförbanden. En enkel och rimlig åtgärd vore att Försvarsmakten snarast ges uppdraget att underrätta Plikt- och prövningsverket vilka individer som genomfört Officersprogrammet, så att dessa kan krigsplaceras i befattningsnivå 6 med fänriks tjänstegrad (FFS 2019:6 Personaltjänst § 22).
Enligt samma föreskrift (§ 18) fastställs att ”Officersaspirant som efter godkänd utbildning inte anställs i Försvarsmakten ska erhålla tjänstegrad i enlighet med den befattningsnivå enligt 22 § där individen placeras”. Det finns alltså tydligt stöd för att dessa individer borde kunna befordras och krigsplaceras i linje med sin utbildning – oavsett anställning eller ej. Men när ska denna grad erhållas med tillhörande befordran? Ska individen stå vid mobiliseringen med krigsplaceringsordern i handen och tilldelas sin militära uniform med fänriks gradbeteckningar och sedan leda sin enhet i strid, utan att formellt ha befordrats till fänrik?
Varje år är det cirka 10 procent av OP-kadetterna som får betyget ”U” på sitt självständiga arbete.
I detta sammanhang vore det varit önskvärt ifall Officersprogrammet utgjorde en befordringsutbildning. I dag kan individer, enligt ovan nämnda paragraf, krigsplaceras på en befattningsnivå med tillhörande tjänstegrad – utan att ha befordrats till den tjänstegraden. Detta skapar både administrativa och operativa oklarheter.
Varje år är det cirka 10 procent av OP-kadetterna som får betyget ”U” på sitt självständiga arbete. Bara för 2025 handlar det om 20 kadetter. En fråga som behöver uppmärksammas är det nya beslutet ”Reglering av anställning av officersaspiranter efter genomgånget Officersprogram (OP)”, fastställt av HKV FST GEN UTB den 7 maj 2025. Dokumentet innebär att officersaspiranter som har kompletteringsbehov vid Försvarshögskolan får anställas som GSS/K, men med bibehållen tjänstegrad kadett. Tidigare fick dessa individer i stället anställas som GSS/K med tjänstegrad fänrik.
Enligt en trovärdig källa är bakgrunden till detta beslut att försvarsgrensföreträdarna velat sätta större press på de individer som, efter avslutat officersprogram, anställs på förband med en akademisk rest. Det ska enligt uppgift ha funnits enstaka individer som inte med önskvärd skyndsamhet åtgärdat dessa rester.
Förvisso är det sannolikt att de individer som nu anställs av förbandet som kadetter kommer att känna en betydligt större press att snabbt hantera sin akademiska rest. Men konsekvenserna av detta icke-empatiska beslut verkar vara helt ogenomtänkta.
Denna negativa förändring innebär inte bara en betydande psykisk belastning och känsla av skam för de officersaspiranter som inte får befordras tillsammans med sina kurskamrater. Den skapar också praktiska och symboliska problem, inte minst vid examensceremonin på Karlberg.
Hur känns det att – efter tre års utbildning – behöva stå vid sidan av sina kamrater med en annan gradbeteckning? Och hur kommer dessa individer att bemötas vid sina förband, där det omedelbart blir tydligt att de inte har slutfört alla moment i utbildningen? Hur kommer det att se ut vid kompanifotografering, uppställningar och framför allt den stora examensceremonin, när det på flera ställen i formationen kommer att stå personal med avvikande gradbeteckningar?
Det förefaller alltså vara en märkligt hård påtryckning som drabbar betydligt fler individer än de som är orsaken till den upplevda problematiken. Det handlar inte bara om gradbeteckningar – utan om signalvärden, sammanhållning och individens känsla av värde i en avgörande övergångsfas från utbildning till yrkesliv.
Alla som genomgått Officersprogrammet bör befordras till fänrikar av Försvarsmakten.
Det som beskrivits öppnar upp för ytterligare ett scenario som behöver klargöras: vad händer med en officersaspirant som har en rest kvar i studierna och samtidigt väljer att inte ta anställning i Försvarsmakten? Enligt tillgänglig information tycks dessa individer inte kunna få en ny krigsplacering i en högre befattningsnivå – trots att de i praktiken genomfört nästan hela utbildningen.
I de flesta fall beror denna rest på grund av att det självständiga arbetet inte godkänts. Utbildningen är alltså i stort sett färdig, men komplettering krävs i form av ett uppsatsinlämnande – en rent akademisk formalitet.
Det är svårt att motivera varför en individ med tre års heltidsstudier på Officersprogrammet – men med en uppsatsrest – inte krigsplaceras som fänrik, samtidigt som en kadett vid reservofficersutbildningen, med avsevärt kortare utbildning och utan akademisk examen, får det.
Givetvis måste varje enskilt fall bedömas individuellt, men det är inte rimligt att en ännu inte godkänd uppsats – särskilt när övriga moment är slutförda – per automatik ska utesluta individen från en relevant krigsplacering med tillhörande befordran.
Försvarsmakten och Plikt- och prövningsverket måste omedelbart täppa till det glapp som nu existerar. Alla som genomgått Officersprogrammet bör befordras till fänrikar av Försvarsmakten och automatiskt kunna krigsplaceras i befattningsnivå 6 – även utan anställning i Försvarsmakten.
Vi behöver titta sakligt på vad OP och ROU i slutändan ger våra krigsförband. Idag existerar ett glapp som måste hanteras så snart som möjligt. En ROU-kadett krigsplaceras som fänrik efter avslutad utbildning, utan krav på 180 högskolepoäng. Således bör rimligen en OP-kadett kunna krigsplaceras som fänrik trots en akademisk rest. Detta skulle i såfall också innebära att befordran till fänrik även fortsättningsvis sker under traditionsenliga former på MHS Karlberg för alla kadetter, som i övrigt bedömts som lämpliga, oavsett om dessa tar anställning eller ej och oavsett om de har en akademisk rest eller ej.
Om den nu befordrade OP-fänriken tar anställning kan detta göras som GSS/K-fänrik, alternativt som reservofficer, till dess att den akademiska resten är avklarad. För den som väljer att ta anställning som reservofficer gäller precis som för alla andra reservofficerare att 180 hp ska vara avklarade innan befordran till löjtnant är möjligt. Detta hade täppt igen det onödiga glapp som nu existerar och gett våra krigsförband maximal utdelning i en tid där varje officer räknas.
Att dagens system tillåter att färdigutbildade – eller nästintill färdigutbildade – officerare försvinner ut i det civila utan korrekt krigsplacering, befattningsnivå eller tjänstegrad är inte bara ett resursslöseri. Det är ett systemfel som underminerar både individens värde och Försvarsmaktens operativa förmåga.
Officersprogrammet måste klassificeras som en befordringsutbildning. Kadetter som genomfört utbildningen – oavsett anställning eller akademisk rest – måste kunna befordras till fänrik och krigsplaceras därefter.
Förenkla och se till att varje genomförd utbildning leder till faktisk militär nytta. Sverige har inte råd att förlora kvalificerad militär kompetens på grund av administrativa gråzoner och otydliga regelverk. För att säkerställa en robust personell beredskap i ett försämrat säkerhetsläge måste varje investerad utbildningsinsats omsättas i operativ förmåga. Det är en fråga om effektivitet, rättvisa och försvarsförmåga.
Det är dags att sluta förlora officerare i tystnad – och börja använda varje utbildad individ där de behövs som mest: i våra krigsförband.
