Senast publicerat
Senast publicerat:

Så styr förbundsstyrelsen Officersförbundet

I november kommer Officersförbundet att ha Förbundsmöte. Det är på mötet som förbundet väljer förbundsstyrelse som ska arbeta i mötets anda de kommande tre åren. För första gången på 22 år ska mötet välja en ny förbundsordförande.

Cecilia Gustafsson
Ett vanligt styrelsemöte på Officersförbundets kansli i Stockholm. Ledamöterna har rest till mötet från sina hemförband runtom i landet.
Artikel från Officersförbundet.

Officersförbundet är en demokratiskt styrd organisation. Det innebär att du som är medlem i förbundet kan påverka hur förbundet styrs och vilka frågor som förbundet ska driva. Det är du som vid din officersförenings årsmöte väljer förtroendevalda som ska sitta i din föreningens styrelse. Det är vissa av dessa förtroendevalda som vid Förbundsmötet representanter din förening och väljer förbundsstyrelse. Och det oftast, men inte alltid, vissa av dessa förtroendevalda som på Förbundsmötet väljs in i förbundsstyrelsen.

– Samtliga i styrelsen gör ett otroligt viktigt arbete. De ska med det fackliga programmet, det vill säga förbundets plan för de tre kommande åren, ha örat mot rälsen, ta initiativ och driva de frågor medlemmarna vill, säger Lars Fresker, Officersförbundets förbundsordförande. 

Förbundsstyrelsen består av ett presidium med ordförande, samt förste och andre vice ordförande. Utöver presidium finns tolv ordinarie ledamöter och sex suppleanter. Styrelsen sammanträder cirka elva gånger per år för att behandla och besluta om hur förbundet ska agera i olika frågor. 

– Om du sitter i förbundsstyrelsen representerar du inte din förening eller försvarsgren, utan du representerar hela medlemskollektivet och ser till vad som är bäst för samtliga medlemmar, säger Lars Fresker.

Liknande läsning:

»Vi kände att vi inte kunde säga ja till dåliga förslag. Efter flera vändor så kom Försvarsmaktens förslag närmare vårt och förstå då sa vi ja.«

Förbundsordförande leder styrelsemötena och är förbundets främste representant. En ordinarie ledamot har flera uppgifter bland annat att vara fadder till några officersföreningar.  Inför varje styrelsemöte lämnar varje förening en rapport till sin fadder om vad som pågår i föreningen och på förbandet.

– Det kan handla om hur det går med en tvist eller hur det går rent generellt i samverkan och förhandling mellan förening och arbetsgivare på OrgE, säger Lars Fresker. 

Den främsta uppgiften för samtliga i styrelsen är dock att behandla och besluta om hur förbundet ska agera i olika frågor. Till sin hjälp har styrelsen kansliet som bereder frågor och verkställer beslut. Styrelsen delas också in i flera arbetsgrupper och kommittéer till exempel bereder AG Villkor Ralsen. Årets Rals var en framgång, men vägen dit var inte enkel.

– Steg ett var att föreningar och arbetsgivare på OrgE-nivå tillsammans tog fram ett underlag om vilka behov som fanns på deras OrgE. Steg två var att förbundet och Försvarsmakten förhandlade på Försvarsmaktnivå. Under förhandlingen gick förbundets förslag i linje med underlaget, men tyvärr gjorde Försvarsmaktens förslag inte det. Det var en utdragen process med långa diskussioner i styrelserummet. Vi kände att vi inte kunde säga ja till dåliga förslag. Efter flera vändor så kom Försvarsmaktens förslag närmare vårt och först då sa vi ja, säger Lars Fresker och tillägger:

– De frågor som beslutas om i styrelsen är ofta komplexa. Det kräver att samtliga i styrelsen sätter sig in i frågorna och diskuterar. Det är viktigt att vi fattar rätt beslut.

I 22 år har Lars Fresker varit Officersförbundets förbundsordförande och när han avgår vid Förbundsmötet i november är det med en förhoppning om en ny styrelse och ordförande som kan leda förbundet i en tid av utmaningar – Försvarsmaktens tillväxt, kriget i Ukraina och Sveriges Nato-ansökan.

– Jag känner mig hoppfull inför en ny styrelse. De har utmaningar som ställer höga krav vad gäller anpassningsförmåga och kreativt tänkande, säger Lars Fresker.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Hur kan vi professionalisera de anställda gruppcheferna? En tydligare yrkesutveckling efterfrågas, det skriver Officersförbundets förbundsdirektör Johan Hansson.

    Johan Hansson
    PT1A2631

    Foto: Officersförbundet

    Vid en närmare granskning  av trebefälssystemets bas – gruppcheferna – så finner vi nivån OR 4 (korpral) och OR 5 (furir & överfurir). I Försvarsmaktens handbok ”Grundläggande soldat- och sjömansutbildningar” från 2020 anges: ”Gruppbefälens yrkesutveckling startar redan under grundutbildning. Det fack och funktionsområde som denne har under grundutbildning förväntas vara samma inriktning som denne anställs i. Gruppbefälsutbildning (GBU) och utbildning/träning i befattning genomförs under grundutbildningen.”

    Enligt handboken ska bland annat en GBU om cirka fyra veckor ha genomförts för att kunna befordras från menig till korpral. Fokusområden för utbildningen är truppföring (TF), trupputbildning (TU) och fysiskt stridsvärde (FySv). Tidigast efter ett år som korpral kan denne befordras till OR 5 och furir. I arméinstruktionen ”Yrkesutveckling och befordran” från 2023 anges att den nyutnämnde korpralen tidigt ska specialiseras och profileras inom ett för förbandet specifikt kompetensområde. Vidare poängterar armén att furiren ska fullfölja sin specialisering och genom att under flera år verka på en befattning som utvecklar och fördjupar den aktuella kompetensen.  

    Frågan är hur många som når överfurirsgraden?

    Försvarsmaktshandboken tar höjd för att gruppchefskategorin ska genomgå Fortsatt Generell Gruppbefälsutbildning (FGBU), med fortsatt fokus på de tre tidigare nämnda områdena. Emellertid är den beskrivning och de riktlinjer som anges för FGBU knapphändiga och summariska. De knappa 3 sidorna i handboken pekar på en en-veckas utbildning avseende FySv – när det gäller TF och TU anges bara att ” metoden är fortsatt övning under handledning, ingen fastställd utbildningstid fins därav”. Om gruppchefskategorin inom GSS/K ska betraktas som en professionell yrkeskategori bör målsättningar och utbildning bli mer omfattande. Gruppcheferna bör kunna ges en mer robust yrkesutveckling inom ett mer fylligt ramverk där också den enskilde kan se och skönja en tydligare yrkesprogression. Möjligen bör mer formell utbildning övervägas där även stridsteknik och militärteknik ges utrymme på ett tydligare sätt. Den gruppchef som är behövd och vill stanna längre bör också kunna breddas i sin specialisering och ges möjlighet till utbildning och träning i en närliggande funktion.

    Både armén, marinen och flygvapnet pekar vidare ut överfuriren som en expert med djup yrkesskicklighet – en överfurirsgrad som tidigast nås efter tre år som furir eller tidigast efter fem år som gruppchef. Frågan är hur många som når överfurirsgraden? Rätt hanterat och med god utbildning och yrkesutveckling samt med goda löner och villkor torde vi kunna skapa ett mer robust 3BS där korpraler, furirer och överfurir blir fler.  Dessa OR 4-5 skulle på ett mer professionellt sätt kunna avlasta yrkesofficerarna något, och växa fram till de NCO:s som kanske inte riktigt finns än i Försvarsmakten.  

    Avslutningsvis kan man fundera över OR 4-5 nivåns möjligheter att under väl vitsordad tjänstgöring snedda över för att vidareutvecklas till yrkesofficer. Detta bör både underlättas och tydliggöras med kriterier som är enkla att förstå och där det finns stimulans till stöd och kompetensutveckling i ett sneddningssystem där den välmeriterade och kompetenta gruppchefen också kan tillgodoräkna sig formell och reell kompetens i sin utbildning till såväl specialistofficer som officer.

     

    Ur arkivet: