Senast publicerat
Senast publicerat:

ÖB i Sälen: ”Omvärldsutvecklingen kräver mer av oss här och nu”

Försvarsmaktens roll i Nato, hur myndigheten ska lyckas skala upp i en orolig tid och vad ett Natomedlemskap kommer att innebära för Sverige. Det var några av de många ämnesområden som företrädare för Försvarsmakten tog upp på Folk och försvars rikskonferens.

Josefine Owetz
Ulf Palm
ÖB Micael Bydén talade i Sälen under punkten "Försvarsmaktens roll i Nato".

Den 7–9 januari var det dags för Folk och försvars rikskonferens i Sälen, som brukar beskrivas som Sveriges viktigaste forum för försvars- och säkerhetspolitik. Årets övergripande tema var svensk försvars- och säkerhetspolitisk identitet och vision. 

På måndagen höll överbefälhavare Micael Bydén sitt anförande på rikskonferensen. Under rubriken ”Försvarsmaktens roll i Nato” talade han om det allvarliga säkerhetsläget och att Rysslands illegala annektering av Krim 2014 och det pågående kriget i Ukraina innebär att den europeiska säkerhetsordningen är satt i gungning.

– Det är slut på bekvämligheten så som vi känner den. Omvärldsutvecklingen kräver mer av oss här och nu, sa ÖB Micael Bydén.

Han inledde med att visa bilder från krigets Ukraina på storskärm och sa:

– Jag frågar var och en av er: Tror ni att detta skulle kunna vara Sverige? Allt avgörs nämligen med svaret på den frågan: Tempo. Pengar. Inställning. Beslut. Och vilken leverans Sverige och Försvarsmakten gör inom Nato.

Han konstaterade att ett Natomedlemskap förvisso gör Sverige säkrare, men att det inte kommer gratis. Det är tillsammans i försvarsalliansen som vi ska försvara oss och att Försvarsmakten som allierad ska leverera avskräckning och kollektivt försvar.

– Försvarsmaktens huvuduppgift är och förblir att försvara svenskt territorium och svenska intressen. Huvudmetoden för detta kommer vara Natosamarbetet, där Sverige deltar som allierad i att uppnå de gemensamma säkerhetspolitiska målsättningarna.

Liknande läsning:

» Att växa i volym på ett sätt som genererar reell militär förmåga kräver att vi får ihop personal, infrastruktur och materiel. I detta är vi också beroende av andra. «

Sedan den ryska storskaliga invasionen av Ukraina har Försvarsmakten arbetat intensivt med beredskapsanpassningar, övningsverksamhet och nationella och internationella operationer.

Därtill har ett omfattande militärt stöd till Ukraina lämnats, både vad gäller materiel och utbildning. Detta är något som har präglat myndigheten under förra året och något som kommer att prägla även 2024, sa ÖB och fortsatte:

– Denna verksamhet har å ena sidan gjort att de mål som sattes upp i försvarsbeslutet 2020 i några avseenden skjutits framåt i tid, men å andra sidan har det också bidragit till en ökad förmåga inom flera andra områden.

Micael Bydén poängterade att krigsförbandens förmåga och fortsatta utveckling är det centrala för Försvarsmaktens verksamhet, men att det innebär en del utmaningar att göra alla uppgifter samtidigt.

– Att växa i volym på ett sätt som genererar reell militär förmåga kräver att vi får ihop personal, infrastruktur och materiel. I detta är vi också beroende av andra.

I avslutningen på sitt tal återvände ÖB till bilderna från krigets Ukraina. Han berättade att han besökte landet för några veckor sedan och att han där såg hur den ryska krigföringen gestaltar sig.

– Ett totalt krig med hög riskbenägenhet och ignorans vad gäller människoliv, civil infrastruktur och krigets lagar. Om utvecklingen möts med passivitet är den ödesbestämd. Annars inte. Det är under vår gemensamma vakt som vår framtid står på spel.

Generallöjtnant Michael Claesson, chef för Försvarsstaben, talade i sitt anförande om hur Försvarsmakten tar sig an utmaningen att skala upp verksamheten i en orolig tid. Han inledde med att konstatera att ett kvarts sekel av nedskärningar och ett stort fokus på internationella insatser har skapat ett slags ”bonsaiförsvar”. 

– När vi började bryta sönder bonsaiburken 2015 kommer ett antal utmaningar upp till ytan. De har delvis arbetats bort, men en del finns kvar och de kämpar vi med alltjämt. Förmågeutvecklingen påverkas naturligtvis av detta, sa Michael Claesson.

Han förklarade att försvarsbeslutet 2020 innebär att regering och riksdag har tydliggjort för myndigheten var de ska nå rent operativt, det vill säga vilka förmågor som Försvarsmakten ska ha. Claesson påpekade, i likhet med ÖB, att verkligheten, inklusive stödet till Ukraina, har skapat andra förutsättningar för att nå de uppsatta målen.

» Den långa tiden av nedskärningar och begräsningar på olika sätt skapar en intern byråkrati som man sedan måste dissekera. Det tar tid och den tiden har vi inte, därför måste vi hjälpas åt. «

Han konstaterade att en snabb förmågeutveckling kräver en nära dialog mellan politiken, myndigheter och näringslivet. Han talade även om betydelsen att chefer i Försvarsmakten är förutsättningsskapande och arbetar bort hinder för de anställda.

– Den långa tiden av nedskärningar och begräsningar på olika sätt skapar en intern byråkrati som man sedan måste dissekera. Det tar tid och den tiden har vi inte, därför måste vi hjälpas åt, sa han.

Han lyfte också vikten av ansvarskultur och ansvarsglädje, där chefer tar ansvar och styr verksamheten.

– Vi behöver bli bättre på att ge tydliga och uppföljningsbara uppdrag. Vi måste maximera och förbättra handlingsfriheten till försvarsgrenscheferna, sa han och betonade också hur viktigt det är att det finns en förlåtande kultur i myndigheten.

– Vi måste arbeta i en förlåtande miljö. Man måste kunna göra fel och lära sig av detta. Det innebär inte att man ska slarva med säkerheten, men man måste våga pröva och testa.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Det började som en blogg om personlig utrustning. Idag är kontot Taktisk ett forum för försvarsdebatt och en informationskanal för många anställda i Försvarsmakten – och ett av de mest omdiskuterade. Officerstidningen har träffat personen bakom kontot för ett samtal om anonymiteten, informationsvakuumet som han upplever i myndigheten och anklagelserna om desinformation.

    Josefine Owetz
    Taktisk
    Taktisk har sedan starten 2009 valt att vara anonym.

    Foto: Björn Öberg

    Nästan varje vecka kommer det in tips. Ibland handlar det om en ny skrivelse, ett beslut eller en publikation som någon vill ska nå ut till de anställda i Försvarsmakten.

    – Ofta är det människor som är lite längre upp i hierarkin som hör av sig och tipsar om sådant som de tror kan vara bra för andra att känna till. De skriver att ”nu har vi kommit ut med den här, kan du pusha för den?”, säger mannen bakom kontot Taktisk, som vill vara anonym.

    Vi träffas på ett konditori någonstans i Sverige. Han har varit yrkesmilitär sedan 2007 och i mer än femton år har han skrivit om Försvarsmakten. Idag har han omkring 22 000 följare på Instagram och runt 9 000 på X. Själv ser han på genomslaget med blandade känslor.

    Jag är väldigt ambivalent till den roll och maktfaktor det kanske har blivit. Helst hade jag nog sett att det inte blivit så.

    – Det har vuxit bortom vad jag trodde att det skulle bli. Jag är väldigt ambivalent till den roll och maktfaktor det kanske har blivit. Helst hade jag nog sett att det inte blivit så.

    Det började 2009, när han startade en blogg om personlig utrustning. Frågan var aktuell på grund av insatserna i Afghanistan, men han tyckte att de stora försvarsbloggarna vid den här tiden mest skrev om strategiska frågor och försvarspolitik.

    – Jag upplevde att det fanns ett informationsvakuum vad gäller personlig utrustning. Diskussionen var het då, mycket kopplat till Afghanistan. Jag köpte mycket utrustning själv och använde den i tjänsten, så jag började skriva om det. Sedan började jag skriva om fysisk träning, ledarskap och andra frågor som intresserade mig.

    Idag spänner ämnena som avhandlas på kontot brett: från löner och villkor till materielfrågor och personalförsörjning, vidare till tystnadskultur, militär etik och lärdomar efter olyckor. På senare år har ämnen som drönare, AI och rysk informationspåverkan varit återkommande. På bloggen skriver han längre och mer resonerande texter, medan han på Instagram delar aktuella nyheter och tips på handlingar att läsa, håller frågestunder och lägger upp memes om livet i myndigheten.

    – Jag har velat ha kontot som en plattform för att sprida information, för jag upplever att informationsdelgivningen generellt sett inte fungerar särskilt bra i myndigheten. Längst ner på pluton- och kompaninivå sitter man inte i Emilia varje dag och då missar man mycket. Jag vill också att kontot ska ge möjlighet för den lilla soldaten och sjömannen att få ventilera.

    Han har ofta frågestunder där följare skriver in frågor eller tar tillfället i akt att lyfta aktuella spörsmål. Det senaste året har det återkommande varit inlägg om arbetsmiljöproblem på flera organisationsenheter, där namn på förbanden och de berörda förbandscheferna har publicerats.

    Hur avgör du vad som ska publiceras?

    – Det första jag kollar är om jag kan styrka något, helst med handlingar. Sedan vilken nivå som individen befinner sig på. Soldater och anställda på lägre nivåer ger jag mig aktivt inte på. Jag attackerar inte heller personen, utan tjänsteställningen. Är du förbandschef och saker händer på ditt förband är du ansvarig.

    Många av tipsen som skickas in publiceras aldrig, eftersom det inte går att bekräfta eller sannolikt är skyddsvärt, berättar han. Felaktigheter som upptäckts korrigeras, och om någon berörd ber att ett inlägg ska tas bort gör han i regel det.

    Kontot har ibland anklagats för att sprida desinformation. Vad säger du om det?

    – Desinformation är att avsiktligt vilseleda. Det gör jag inte. På sin höjd är det missinformation, att jag har missförstått något. Det har jag gjort ibland, och då reviderar jag alltid, säger han och fortsätter:

    – Jag vill att myndigheten ska bli bättre, det är därför jag är kritisk. Hade jag inte brytt mig hade jag kunnat skita i det.

    Han har sedan starten valt att vara anonym. Frågan om vem som ligger bakom kontot har gäckat många i myndigheten genom åren. Några kollegor och hans närmaste chefer vet att det är han som driver Taktisk, andra har listat ut det. Men anonymiteten fyller en viktig funktion, menar han.

    – Folk har mycket lättare att prata med någon de inte känner. Samtidigt skyddar anonymiteten andra runt omkring mig. Det finns tendenser att man vill ta reda på vem som känner mig eller vem som har pratat med kontot. Så länge ingen vet vem jag är kan det inte heller drabba någon annan.

    Han har själv inte drabbats, men har fått återberättat hur vissa chefer ute på förbanden har samlat sin personal och sagt att de inte får prata med Taktisk. Han har också vid flera tillfällen fått höra berättelser från anställda som har blivit utskällda när någon händelse från det egna förbandet har kommit ut på kontot.

    – Vi borde ha kommit längre i att förhålla oss till att det finns ett konto där det skrivs saker. Som statlig myndighet måste vi kunna stå för det vi gör, utan att skälla ut folk och säga åt dem att vara tysta. Det gynnar ingen. Men detta är lokala initiativ, inget som kommer från Försvarsmakten centralt.

    Taktisk

    Illustration: Björn Öberg

    Vem tror folk att du är?

    – Det finns de som tror att jag sitter på Högkvarteret och de som tror att jag sitter på någon form av stab. Gissningarna om vilken försvarsgren jag tillhör varierar också. Vissa tror att jag är en kvinna, att jag är mycket äldre än vad jag är, andra att jag är yngre. Det beror på vem man frågar.

    År 2023 bestämde han sig för att lägga ner kontot. Han hade tröttnat. Det höll i några månader, tills frågan om personlig utrustning väckte lusten igen. Det senaste året har han dragit ner på tiden han lägger på kontot och en del av fritiden går istället till projektet Lumos, ett AI-baserat verktyg som han har skapat för öppen informationsinhämtning och som vem som helst kan ladda ner.

    Det kommer inte ut någonting till förbanden, och jag vet att det sitter folk med sina mobiltelefoner överallt och försöker göra saker. Så jag tänkte: vad kan jag göra? Förhoppningsvis kan detta vara ett steg till en OSINT-förmåga i Försvarsmakten.

    Bakgrunden är kriget i Ukraina, som enligt honom har visat att öppna källor är viktiga på alla nivåer i en modern försvarsmakt. OSINT, som står för Open Source Intelligence, syftar på processen att samla in och analysera information från öppna källor. Lumos samlar nyheter och uppgifter från flera källor, översätter ryska och ukrainska inlägg och tar fram dagliga sammanfattningar av läget det senaste dygnet. Flödet domineras av rapporter från Ukraina, men verktyget bevakar också Mellanöstern, kinesisk militär, cyber, maritim säkerhet, drönare och rymden.

    – Lumos kommer egentligen ur en frustration. I så många år har vi inte haft en strukturerad OSINT-förmåga i Försvarsmakten. Det kommer inte ut någonting till förbanden, och jag vet att det sitter folk med sina mobiltelefoner överallt och försöker göra saker. Så jag tänkte: vad kan jag göra? Förhoppningsvis kan detta vara ett steg till en OSINT-förmåga i Försvarsmakten.

    Det nya verktyget och att ta del av innehållet på bloggen är gratis, men den följare som vill har möjlighet att skänka honom en slant. Bidragen går enligt honom till kostnader för webbhotellet, att betala för de handlingar han begär ut från Försvarsmakten och till energidryck. Men det är inga större summor han får in, och det är inte heller en drivkraft i arbetet med kontot.

    – Jag tror inte att det blir roligare av det. Tiden är egentligen inte faktorn heller. Det är mer att motivationen ibland tryter. Pengarna är bara skönt för att kunna plana ut vissa kostnader som jag har kopplat till kontot.

    Det han saknar i försvarsdebatten idag är fler debattörer som tar plats. Det finns nischade konton inom en del områden, men han hade hoppats att de skulle vara fler vid det här laget.

    – Jag skulle vilja ha en flora av kunskapsbärare som sprider kunskap publikt och vågar ta diskussionen. Experter som säger: jag kan de här grejerna, och jag tycker att det här är ett felaktigt val. Det behövs som en motpol till undermåliga beredningar.

    Varför det inte har blivit så vet han inte. Kanske är det jantelagen, kanske tidsbrist. Men behovet är som störst just nu, menar han, när Försvarsmakten växer, utvecklar nya förmågor och allt ska göras på en gång.

    – Det pratas mycket om innovation. Men innovationen kommer inte bara för att vi säger det, eller för att vi döper något till ett experimentkontor. Den bygger på att folk faktiskt tar sig tid att sätta sig ner och fundera: gör vi det här på rätt sätt?

    Ibland står man och skriker in i en vägg.

    Själv är han inne i en liten dipp, berättar han, och frågar sig ibland om kontot har spelat ut sin roll.

    – Ibland står man och skriker in i en vägg. Men jag vet att det jag skriver läses högt upp i Försvarsmakten, och även på Försvarsdepartementet. Jag tror att jag har uppnått det mesta jag kunnat tänka mig med mitt konto.

    Ur arkivet: