Nej, förutsatt att det var Ukraina som faktiskt låg bakom attacken mot Kertjbron i oktober 2022 var det vare sig en ”terrorhandling” eller ett krigsbrott. Däremot var Rysslands svar på attacken mot bron ett brott mot krigets lagar. Men låt oss börja från början för att reda ut laglighet och olaglighet.
Rysslands aggression mot Ukraina är inte bara en grov kränkning av den internationella ordningen och våldsförbudet i folkrätten. Rysslands krigföring vittnar också om allvarliga övergrepp på de lagar som världens stater sedan länge kommit överens om måste gälla även i de mest fasansfulla av situationer: krig. Rysslands brutala angrepp på, och krigföring i, Ukraina har rest många frågor om krigets lagar. Även värdet av att reglera krig har ifrågasatts i ljuset av de många misstänkta krigsbrott och övergrepp som rapporterats från kriget i Ukraina, och visst kan det verka tandlöst med en lagstiftning som inte efterlevs och när brott inte stoppas effektivt och omedelbart. Men därmed inte sagt att regler inte finns, eller att reglerna inte är värdefulla. Som folkrättsjuristen Louis Henkin en gång uttryckte det: ”Almost all nations observe almost all principles of international law and almost all of their obligations almost all of the time.”
Det faktum att brott begås mot krigets lagar undergräver alltså inte värdet av reglerna som sådana. Tvärt om skulle man kunna hävda att de grymma brott som begås i Ukraina understryker betydelsen av att regler finns som möjliggör både att krigets brutala konsekvenser kan begränsas, och att brott mot lagarna kan bestraffas.
Krigets lagar, eller den internationella humanitära rätten (IHL) som de också benämns, aktiveras när ett krig uppstår. Ett krig, eller väpnad konflikt som folkrättsjurister ofta föredrar att säga, kan vara internationell eller icke-internationell till sin karaktär, och dessa två typer av väpnade konflikter uppstår på olika sätt. En internationell väpnad konflikt uppstår när en stat använder våld mot en annan stat. En icke-internationell väpnad konflikt uppstår mellan en stat och en icke-statlig aktör eller mellan icke-statliga aktörer när våldsnivån når en viss grad av intensitet och när parterna till konflikten är tillräckligt organiserade. I fallet Ukraina uppstod en internationell väpnad konflikt genom Rysslands ockupation av Krimhalvön i Ukraina 2014.
Krigets lagar reglerar när, hur och mot vem våld får användas. Våld är som utgångspunkt tillåtet mot legitima mål, men det begränsas och förbjuds genom specifika regler i krigets lagar. När en väpnad konflikt uppstått och krigets lagar blivit tillämpbara, är båda (eller alla) parter bundna av regelverket. Denna särskillnad mellan jus ad bellum (konfliktpreventionens folkrätt genom bland annat FN-stadgan) och jus in bello (krigets lagar och reglering av krig och krigföring) är viktigt för att säkerställa att alla krig, oavsett vilken part som har skuld till krigets uppkomst, ska kunna regleras och därmed mildra krigets konsekvenser och lidanden. I fallet Ukraina är krigets lagar alltså tillämpbara på både Ryssland och Ukraina.
Så, åter till attacken mot Kertjbron på Krim som förbinder Ukraina och Ryssland. Förutsatt att den utfördes av Ukraina skedde attacken inom ramen för en väpnad konflikt. Krigets lagar reglerar därför attackens legalitet. En viktig utgångspunkt för krigets lagar är principen om militär nödvändighet, vilken föreskriver att allt våld måste vara nödvändigt. Detta nödvändiga våld regleras sedan närmare av distinktionsprincipen, proportionalitetsprincipen och försiktighetsprincipen. Distinktionsprincipen kräver att distinktion alltid görs mellan legitima militära mål, och civila och civila objekt. Endast militära mål får attackeras medan civila och civila objekt måste skyddas. Vad som utgör ett militärt mål definieras i Genèvekonventionernas första tilläggsprotokoll, artikel 52(2) liksom Internationella Rödakorskommitténs sedvanerättsstudie, regel 12. Svensk manual i humanitär rätt – som beskriver hur Sverige valt att tolka krigets lagar även om den inte utgör lagtext – återger denna definition på följande sätt: ”Objekt som på grund av art, läge, ändamål eller användning effektivt bidrar till de militära operationernas genomförande och vars delvisa eller totala förstöring, beslagtagande eller neutralisering under de vid tidpunkten gällande förhållandena medför en avgjord militär fördel är militära mål. Ett avgränsat landområde kan utgöra ett militärt mål.”
En fundamental regel i krigets lagar är alltså att civila och civila objekt måste skyddas från direkta attacker. Men civila objekt, som exempelvis bostadshus som används som militär bas, kan förlora sin status som skyddat objekt och bli legitimt militärt mål på grund av det sätt det används. Lite förenklat kan sägas att om det är nödvändigt får civila objekt användas för militära ändamål. Dessa objekt ändrar då status från civila objekt till militära mål och får därmed lagligen attackeras.
Liknande läsning:
Första frågan att besvara gällande legaliteten av attacken mot Kertjbron är därför om Kertjbron utgör ett militärt mål. Bron har använts av Ryssland för att transportera militär utrustning till Ukraina, och har därmed använts för militära syften i kriget. Därmed kan bron hävdas utgöra ett militärt mål som får attackeras. Det råder inte heller någon tvekan om att förstöring av bron effektivt bidrar till Ukrainas militära ändamål. Därmed, oavsett om man gör tolkningen att bron per definition utgör ett militärt mål eller om man antar tolkningen att bron endast utgör ett militärt mål i den utsträckning bron används för militära syften, så landar man i samma slutledning: Kertjbron var legitimt mål för militär attack.
» Det finns således ingen rapportering som tyder på att attacken mot Kertjbron var olaglig. Däremot tyder rapporteringen på att Rysslands svar på attacken utgjorde ett brott mot krigets lagar. «
Inte heller verkar övriga principer som reglerar våldsanvändning i krig undergräva attackens legalitet. Varken distinktionsprincipen eller proportionalitetsprincipen tycks ha kränkts enligt den information vi fått genom medierapportering. En civil person, en lastbilschaufför, omkom i attacken och det är i skrivande stund inte helt klarlagt huruvida denne chaufför utförde attacken eller var ett offer för attacken. Det är viktigt att här notera att civila och civila objekt ”bara” skyddas från direkta attacker och från våld som är oproportionerligt. Civila kan därmed lagligen dödas indirekt och genom konsekvenser av attacker mot legitima militära mål om våldet inte är oproportionerligt mot de militära fördelar som våldet antas resultera i. Med andra ord, krigets lagar skyddar inte civila från allt dödligt våld, men våldet får inte riktas direkt mot civila – det måste vara nödvändigt och proportionerligt och det åligger stridande parter att vidta alla rimliga försiktighetsåtgärder för att skydda civila och civila objekt. Det finns således ingen rapportering som tyder på att attacken mot Kertjbron var olaglig.
Däremot tyder rapporteringen på att Rysslands svar på attacken utgjorde ett brott mot krigets lagar. Ryssland svarade genom att avfyra kryssningsrobotar och beväpnade drönare mot flera städer, bland annat Kiev, men i skrivande stund är det inte helt klarlagt hur dessa ryska attacker utfördes. Det krävs därför närmare utredning innan man kan uttala sig om legaliteten med absolut säkerhet. Medierapportering pekar dock på att Rysslands svar antingen var urskillningslöst, vilket bryter mot förbudet mot urskillningslösa attacker i krigets lagar. Eller riktade direkt mot civila och civila objekt, vilket bryter mot distinktionsprincipen. Om syftet med Rysslands svar på attacken mot Kertjbron var att sprida skräck bland civilbefolkningen utgör även det ett brott mot krigets lagar. Dessutom tyder Putins uttalande om att attackerna var ett svar på ”terrorattacken” mot Kertjbron på att Rysslands attacker utgjorde repressalier för attacken mot Kertjbron, vilket ett nyhetsinslag på Sveriges television den 30 november vittnar om. Repressalier tillåts enbart i syfte att förmå en part i en väpnad konflikt att lyda krigets lagar, vilket därför inte legitimerar de ryska attacker som följde på attacken mot Kertjbron. Sammanfattningsvis – och givet den information vi har tillgång till genom media – var alltså attacken mot Kertjbron laglig, medan Rysslands svar på attacken var olaglig.
