Senast publicerat
Senast publicerat:

”Att stötta NOAK är att ge allt för krigsförbanden”

En yrkesofficer
Detta är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Försvarsmakten är en av Sveriges mest mansdominerade organisationer. Trots att jämställdhet lyfts som en grundläggande värdering, är kvinnor fortfarande i kraftig minoritet bland myndighetens anställda – särskilt i högre positioner. Det är en realitet, inte ett påstående. Därför är det dags att tydliggöra vad nätverket ”Nätverk officer och anställd kvinna” (NOAK) faktiskt är, och varför det är avgörande att chefer inte bara accepterar att det finns utan aktivt pushar för och stöttar arbetet som bedrivs inom ramen för nätverket.

Låt mig börja med vad NOAK inte är: NOAK är inte ett jämställdhetsorgan. Det är inte en del av Försvarsmaktens strategiska jämställdhetsarbete eller en grupp som driver politiska krav. NOAK arbetar inte med policy eller könsstatistik. Det som gör nätverket så viktigt – och så kraftfullt – är att det utgår från verkligheten. Från golvet, direkt från den anställda. Från plutonen. Från logementet.

Det är en plattform där kvinnor inom Försvarsmakten kan lyfta konkreta erfarenheter från sin vardag, spegla dem mot varandra och föra dessa perspektiv vidare upp i organisationen. Och det behövs. Många kvinnor i Försvarsmakten står ensamma på sina arbetsplatser. Ensamma i sin grupp, sin pluton eller till och med i sitt kompani. Den ensamheten leder inte bara till praktiska utmaningar utan också till att det kvinnliga perspektivet riskerar att tystna – inte för att det inte finns, utan för att det inte hörs.

NOAK förändrar detta genom att skapa en kanal mellan verkligheten och beslutsnivån, mellan individen och strukturen. Det handlar inte om att ”tycka till”, utan om att rapportera in från frontlinjen av organisationens sociala och praktiska verklighet.

Det finns fortfarande strukturer, traditioner och osynliga normer som påverkar kvinnor negativt

Chefer på alla nivåer har ett ansvar att utveckla sina krigsförband och sin personal. Det innebär att ta vara på samtliga individers förutsättningar och potential. Det finns fortfarande strukturer, traditioner och osynliga normer som påverkar kvinnor negativt – ibland subtilt, ibland uppenbart. Att dessa frågor fångas upp, analyseras och förs vidare är inte en fråga om åsikter – det är en fråga om ledarskap.

NOAK är också ett kraftfullt verktyg för att behålla kvinnor i Försvarsmakten. Det är i sig en ödesfråga. Det räcker inte att bara rekrytera kvinnor – vi måste också se till att de vill och kan stanna kvar. Därför måste vi skapa en kultur där de känner att deras erfarenheter räknas, att deras kompetens utvecklas och att deras framtid inom Försvarsmakten är möjlig att förena med livet i stort. NOAK fungerar här både som stödjande nätverk och som erfarenhetsbank – där kvinnor kan dela goda exempel, hitta mentorer, och lyfta lösningar som faktiskt fungerar.

Samtidigt är NOAK en viktig tillgång för manliga chefer. Många av dessa chefer vill skapa bra förutsättningar för sina kvinnliga medarbetare men upplever att de saknar kunskap eller konkret feedback. NOAK erbjuder just det: perspektiv, verkliga berättelser och konstruktiva förslag. Det är ett stöd, inte en belastning. En resurs, inte en kravställare. Genom att samarbeta med nätverket får chefer bättre beslutsunderlag, bättre förståelse – och bättre resultat.

En annan ofta underskattad funktion är vikten av förebilder. Att se andra kvinnor som lyckats, som tagit sig vidare inom organisationen, som är kvar trots motstånd, och som leder med kompetens och självförtroende – det gör skillnad. Det sänder ett budskap om att det går. NOAK lyfter fram dessa röster, inte för att peka ut någon som särskilt ”duktig”, utan för att visa att kvinnor är en naturlig och självklar del av Försvarsmaktens framtid.

Och låt mig säga det tydligt: Att stötta NOAK är att ge allt för krigsförbanden. Det handlar om att stärka personalförsörjningen, om att bygga en inkluderande och hållbar kultur, om att skapa bättre chefskap och om att minska onödiga förluster av kompetens. Det handlar om försvarsförmåga – på riktigt. Ett förband där alla ges rätt förutsättningar att prestera, där alla perspektiv tas tillvara, och där ledarskapet är lyhört, är ett förband som står starkt i både vardag och kris.

Så till alla chefer i Försvarsmakten: att stötta NOAK är inte en sidofråga, och det är definitivt inte ett särintresse. Det är ett ansvar. Det är en möjlighet. Det är ett kvitto på att du tar ditt ledarskap på allvar.

Det är att lyssna på verkligheten – och leda därefter.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Teknisk förmåga har blivit ett allt viktigare maktmedel när konkurrensen mellan USA, Kina och andra stormakter hårdnar. På uppdrag av Försvarsdepartementet har forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, undersökt hur EU agerar inom additiv tillverkning.

    Maria Widehed
    3D-tillverkning
    3D har varit en möjliggörare när 71:a bataljonen har installerat ny teknik i gamla fordon.

    Foto: Felix Sundbäck/FM

    Den här artikeln är en del av en serie artiklar om 3D-tillverkning i Försvarsmakten.

    När reservdelar inte längre går att beställa måste Försvarsmakten hitta andra vägar för att säkra sin försörjningsfrihet. 3D-tillverkning utvecklas nu från enskilda lösningar på förband till en bredare förmåga – från frontnära reservdelstillverkning till möjligheten att snabbt skala upp.

    Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, har i flera år pekat på möjligheten med frontnära 3D-tillverkning.

    I en artikel från 2019 beskriver FOI ett exempel från insatsen i Mali. Nederländska förband upptäckte att deras fyrhjulingar behövde fästen för GPS-mottagare på styret. Några färdiga fästen fanns inte att tillgå. Förbandet tog istället fram en skiss som skickades hem till en nederländsk forskningsorganisation. Där gjordes en digital modell som skickades tillbaka till Mali, där fästet kunde skrivas ut på en relativt enkel 3D-skrivare. Hela processen tog några dagar.

    I FOI:s rapport ”Militärteknik 2045” beskrivs additiv tillverkning som en teknik som redan nått hög teknisk mognad för vissa komplexa komponenter. 

    Anders Schröder

    Anders Schröder

    Analytiker vid FOI:s avdelning för försvarsanalys

    För Anders Schröder, analytiker vid FOI:s avdelning för försvarsanalys, är tekniken intressant både som militär förmåga och ur industriellt perspektiv.

    – 3D-tillverkning är ett exempel som belyser trenden som varit de senaste tio åren, där teknologier med dubbla användningsområden blir allt viktigare och där de traditionella försvarsföretagen inte ensamma kan driva utvecklingen på samma sätt. Industripolitik, ekonomisk politik och försvarspolitik glider ihop allt mer, säger han och fortsätter:

    – För Försvarsmakten kan detta vara viktigt på mikronivå på slagfältet – men det handlar också om en möjlighet att stärka självförsörjningen inom europeisk industri.

    För Försvarsmakten kan detta vara viktigt på mikronivå på slagfältet – men det handlar också om en möjlighet att stärka självförsörjningen inom europeisk industri.

    Anders Schröder är en av författarna bakom en ny FOI-rapport som har granskat vilka konkreta åtgärder EU vidtar för att stärka sin position inom additiv tillverkning. Resultatet är tydligt: EU har framför allt fokuserat på att skydda det som redan finns.

    – Det vi kommer fram till är att EU är ganska duktiga på att skydda europeisk industri, men vi ser mindre aktivitet när det kommer till främjandeåtgärder och samverkan. Det finns en oro för att Europa kan hamna efter.

    Det defensiva arbetet handlar rent konkret bland annat om forskningsfinansiering, regler för utländska investeringar och uppköp samt arbete med tekniska standarder.

    EU har pekat ut additiv tillverkning som strategiskt viktig för unionens ekonomiska säkerhet. Någon EU-gemensam strategi finns dock inte, trots att unionen har tagit fram en sådan inom exempelvis AI-området. I USA och Storbritannien har man däremot tagit fram försvarsinriktade strategier för 3D-tillverkning. USA och Kina är ledande inom 3D-utvecklingen. Teknisk kompetens och kontroll över värdekedjor har blivit en del av staters maktmedel, konstaterar Schröder.

    – Krig är det ultimata verktyget. Men det finns många andra sätt att påverka, som genom kontroll över ny teknik.

    FOI:s slutsats är att EU behöver göra mer för att omsätta ambitionen om en stark teknisk position i faktisk förmåga.

    – Vi konstaterar att det här är ett område där det kanske är lite mer snack än verkstad, i alla fall när det gäller det proaktiva. Om man tycker att det här är viktigt behöver man också ta fler initiativ.

    Ur arkivet: