Senast publicerat
Senast publicerat:

Året då frallfikan och personalen försvann

”Är borttagandet av den omtalade frallfikan vid 3:e sjöstridsflottiljen i Karlskrona orsaken till dagens personalbrist? Eller ligger det något mer bakom detta?”. Det frågar sig insändarskribenten Peter Hjerpe.

Peter Hjerpe, Sjöstridsskolan
Detta är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag tog examen i december 2011 som OR-6 och har sedan dess tjänstgjort i olika befattningar i flottan. Jag har de senaste åren sett oroväckande tendenser vad gäller personalläget. Med hänsyn till inflödet av nyanställda som vi har, och de personalbrister som redan finns, väljer bevisligen ett allt för stort antal medarbetare att söka sig utanför marinen och Försvarsmakten. Jag har funderat länge på vad orsaken till detta är och vad lösningen skulle kunna vara. Hur ska vi behålla personal? 

Min uppfattning är att många som väljer att lämna Försvarsmakten gör det för att den totala lönen inte längre anses tillräckligt bra och inte längre väger upp för de uppoffringar som man gör. Och med total lön menar jag inte bara rent ekonomiskt i form av de pengar som kommer in på kontot den 25:e varje månad. Jag anser att lön, utöver att vara en ersättning för det arbete som arbetstagaren utför, också är ett medel för arbetsgivaren att visa och ge sina arbetare uppskattning. Denna uppskattning kan arbetsgivaren antingen ge i form av en ekonomisk ersättning (I-lön) eller i en annan form (löneförmån).

Men vad består den totala lönen av i Försvarsmakten? Detta varierar givetvis beroende på befattning och individ, och förändras också efterhand tjänsten och individen i fråga utvecklas.

2011, när jag började min tjänstgöring ombord på ett av flottans fartyg så var min totala lön följande: I-lön, tillägg, tjänstepension, frallfika, lunch, mässpeng (friskvårdsbidrag), personlig utveckling och upplevelser (i form av internationella övningar och hamnbesök). Därutöver upplevde jag trivsel på jobbet och fick möjlighet att arbeta i en sammansvetsad grupp. 

Jag var 21 år, nyexaminerad OR-6, bodde ensam i en liten lägenhet i Karlskrona och körde en Opel Astra från -94. Min totala lön var tillräckligt hög för att jag skulle fortsätta arbeta kvar i flottan, med allt vad det innebar: att vara iväg flera veckor på övningar, gå vakt på helger och högtider, vara sjösjuk och att inte kunna planera mer än några veckor framåt på grund av planerad verksamhet till sjöss. Tillvaron ombord innebar dock mycket ledighet på grund av inarbetad arbetstid. 

När jag ett par år senare, 2017, mönstrade på ett nytt fartyg så var min totala lön annorlunda: I-lön (högre än vid 2011), tillägg, tjänstepension, lunch, viss personlig utveckling. Jag upplevde fortfarande trivsel på jobbet, men inte alls som när jag började 2011. Mina personliga behov utanför jobbet hade också förändrats. Jag var 27 år, hade två barn på halvtid och hus med huslån och ytterligare andra större utgifter.

» Det är inte arbetsgivarens skyldighet att ge förutsättningar för att den anställdes privatliv ska gå ihop. Men det är trots allt sådana faktorer som värderas in i den totala lönen och om tjänsten i slutändan är värd det. «

Vad innebar tjänsten för mig vid detta tillfälle? Jo, att vara iväg flera veckor på övningar, inte träffa barnen och inte kunna sköta hushållssysslor, gå vakt på helger och högtider och missa tid med familjen, vara sjösjuk och endast kunna planera några veckor framåt. 

Liknande läsning:

Vissa av skillnaderna 2011 och 2017 är lätta att ta på och definiera. Ett lite kontroversiellt exempel är den beryktade ”frallfikan” som vi hade på flottiljen. Vi fick äta frukost tillsammans på jobbet som en löneförmån. Vad innebar det för den totala lönen att den förmånen togs bort?  

Det påverkade i allra högsta grad trivseln på jobbet vågar jag påstå. De åren då jag fick förmånen att ta del av frallfikan innebar det att hela besättningen samlades och umgicks i 30 minuter över en fralla och en kopp kaffe innan arbetsdagen fortsatte. Frallan bidrog till ökad trivsel och en mer sammansvetsad besättning. 

Det är ingen rättighet att vi ska få frukost på jobbet eller att vi ska få mässpeng. Det är inte heller arbetsgivarens skyldighet att ge förutsättningar för att den anställdes privatliv ska gå ihop. Men det är trots allt sådana faktorer som värderas in i den totala lönen och om tjänsten i slutändan är värd det. 

Var går gränsen när den totala lönen blir för låg och hur höjer vi den till en nivå som gör att fler medarbetare fortsätter att vara medarbetare?

2020 blev den totala lönen för den tjänst jag hade ombord för låg. Den största bidragande faktorn till detta var att mina barn skulle börja i skolan och jag kände att jag behövde ha möjligheter att kunna strukturera upp mitt privatliv på ett bättre sätt. En annan faktor var även att jag upplevde att flera andra delar av den totala lönen hade sänkts utan att den ekonomiska lönen hade stigit till den grad som jag hade tyckt var värt för att fortsätta tjänsten. 

Lägg därtill till en situation med stor personalrotation ombord, vilket ledde till svårigheter att bygga en sammansvetsad besättning. Tomma rader gjorde också att arbetsbelastningen ökar för de som är kvar. Möjligheterna till den egna personliga utvecklingen minskade också när vi hade svårt att höja nivån på övningar på grund av personalbrist. 

Allt sammantaget ledde till att jag i år bytte tjänst till en landbaserad tjänst på ett systerförband. Den nya tjänsten innebär att min totala lön ser helt annorlunda ut nu: I-lön, tjänstepension, mindre ledighet, ingen lunch och inga tillägg. Den nya tjänsten innebär dock att jag jobbar kontorstider måndag till fredag och har en mycket större möjlighet att vara en del av mina barns liv. Tjänsten innebär även en ny möjlighet för ökad personlig utveckling.

Min ekonomiska lön har totalt sänkts med hänsyn till att tilläggen utgjorde en stor del av detta tidigare, men trots detta är min totala lön på den nya tjänsten tillräckligt hög för att jag ska fortsätta tjänstgöra i Försvarsmakten. Hade jag inte haft tur att denna eller liknande tjänst med liknande förutsättningar hade funnits tillgänglig vid detta tillfälle, och ett civilt företag hade erbjudit mig en tjänst med tillräcklig total lön, hade jag troligen inte fortsatt min karriär i Försvarsmakten. 

När lönefrågan diskuteras pratas det bara om lön i pengar, och det är givetvis viktigt att den ekonomiska ersättningen är rimlig. Men min personliga uppfattning är att det bör fokuseras mer på den totala lönen för att göra marinen och Försvarsmakten till en mer attraktiv arbetsgivare och för att anställda ska fortsätta sin anställning. Antingen genom att höja I-lönen för att täcka upp bristerna i den totala lönen eller se till att den totala lönen är hög på grund av andra faktorer, som exempelvis att medarbetare har möjlighet till bättre planeringsbas, ökad trivsel på arbetsplatsen, stabilare arbetssituation och givetvis frallfika klockan 09:30 för alla.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Försvarsmakten låter FOI utvärdera Noaks roll och framtida form. Samtidigt var oklarheter om ansvar och innehåll nära att stoppa årets försvarsmaktsgemensamma konferens. Nu genomförs den ändå – efter nya samtal mellan Försvarsstaben, Ledningsregementet och nätverket för kvinnor i Försvarsmakten.

    Maria Widehed
    Jämställdhet

    Foto: Joel Thungren/Försvarsmakten

    Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, har fått i uppdrag av Försvarsmakten att utvärdera Nätverk officer/anställd kvinna, Noak. I beslutet, som Officerstidningen har tagit del av, beskrivs Noaks status inom myndigheten som oklar. Försvarsmakten skriver att nätverket ”saknar förankring i arbetsordningen och uppdrags-/kommandokedjan”.

    Central nivå uppges sakna en lägesbild av nätverkets organisation, styrning, prioriteringar och verksamhet. FOI ska bland annat undersöka mandat, roller och beslutsvägar samt vilket stöd nätverken får lokalt genom finansiering och arbetstid.

    Utvärderingen ska också undersöka vilka konkreta effekter Noak har haft på Försvarsmaktens verksamhet samt om det finns belägg för att nätverket har påverkat kvalitet, effektivitet eller samordning. I bakgrunden till beslutet hänvisar Försvarsmakten bland annat till inträdet i Nato.

    Beslutet om att utreda Noak fattades den 2 juni i år av personaldirektör Kim-Lena Ekvall Svedenblad. Sex dagar senare gav Försvarsstabens cyberenhet, FST cyber, uppgiften att genomföra Försvarsmaktens Noak-konferens den 3 till 4 december till Ledningsregementet, LedR.

    Det är ovanligt med en konferens där alla personalkategorier får möjlighet att delta och göra sig hörda.

    Konferensen genomfördes tidigare årligen av Högkvarteret, men upphörde under pandemin. När central nivå inte återupptog den frågade Noak vid LedR 2025 om förbandet kunde arrangera en konferens för hela Försvarsmakten. Den genomfördes i Enköping i december förra året med omkring 430 deltagare.

    Bland deltagarna fanns överbefälhavare Michael Claesson och försvarsmaktsförvaltare Rickard Wilhelmsson. På Instagram beskrev ÖB efteråt Noak som ett viktigt forum för dialog, kunskapsdelning och råd till chefer i linjen – som ”sanden mellan stenarna”.

    – Vi fick mycket positiv återkoppling. Det är ovanligt med en konferens där alla personalkategorier får möjlighet att delta och göra sig hörda. Ofta riktar sig konferenser till chefer eller personer i vissa befattningar, säger fanjunkare Louise Rosdahl, ordförande för Noak vid LedR.

    Enligt henne fördes efter årsskiftet sedan diskussioner om vem som skulle ansvara för höstens konferens. Louise Rosdahl uppfattade att Försvarsstaben inte ville ta ett övergripande ansvar och beskedet blev att LedR återigen fick genomföra konferensen, med stöd från förbandschefen.

    I uppgiften till LedR inför årets konferens står att den ska bidra till att behålla kvinnor i Försvarsmakten, utveckla kultur och ledarskap samt öka förståelsen för hur normer och beteenden påverkar arbetsmiljö och chefskap. Konferensen ska kunna samla upp till 500 deltagare. Senast den 31 augusti skulle LedR lämna en skriftlig genomförandeplan till FST cyber.

    Enligt Louise Rosdahl var planeringen i stort sett färdig i augusti. Inbjudan skulle skickas ut av stridskraften, eftersom det skulle ge konferensen större legitimitet i organisationen.

    Det handlar om allmänt otydlig kommunikation från Försvarsstaben.

    Men strax före utskicket fick LedR besked om att processen pausats för fortsatt beredning på högre nivå. Enligt Louise Rosdahl ändrade stridskraften och Försvarsstaben därefter i inbjudan. Ändringarna skulle bland annat tydliggöra att Noak-konferensen och Försvarsmaktens jämställdhetskonferens i januari 2027 inte är samma sak. En person från Försvarsstaben hade också bjudits in som talare – utan dialog med gruppen som planerade konferensen vid Noak LedR.

    Noak vid LedR meddelade då att nätverket inte längre ville ansvara för planeringen.

    – Det handlar om allmänt otydlig kommunikation från Försvarsstaben. Om stridskraften och Försvarsstaben först är tydliga med att planeringsansvaret ska ligga på organisationsenheten och ansvarsfördelningen sedan förändras under processens gång, bedömer vi att det är naturligt att även det övergripande planeringsansvaret följer med, sa Louise Rosdahl då.

    Konferensen var dock aldrig formellt inställd. Kommunikationschefen vid LedR, Sara Svallin, skrev i ett svar till Officerstidningen att den formella uppgiften låg kvar på förbandet, som inte har velat kommentera frågan ytterligare.

    Försvarsmaktens presschef Jonas Beltrame-Linné uppgav samtidigt att myndigheten skulle invänta FOI:s utvärdering innan man gick vidare med konferensen.

    – Vi kan inte föregripa den. Vi ser fram emot resultatet och därefter kan vi ta nästa steg, sa han då.

    När det visades ett stort stöd för att genomföra den och en vilja från FST cyber kände vi att det var värt ansträngningen.

    Efter veckor av samtal mellan FST cyber, LedR och nätverket beslutades dock gemensamt att konferensen ska genomföras enligt plan. Nätverket lämnade nya ändringsförslag till inbjudan.

    – Jag och andra i nätverket tror, trots allt som händer, att det finns en väldigt stor vinst i att genomföra konferensen. När det visades ett stort stöd för att genomföra den och en vilja från FST cyber kände vi att det var värt ansträngningen att fortsätta, säger Louise Rosdahl idag.

    Officerstidningen har sökt ansvariga vid FST cyber och Försvarsstabens centrala jämställdhetsfunktion. Frågorna har bland annat handlat om varför konferensplaneringen pausades, ändringarna i inbjudan, FOI:s utvärdering samt hur Försvarsstaben ser på Noaks framtida status, finansiering och möjlighet att bedriva verksamhet på arbetstid. Ingen företrädare för funktionerna har velat ställa upp på en intervju.

    Personer med insyn som har hört av sig till Officerstidningen beskriver en frustration över Försvarsstabens hantering av Noak. De upplever att nätverket får stöd i offentliga uttalanden från myndighetens högsta ledning, samtidigt som initiativ fördröjs, ifrågasätts eller skickas tillbaka för ny beredning.

    ”Vad ska våra chefer och yrkesofficerare göra när ÖB säger en sak, den formella styrningen pekar åt samma håll, men en central funktion i praktiken säger något annat?” undrar en person som har hört av sig.

    Rickard Wilhelmsson

    Rickard Wilhelmsson

    Försvarsmaktsförvaltare

    Försvarsmaktsförvaltare Rickard ”Bronco” Wilhelmsson betonar att han inte företräder vare sig Noak eller Försvarsstaben i frågan. Han framhåller däremot att jämställdhetsarbetet sker på flera håll inom myndigheten.

    – Det sker genom Noak, i linjen och i Försvarsstaben. Vi ska tillsammans bygga en mer jämställd och därmed starkare försvarsmakt. Svårare än så är det inte, säger han och fortsätter:

    – I nätverken har vi en möjlighet att ha örat mot marken och känna av de lokala vibbarna ute i organisationen. Det som händer i ett nätverk blir ofta väldigt dynamiskt och starkt förankrat. Därför är jag mån om att de här nätverken finns.

    Samtidigt betonar han att nätverket och Försvarsmaktens formella jämställdhetsarbete har olika roller.

    – Nätverken ska inte styras. Jämställdhetsarbetet i linjen styr vi, men inte nätverken. Det är viktigt för mig.

    Rickard Wilhelmsson vill inte slå fast att turerna kring konferensen visar på ett generellt styrningsproblem.

    – Däremot uppfattar jag att det kan finnas ett förståelseglapp och att alla kanske inte har förstått skillnaden mellan linjearbetet och nätverket. Där kan vi bli tydligare.

    Vi kanske kan se hur vi i linjen kan hjälpa Noak att få ökad effekt.

    Han uppfattar FOI:s utvärdering som ett sätt att få en lägesbild av nätverket.

    – Det är inte fel att titta på effekthöjande åtgärder. Vi kanske kan se hur vi i linjen kan hjälpa Noak att få ökad effekt.

    Att konferensen nu genomförs välkomnar han.

    – Konferensen ger ett stort värde. Det känns jättebra att den blir av och jag kommer att vara där.

    Louise Rosdahl vill framgent se en mer direkt dialog mellan nätverken och Försvarsstaben.

    – Det behöver byggas en brygga. När chefer säger att de stöttar verksamheten måste det också märkas i det som händer längre ner i organisationen. Vi är en försvarsmakt och en myndighet som ska arbeta mot samma mål, säger hon.

    Hon ser positiva delar i att nätverken utvärderas, men är kritisk till hur uppdraget har kommunicerats nedåt i organisationen.

    – Informationen vi fick av Försvarsstaben kunde med fördel ha varit tydligare. Och jag reagerar på att man bara tittar på 2025 och 2026. Då riskerar man att få en ögonblicksbild.

    FOI:s preliminära resultat ska presenteras i november och rapporten ska lämnas i början av 2027. Rickard Wilhelmsson är tydlig med att uppdraget inte ska tolkas som att nätverket är på väg att avvecklas.

    – Det finns ingen avsikt från central nivå att lägga ner eller stoppa Noak. Det har aldrig funnits.

    Ur arkivet: