Stort behov av nya dyksystem och tryckkammare i Försvarsmakten

Med säkrare dyktabeller och en ny gasblandning i dykflaskorna återtas Försvarsmaktens dykförmåga bit för bit. Samtidigt börjar utrustningen bli gammal och om den inte omsätts snart hotar nya dykstopp. Det säger chefer inom Försvarsmaktens dykverksamhet.

Försvarsmaktens dykförmåga är på väg att återställas efter år av tekniska problem och dykstopp, med nya dyktabeller och nitroxblandningar som minskar risken för dykarsjuka. Samtidigt står verksamheten inför utmaningar med att uppdatera utrustning som snart blir för gammal för användning.

Efter år av tekniska problem och återkommande dykstopp håller dykförmågan inom Försvarsmakten på att återtas. Nya dyktabeller tillsammans med en ny nitroxblandning i dykflaskorna ska minska risken för tryckfallssjuka, eller dykarsjuka som det också kallas. Samtidigt står dykeriverksamheten inför nya och omfattande utmaningar. Framför allt handlar det om behovet av att omsätta materiel som om några år kommer att falla för åldersstrecket.

– Vi använder fyra dyksystem som anskaffades runt 2010, säger Johan Brynger, teknisk systemledare dyk i Försvarsmakten. Livslängden på dem är runt 20 år och från att en upphandling inleds tar det mellan fem och åtta år innan vi har nya grejer på plats. Vi närmar oss alltså end of life och därmed ett nytt dykstopp.

Försvarsmaktens dykeriöverledare, fanjunkare Joakim Andersson, håller med om att det är bråttom att få igång upphandlingen för att inte riskera att tappa dykförmåga längre fram.

– Om vi inte kan påbörja skarp anskaffning senast 2025 ökar risken radikalt för ett tekniskt dykstopp, säger han.

» Om vi inte kan påbörja skarp anskaffning senast 2025 ökar risken radikalt för ett tekniskt dykstopp «

Anledningen till att nyanskaffningen dröjer är brist på pengar, säger de. Dykverksamheten tillförs medel för att vidmakthålla befintlig utrusning, men har inte fått de resurser som krävs för att omsätta systemen.

– Vi lappar och lagar, men systemen börjar bli gamla och det blir allt svårare att hitta reservdelar. Och då ska man komma ihåg att det är livsuppehållande system som vi använder. Det är en farlig verksamhet vi ägnar oss åt, men vi upplever att man inte riktigt förstår allvaret i det vi gör, säger Joakim Andersson och fortsätter.

– Att dyka verkar uppfattas som en hobby, men vi som arbetsgivare har ett ansvar att se till att den dykande personalen inte skadas eller omkommer i arbetet. Det finns fortfarande dykare som har bestående men efter de problem vi hade för tio år sedan med röjdykarsystemet OMD 10.

Det är heller inte enbart dyksystemen som börjar bli till åren. Det gäller även Försvarsmaktens tryckkammare som används vid behandling av dykarsjuka samt kompressorer.

– När det gäller tryckkamrarna är läget än mer akut än för dyksystemen och de går på konstgjord andning i dag. Det finns ett tiotal tryckkammare på land som behöver omsättas och hittills har vi beställt två som ska levereras 2025. Karolinska sjukhuset har meddelat att deras tryckkammare bara är tillgänglig under kontorstid så det är mycket viktigt att våra fungerar, säger Johan Brynger.

Sedan dykverksamheten återupptogs 2019 efter det senaste dykstoppet, pågår ett återtagande av dykförmågan. Nya dyktabeller (Swen 21) med större säkerhetsmarginaler har införts, där risken att drabbas av lindrig dykarsjuka minskat från 2,3 procents risk ner till 1 procent. Riskreduceringen innebär bland annat att man inte dyker lika djupt längre. Förr genomfördes frekventa dyk ner till 60 meter. I dag dyker man regelmässigt till 30 meter och en ansökan om att få dyka på 45 meter har lämnats in till Sjösäkerhetsinspektionen.

» Att dyka verkar uppfattas som en hobby, men vi som arbetsgivare har ett ansvar att se till att den dykande personalen inte skadas eller omkommer i arbetet «

– Vi har fortfarande förmågan att dyka på 60 meter då dyksystem och dykgaser är godkända för detta och skulle vi behöva gå ner till exempelvis en läckande gasledning kan vi göra det. Men då krävs ett beslut om undantag från marinchefen och sjösäkerhetsinspektören. När den nuvarande dykutrustningen byts ut mot modernare materiel räknar vi med att åter kunna dyka till 60 meter, säger Joakim Andersson.

Ytterligare en utmaning inom dykeriet är personalförsörjningen. Enligt Joakim Andersson och Johan Brynger är intresset för deras verksamhet stort och en majoritet av de som genomför värnpliktsutbildningen hos dem vill stanna kvar. Men i brist på utvecklingsmöjligheter är det många som slutar efter några år vilket gör att verksamheten tappar erfarenhet och kompetens.

– Det måste finnas karriärvägar framåt om vi ska kunna behålla personalen, annars riskerar vi att inte kunna bemanna våra dykledarbefattningar. Vår organisation är som ett timglas. Vi är breda i botten och i toppen, men har nästan ingen i midjan. Vi i ledningen börjar bli äldre och vi behöver fylla på med ny personal underifrån, säger Joakim Andersson.

Han berättar att det under senaste dykstoppet beslutades att det skulle finnas en specialistofficersutbildning med inriktning dyk på plats den sista december 2019. Någon sådan existerar fortfarande inte.

– Men nu har vi fått gehör för att det är bråttom och det verkar som att en SO-utbildning ska komma igång till 2025. Även löner och dyktillägg behöver ses över. Individer som trivs med tungt arbete i kyla och mörker på stora dykdjup är tyvärr inte lätta att få tag i, säger Joakim Andersson.

FAKTA

År av problem inom dykeriet

Efter flera fall av dykarsjuka stoppades användningen av röjdykarsystem OMD 10 år 2015. En mängd tester och utvärderingar av systemet genomfördes och slutligen kunde man konstatera att problemen orsakades av läckande dykflaskor. 2016 togs OMD 10 åter i bruk. Sommaren 2018 infördes ett generellt dykstopp – OMD 10-systemet undantaget – i Försvarsmakten sedan Försvarets materielverk, FMV, uppdagat allvarliga brister i hanteringen av dykmateriel. Året därpå återupptogs dykverksamheten, men arbetet med att minska riskerna inom dykeriet har fortgått. Bland annat infördes nya dyktabeller med större säkerhetsmarginaler 2023 och dykflaskorna har fått en ny nitroxblandning.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Försvarsmakten har åter misslyckats med att sammanställa en fullständig arbetsskaderapport och sannolikt kommer problemen upprepas även i år. En trend som dock går att utläsa av den begränsade skadestatistiken är en kraftig ökning av belastningsskador bland värnpliktiga.

    År 2016 övergick Försvarsmaktens arbetsskaderapportering från det lokala informationssystemet Lisa till att hantera avvikelser i Prio. Sedan dess har det varit återkommande problem med bland annat underrapportering, omständliga blanketter, en snårskog av kodningsalternativ och kvalitetsbrister.

    Trots att sju år förflutit sedan det nya avvikelsesystemet infördes och åtgärder vidtagits längs vägen har man inte fått ordning på systemet. I den arbetsskaderapport som publicerades strax innan jul och som beskriver skadeläget hos personalen under 2022, är bristerna i underlaget så stora att man avstår från att redovisa utvecklingen av skador över åren. Samma beslut fattades 2016, 2017 och 2021.  

    – Att man inte lyckats lösa problemen tror jag handlar om resurser. Försvarsmakten måste avsätta resurser för att kunna arbeta med detta, säger Fredrik Löfberg, chef för vårdgivaravdelningen på Försvarsmedicincentrum i Göteborg som sammanställer arbetsskadestatistiken.

    Enligt rapporten har man kommit till rätta med den underrapportering av arbetsskador som funnits tidigare och förbanden registrerar fler skador i systemet. Däremot kvarstår problemen med bortfall av rapporter och av totalt 3 210 registrerade händelser har 570 gått förlorade på grund av exempelvis dubbelregistreringar och kvalitetsbrister. Dessutom har 220 rapporter ”försvunnit” när data överförts hos FömedC från Prio till Excel för analys.

    » När vi för över data till Excel så faller informationen ut i ett enormt antal rader som försvårar sammanställningsarbetet rejält. «

    – När vi för över data till Excel så faller informationen ut i ett enormt antal rader som försvårar sammanställningsarbetet rejält. Att vi arbetar bort detta faktum är väldigt centralt för en kvalitetssäkring av den fortsatta handläggningen, säger Fredrik Löfberg.

    Bland de resultat som ändå redovisas i den begränsade rapporten är det ett område som särskilt lyfts fram och det är ökningen av arbetsskador bland värnpliktiga. Under 2022 stod värnpliktiga för hälften av det totala antalet arbetsskador, trots att de endast utgör 20 procent av personalstyrkan. I nästan 60 procent av händelserna har skadorna lett till frånvaro eller haft annan påverkan på tjänsten.

    – Skadorna bland de värnpliktiga är en allvarlig sak. I det läge som råder i Försvarsmakten behövs varje person. Om någon kanske inte kan krigsplaceras på grund av en arbetsskada är det allvarligt, säger Fredrik Löfberg.

    Den skadekategori som ökar mest bland värnpliktiga är belastningsskador.

    – Vi bär och belastar mer i Försvarsmakten i dag än tidigare. Det handlar om stridsutrustning, kroppsskydd och så vidare. Jag tror att stegringen av belastningen under utbildningen är nyckeln, den måste ske på ett sådant sätt att kropparna håller. Våra fysioterapeuter i Försvarsmakten är starkt engagerade i arbetet med just belastningsstegringen för värnpliktiga, säger Fredrik Löfberg.

    » Försvarsmakten har skapat en arbetsmiljösektion på Högkvarteret med tillgång till bra kompetens i Prio. Det är ett jättebra steg på vägen. «

    Problemen med rapporteringen av arbetsskador kommer antagligen att upprepas även i år, enligt Fredrik Löfberg. Däremot tror han att det kan bli en förbättring till 2025.

    – Försvarsmakten har skapat en arbetsmiljösektion på Högkvarteret med tillgång till bra kompetens i Prio. Det är ett jättebra steg på vägen, både för hanteringen av arbetsskador och för arbetsmiljöarbetet i stort.

    FAKTA

    Arbetsskador

    Totalt anmäldes 3 210 arbetsskador år 2022. Av dem föll 570 bort på grund av följande fel och brister:

    • 220 försvann vid överföringen från Prio till Excel
    • 133 dubbelanmälningar
    • 106 som inte klassats som arbetsskada, varav 42 fall av covid-19
    • 96 dåligt ifyllda
    • 15 raderingsmärkta

    Dela artikel:

    Facebook
    Twitter
    E-post
    Den 21 februari 2023 omkom en jägarsoldat i en lavinolycka på Kebnekaise. Orsaken till olyckan var att moment i den praktiska alpinutbildningen skapat en falsk säkerhet bland soldaterna. Det visar utredningen från Statens haverikommission. I haverirapporten pekas också fjälljägarnas inköp av privat utrustning ut som ett säkerhetsproblem.
    Statens haverikommission, SHK, har nu kommit med sin slutrapport rörande dödsolyckan på Kebnekaise förra året, där en 24-årig soldat omkom.

    Först publicerad 2024-02-02. Uppdaterad 2024-02-19.

    I februari förra året befann sig soldater ur Bergsplutonen vid K 4 i Arvidsjaur i Kebnekaisemassivet. Uppdraget var att säkra en led för värnpliktiga upp till Kebnekaises toppar. Riggningen på sydtoppens nordsluttning var i slutfasen när en av soldaterna begav sig över platån mot nordtoppen för att kontrollera förhållandena på bergskammen inför det fortsatta arbetet. Den 24-åriga soldaten gick utmed en hängdriva av hårt packad snö. Plötsligt brast hängdrivan och utlöste en lavin. Soldaten drogs med i fallet och begravdes under ett djupt snötäcke. Trots en snabb räddningsinsats gick hans liv inte att rädda. Händelsen har nu utretts av Statens haverikommission, SHK, som publicerade sin rapport den 31 januari. I den konstateras att de praktiska momenten av alpinutbildningen kan ge uppfattningen att hängdrivor är betydligt säkrare än de i själva verket är. Det bedöms också vara anledningen till att soldaten agerade som han gjorde och därmed orsaken till olyckan.

    – Under den praktiska utbildningen kunde soldaterna gå, sitta och till och med hoppa på hängdrivor utan att det hände något, säger Stefan Carneros, utredningsledare på SHK. Det kan ge sken av att hängdrivor alltid är stabila, men i själva verket är hängdrivor mycket svårbedömda och det kan finnas sprickor långt in på berget som inte syns för att de är täckta av snö.

    Den utrustning som den förolyckade soldaten bar i form av lavinsändare, stegjärn, hjälm och klättersele återfanns efter olyckan och var utan anmärkning. Däremot hade han lämnat kvar sin lavinryggsäck vid helikoptern som de anlänt med eftersom den riskanalys som genomförts inför momentet visade att det inte fanns någon rasrisk på den platå där de skulle verka. Soldaten som omkom befann sig utanför platån när olyckan skede.

    » Möjligheten till överlevnad med en lavinryggsäck ska inte överskattas eftersom fallet kan vara mycket långt och brant. «

    En lavinryggsäck har en inbyggd airbag. Airbagen ska skapa en luftkudde som gör att den som dras med i en lavin hamnar högre upp i snömassorna. Om man ändå hamnar under snön kan airbagen bilda ett luftrum kring personen i fråga som medger viss andning. Men enligt Stefan Carneros bör man inte dra för stora växlar på att den förolyckade soldaten inte hade lavinryggsäcken på sig.

    – Det är inte säkert att den hade gjort så stor skillnad. Möjligheten till överlevnad med en lavinryggsäck ska inte överskattas eftersom fallet kan vara mycket långt och brant. Lavinryggsäcken hämmar också soldaterna i deras arbete så det måste vara upp till gruppen att avgöra när de ska ha dem på sig.   

    Den omkomna soldaten gick cirka två meter från hängdrivans kant där raset skedde, vilket enligt utredningen är inom den riskabla zonen. Men 24-åringen var inte ensam om sin övertro på hängdrivors stabilitet. Flera av hans kamrater i gruppen uppgav för utredarna att de hade kunnat göra samma bedömning och agerat på samma sätt som deras förolyckade kamrat.

    – Det här visar att det inte handlar om att en enskild individ tagit ett felaktigt beslut utan att det brister på systematisk nivå. De äldre befäl och erfarna civila alpinister som vi har talat med hade en helt annan insikt om riskerna med hängdrivor än de yngre soldaterna, säger Stefan Carneros.

    Haverikommissionen rekommenderar Försvarsmakten att se över och utveckla utbildningen av hängdrivor. Såväl de praktiska momenten som det teoretiska studiematerialet anses vara i behöv av förändring.

    – Utbildningsmaterialet om hängdrivor är ganska tunt. Det är bara en sida som handlar om hängdrivor och riskerna med dem. Sedan finns det en del engelskt material om hängdrivor också, men det står inte särskilt mycket där heller, säger Stefan Carneros.

    » De uniformer som Försvarsmakten tillhandahåller fungerar inte med den extra utrustning som krävs för att verka i alpin miljö. «

    Något annat som konstateras i rapporten är att jägarsoldaterna i hög grad använder civila kläder och utrustning som de köpt privat därför att de anses bättre anpassade för verksamhet i alpin miljö än Försvarsmaktens vinteruniformer. Det finns inget i utredningen som tyder på att de privata kläderna hade någon inverkan vid olyckstillfället, men Haverikommissionen bedömer det ändå som en säkerhetsrisk.

    – De uniformer som Försvarsmakten tillhandahåller fungerar inte med den extra utrustning som krävs för att verka i alpin miljö. Har man exempelvis på sig klättersele över uniformen kommer man inte åt lavinsändaren som ligger i fickan och om man använder stegjärn fladdrar byxbenen på uniformen och riskerar att fastna i, säger Stefan Carneros.

    I en artikel som publicerats på Försvarsmaktens webbplats efter Haverikommissionens rapport står det att arbetet i den specifika riskmiljö där hängdrivor förekommer stoppades efter olyckan. Nu ska en undersökning genomföras i samverkan mellan Norrlands dragonregemente och Markstridsskolans ansvariga för bergsförmåga och Försvarsmaktens vinterenhet.

    – Vårt säkerhetstänk är oerhört högt och vi välkomnar alla utredningar som kan göra att vår personals säkerhet ökar ännu mer. Vi gör vårt yttersta för att riskminimera för vår personal i alla lägen, säger överste Teddy Larsson, regementschef vid Norrlands dragonregemente i artikeln.

    När ytterligare säkerhetsförbättrande åtgärder är genomförda kommer verksamheten i den typen av riskmiljö att återupptas.  

    – Ett för Norrlands dragonregemente specifikt uppdrag är att förbandet om så krävs ska kunna framrycka över glaciärer, i fallriksterräng och lavinterräng. När vi blir medlemmar i Nato kommer området med denna typ av riskmiljö att öka markant. Därför måste vi också öva på detta, säger Teddy Larsson. 

    Senast den 2 maj ska Försvarsmakten meddela SHK vilka åtgärder som vidtagits med anledning av rekommendationerna i haverirapporten.

    FAKTA

    Statens haverikommissions rekommendationer till Försvarsmakten

    • Utveckla eller komplettera utbildningsmateriel med avseende på hängdrivor och risker.
    • Utvärdera om de praktiska utbildningsmomenten avseende hängdrivor och risker bör förändras.
    • Undersök behovet av, och om nödvändigt komplettera de jägarspecifika uniformskomponenterna för verksamhet i alpin miljö.

    Dela artikel:

    Facebook
    Twitter
    E-post
    Ett nytt taktikreglemente i armén, AR Taktik 23, håller på att införas i Försvarsmakten. Reglementet är ett inriktande dokument för arméförbandens taktik, markoperationer och ledning av högre förbandsnivåer. AR Taktik 23 ger en inriktning för det nationella försvaret, men är samtidigt en tydlig anpassning mot Nato.
    Projektet att revidera arméns taktikreglemente har bedrivits av Markstridsskolan med stöd av arméns samtliga förband. Vid varje organisationsenhet har lokala arbetsgrupper funnits. Foto: Bezav Mahmod/Försvarsmakten

    Våren 2021 fick Markstridsskolan, MSS, i uppdrag av arméchefen att omarbeta arméns taktikreglemente, AR Taktik. Reglementet, som uttrycker arméchefens inriktning för arméförbandens strid och taktik, lyder under Försvarsmaktens doktrin och är ett inriktande dokument för markoperationer och taktik med högre förband i form av division och brigad.

    Anledningen till revideringen var att det fanns ett behov av att skapa en spårbarhet till Militärstrategisk doktrin 2022 (MSD 22) och Doktrin för gemensamma operationer 2020 (DGO 20). Arméns föregående taktikreglemente kom 2013 och det behövdes en anpassning av AR Taktik till dagens läge, förklarar brigadgeneral Rickard Johansson, chef för Markstridsskolan. 

    – Bakgrunden till detta hänger ihop med den utveckling som armén befinner sig i. Vi kommer från en 20-årig period av internationella insatser. Nu ska vi utveckla och skapa brigadförmåga i divisions ram och återta förmågor i en ny kontext. I och med detta behövde vi överse och anpassa vårt reglemente vilket vi nu gjort, säger Rickard Johansson.

    Det nya taktikreglementet är det första reglementet som bryter den gamla traditionen om att bara prata om svenskt territorium. AR Taktik 23 ger en inriktning för det nationella försvaret, men är samtidigt en tydlig anpassning mot Nato. Reglementet uttrycker arméns inriktning att genomföra operationer med fokus på högre förband, det vill säga brigader i divisions ram som är inordnade i en överordnad kårstruktur.

    – Avseende hur man stridstekniskt och taktiskt uppträder med förband tillsammans med andra, så har vi inhämtat kunskap från andra nationer som ingår i Nato. Vi har tagit till oss ett antal storheter som vi behöver förstå och förhålla oss till när vi ska uppträda i ett multinationellt sammanhang. Vi får vara ödmjuka inför att vi kommer att hamna i ett helt nytt sammanhang, säger Rickard Johansson.

    » Vi försöker lyfta fram att taktiken måste anpassas till den nya och förändrade situationen i omvärlden. Att fienden inte bara kommer till Sveriges gräns, utan att det kan vara i Finland och Baltikum. «

    Överstelöjtnant Stefan Eriksson, chef för taktik- och studiesektionen på Markstridsskolan, har varit projektledare för det nya reglementet och stödjer arméstaben i införandet av AR Taktik. I slutet av november är han på plats på Livgardet i Kungsängen för en genomgång av det nya reglementet. I salen sitter det representanter från kompani-, bataljon- och brigadnivå.

    Han inleder med att betona att det är viktigt att ha med sig historiken om arméns taktikreglementen. ”Vi är beroende av vår historia”, säger han och berättar att tidigare utgåvor kommit ut 1952, 1963, 1982, 1995 och 2013.

    – Vi är påverkade av det som står i våra tidigare reglementen. Förut var inriktningen för att strida med armén ”möta, hejda, slå”-doktrinen. Försvarsplanering och krigsplanering byggde på ett väpnat angrepp i norra Norrland och landstigning på Gotland och i mellersta samt södra Sverige, säger Stefan Eriksson och fortsätter:

    – Vi har i dag fått en förändrad strategisk och operativ situation, som blir än tydligare med ett Natomedlemskap. Vi är inte alltid ensamma, utan vi ska försvara Sverige på ett annat lands territorium. Vi kan inte genomföra vår taktik på samma sätt som under kalla kriget. Detta är en riktningsändring mot något nytt och det nya reglementet tar höjd för detta.

    Vilka är de viktigaste förändringarna i AR Taktik 23?

    – Vi försöker lyfta fram att taktiken måste anpassas till den nya och förändrade situationen i omvärlden. Att fienden inte bara kommer till Sveriges gräns, utan att det kan vara i Finland och Baltikum.

    Under året som gått har Stefan Eriksson besökt nästan samtliga av arméns förband och föreläst om AR Taktik 23. Det är tydligt att det finns ett uppdämt behov av att ha diskussioner om frågor som handlar om exempelvis uppdragstaktik, berättar han. På flera förband har det blivit långa samtal. 

    – Man pratar inte så ofta om taktik på förbanden upplever jag. I vardagen är det andra frågor som präglar samtalen, som nästa övning eller hur man ska spara på pengar. Det finns ett behov av att diskutera uppdragstaktik och liknande saker.

    Vilka frågor har dykt upp kopplat till just uppdragstaktik? 

    – Det uppfattas ibland som att det inte är för alla och det finns också vissa frågetecken om hur det ska användas. Budskapet i reglementet är att uppdragstaktik är en ledningsfilosofi och inte en metod och ett nyckelord är uppdragsdialog. Cheferna och deras underställda chefer behöver ha förtroende för varandra, då kan vi ge och ta ansvar. Med ansvaret följer att underställda chefer måste förstå sammanhanget, anpassa sig efter situationen och ta initiativ, säger Stefan Eriksson. 

    Projektet att revidera reglementet har bedrivits med Markstridsskolans utvecklingsmetod, som används för att utveckla materiel och typförband. Arbetet har gjorts med stöd av arméns samtliga förband och vid varje organisationsenhet har lokala arbetsgrupper funnits. 

    När arbetet påbörjades kom styrningar från dåvarande arméchef Karl Engelbrektson om vad de särskilt skulle titta närmare på, förklarar Stefan Eriksson. De problemområden som valdes ut var innebörden av interoperabilitet, teknikutvecklingens innebörd för taktik, vad svensk doktrin innebär för armén, utvecklingen av operationsmiljön och uppdragstaktik.

    Projektet inleddes med ett arbete för att skapa en gemensam syn om bland annat uppdragstaktik och operationsmiljön. I detta skede genomfördes flera seminarier där förbandens arbetsgrupper redovisade svar på frågor. Under arbetets gång har det också genomförts krigsspel, fältövningar och diskussionsspel.

    – Vi tror att vi har hittat en gemensam grund för alla i armén, även om det finns skillnader. Situationen när uppdragstaktik tillämpas skiljer sig åt om man är stridsvagnsplutonchef, jägarskvadronchef eller brigadchef. Men det finns en gemensam bottenplatta om hur man är mot varandra som människor. Den skiljer sig inte från vilket förband man tillhör.

    » Vi identifierade att för oss finns det frågor som rör civil-militär samverkan som är särskilt för våra förband kopplat till de operationsmiljöer som vi verkar i. «

    Hur kommer det nya taktikreglementet att märkas längst ut på linan?

    – Fokus är på förbandsnivå när man sätter ihop förband och funktioner. Det blir övning och träning på bataljonnivå och uppåt som främst kommer att påverkas, säger Stefan Eriksson.

    Men han framhåller att reglementet har betydelse även för förband som inte har högre förbandsnivåer, som exempelvis Totalförsvarets ammunitions- och minröjningscentrum och Totalförsvarets skyddscentrum.

    – Det finns delar som är samma för alla, som strid och stridssätt. Det förändras inte så mycket. Det som är bra med ett nytt reglemente är att vi får en avstämning på att vi har en gemensam syn på saker och ting. Om man behöver förklara stridens grunder, då tittar man i taktikreglementet för att få en begreppsapparat. 

    Vad gäller stridssätt – hur skiljer sig det från tidigare reglementen?

    – Vi har valt att behålla stridssätt som beskrivning av metoder för att strida. Men vi har försökt att förenkla och förtydliga beskrivningar och definitioner av dessa i reglementet, för att tydliggöra att det är verktyg för chefer. Hur vi presenterar stridssätten är det nya, det var krångligare i förra versionen. 

    Den lokala arbetsgruppen på Livgardet har särskilt belyst civil-militär samverkan i sitt arbete, förklarar kapten Philip de Joussineau de Tourdonnet, chef för planeringssektionen på Livgardets genomförandeavdelning. Civil-militär samverkan, CIMIC, är en funktion för samverkan mellan civila och militära aktörer med målsättning att skapa förhållanden som stödjer genomförandet av en militär operation eller skapar förhållanden som stödjer civila insatser.

    – Vi identifierade att för oss finns det frågor som rör civil-militär samverkan som är särskilt viktiga för våra förband kopplat till de operationsmiljöer som vi verkar i, bland annat kopplat till erfarenheter som dragits både under insatser men även större övningar. CIMIC är en del av de gemensamma funktionerna och det är positivt att det tas upp i det nya reglementet säger Philip de Joussineau de Tourdonnet.

    Han berättar att de också identifierat att de behöver utveckla sina egna handböcker, bland annat vissa delar i Handbok civil-militär samverkan. Den bilden delas av Stefan Eriksson.

    – Den civila dimensionen har inte varit arméns paradgren. Civilläget och hur detta påverkar den militära operationen. Detta perspektiv måste finnas med även på lägre nivåer, säger han. 

    AR Taktik 23 fastställdes under Aurora 23 förra våren. Det som sker nu i implementeringen är att reglementet ska börja få påverkan i övningar och utbildningar ute på förbanden och på skolorna. 

    – Markstridsskolans träningsenhet arbetar med detta nu. Vi måste till exempel låta chefer få öva under längre tid, hantera konsekvenser, och undvika uppdelningar i moment. Chefer måste få fatta beslut som innebär konsekvenser, säger Stefan Eriksson.

    Vad blir nästa steg i införandet?

    – På kort sikt ska vi börja följa upp hur förbanden nyttjar taktiken under övningen Brigstri 24 i början av februari. Jag kommer att vara med och titta på om och hur de nyttjar det nya reglementet. 

    RickardJohansson-w
    Rickard Johansson, Chef Markstridsskolan. Foto:Emil Malmborg

    Som chef för Markstridsskolan och 1:a divisionen har Rickard Johansson ansvar för att driva utvecklingen av arméns förmågor i samband med övnings- och träningsverksamhet. På Taktisk kurs armén (Tak A), specialistofficersutbildningen och på Officersprogrammet har AR Taktik 23 börjat användas i undervisningen, berättar han.

    – Det diskuteras stridsteknik och taktik med reglementet som stöd på skolorna. Även för oss chefer i krigsförbanden blir reglementet ett rättesnöre i fältövningar, diskussioner, vanliga övningar ute på fältet, för att reflektera hur vi uppträder, hur vi använder armén och hur vi slåss i armén. Då har vi gått från att omsätta texten från ord till handling, säger Rickard Johansson och fortsätter:

    – Reglementet utmanar den intellektuella spänsten hos oss alla. Det här är en inriktning för hur vi betraktar oss själva och hur vi använder våra förmågor. Sedan gäller det att kunna omsätta det i praktiken. I den diskussion som uppstår blir det ett utvecklande samtal om hur man tolkar sig själv och sin funktion i det taktiska sammanhanget. Där utgör boken ett grundfundament att leda oss rätt i hur vi bör uppträda med våra förband. Det taktiska uppträdandet ligger sedan på officerens ansvar hur man gör, säger Rickard Johansson. 

    Som en del i det fortsatta arbetet kommer Markstridsskolan under året att leda en översyn av Handbok ledning, och se över beskrivningar av ledningsmetoder för bataljon och brigad.

    Dela artikel:

    Facebook
    Twitter
    E-post

    Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

    Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

      Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

      Observera att du även behöver klicka på godkänningslänken i det bekräftelsemeddelande som kommer att skickas till din e-postadress för att slutföra prenumerationen. Vänligen kontrollera din skräppostmapp om du inte har mottagit bekräftelsemeddelandet efter att ha registrerat dig.