Senast publicerat

Senast publicerat:

Stort behov av nya dyksystem och tryckkammare i Försvarsmakten

Med säkrare dyktabeller och en ny gasblandning i dykflaskorna återtas Försvarsmaktens dykförmåga bit för bit. Samtidigt börjar utrustningen bli gammal och om den inte omsätts snart hotar nya dykstopp. Det säger chefer inom Försvarsmaktens dykverksamhet.

Linda Sundgren

Antonia Sehlstedt/Försvarsmakten

2024-01-18

Försvarsmaktens dykförmåga är på väg att återställas efter år av tekniska problem och dykstopp, med nya dyktabeller och nitroxblandningar som minskar risken för dykarsjuka. Samtidigt står verksamheten inför utmaningar med att uppdatera utrustning som snart blir för gammal för användning.

Efter år av tekniska problem och återkommande dykstopp håller dykförmågan inom Försvarsmakten på att återtas. Nya dyktabeller tillsammans med en ny nitroxblandning i dykflaskorna ska minska risken för tryckfallssjuka, eller dykarsjuka som det också kallas. Samtidigt står dykeriverksamheten inför nya och omfattande utmaningar. Framför allt handlar det om behovet av att omsätta materiel som om några år kommer att falla för åldersstrecket.

– Vi använder fyra dyksystem som anskaffades runt 2010, säger Johan Brynger, teknisk systemledare dyk i Försvarsmakten. Livslängden på dem är runt 20 år och från att en upphandling inleds tar det mellan fem och åtta år innan vi har nya grejer på plats. Vi närmar oss alltså end of life och därmed ett nytt dykstopp.

Försvarsmaktens dykeriöverledare, fanjunkare Joakim Andersson, håller med om att det är bråttom att få igång upphandlingen för att inte riskera att tappa dykförmåga längre fram.

– Om vi inte kan påbörja skarp anskaffning senast 2025 ökar risken radikalt för ett tekniskt dykstopp, säger han.

Liknande läsning:

» Om vi inte kan påbörja skarp anskaffning senast 2025 ökar risken radikalt för ett tekniskt dykstopp «

Anledningen till att nyanskaffningen dröjer är brist på pengar, säger de. Dykverksamheten tillförs medel för att vidmakthålla befintlig utrusning, men har inte fått de resurser som krävs för att omsätta systemen.

– Vi lappar och lagar, men systemen börjar bli gamla och det blir allt svårare att hitta reservdelar. Och då ska man komma ihåg att det är livsuppehållande system som vi använder. Det är en farlig verksamhet vi ägnar oss åt, men vi upplever att man inte riktigt förstår allvaret i det vi gör, säger Joakim Andersson och fortsätter.

– Att dyka verkar uppfattas som en hobby, men vi som arbetsgivare har ett ansvar att se till att den dykande personalen inte skadas eller omkommer i arbetet. Det finns fortfarande dykare som har bestående men efter de problem vi hade för tio år sedan med röjdykarsystemet OMD 10.

Det är heller inte enbart dyksystemen som börjar bli till åren. Det gäller även Försvarsmaktens tryckkammare som används vid behandling av dykarsjuka samt kompressorer.

– När det gäller tryckkamrarna är läget än mer akut än för dyksystemen och de går på konstgjord andning i dag. Det finns ett tiotal tryckkammare på land som behöver omsättas och hittills har vi beställt två som ska levereras 2025. Karolinska sjukhuset har meddelat att deras tryckkammare bara är tillgänglig under kontorstid så det är mycket viktigt att våra fungerar, säger Johan Brynger.

Sedan dykverksamheten återupptogs 2019 efter det senaste dykstoppet, pågår ett återtagande av dykförmågan. Nya dyktabeller (Swen 21) med större säkerhetsmarginaler har införts, där risken att drabbas av lindrig dykarsjuka minskat från 2,3 procents risk ner till 1 procent. Riskreduceringen innebär bland annat att man inte dyker lika djupt längre. Förr genomfördes frekventa dyk ner till 60 meter. I dag dyker man regelmässigt till 30 meter och en ansökan om att få dyka på 45 meter har lämnats in till Sjösäkerhetsinspektionen.

» Att dyka verkar uppfattas som en hobby, men vi som arbetsgivare har ett ansvar att se till att den dykande personalen inte skadas eller omkommer i arbetet «

– Vi har fortfarande förmågan att dyka på 60 meter då dyksystem och dykgaser är godkända för detta och skulle vi behöva gå ner till exempelvis en läckande gasledning kan vi göra det. Men då krävs ett beslut om undantag från marinchefen och sjösäkerhetsinspektören. När den nuvarande dykutrustningen byts ut mot modernare materiel räknar vi med att åter kunna dyka till 60 meter, säger Joakim Andersson.

Ytterligare en utmaning inom dykeriet är personalförsörjningen. Enligt Joakim Andersson och Johan Brynger är intresset för deras verksamhet stort och en majoritet av de som genomför värnpliktsutbildningen hos dem vill stanna kvar. Men i brist på utvecklingsmöjligheter är det många som slutar efter några år vilket gör att verksamheten tappar erfarenhet och kompetens.

– Det måste finnas karriärvägar framåt om vi ska kunna behålla personalen, annars riskerar vi att inte kunna bemanna våra dykledarbefattningar. Vår organisation är som ett timglas. Vi är breda i botten och i toppen, men har nästan ingen i midjan. Vi i ledningen börjar bli äldre och vi behöver fylla på med ny personal underifrån, säger Joakim Andersson.

Han berättar att det under senaste dykstoppet beslutades att det skulle finnas en specialistofficersutbildning med inriktning dyk på plats den sista december 2019. Någon sådan existerar fortfarande inte.

– Men nu har vi fått gehör för att det är bråttom och det verkar som att en SO-utbildning ska komma igång till 2025. Även löner och dyktillägg behöver ses över. Individer som trivs med tungt arbete i kyla och mörker på stora dykdjup är tyvärr inte lätta att få tag i, säger Joakim Andersson.

FAKTA

År av problem inom dykeriet

Efter flera fall av dykarsjuka stoppades användningen av röjdykarsystem OMD 10 år 2015. En mängd tester och utvärderingar av systemet genomfördes och slutligen kunde man konstatera att problemen orsakades av läckande dykflaskor. 2016 togs OMD 10 åter i bruk. Sommaren 2018 infördes ett generellt dykstopp – OMD 10-systemet undantaget – i Försvarsmakten sedan Försvarets materielverk, FMV, uppdagat allvarliga brister i hanteringen av dykmateriel. Året därpå återupptogs dykverksamheten, men arbetet med att minska riskerna inom dykeriet har fortgått. Bland annat infördes nya dyktabeller med större säkerhetsmarginaler 2023 och dykflaskorna har fått en ny nitroxblandning.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Ämnen i artikeln: Dykverksamhet

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

Fortsatt problem med skaderapporteringen – tio år efter bytet till Prio

Mest läst:

Aktuellt /

Jämställdhet

Noak utreds – årets konferens nära att ställas in

Aktuellt /

Armén

Hundratals miljoner saknades i arméns planering

Intervju /

Jonas Hård af Segerstad

Utbildningschefen: ”Vi behöver precision och inte bara stort antal”

Intervju /

Försvarsdebatt

Taktisk: ”Jag vill att myndigheten ska bli bättre”

Intervju

Jonas Hård af Segerstad

Utbildningschefen: ”Vi behöver precision och inte bara stort antal”

Försvarsmakten behöver inte bara utbilda fler – utan rätt personal för framtidens behov. Med förändringar i officersutbildningen, nya möjligheter till tillsvidareanställning för specialister och en satsning på fler reservofficerare vill flottiljamiral Jonas Hård af Segerstad, utbildningschef på Försvarsstabens genomförandeenhet, skapa ett mer träffsäkert och uthålligt personalförsörjningssystem.

Annica Ögren

2026-11-09

Hur har första halvåret som utbildningschef varit?

– Jättebra. Det här är ett jobb som jag har velat ha. Innan var jag närmast försvarsattaché i Berlin, Tyskland. Det finns flera saker som lockar med den här befattningen. Exempelvis att bygga upp ett system från grundutbildning och genom personutveckling, in i Försvarsmakten så att vi kan fylla upp organisationen på alla nivåer. Samtidigt som vi också behöver säkerställa en balans mellan utbildning, utveckling och personalförsörjning. Nu samlas flera av dessa frågor under en och samma hatt som jag får möjlighet att påverka, det känns både intressant och väldigt roligt.

Vad innebär den nya personalkategorin specialist?

– Att vi kan tillsvidareanställa personal som tidigare har varit gruppbefäl, soldater och sjömän, GSS, på tidsbegränsning. Har man jobbat ett antal år, har kompetens och personlig förmåga som vi kan ha nytta av tillsvidare ska vi få möjlighet att erbjuda tillsvidaretjänst. Det är viktigt att ta tillvara dem som vill vara kvar i Försvarsmakten och som av olika skäl inte vill vidareutbilda sig till officer. På så sätt kan vi behålla kompetenser och skapa anställningstrygghet vilket förhoppningsvis gör att fler GSS stannar längre.

Hur ligger ni till i den här frågan, när kan det bli verklighet?

– Vi har hemställt till regeringen att lägga till den här kategorin i förordningen om Försvarsmaktens personal. Vi formulerar även interna riktlinjer för hur det går till när man anställer, som till exempel vem som beslutar om anställning och vilka tjänstegrader personerna ska ha.

– Målet är att ha detta klart innan årsskiftet, men det hänger ju också på när regeringen kan fatta beslut. Men jag skulle vilja att vi påbörjar anställning i början av nästa år.

Det tar lång tid att utveckla en officer, man är färdig först efter kanske 14 år eftersom det är en blandning av utbildningar, praktisk tjänstgöring och utveckling som behövs.

Det har ju gjorts en del förändringar i det Högre officersprogrammet, HOP. Vilka behov ser du framöver?

– Det är bra att vi har en högre officersutbildning, men jag tror att vi ska se lite annorlunda på den än vad vi gör idag. Vi borde göra HOP 1 obligatorisk, som en del i alla officerares utveckling. Det tar lång tid att utveckla en officer, man är färdig först efter kanske 14 år eftersom det är en blandning av utbildningar, praktisk tjänstgöring och utveckling som behövs.

Vilka förändringar ser du behov av vad gäller HOP?

– Inom HOP 2 ser jag att man bör ha ett mycket snävare urval med betydligt färre utvalda elever som ska gå mot chefspositioner. Alla behöver nämligen inte ha den utbildningen, och vi utbildar lite för många på den som det ser ut idag. Om några år kommer dessutom de stora officersutbildningskullarna från 2010-talet att börja märkas av. Det blir då orimligt att utbilda större mängder då behovet av högre officerare minskar.

– Jämfört med andra länder är det normalt att cirka 10–15 procent av officerarna går den högsta utbildningen. I Sverige har vi haft mer än 50 procent. Med ett snävare urval blir det högre kvalitet på utbildningen. Däremot anser jag att det ska vara möjligt att befordras till överstelöjtnant eller kommendörkapten även utan att ha gått HOP 2, utifrån erfarenhet. Så är det i många andra länder.

Vad sker för tidvis tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän (GSS/T) och reservofficerare (RO)?

– Vi behöver bli fler GSS/T och reservofficerare. Vi har ganska många reservofficerare anställda på pappret, men många av dem utbildades för en lång tid sedan. Vi behöver ha betydligt fler yngre, i förbandsnära ålder. Den krigsorganisation som vi bygger upp nu bygger på att vi har väldigt mycket tidvis tjänstgörande, både RO och GSS/T. Där har vi tappat lite.

– GSS/T infördes ursprungligen för att bemanna internationella insatser och inte svenska krigsförband för Sveriges och Natos försvar. Det innebär att vi nu behöver göra det lättare att anställa, utbilda fler reservofficerare och eventuellt minska lite på yrkesofficersutbildningen.

– Det måste också bli lättare att tjänstgöra. Systemet ska hjälpa dem som vill jobba som tidvis tjänstgörande. Några konkreta exempel som vi har bestämt är att reservofficerare och GSS/T som aktivt tjänstgör ska ha uniform uttagen och inte behöva lämna in den efter varje övning. Det ska också vara lättare att kommunicera med personal utanför Försvarsmaktens datasystem och kunna ge arbetstid åt befäl i tidvis tjänstgörande förband även utanför övningar. Idag lägger många ner privat tid för att hålla kontakt med sina förband.

Vad behövs för att det här ska bli verklighet?

– Vi behöver modernisera våra interna bestämmelser utifrån hur verkligheten ser ut. Men det behövs också en förordningsbestämmelse för att kunna ändra maxtiden för hur länge en reservofficer ska få tjänstgöra.

Vad innebär den senaste omstöpningen inom Officersprogrammet?

– Officersprogrammet är fortfarande tre år och fortfarande i Försvarshögskolans regi. Men den första terminen kommer i huvudsak att ske ute i försvarsgrenarna. Detta för att göra kadetterna krigsplaceringsbara redan efter en termin. Vi tycker det är bra att de formas mot sitt yrke. Vi vill också snabbare kunna producera officerare om läget skulle kräva det, och då vill vi göra det på en termin.

– Vi kommer också att styra antagningen lite hårdare så att Officersprogrammet blir en förlängning av den grundutbildning man har gjort. Det innebär att man inte bara kan söka vilken utbildningslinje som helst. Vill man vara stridsvagnsofficer behöver man ha tjänstgjort i ett sådant förband redan under sin grundutbildning.

– Det här bygger på att Officersprogrammet är en fortsättning på det man redan har lärt sig på sin grundutbildning. Vi kommer också styra vilka utbildningsplatser vi erbjuder utifrån våra behov. Vi behöver precision och inte bara stort antal.

Hur har starten för den nya tekniska officersutbildningen gått?

– Den drog igång i september med 33 antagna. Antalet sökande var 140. Den är unik och ny på så sätt att de läser en treårig högskoleingenjörsutbildning initialt på tre olika lärosäten i Sverige. Under sommaruppehållen läser man en officersutbildning som också återkommer den sjunde och sista terminen.

– Efter tre år har eleverna då fått en högskoleingenjörsexamen inom något ämne som vi tycker är relevant för Försvarsmakten, som till exempel maskinteknik eller datateknik. Parallellt får de en officersutbildning med särskilda kunskaper inom teknik och det vet vi att man kommer ha nytta av.

Den första terminen kommer i huvudsak att ske ute i försvarsgrenarna. Detta för att göra kadetterna krigsplaceringsbara redan efter en termin.

Hur ser det ut med värnpliktsvolymerna?

– Det börjar ungefär 9 400 värnpliktiga i år, om några år går vi upp till 12 000. På lång sikt är den volymen fullt tillräcklig för krigsorganisationen. Det pratas ibland om att man borde ta in fler värnpliktiga för man tror att krigsorganisationen då blir större, men det blir den inte, och vi ser inget behov av det. I den takt som vi utbildar i kommer vi ha reserver på ungefär 150 000 värnpliktiga över krigsorganisationen om tio år. Så vi bygger redan väldigt stora reserver.

– Inte heller officersrekryteringen blir så mycket bättre bara för att man tar in fler. När man tar in fler får man efter ett tag inte de som är mest kvalificerade och då blir det inte heller så stor del som klarar officersutbildningen.

– Med 12 000 bygger vi redan upp så stora reserver att det skulle innebära att binda resurser och lägga tid på att utbilda värnpliktiga som inte behövs i organisationen.

Hur ska reserver byggas upp?

– De flesta som vi utbildar stoppas in i krigsorganisationen. Vi bygger också upp förbandsklossar som är knutna till de ordinarie krigsförbanden, som ser likadana ut men som bara är ett ställe där det finns personal. Om man till exempel i ett krig får förluster kan man ersätta förlusterna med de förbandsklossarna. Eller om man har ett långt krig kan man också byta ut ett kompani mot ett annat från reserven, för att få uthållighet. Konceptet är att bygga upp speglingar av de riktiga förbanden.

Hur ser intresset ut för att vilja utbilda sig till reservofficer?

– Vi ser fortsatt att det är och har varit populärt att bli reservare. Men vi ser också att många värnpliktiga är högpresterande och välbildade ungdomar som vill läsa på universitetet efter grundutbildningen, och då ser vi reservofficersyrket som en perfekt möjlighet där man kan göra båda delarna. Det blir som dubbel kompetens för oss.