Senast publicerat

Senast publicerat:

”Jämställdhet handlar om system som sitter djupt rotade i oss alla”

Både Anna Sjölander och Matilda Lidström Dougnac upplever att de har bra förutsättningar att arbeta med jämställdhetsfrågor i Försvarsmakten.

Jämställdhets- och jämlikhetsarbetet i Försvarsmakten är på väg att byta inriktning, från ett sidouppdrag och in i den ordinarie linjen. Men andelen militära kvinnor är fortsatt låg och det är lång väg kvar innan Försvarsmakten kan kallas en jämställd organisation. Matilda Lidström Dougnac och Anna Sjölander är sakkunniga inom jämställdhet och jämlikhet på Högkvarterets ledningsstab.

Linda Sundgren

Anna-Karin Nilsson

2021-03-22

Ur ett jämställdhetsperspektiv uppvisar Försvarsmakten två ganska motsägelsefulla bilder. Å ena sidan en organisation där det på ledningsnivå satsas stort på utbildning i jämställdhets- och likabehandlingsfrågor och de högsta cheferna tar tydlig ställning för en jämställd organisation. Under metoo-hösten 2017 var överbefälhavare Micael Bydén en av de starkaste rösterna bland landets myndighetschefer och deklarerade att den som utsätter kollegor eller underställda för sexuella trakasserier inte hör hemma i Försvarsmakten. Bland generaler och höga chefer är gender coach-programmet väletablerat och i juni kommer projektet utredningsstöd ovälkommet beteende (UOB) vid HR-centrum att permanentas.

Å andra sidan visar utvärderingar och medarbetarundersökningar att det som görs på ledningsnivå inte verkar nå hela vägen ut på förbanden. GU-utvärderingen av värnpliktskullarna 2019–2020 som publicerades i höstas, visar att 30 procent av respondenterna upplevt någon form av kränkning under sin tid i Försvarsmakten, majoriteten av dem kvinnor.

I senaste FM Vind som kom vid årsskiftet uppgav drygt sju procent av de svarande att de utsatts för ovälkommet beteende. Det finns också fortsatta problem med materiel och personlig utrustning anpassade för kvinnor, vilket bland andra Officersförbundet (medlemsenkät) och Totalförsvarets forskningsinstitut (Karriärhinder för unga militära kvinnor 2018) rapporterat om.

Matilda Lidström Dougnac är sakkunnig i jämställdhet i militära operationer på Ledningsstabens inriktningsavdelning på Högkvarteret.

– Försvarsmakten måste arbeta både förebyggande och hantera symptomen av den här typen av problem, säger hon. Men att en del styrningar inte sipprar hela vägen ner i organisationen är att se ena sida av myntet. Den andra sidan är att det finns en enorm drivkraft hos medarbete, chefer och inom exempelvis nätverket Noak.

Liknande läsning:

Om det finns sexistiskt klotter på väggarna bör man inte bara måla över det utan också analysera varför det kommit till.

Anna Sjölander, sakkunnig i jämställdhet och jämlikhet på Ledningsstabens personalavdelning

Hennes kollega Anna Sjölander, sakkunnig i jämställdhet och jämlikhet på Ledningsstabens personalavdelning, menar att effekten av Försvarsmaktens jämställdhets- och jämlikhetsarbete förhoppningsvis kommer bli tydligare på förbanden i takt med att fler förebyggande åtgärder vidtas. Hittills har fokus framför allt legat på att förbättra omhändertagandet av redan inträffade händelser, men nu ska mer göras i det förebyggande spåret.

– Jag upplever att vi gjort stora framsteg i det reaktiva arbetet. Myndigheten tar anmälningar om ovälkommet beteende på största allvar och ärenden utreds professionellt och opartiskt genom funktionen utredningsstöd ovälkommet beteende och fortsatt implementering av vår myndighetsgemensamma riktlinje för hantering av ovälkommet beteende. Det vi behöver göra nu är att utveckla det förebyggande arbetet, säger Anna Sjölander.

Enligt Anna Sjölander handlar det om att undersöka och identifiera riskfaktorer och omhänderta dem innan de utvecklas till kränkningar och trakasserier. Som exempel på riskfaktorer nämner hon arbetsställen med en ”rå men hjärtlig jargong”, generaliseringar, stereotypiseringar eller ”locker room talk”. Om samtalsklimatet balanserar på gränsen till det acceptabla är det en tydlig riskfaktor som måste hanteras, menar hon.

– Att analysera och agera på den här typen av riskfaktorer är jätteviktigt. Om det till exempel finns sexistiskt klotter på väggarna bör man inte bara måla över det utan också analysera varför det kommit till. Likadant är det med sexistisk jargong. Varför finns den? Hur har den uppstått? Man måste försöka identifiera bakomliggande orsaker till problemen och vidta åtgärder för att det inte ska hända igen.

Jämställdhetsarbetet på Högkvarteret är uppdelat på ett flertal områden. Integreringen in i olika chefers ansvarsområden gör att det också finns en bredare och mer utspridd kompetens i jämställdhetsfrågor i dag än tidigare. Inom ledningsstaben, som fungerar som ett nav mellan politiken och myndigheten, finns två befattningar med sakkunniga. Anna Sjölander arbetar under personaldirektören som ansvarar för att utveckla jämställdhets- och jämlikhetsarbetet inom HR och personalförsörjning. Kollegan Matilda Lidström Dougnac är placerad under chefen för ledningsstabens inriktningsavdelning och arbetar utifrån FN:s resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. Matilda Lidström Dougnac bidrar bland annat till att studier, framtidsanalyser och riskidentifiering görs och omsätter politiska styrningar till strategier i organisationen.

– Många gånger kan nog FN:s säkerhetsrådsresolution kännas långt ifrån den egna verksamheten, men den är en delmängd av det som jämställdhetsarbetet i Försvarsmakten vilar på. Sverige, liksom ett 80-tal andra länder, har anpassat 1325 till nationella styrningar till olika myndigheter.

FAKTA

Anna Sjölander

Befattning: Sakkunnig jämställdhet och jämlikhet inom HR och personalförsörjning på Ledningsstabens personalavdelning på Högkvarteret.

Bakgrund: Uppväxt på landsbygden utanför Sundsvall. Kandidatexamen i fred- och konfliktkunskap. Masterexamen i genusvetenskap. Sakkunnig i jämställdhet och jämlikhet inom region och i idéburna organisationer. Fältarbete i Zimbabwe med uppdrag att föra in jämställdhetsperspektiv i olika bistånds- och utvecklingsprojekt. Genomförde delar av sin master i Colombia på myndigheten som ansvarar för återintegreringprocessen av exkombattanter, där hon intervjuade kvinnor från den inhemska gerillan och paramilitären som skulle återintegreras i samhället. Försvarsmakten sedan 2019.

Bor: Uppsala.

Familj: Sambo och hund.

Fritid: Just nu framförallt träning i vardagsrummet, yoga, blommor och odling, och att vara ute i skogen med hunden.

Matilda Lidström Dougnac berättar att sedan hon tillträdde sin nuvarande tjänst för tre år sedan, har det kommit flera styrningar från regeringen som handlar om jämställdhet i olika former. Infallsvinklarna skiljer sig ibland åt och Matilda Lidström Dougnac menar att det skulle behövas en bättre samordning i de här frågorna.

– Om regeringskansliet inte sätter sig ner och tar ett samlat grepp om de här behöver vi göra det själva. Inte minst för att bli tydligare i vår styrning ut i organisationen. Jämställdhet är en delmängd av flera områden som rör frågor kopplade till begreppet hållbarhet och vi skulle behöva samordna dem på något sätt.

Under senare år har det också genomförts ändringar i diskrimineringslagen. Tidigare var myndigheter och organisationer ålagda att ta fram handlingsplaner på området. Men det ansågs inte tillräckligt vilket ledde fram till en lagändring 2017. Enligt den ska jämställdhets- och jämlikhetsarbetet inte längre vara ett sidouppdrag som avhandlas i separata dokument utan införlivas i den dagliga verksamheten. I Försvarsmakten pågår ett arbete med att ta fram stödmaterial till förbanden som ska underlätta integreringen av jämställdhet och jämlikhet i det systematiska arbetsmiljöarbetet. Bland annat genom att de sju diskrimineringsgrunderna införlivas i handboken om systematiskt arbetsmiljöarbete. Ändringarna har varit ute på remiss och ambitionen är att en uppdaterad handbok ska kunna fastställas innan sommaren.

– Vi kommer också ta fram ett stödmaterial om hur man kan jobba med de här frågorna i praktiken och skicka med ett frågebatteri som man kan använda sig av, säger Anna Sjölander.

Jag upplever att det är mer kraft i de här frågorna i mansdominerade organisationer som Försvarsmakten.

Anna Sjölander, sakkunnig i jämställdhet och jämlikhet på Ledningsstabens personalavdelning

Ett annat område som det satsas mer på är utbildning.

– Gender coach-programmet kommer att utökas till chefer på nivå fem, alltså överstar och civila motsvarigheter, och det blir fler kursstarter. Militärhögskolan Karlberg, som genomför gender coach-programmet, utbildar också i jämställdhetsintegrering och likabehandling, säger Anna Sjölander.

Länge fanns en utbredd tro i samhället att obalansen mellan könen skulle lösas automatiskt när yngre generationer klev in på arbetsmarknaden, men någon sådan effekt har inte märkts av. Enligt utvärderingen av grundutbildningen 2019-2020 hade andelen värnpliktiga som upplevt sig kränkta av en annan rekryt ökat, från 11 procent 2016-2018 till 17 procent i fjol. Inte heller inom andra samhällssektorer tycks ett generationsskifte vara lösningen på problemen.

– Häromveckan släppte Jämställdhetsmyndigheten en rapport som visar att jämställdhet inte är en generationsfråga. Det går varken att förlita sig på att jämställdheten löser sig självt med tiden eller med den yngre generationen. Jämställdhet handlar inte om någon liten mjuk fråga utan om system som sitter djupt rotade i oss alla. Och hur förändrar man ett system? Jo, det måste göras genom ett långsiktigt, vardagligt arbete, bit för bit och med insatser på alla nivåer. Vi måste också vara uthålliga och fortsätta arbeta med frågorna över tid och inte bara när det är trendigt och högaktuellt, säger Anna Sjölander.

FAKTA

Resolution 1325

FN:s säkerhetsråds resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet antogs i oktober år 2000. Resolutionen syftar till att stärka kvinnor och barns rättigheter i väpnade konflikter och betonar kvinnors roll i fråga om konfliktlösning och fredsuppbyggande åtgärder. Ett 80-tal länder har infört resolutionen i det nationella arbetet, däribland Sverige.

Anna Sjölander kom till Försvarsmakten för knappt två år sedan, men har en gedigen bakgrund inom jämställdhet och säkerhet. Hon har gjort fältarbete i Zimbabwe med uppdrag att föra in jämställdhetsperspektiv i bistånds- och utvecklingsprojekt och under sin master i genusvetenskap var hon i Colombia och intervjuade kvinnliga exkombattanter ur gerillan och paramilitären som skulle återintegreras i samhället. Även Matilda Lidström Dougnac har arbetat utomlands innan hon kom till Försvarsmakten. I mitten av 00-talet jobbade hon ett par år som lärare i skolor i Rwanda, ett samhälle som då gick igenom en försoningsprocess och försökte läka såren efter folkmordet 1994. Tillbaka i Sverige började hon i FN-organisationen UN Women. För deras räkning reste hon till östra Kongo och samlade in vittnesmål om sexuellt våld under stridigheterna i Kivuregionen. I sina nuvarande befattningar tycker såväl Sjölander som Lidström Dougnac att de har bra förutsättningar att bidra till att utveckla jämställdhets- och jämlikhetsarbetet i Försvarsmakten. De är placerade på strategiska staber i organisationen, frågan är prioriterad och det finns resurser på alla nivåer. Anna Sjölander säger att Försvarsmaktens vilja i de här frågorna också var en av anledningarna till att hon sökte jobb i myndigheten.

– Jag har tidigare arbetat med jämställdhetsfrågor i regioner, men jag upplever att det är mer kraft i de här frågorna i mansdominerade organisationer som Försvarsmakten. Kanske för att man måste.

Jag tror inte någon organisation kan kalla sig helt jämställd i dag.

Anna Sjölander, sakkunnig i jämställdhet och jämlikhet på Ledningsstabens personalavdelning

Men trots att kvinnor tjänstgjort i Försvarsmakten sedan åttiotalet är bara 7,8 procent av de kontinuerligt tjänstgörande officerarna kvinnor. Många av de brister som påtalats i decennier kvarstår också, trots upprepade löften om bättring. Ett sådant område är materiel och personlig utrustning anpassat för kvinnor. Först under senaste året har det börjat hända mer på området med mammauniform, nya underkläder för kvinnor och gratis mensskydd.

– Att det händer saker just nu hänger nog delvis samman med att den general som i dag ansvarar för de här frågorna har gjort praktik av det han lärt sig under gender coach-programmet. I år finns också en stor sannolikhet att frågan om jämställt materiel för första gången finns med i Försvarsmaktens strategiska inriktning. Det kan tyckas som en detalj, men det är i inriktande beslut som allting börjar och det som inte står med där kommer heller inte att bli hållbart och institutionaliseras över tid säger Matilda Lidström Dougnac.

FAKTA

Utredningsstöd ovälkommet beteende

UOB startade sitt arbete i juni 2019. Bakgrunden var Försvarsmaktens fördjupade utredning om systematiskt omhändertagande av ovälkommet beteende och alla de vittnesmål under metoo-rörelsen med kvinnor som beskrev hur anmälningar om kräkningar och trakasserier inte blev tagna på allvar. UOB finns till för både chefer och medarbetare och har till uppgift att vägleda, agera utredningsstöd och följa upp ärenden samt att säkerställa att ovälkommet beteende tas om hand på ett kvalitetssäkert och enhetligt sätt.

Försvarsmaktsledningen är tydlig med att andelen kvinnor i organisationen måste öka, men de uttalade motiven till varför kvinnor behövs i organisationen har förändrats över tid. Det har talats om att kvinnor är bra för att ”mjuka upp stämningen på förbanden” eller att de behövs vid internationella insatser för att underlätta kontakterna med den kvinnliga delen av lokalbefolkningen i länder med starka patriarkala system.

– Att kvinnor förväntas lösa specifika uppgifter är en tung börda att lägga på en grupp som utgör en minoritet i organisationen. Man kan också fråga sig varför kvinnors existensberättigande i Försvarsmakten ska behöva legitimeras med att de tillför något som män inte skulle klara av. Den typen av resonemang väcker en större fråga om inkludering och vem som anses ha en självklar plats i Försvarsmakten och vem som har en villkorad plats som hela tiden måste motiveras, säger Anna Sjölander.

I dag talar man istället om jämställdheten i Försvarsmakten i termer av att attrahera de mest lämpade medarbetarna från en bred rekryteringsbas liksom om demokratiskt deltagande i samhällets olika sektorer.

– Det handlar om att vi ska ha en förmåga att försvara Sverige och att så många som möjligt ska kunna delta i vårt försvars- och säkerhetsarbete, säger Matilda Lidström Dougnac.

Ute på förbanden tycks dock övertygelsen om behovet av kvinnor i Försvarsmakten inte lika grundmurad som på Högkvarteret. För två år sedan kom en rapport från FOI som utvärderat Aurora 17 ur ett jämställdhetsperspektiv. En av slutsatserna i rapporten var att anställda i Försvarsmakten har svårt att förstå jämställdhetsbegreppen och syftet med genderperspektivet i kärnuppgiften, alltså försvaret mot väpnade angrepp.

– Den rapporten beställdes av Försvarsmakten och har gett oss många bra rekommendationer. Till exempel att gå mot att målstyra tydligare inom ämnesområdet och att nomenklaturen numera använder svenskt språkbruk, som jämställdhet istället för gender, säger Matilda Lidström Dougnac.

FAKTA

Matilda Lidström Dougnac

Befattning: Sakkunnig jämställdhet i militära operationer på Ledningsstabens inriktningsavdelning på Högkvarteret.

Bakgrund: Uppväxt i en samhällsintresserad familj där man diskuterade världspolitik vid middagsbordet. Universitetsexamen i statsvetenskap och pedagogik. Lärare på belgiska och lokala skolor i Rwanda. Fyra år som organisationssekreterare för UN Women, Sverige, där hon bland annat reste till östra Kongo för att ta upp vittnesmål om sexuellt våld från överlevande i konflikten i Kivuregionen. Försvarsmakten sedan 2013.

Bor: Villa i Sollentuna. Cykelpendlar med elcykel till jobbet, 1,6 mil om dagen för att undvika kollektivtrafiken och få lättare, daglig träning.

Familj: Man och tre barn (4, 6 och 8). Släkt i både Sverige och Chile.

Fritid: Campar och vandrar gärna tillsammans med
familjen.

Ett mått som används för att bedöma graden av jämställdhet i en organisation är andelen kvinnor respektive män. För att kallas kvantitativt jämställd ska fördelningen mellan könen vara 40–60, och dit har Försvarsmakten en bra bit kvar. Enligt uppgift på Försvarsmaktens webbplats är i dag endast 18 procent av alla anställda kvinnor, varav knappt 8 procent av befälen och runt 11 procent av gruppbefäl, soldater och sjömän. Endast bland myndighetens civilanställda är andelen kvinnor 40 procent. Försvarsmakten har sedan 2016 fastställt en måltrappa som beskriver hur andelen kvinnor i olika befattningar stegvis ska öka.

Förra året skulle andelen kvinnor bland kontinuerligt tjänstgörande officerare vara 6,8 procent. Det målet uppnåddes med råge och hamnade på 7,8 procent kvinnor. Bland officersstudenter överstegs målet med nästan fem procentenheter, 25 procent jämfört med målet 20 procent. Utvecklingen bland kontinuerligt tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän har däremot varit sämre. Målet var 14 procent kvinnor förra året men man hamnade på 11 procent, samma nivå som när måltalet fastställdes 2016. Bland rekryterna var målet 20 procent kvinnor, men det blev bara 17,5 procent.

– Intresset och motivationen för värnplikten är lägre bland tjejer än hos killar, men vi ser också att kvinnor oftare än män faller bort på grund av muskelkraven. Försvarsmakten har gett Kungliga tekniska högskolan i uppdrag att genomföra ett forskningsprojekt där de gör arbetsanalyser mot olika befattningar i Försvarsmakten. Detta kommer att ge oss en vetenskaplig grund för de krav vi ställer. Forskningsprojektet pågår till 2023–2024, säger Anna Sjölander.

Hon berättar att det också pågår ett arbete med att se över måltalen för olika befattningar. De nya målen ska fastställas under året.

– Vi behöver göra en del statistiska beräkningar och vikta mot våra ambitioner, säger hon. Men jämställdhet handlar inte bara om hur många anställda kvinnor det finns i organisationen. Det är också en kvalitativ fråga som rör alltifrån bemötande och respekt till inflytande och karriärmöjligheter, där alla medarbetare ges samma förutsättningar och möjligheter. Jag tror inte någon organisation kan kalla sig helt jämställd i dag, men i Försvarsmakten har vi bra förutsättningar att på sikt skapa en mer jämställd organisation.

FAKTA

De första kvinnorna i Försvarsmakten

Den fösta kvinnan att göra värnplikten var Inger-Lena Hultberg som 1962 gjorde marktjänst inom flygvapnet. Men hon var ett undantag och det skulle dröja fram till 1980 innan kvinnor tilläts söka vissa tjänster och utbildningar inom det militära. År 1989 fick kvinnor formellt tillträde till alla delar av Försvarsmakten och därmed avskaffades det sista manliga yrkesmonopolet i Sverige. Fram till 1994 krävdes dock att kvinnor avsåg att utbilda sig till officerare för att de skulle få göra värnplikten. Av de kvinnor som påbörjade officersutbildningen under åttiotalet hoppade runt 60 procent av på grund av ”grisig jargong” och att de behandlades illa av befälen. Många upplevde att det satt sexism i väggarna. I dag är runt 18 procent av Försvarsmaktens dryga 20 000 anställda kvinnor. Knappt åtta procent av officerarna är kvinnor och elva procent av gruppbefäl, soldater och sjömän. Bland civilanställda i Försvarsmakten är andelen kvinnor 40 procent.

Källa: Försvasmakten.se och Fia Sundevall, forskare och författare till avhandlingen ”Det sista manliga yrkesmonopolet: genus och militärt arbete i Sverige 1865-1989″.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Ämnen i artikeln: Jämställdhet

Senast publicerat:

Aktuellt /

Fortifikationsverket

Fortifikationsverkets generaldirektör: ”Infrastruktur är en förmåga – inte en belastning”

Aktuellt /

Flygvapnet

Jonas Wikman: ”Vi måste skapa en organisation som kan stå mitt i stormen”

Aktuellt /

Marinen

Johan Norlén: ”Nu blir det handling bakom orden om marinens tillväxt”

Aktuellt /

Armén

Jonny Lindfors: ”Jag hoppas att alla i armén känner vilka steg vi har tagit”

Jonny Lindfors: ”Jag hoppas att alla i armén känner vilka steg vi har tagit”

Efter tre år lämnar Jonny Lindfors nu över befälet för armén till sin efterträdare. När han summerar sin tid som arméchef beskriver han en försvarsgren som tagit stora steg framåt – med bidrag till Natos stående styrkor, bättre tillgång på materiel och växande förband. ”Flera milstolpar har passerats och vi ser resultat av sådant som vi har arbetat länge med”, säger han.

Josefine Owetz

2026-07-07

Det är Almedalsveckans nästsista dag när Officerstidningen träffar arméchef generalmajor Jonny Lindfors ombord på HMS Carlskrona i Visby hamn. Det är också hans nästsista dag som chef över armén. Dagen därpå ska han lämna över befälet för armén efter tre år på posten. Nu väntar Bryssel och uppdraget som Sveriges militära representant i Nato och EU. Men först återstår den sista riktiga arbetsdagen – och ett bokslut över en intensiv period för armén. När han får frågan hur läget är i armén i juni 2026 kommer svaret snabbt:

– Vansinnigt mycket bättre än läget i armén i juni 2022, 2023, 2024 och 2025, säger han och fortsätter:

– Det är lite en känsla av ”äntligen”. Nu börjar materielen faktiskt komma, flera milstolpar har passerats och vi ser resultat av sådant som vi har arbetat länge med.

Våren har varit hektisk, konstaterar han. Armén har bland annat genomfört en rad större övningar, bemannat Natos Forward Land Forces i Lettland, etablerat FLF Finland och fortsatt utveckla samarbetet inom Nato. Jonny Lindfors återkommer flera gånger till övningsverksamheten som årets stora styrkebesked för armén.

– Vi har haft en intensiv övningsvår. Personalen har varit borta väldigt mycket hemifrån, men vi har haft en oerhört bra övningsverksamhet. Det jag är särskilt nöjd med under året är att vi faktiskt förflyttade 4:e brigaden och ett antal funktionsförband upp till norra Sverige, med alla de utmaningar som det innebar. Det var oerhört lärorikt. Vi kan givetvis bli bättre, men vi klarar av att göra det, säger han och fortsätter:

– Sedan har vi Cold Response i Finland, som jag faktiskt tror överträffade allas förväntningar. Vi övade verkligen hela kedjan utan att det blev en dålig övning längst ner.

Den 4:e brigaden har nått dit jag ville att den skulle nå.

Vårens lyckade övningar är ytterligare en pusselbit, menar han, i en försvarsgren som utvecklas snabbare än på länge.

– Jag stack ut hakan efter Cold Response och sa att vi nog har Europas bästa brigad. Det är svårt att mäta såklart, men den 4:e brigaden har nått dit jag ville att den skulle nå. Och det är en tydlig bock i kanten på väg mot att leverera försvarsbeslutet 2025.

Det har inte varit utan svårigheter dock, tillägger han, och lyfter att det har varit vissa utmaningar med att få till ett fungerande ledningssystem till brigaden.

– Men nu har vi tagit oss till en nivå som är acceptabel och vi har en väldigt bra plan framåt för hur det ska bli riktigt bra.

Övningsvåren avslutades med försvarsmaktsövning Aurora 26. För arméns del innebar det bland annat att flera lokala slutövningar genomfördes.

– Vi hade stöd i våra slutövningar av ukrainska soldater som var inbäddade i övningarna och delade med sig av sina kunskaper av hur de tar sig an dagens stridsfält. Allt detta gör att vi verkligen känner att vi tar stora steg framåt.

De senaste åren har armén i perioder haft problem med tillgången på personlig utrustning. Inför det stora inrycket av värnpliktiga hösten 2023 nådde bristen på personlig utrustning sin kulmen. Inför höstens inryck av värnpliktiga ser situationen betydligt bättre ut, berättar Jonny Lindfors.

– Vi har lidit av brist på personlig utrustning. Det har inte gått över helt, men vi har mycket bättre kontroll över problemet idag. Jag är optimistisk. För några år sedan kände man lite av en klump i magen den här årstiden. Man tänkte: nu är det inryck, nu kommer snart de hemska rapporterna. Men i år har jag ingen klump i magen, säger han och tillägger:

– Det kommer som vanligt att vara en del brist på storlekar till en början. Men vi har som målsättning att det ska finnas på plats efter en vecka. Så får vi utvärdera hur det går sen. Vi har ett mycket större självförtroende i den frågan idag och vi har bättre koll på läget.

När personalförsörjningen kommer på tal beskriver Jonny Lindfors utvecklingen som positiv. Inflödet av både yrkesofficerare och soldater ökar och de större utbildningskullarna börjar nu märkas ute på förbanden.

– Inflödet är väldigt stort, nästan så att vi behöver bromsa. Jag skulle önska att vi behöll våra soldater längre och fick en bättre return on investment i Vi har en hög personalomsättning i soldatklientelet. I officerskåren har vi en rätt normal personalomsättning, säger han och fortsätter:

– Det som är skönt att se är att det fylls på ute på skolorna och att stora kullar kommer ut. Det växer ute på förbanden på ett sätt som vi har pratat om länge, men nu händer det faktiskt. Och när det växer kommer nya problem.

Vi behöver nog vänja oss vid att ha en enklare standard på vissa av våra faciliteter.

Den största utmaningen för armén just nu handlar enligt Jonny Lindfors inte längre främst om personal eller materiel, utan om infrastruktur. Det finns ett stort behov av utbyggnad av förråd, verkstäder, uppställningsytor och kontor.

– Det går för långsamt, både vad gäller att kunna ta emot materiel på ett bra sätt och det börjar bli trångt i kaserner och befälsrum. Vi behöver nog vänja oss vid att ha en enklare standard på vissa av våra faciliteter. Good enough just nu är bättre än perfekt alldeles för sent.

Han menar att enklare lösningar ibland måste accepteras för att utbyggnaden ska kunna gå tillräckligt snabbt. Han återkommer till ett citat från en tysk kollega:

– ”Det värsta hotet mot en bra plan är drömmen om den perfekta planen”. Det tycker jag att det ligger väldigt mycket i. Om vi väntar på den perfekta lösningen riskerar vi att komma för sent.

Det är många uppgifter som ska lösas och personalen är en ändlig resurs. Hur ser du på balansen mellan uppgifter och resurser i armén?

– De personer som går jättehårt, om man tittar på övertid och tidsuttag, är våra bristkompetenser som alltid behövs överallt; det vill säga logistikpersonal, tekniker, viss it-personal och personal inom säkerhetstjänst. I den stora massan tror jag att det är ett ganska lagom tryck, med toppar och dalar, men över lag tror jag att det finns till och med mer att hämta. Jag är också helt övertygad om att det finns befattningshavare som sitter på chefsstolar som är jäkligt utsatta och som känner att nu är det mycket på mitt bord. Men det går ju också i vågor. Jag känner inte att armén är på väg att utmattas eller gå under.

Ett område där Jonny Lindfors ser behov av förändringar är nuvarande arbetstidsavtal. Han säger att han litar på att arbetstagarorganisationerna och Försvarsmakten förhandlar fram ett ändamålsenligt avtal, men att han anser att det behövs förändringar som både underlättar tillgängligheten på förbanden och samtidigt ger de anställda en skälig ersättning.

– Det ska vara en morot att tjänstgöra. Sedan ur arbetsgivarperspektiv, och faktiskt även ur den enskilda soldatens perspektiv, ska tjänstgöring inte generera så hysteriskt mycket ledighet som det gör idag. Den feedback som jag får av många av soldater, är att man gör sin insats, tjänar bra och kommer hem. Sedan kan man ha en ledighetsperiod på upp till tre månader och det är inte alltid uppskattat, säger han och fortsätter:

– Att hitta en bra mellanväg tror jag är eftersträvansvärt. Och lita på att ingen vill driva personal i botten eller att vi ska få ett dåligt stridsvärde. Men det bygger på att man känner att det finns en skälig ersättning från början.

När Officerstidningen träffar Jonny Lindfors är det som sagt en dag kvar innan han ska lämna över befälet för armén till ställföreträdande arméchef brigadgeneral Per Nilsson, som kommer att vara tjänsteförrättande chef fram till dess att en ny arméchef utses i början av hösten.

– Jag har nästan förträngt det där fram tills nyligen. Jag har ju vetat att den här dagen kommer. Det visste jag för tre år sedan när jag klev på. Men det är med viss sorg och en känsla av att det känns lite för tidigt att lämna armén, samtidigt som jag ser fram emot ett nytt förtroende och ett superspännande uppdrag. Men det är ändå en känslosam övergång. Mer än vad jag trodde det skulle vara.

Blir du nostalgisk?

– Nja, nej, det blir jag nog inte. Däremot har jag den här känslan av att jag hade gärna velat göra det här och det här också. Känslan är nog snarare att det här gick väldigt fort och att jag hade behövt mer tid.

Har du något medskick till de anställda?

– Jag är oerhört nöjd med det som presteras på förbanden. Jag tycker att jag har bra koll, men jag inser att jag alltid blir positivt överraskad när jag kommer ut och besöker förbanden och ser vad som händer. Och den utveckling, den drivkraft och den framåtanda som finns på lägre nivå, den är jag otroligt stolt över och vill verkligen uppmuntra, säger han och fortsätter:

– Sedan vill jag skicka med att de ska vila i sommar och ha en välförtjänt sommarledighet. Jag hoppas verkligen att alla i armén känner vilka steg vi har tagit. Det är svårt att känna det när man är mitt uppe i det, utan det är väl kanske för att jag själv är på väg att lämna och tittar tillbaka på hur det blev.

Man kan hälla på hur mycket teknik och AI som helst, men till slut kommer kärnan alltid att vara en soldat som står där på marken längst ut och ska lösa en uppgift.

Jonny Lindfors befordras till generallöjtnant inför sin kommande befattning som svensk militär representant, Milrep, i Natos och EU:s respektive militära kommittéer i Bryssel.

Hur ser du på din nya befattning?

– Jag ser jättemycket fram emot den. Det är en ny miljö för mig, men med gamla kontakter. Jag känner att jag har mycket att lära och att jag behöver sätta mig in i de dagsaktuella frågorna i både EU- och Natosfären.

Vad kommer du att sakna mest med att vara arméchef?

– Det är relationerna och människorna och att faktiskt ha förmånen att kunna åka mellan ÖB och den militärstrategiska nivån till att vara med på en stridsskjutning med soldaterna. Den närheten kommer jag att sakna. Jag har haft ett väldigt stort förtroende från ÖB med mandat, resurser och en stor frihet att inrikta armén. Det har varit jäkligt stimulerande och det är därför jag känner lite sorg också för att det hade varit kul att få driva några frågor lite längre och kanske se lite mer av utfallet av mina egna beslut.

Om du skulle ge ett råd till din efterträdare, vad skulle det vara?

– Att sätta sig in i hur våra landtaktiska planer ser ut och vart Nato är på väg vad gäller hur man vill strida. Men heller aldrig glömma att det är soldaten som är kärnan i armén. Man kan hälla på hur mycket teknik och AI som helst, men till slut kommer kärnan alltid att vara en soldat som står där på marken längst ut och ska lösa en uppgift.