Senast publicerat
Senast publicerat:

Sverige ska bidra med trupp till Natostyrka i Lettland

Som Natomedlem ska Sverige bidra med en styrka till Lettland. Det meddelade statsminister Ulf Kristersson (M) i sitt tal på Folk och försvars rikskonferens i Sälen på måndagen. Regeringen vill att Försvarsmakten ska delta med en reducerad bataljon till Natos multinationella styrka i Lettland.

Josefine Owetz
Ulf Palm
När Sverige blir Natomedlem vill regeringen i ett första steg att Sverige deltar i Natos multinationella styrka i Lettland.

Beskedet att Sverige ska sända trupp till Lettland lämnades av statsminister Ulf Kristersson (M) på måndagen på rikskonferensen i Sälen.

– Sverige ska delta med en reducerad bataljon till de kanadensiskledda styrkorna i Lettland. Där gör vi nytta, sa Ulf Kristersson i sitt tal.

Sedan tidigare har regeringen meddelat att Sverige som medlem i Nato ska ingå i det europeiska luftförsvarssamarbetet Natos Baltic Air Policing och bidra med markstridsförband i försvaret av de baltiska staterna.

Statsministern lyfte i sitt tal fram att Sverige har unika militära förmågor och därför kan axla ett större ansvar i Östersjöregionen och inom Natos ledningsstruktur.

–  Vi fogar samman Östersjön och Baltikum med den transatlantiska länken. Vi får en central roll för basering och transporter av allierade stridskrafter, så att Nato kan verka i vår del av Europa, sa Ulf Kristersson

» Vi fogar samman Östersjön och Baltikum med den transatlantiska länken. «

Som DN tidigare har rapporterat förbereder svenska armén sedan en tid tillbaka denna insats i Lettland. Enligt uppgifter till DN rör det sig om en bataljon på 800 soldater från Södra skånska regementet, P 7, i Revingehed som ska sätta upp det första truppbidraget.

På en pressträff sa statsminister Ulf Kristersson att han inledningsvis uppskattar att det skulle kunna röra sig om mellan 500 och 1 000 soldater.

Liknande läsning:

Tidigast 2025 kommer den svenska styrkan att kunna sättas in, enligt DN.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Det ska krävas mer än att bara ta sig igenom Officersprogrammet. Utbildningen måste utmana kadetterna och ge den nyutnämnde officeren något att verkligen vara stolt över, skriver Erik Windfäll.

    Redaktionen
    Erik Windfäll

    Jag är stolt över att studera till officer på Militärhögskolan Karlberg, men jag skulle vilja vara stoltare över min utbildning.

    Jag sökte till officer för att utmana mig själv och utvecklas som person men jag ska inte sticka under stol med att jag skulle önska mer av den teoretiska utbildningen på Officersprogrammet. En vanlig studievecka under årskurs ett kan se ut så här: Ett par frivilliga föreläsningar, två förmiddagar med fys, en frivillig engelska lektion, en dag med bara självstudier och ett seminarium. Det innebär ungefär sju schemalagda studietimmar i veckan. Resten av tiden kallas för självstudietid. I vintras hade vi dessutom två veckor helt utan lektioner. Försvarshögskolan räknar med att vi fyller dem själva.

    Det är så klart mitt eget ansvar att studera och nå de krav som ställs på mig för att bli en riktigt bra officer och kunna leda trupp i strid. Men för att kunna göra det så skulle jag önska mer av officersutbildningen. Den akademiska delen av utbildningen skulle kunna utvecklas mycket. Jag upplever att utbildningen är betydligt mindre krävande än på de flesta andra kandidatprogram, och att det ibland är väldigt otydligt vad vi förväntas lära oss.

    Det finns såklart delar i utbildningen som är riktigt bra och givande. Själv lärde jag mig mycket under min UGL-kurs. Sedan finns det andra delar som med mindre justeringar kan bli mycket bättre. Under vår första taktikkurs hade vi ett slutmoment där teorin skulle omsättas i något konkret. Det var ett av de få tillfällen då vi faktiskt skulle öva taktiskt tänkande. Tyvärr gick majoriteten av tiden åt till att förstå hur datorsimuleringen fungerade och hur man styrde den. Vi fick inte möjlighet att se om våra kunskaper faktiskt höll. Där finns en stor möjlighet till förbättring.

    Kadetterna är utvalda dels genom sin värnplikt och dels genom uttagningen till Officersprogrammet. De är målmedvetna, ambitiösa och stolta över sitt yrkesval och förtjänar en utbildning i världsklass både för sin egen och landets säkerhet. Jag anser inte att vi gynnas av en utbildning där det är svårt att misslyckas och där man kan ta sig igenom utbildningen utan att nå sin fulla kapacitet. Jag känner att systemet lutar sig mot den enskildes ambition i stället för att ställa krav. Det är bekvämt både för skolan och kanske även för kadetterna men gynnar ingen i slutändan.

    Jag känner att systemet lutar sig mot den enskildes ambition i stället för att ställa krav. Det är bekvämt både för skolan och kanske även för kadetterna men gynnar ingen i slutändan.

    Det finns en anledning till att jägarna är stolta över sin jägarbåge. Den symboliserar något som var utmanande och formande. Något som krävde mer än att bara dyka upp och hålla sig kvar. Min dröm är att varje nyutnämnd fänrik ska kunna känna samma sak inför sin stjärna. Att den ska stå för en utbildning som verkligen har format dem och som de är stolta över. Jag vill inte bara klara Officersprogrammet. Jag vill känna att det har krävt något av mig. Att det har tvingat mig att bli vassare på krigsvetenskap, taktik och strategi. Ju sämre säkerhetsläge, desto viktigare blir det att utbildningen faktiskt formar oss till de officerare Sverige behöver.

    Officersyrket kräver skärpa och förmåga att prestera under press. Då bör utbildningen också göra det.

    Ur arkivet: