Sök
Stäng denna sökruta.

”Visa att vi anställda betyder något och erbjud konkurrenskraftiga löner”

Kapten Drake
Ett flertal stridspiloter har under vintern ansökt om tjänstledighet för studier. Det beror främst på ett missnöje med pensionsavtalet, men också på en frustration över rådande lönestruktur.
Detta är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det kan knappast ha undgått någon officer, soldat eller sjöman att en stor del av flygvapnets stridspiloter under det senaste året har lämnat Försvarsmakten på grund av ett utbrett missnöje över sin arbetssituation. Vid en första anblick kan det vara lätt att avfärda deras beteende som bortskämda, innebandyspelande primadonnafasoner, men det bakomliggande problemet är större än så och jag är övertygad om att samma problembild återfinns inom flera yrkeskategorier inom Försvarsmakten. De har bara ännu inte tagit mod till sig att agera.

Tiden det tar för att utbilda en krigsplacerad stridspilot är cirka 7 år om man räknar in värnplikten, och vad det kostar i exakta kronor och ören vet jag faktiskt inte, men enligt kvällstidningarnas uppgifter handlar det om åtskilliga miljoner.

Dagens flygelevkullar består av högpresterande individer där flera av dem har påbörjade, eller rent av redan avslutade, studier vid läkarprogrammet, civilingenjörsprogrammet, Handelshögskolan eller civila flygskolor. Individer som är otroligt attraktiva på den civila arbetsmarknaden för höga tjänster inom såväl offentlig sektor som det privata näringslivet.

Åtskilliga av flygeleverna har dessutom redan en framgångsrik karriär bakom sig som företagsledare, managementkonsulter eller flygkaptener med flera tusen timmars flygerfarenhet. Dessa individer skall Försvarsmakten inte bara utbilda utan vi ska dessutom erbjuda dem en stimulerande karriärsutveckling genom åren och en konkurrenskraftig lön.

» Huruvida det fick påverkan på vår operativa effekt är inte min uppgift att bedöma, men det torde stå klart även för den oinvigde att det fick en påverkan på det dagliga arbetet med beredskap, utbildning och utveckling. «

Under hösten 2022 valde ett stort antal erfarna stridspiloter att söka tjänstledigt från Försvarsmakten för studier. Personer som det tagit flera år att utbilda till en hög nivå och till en stor kostnad.

I samband med detta uppstod en enorm brist på kvalificerad personal för att lösa våra uppgifter. Huruvida det fick påverkan på vår operativa effekt är inte min uppgift att bedöma, men det torde stå klart även för den oinvigde att det fick en påverkan på det dagliga arbetet med beredskap, utbildning och utveckling.

I samma stund som dessa unga och kompetenta stridspiloter gick ut genom grindarna på flygflottiljerna marscherade ett antal pensionerade piloter in genom samma grind för att försöka täcka upp i det vakuum som uppstått. Försvarsmakten valde alltså att återanställa pensionerade piloter som inte bara får sin tjänstepension utbetald varje månad, utan även en lön högre än den slutlön de hade som anställda. En lön dessutom cirka 30 procent högre än lönen för den pilot som gick hem.

Huvuddelen av de återanställda valde alltså inte den 1,3-lösning som arbetsgivaren först erbjöd, utan de kravställde istället att få bli återanställda som reservofficerare för att på så sätt kunna få ut dubbel betalning varje månad.

» Försvarsmakten behöver inte vara löneledande, men de behöver heller inte vara hjälplöst efter. «

Trots att jag är en av dem som stannade kvar anser jag att försvarsmaktsledningen genom sitt agerande inte bara går emot ÖB:s uttalande om att personalen är Försvarsmaktens viktigaste resurs, utan jag anser även att de gravt missbrukar skattebetalarnas förtroende då de inte agerar ansvarsfullt med de medel som tilldelats dem. En bättre och mer ansvarsfull lösning hade varit att snabbt höja upp flygförarnas löner till en mer konkurrenskraftig nivå.

Försvarsmakten behöver inte vara löneledande, men de behöver heller inte vara hjälplöst efter. Riksdagens utredningstjänst visade på några dagar att pilotlönerna i Försvarsmakten är ca 20 000 kr/månad lägre än pilotlönerna i övriga statliga myndigheter. Försvarsmaktens egen utredning pågår mig veterligen fortfarande, flera månader senare.

Under vintern och våren som gått har dock flera av de tjänstlediga kommit tillbaka till Försvarsmakten. Inte alltid för att de saknade sin arbetsgivare, utan oftare för att de behövde en inkomst högre än studielånet för att försörja sig och sin familj. En familj där partnern i flera fall på grund av stridspilotens karriär behövt göra avkall på sin egen karriär och tvingats flytta till orter den själv inte valt.

Försvarsmakten har dock fortsatt valt att behålla pensionärerna i flygande befattningar och i flera fall även premierat pensionärer före anställd personal vid tillsättandet av attraktiva tjänster. Man har alltså inte bara svultit ut sin personal, man har dessutom placerat dem i kylan därefter.

Genom sitt agerande har försvarsmaktsledningen inte bara missbrukat sitt förtroende externt gentemot dem vi skall försvara; Sveriges befolkning, utan även internt bland oss som skall göra jobbet.

Jag menar att det är dags att på allvar visa att man tror på oss kontinuerligt tjänstgörande soldater, sjömän och officerare. Visa att vi betyder något för myndigheten och för försvaret av Sverige genom att erbjuda oss konkurrenskraftiga löner och förmåner, utvecklande arbetsuppgifter samt sluta premiera pensionärer före personal mitt i karriären.

Tomma ord om att lösningen väntar runt hörnet har vi tröttnat på att höra, nu kräver vi att få se handling.

Dela artikel:
Facebook
X
E-post

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Senast publicerat
    Ur arkivet