Senast publicerat
Senast publicerat:

Vi kommer aldrig att ge oss – det här är bara början

Lars Fresker, Förbundsordförande
Lars Fresker, Officersförbundets ordförande.
Detta är en ledare. Officersförbundets presidium lyfter i varje nummer av Officerstidningen fram de viktigaste ståndpunkterna som förbundet just nu driver.

Sjömän som först får nya löner men som myndigheten några veckor senare försöker sänka igen, GSS/K som tvingas sluta fast de vill jobba kvar och nära hälften av flygvapenpiloterna är på väg att ta tjänstledigt eller sluta på grund av missnöje med pensions- och lönevillkor. Rapporteringen kopplat till Försvarsmaktens personalförsörjning har varit så omfattande den här sommaren att den till och med lett till att myndigheten kallats till ett extra möte med Försvarsutskottet i augustihettan.

Där diskuterades framförallt den sistnämnda frågan – den om piloterna – som av flygvapenchefen själv beskrivits som en kris. En kris som myndigheten först ville lösa genom ”samtal”. Men efter hårt tryck från oss i Officersförbundet hemställde Försvarsmakten till sist hos Arbetsgivarverket om ett mandat att omförhandla villkoren i pensionsavtalet (PA 16) för de piloter som över en natt fick sin pensionsålder höjd med över tio år utan någon som helst kompensation. Efter att Arbetsgivarverket haft ett extra styrelsemöte har nu den dörren öppnats och det är bra, om än väldigt, väldigt sent.

Inte bara pilotkrisen utan också de andra exemplen jag lyfte i inledningen av texten –för att inte tala om det slutliga införandet av trebefälssystemet – borde rimligen mana till eftertanke hos Försvarsmaktens högsta ledning. Möjligen är det också det som skett – i en dagorder den 18 augusti skriver ÖB att han den första november ska ge ett militärt råd till regeringen om myndighetens fortsatta utveckling och inriktning och där kommer förslag och åtgärder inom personalområdet vara ”en viktig del”.

»Känslan av en vändning under galgen är ändå väldigt närvarande.«

Det är bra. Och vi är beredda att vara en aktiv part i det arbetet. Men känslan av en vändning under galgen är ändå väldigt närvarande – bara fyra dagar tidigare sa nämligen personaldirektören Klas Eksell: ”Rekryteringen går bra. Vi är attraktiva”, i en intervju med TT. Och under Officersförbundets seminarium i Almedalen, uttryckte Försvarsmaktens representant, arméchefen Karl Engelbrektson med emfas ”vi måste ta ansvar för skattebetalarnas pengar”, när frågan om högre löner för den militära personalen kom upp. 

Klas Eksell lämnar nu posten som personaldirektör för att gå i pension. Vi har under åren haft många samtal och diskussioner. Ibland har vi varit överens, andra gånger har vi stått milsvid ifrån varandra i våra uppfattningar. Men en sak vill jag ge Klas: en eloge för hans engagemang. Våra vägar har korsats många gånger genom åren och – oavsett befattning – har Klas Eksell alltid gjort sitt yttersta för att lösa sina tilldelade uppgifter.

En ny personaldirektör är nu på väg att rekryteras. Jag hoppas att den individen kommer till sitt nya jobb full av energi, när nu även ÖB har satt ljus på personaltjänsten. För oaktat de positiva tongångarna i ÖB:s dagorder så har vi bestämt oss. Vi kommer aldrig ge oss vad gäller högre löner till den militära personalen, bättre pensionsvillkor för alla yrkesofficerare och tillsvidareanställning för GSS/K. Det här är bara början. 

Stockholm, 22 augusti 2022

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    image006 kapad

    Den 7 maj beslutade överbefälhavaren om slutligt införande av trebefälssystemet. Ett sådant beslut fanns ärligt talat överhuvudtaget inte i de flestas föreställningsvärld. Vidare skulle skälen till beslutet av de flesta, i bästa fall, beskrivas som vaga. 

    Huruvida det är arbetsrättsligt möjligt att med arbetsledningsbeslut ändra personalkategori får vi inte svar på förrän det är avdömt i Arbetsdomstolen, vilket lär dröja. Om det är möjligt i en förtroendekontext när vi ska tillväxa blir en annan fråga, där får vi också invänta svaret.

    Försvarsmaktens kommunikation i frågan lämnar i mina ögon en del övrigt att önska. Nog hade det varit anständigt om myndighetens högsta ledning själv meddelat de berörda istället för att delegera den uppgiften till förbandscheferna med endast ett talmanus att stötta sig på? 

    När trebefälssystemet infördes (då som tvåbefälssystem) beskrevs möjlighet till rörlighet mellan personalkategorierna- officerare skulle kunna bli specialistofficerare och tvärtom. Det skulle dessutom kunna gå att växla över tid. Som specialistofficer skulle man erbjudas utvecklingsmöjligheter inom sitt område och den fördjupade kompetensen skulle betala sig. Men rörligheten mellan kategorierna är i princip stängd (förutom åt ett håll) och tretton år efter införandet finns ännu ingen vilja från arbetsgivaren att betala för kompetensdjup. Ända sedan systemet infördes har det dessutom från stund till annan dykt upp rykten om tvingande omgalonering. Varje gång ryktesspridningen kommit igång har Officersförbundet undersökt sanningshalten och blivit försäkrade om att det handlat om just rykten och inget annat.   

    » Det blir nu ett rejält hack i skivan när flera tusen officerare ska fundera över sin framtid. «

    Att Högkvarteret nu sedan förra året arbetat med en så pass viktig fråga utan att vara öppen och bjuda in till samverkan förrän alldeles i slutskedet är under all kritik. Det saknar den öppenhet och samarbetsanda som är en naturlig del av det goda ledarskap som krävs för att vi tillsammans ska leverera försvarsbeslutet enligt riksdagens beställning. 

    Det blir nu ett rejält hack i skivan när flera tusen officerare ska fundera över sin framtid. Många kommer troligtvis fram till att det lämpligaste är att läsa en nivåhöjande utbildning, under förutsättning att de bereds plats, och en del kommer säkerligen att komma till slutsatsen att deras lojalitet gentemot Försvarsmakten lönat sig dåligt och väljer att lämna för annan anställning. Resultatet blir, oaktat utfall, att våra chefer och organisationen i övrigt ska lägga tusentals arbetstimmar på att hantera ÖB:s beslut. Detta i en tid när vi i många fall redan går på knäna och istället borde fokusera helhjärtat på Försvarsmaktens tillväxt. 

    Utöver att fortsatt granska de arbetsrättsliga delarna i den här frågan måste Officersförbundet nu också jobba med att hålla ihop förbundet när personalkategorier riskerar att ställas mot varandra. Det är ingen överdrift att säga att vårt arbete är viktigare än någonsin. Kraven från politisk nivå på Försvarsmakten är höga. Men den höga ambitionen som myndigheten har att leverera det som står skrivet i försvarsbeslutet får inte vara på bekostnad av rovdrift på våra medlemmar. 

    För de flesta av oss väntar snart semester, för andra hårt arbete i samband med insatser i Sverige eller utomlands. Eller med att förbereda inryckning, på såväl helt nya som redan existerande organisations-enheter.

    Oavsett vad som står på din agenda tillönskar jag dig en trevlig sommar!

    Ur arkivet: