Senast publicerat
Senast publicerat:

Lägesrapport trebefäls­systemet – eventuella individuella prövningar väntar

Överbefälhavaren fattade den 7 maj beslut om slutligt införande av trebefälssystemet. Officersförbundet har sedan beslutet fattades arbetat med att utreda huruvida beslutet kan anses rättsligt felaktigt i något avseende. Förbundets utredning visar att det endast är möjligt att förhandla och eventuellt tvista utifrån varje individs förutsättningar.

Cecilia Gustafsson
Joel Thungren/Försvarsmakten
Artikel från Officersförbundet.

Överbefälhavarens beslut vilar på den rättsliga grunden att arbetsgivaren har den ensidiga rätten att besluta hur verksamheten ska organiseras, hur organisationen ska se ut, samt vilka krav som detta ställer på de anställda. Det är med andra ord inte möjligt att tvista om Försvarsmaktens behov av officerare och specialistofficerare. Det är inte heller möjligt att tvista om hur många av varje personalkategori som behövs, vilka krav som ställs på de anställda eller kraven för att få en viss tjänstegrad. Officersförbundet kan endast förhandla och eventuellt tvista utifrån varje individs förutsättningar. Därför arbetar Officersförbundets kansli och styrelse för närvarande med fördjupade förberedelser och med att ta fram en intern skrift med riktlinjer till officersföreningarna för hur förhandlingarna och de eventuella tvisterna ska hanteras. 

– Officersförbundet har gjort ytterligare utredningar kring arbetsrätt och förvaltningsrätt och anlitat advokat, och detta är vad vi landat i. Förbundet kan inte hävda att beslutet är rättsligt fel ur ett generellt perspektiv och därmed finns inga reella möjligheter att driva detta rättsligt ur ett kollektivt perspektiv. Det kan dock finnas individuella enskilda fall som förbundet kan driva, säger förbundsdirektör Johan Hansson.

»Förbundet kan inte hävda att ­beslutet är rättsligt fel ur ett generellt perspektiv.«

När det gäller det arbetsrättsliga beslutet att individen ska byta personalkategori så ska det prövas utifrån sakliga grunder. De sakliga grunderna baseras på Försvarsmaktens behov av kompetens utifrån de uppgifter som Försvarsmakten ska lösa, samt på lagen om anställningsskydd (LAS). LAS skyddar individen så att denne kan behålla sin anställning och att anställningen så långt som möjligt motsvarar det som arbetstagaren och arbetsgivaren kommit överens om vid anställningen. Det är fortsatt anställning som yrkesofficer som skyddas av LAS. Men arbetsgivaren ska förhandla innan beslutet om ändringen av personalkategori fattas. Förhandlingen handlar då om hur individen ska ges de bästa förutsättningarna att möta den förändrade organisationen och de förändrade kraven som ställs på den anställde.

När det gäller beslutet om vilken tjänstegrad som individen ska inneha ska även det fattas utifrån saklig grund, vilket syftar på de lagar, förordningar och föreskrifter som finns. Vilken tjänstegrad individen ska ha framgår av Försvarsmaktens föreskrifter. Det finns inte något hinder för arbetsgivaren att fatta beslut om ny tjänstegrad. Det som kan prövas rättsligt är om Försvarsmakten inte följer sina egna föreskrifter. Det som är möjligt att tvista om är vad arbetsgivaren måste göra för att individen ska kunna behålla sin anställning och vad individen skäligen måste göra för att kunna behålla sin anställningen – det vill säga vad arbetsskyldigheten är. 

– Officersförbundets kansli och styrelse fortsätter sitt arbete genom att göra förberedelser för att stödja officersföreningarna i de här kommande lokala förhandlingarna och för att i eventuella fall förbereda för centrala förhandlingar, säger Johan Hansson. 

Liknande läsning:

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    I 16 år har Peter Löfvendahl innehaft Officersförbundets högsta och viktigaste tjänstemannaroll – förbundsdirektör. Men varken det militära eller fackliga engagemanget var egentligen självklart från början.

    Fredrik Hultgren
    Johan Alp
    Officeren, juristen, ombudsmannen – som förbundsdirektör kan Peter Löfvendahl kombinera sina tre expertisområden.
    Officeren, juristen, ombudsmannen – som förbundsdirektör kan Peter Löfvendahl kombinera sina tre expertisområden.

    Skulle man skriva en lista över individer som verkligen betytt något för Officersförbundet, som gjort och fortfarande gör avtryck, skulle Peter Löfvendahls namn hamna högt, kanske till och med högst, på den listan. Under mer än två decennier finns knappt en enda facklig fråga eller större Försvarsmaktsförändring där Peter inte på ett eller annat sätt haft ett finger med i spelet.

    Som förbundsdirektör är det Peter som leder och driver den professionella delen av förbundet – kansliet. Han har personalansvar för de 13 kanslimedarbetarna, är rådgivare åt förbundsstyrelsen och är förbundets representant i en mängd olika sammanhang. Enkelt förklarat är jobbet som förbundsdirektör att vara vd, chefsjurist, utredare och personaldirektör – i en och samma roll.

    Peter återkommer ofta till att han i perioder jobbat ”tjugofyrasju”, det vill säga i princip dygnet runt sju dagar i veckan. När det under intervjun börjar framgå vad han faktiskt gör, hans ansvarsområden och arbetsbelastning, känns det snarare som att han jobbar 48 timmar om dygnet, tio dagar i veckan.

    Förbundet strider ju för sina medlemmars rätt till god arbetsmiljö och schyssta villkor. Hur går den kampen ihop med din egen arbetsbelastning egentligen?

    – Jag har nog ofta svårt att släppa taget, vägrar lämna saker halvfärdiga. Men den militära personalen är värd varje kamp. Då blir det kanske lite väl mycket jobb ibland, erkänner Peter.

    Att dygnet inte har fler än 24 timmar känns ibland som något frustrerande för Peter. Men bördig från Gnosjöbygden i djupaste Småland, känns den strävsamma envisheten också som något mer eller mindre nedärvt. Att jobba hårt och länge verkar inte vara något som egentligen bekommer Peter särskilt mycket.

    – Våra medlemmar kämpar på under ofta rätt stökiga förhållanden och om inte vi finns där för dem, då finns ingen som ser till att de får schyssta förutsättningar och villkor för att utföra sina för Sverige så oerhört viktiga jobb, sammanfattar han drivkrafterna för sin egen arbetsinsats.

    Men att han själv blev militär, och sedan fick en facklig karriär, var långt ifrån självklart.

    – När det gäller det fackliga var jag nog egentligen ideologiskt ganska främmande för ett sådant engagemang från början. Jag var politiskt engagerad lokalt, men inte åt det fackliga hållet. Sedan kommer jag från en småländsk småföretagarsläkt där företagandets frågor stod högt på dagordningen. 

    Men väl i det militära gick Peter med i förbundet redan på OHS, och det dröjde inte länge innan han var djupt engagerad i den lokala föreningen. Ganska snabbt blev han lokalordförande.

    – Väl på plats som officer insåg jag att det var många fackliga frågor som diskuterades i befälsrummet. Började inse att man måste engagera sig för att få till förändring. En drivkraft var också att jag upplevde att det fanns mycket att ta tag i, jag såg många exempel på både orättvisa och dubbla budskap från arbetsgivarhållet.

    När Peter ryckte in, som sambandsgruppschef på A6 i Jönköping år 1981, hade han som sagt ingen tanke på en militär karriär. Planen var egentligen att läsa till brand-ingenjör. Men när det var dags för muck var det ingen antagning till brandingenjörsutbildningen. Och eftersom Peter trivts under värnplikten och blivit uppmuntrad av sina befäl så sökte han och kom in på OHS.

    – Jag tänkte att det kan bli en bra start. En bra utbildning och vettiga villkor under utbildningstiden. Jag var fortfarande inte säker på att det militära var min framtida karriär för evigt, men det var ett intressant erbjudande.

    Det blev en hel del år inom det militära skulle det visa sig. Då A6 i Jönköping lagts ner under tiden på OHS blev istället dåvarande A1 i Linköping Peters hemmaförband. Befattningar på förbandet varvades med vidareutbildning. Då, på 80-talet var det Krigshögskolans Allmänna och högre kurser på Karlberg och AIHS som gällde. Sedan Militärhögskolans allmänna kurs för att 1994 befordras till major. 

    Det har alltid funnit en vilja att vidga vyerna, lära sig mer. Så under sin förbandstid började Peter studera juridik vid sidan av det ordinarie jobbet. Samtidigt som det fackliga engagemanget som förtroendevald på hemmaförbandet växt sig starkt.

    Heltidsjobb, heltidsstudier och fackliga uppdrag – hur orkade du med allting?

    – Den där småländska envisheten gör sig väl gällande ibland. Men det är klart, det blev ju många långa dagar och nätter bitvis även på den tiden, säger Peter. 

    I samband med att MHS-studierna avslutades kom erbjudandet om att ta en ombudsmannatjänst på förbundets kansli, något som passade bra in i livet just då. Så 1994 hängde Peter av sig uniformen, flyttade till Stockholm och blev facklig på heltid. Efter nio år som ombudsman kom erbjudandet om att ta över som förbundsdirektör, något han också accepterade. Valet att kliva upp som förbundsdirektör har han aldrig ångrat, men erkänner villigt att det ibland varit såväl tufft som ensamt ”på toppen”.

    – Det är en hög arbetsbelastning, det är klart, och omfattningen på personalfrågorna var kanske inget jag var riktigt förberedd på. Vi har gått igenom många förändringar på kansliet sedan jag tog över, lite som Försvarsmakten i stort. När jag klev på som förbundsdirektör var vi över 20 anställda på kansliet, nu är vi 14. Samtidigt, här känner jag att jag verkligen kan kombinera alla de områden jag faktiskt behärskar och brinner för – det militära, juridiken och det fackliga. 

    25 år i förbundets tjänst, hur bibehåller man engagemanget så länge, hur orkar man vara kvar när man jobbar så intensivt som du uppenbarligen gör?

    – Här ges jag tillfälle att jobba med helheten. Alltifrån vårt opinionsbildningsarbete där vi träffar regering och riksdag, ner till lokalfackliga frågor. Jag får jobba med oerhört skickliga och kunniga ombudsmän, kommunikatörer, journalister, administratörer och förtroendevalda. Var jag än skulle gå om jag bytte jobb skulle de aspekterna inte bli bättre. Och här är det våra medlemmar vi jobbar för, en grupp som sannerligen är värd att kämpa och engagera sig för. I så måtto har jag världens bästa jobb!

    FAKTA

    Peter Löfvendahl

    Ålder: 58 år

    Fackligt uppdrag: Förbundsdirektör

    Bakgrund i korthet: Artilleriofficer med majors grad. Utbildad jurist. Ledamots- och ordförandeuppdrag i lokalförening, ombudsman på Officersförbundet sedan 1994.

    Familj: Fru och två vuxna barn.

    Bor: I Bromma Kyrka utanför Stockholm. Född och uppvuxen i Reftele i Småland

    På fritiden: Passionerad bilsportsentusiast, en hel del träning samt det nybyggda fritidshuset i Östergötland.

    Ur arkivet: