Senast publicerat

Senast publicerat:

”Förbandsbyten gynnar alla på lång sikt”

Synen på rörlighet för specialistofficerare i Försvarsmakten behöver förändras, menar fanjunkaren Mikael. Vissa organisationsenheter ser förbandsbyten som en naturlig del, medan andra förband tycks betrakta det som svek mot förbandet.

Mikael, Fanjunkare i Försvarsmakten

Antonia Sehlstedt/Försvarsmakten

2023-11-14

Detta är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Utifrån ett perspektiv att behålla personal i Försvarsmakten är det flera olika faktorer som spelar in. Allt ifrån lön kopplat mot kompetens, till strategisk personalplanering. Jag väljer här att fokusera på en aspekt som är implementerbar direkt och utan någon egentlig ekonomisk kostnad. Nämligen ett synsätt på rörlighet för specialistofficerare i Försvarsmakten.

I Försvarsmakten förväntas du välja din specialistinriktning väldigt tidigt i karriären. För de flesta blir det i praktiken inte ett aktivt val. Detta eftersom du troligast söker till specialistofficersutbildningen inom samma område som du gjorde värnplikten.

Det beror bland annat på följande anledningar:

1) Du vet helt enkelt inte bättre och din bild av Försvarsmakten är begränsad.

Liknande läsning:

2) Det är det enda du har provat på och sannolikheten att ditt värnpliktsförband låter dig läsa för dem är större än att ett annat förband som du aldrig har tjänstgjort vid gör det. Förbandsandan påverlar troligen också ditt val.

Det som kan konstateras är att när du väljer ditt förhoppningsvis livslånga yrke och specialistinriktning, så har du inte mycket erfarenhet att gå på.

Att göra ett förbandsbyte i Försvarsmakten kan tyckas vara enkelt. Det borde inte vara svårare än att individen vill jobba på ett nytt förband och förbandet har ett behov av individen. En vinst både för Försvarsmakten som får en motiverad anställd och för yrkesofficeren som får jobba med något som vederbörande vill.

Men så enkelt är det tyvärr inte. När individen söker till ett nytt förband och förbandet vill anställa denna så skickas en hemställan via personalförsörjningsnämnden, PFN, till individens nuvarande förband. I svaret på hemställan kan förbandet skriva i stort sett vad som helst. Att det bejakas, avslås, bejakas men bara under en kortare period på något år, och så vidare. Det kan bli en form av kohandel där avsändande förband har makten och inte vill bli av med sin anställde, vilket är vanligt förekommande.

» Det kan bli en form av kohandel där avsändande förband har makten och inte vill bli av med sin anställde, vilket är vanligt förekommande. «

Med ovanstående ingångsvärden kan vi bygga följande scenario. En individ har genomgått specialistofficersutbildningen, SOU, och jobbat några år på sitt hemförband. Efter några år upptäcker individen att även om vederbörande trivs i arbetslaget så finns det en annan befattning i Försvarsmakten på ett annat förband som individen skulle vilja jobba med istället och söker dit. Förbandet vill ha individen och skickar hemställan och får som svar att det beviljas under två år, sedan ska individen återvända. Om förbanden inte är överens går det att lyfta frågan till Försvarsmaktens centrala PFN där beslutet tas om förbandsbyte eller ej. Ska detta verkligen behövas?

De förbandschefer jag pratat med brukar hänvisa till två saker som gör att de begränsar/hindrar individen att gå vidare till nytt förband.

1) De behöver personal och genom detta sätt så syns det även uppåt i organisationen att de inte har råd att släppa den personal de har.

2) De vill ha rätt individ på rätt plats. Och nu när vi har en specialist som har jobbat flera år inom en funktion så är den kanske en av de mest kunniga i sitt område på sin enhet. Detta innebär även, kopplat till personalbristen, att individen i nuläget är viktig för att förbandet ska kunna lösa sina uppgifter.

Utifrån ovanstående vill jag påstå följande:

1) Alla förband i Försvarsmakten har i dag en personalbrist och kommer att ha det under en lång tid framöver då vi är i en tillväxt med ett begränsat antal värnpliktiga.

2) Rätt individ på rätt plats är när individens egen inre motivation stämmer överens med ett behov Försvarsmakten har (på lång och kort sikt), inte bara enskild organisationsenhet (på kort sikt).

Jag upplever att detta är mest vanligt förekommande när förbandet har en uppgiftsinriktad förbandschef, i kombination med en personalfunktion som helt består av civilanställda utan någon militär kompetens.

Med detta sagt så ska jag givetvis inte dra alla över en kam, utan det finns också många goda förebilder. Både förbandschefer och civilanställd HR-personal med ett, enligt mig, sunt synsätt och bra avvägningsförmåga kopplat mot personal och uppgifter. Men om ett förband saknar denna avvägningsförmåga så är det ett förband för mycket, menar jag. Även om situationen är föränderlig, då synsättet ofta sitter hos personalen på befattningar som byts kontinuerligt.

I ett behållaperspektiv så behöver vi tänka mer långsiktigt än vad vi gör i dag. Omvärlden är föränderlig precis som individen. Nya intressen kommer, en personlig mognad eller en chans att göra något annat uppenbarar sig. Försvarsmakten behöver kunna ta hänsyn till oundvikliga förändringar och inte anta att bara för att du läst SOU inom en viss inriktning så kommer du hela ditt yrkesliv stanna kvar i detta område. Det är i många fall först efter tio år i Försvarsmakten som du har tillräckligt stora insikter om organisationen och dig själv som du vet vilken specialistinriktning du vill ha resterande del av karriären. Detta behöver organisation vara öppen för och uppmuntra i stället för att förhindra. Gör vi inte det så kommer det att vara en förlust, både för förbandet och för individen på längre sikt.

» Att tillfälligt förlora kompetent personal i ett område innebär inte endast en förlust för förbandet. Fördelen är att vi bygger ett mer robust försvar på längre sikt. «

Det är viktigt att förbanden löser sina uppgifter och det är givetvis avgörande att ha personal med rätt kompetens på rätt befattningar för att lösa uppgifterna. Men det är ett kortsiktigt perspektiv som bara täcker behovet här och nu. Ett behov som dessutom aldrig kommer att minska. I krig kommer vi att ta förluster. Då måste organisationen vara robust nog och ha kreativitet för att lösa uppgifter trots att personal på viktiga befattningar saknas.

Jag uppmanar förbanden att se detta som en övning, en utbildning, ett sätt att hantera krigets problem och kunna prioritera. Att tillfälligt förlora kompetent personal i ett område innebär inte endast en förlust för förbandet. Fördelen är att vi bygger ett mer robust försvar på längre sikt. Vi tvingas utbilda nya medarbetare inom funktionen samtidigt som vi har medarbetare med erfarenhet inom funktionen, men som nu tjänstgör på andra förband. Vi lägger inte alla ägg i samma korg, utan kan vid behov prioritera om personal om det skulle krävas.

Jag började själv min specialistkarriär 2009 med examen inom ledningssystem. I dag, 14 år senare, har jag jobbat med en annan inriktning under fem år och är fanjunkare. Skulle min ledningssystemkompetens (även om den börjar bli lite ringrostig) behövas i en krigssituation, kommer min startsträcka vara betydligt kortare än om man lär upp någon helt ny. Nu känns det som jag hittat hem och funnit min plats i Försvarsmakten. Jag jobbar inom ett område jag brinner för och vill vara en del av att utveckla. Jag hoppas alla anställda har samma känsla, för då är du rätt individ på rätt plats. Dessvärre möter jag ibland kollegor som vet vart de vill jobba, men där hemförbandet begränsar eller hindrar dem i detta. Detta gynnar inte förbandsandan, individen eller myndigheten.

» Låt inte hemförbanden bestämma om en individ ska få göra förbandsbyte eller inte. Låt detta vara en fråga mellan anställande förband och individen. «

Individer med drivkraft, personlig integritet och hög initiativförmåga kommer att lösa dessa situationer oavsett vad hemförbandet säger. I vissa fall blir individen civil, i andra fall så säger individen upp sig för att sedan ta anställning igen, men denna gång på förbandet som individen vill till. Ska det vara nödvändigt att säga upp sig i Försvarsmakten för att få jobba på det förband man vill? Att ha processer som både möjliggör för och tvingar individen att kringgå dessa är för mig ett tecken på ett tydligt feltänk.

Jag vill se en försvarsmakt där vi tänker långsiktigt. Det är dags att se över vilket synsätt vi har på specialister och andra personalkategorier och höjer blicken till försvarsmaktsnivå, i stället för enskild organisationsenhet. Låt inte hemförbanden bestämma om en individ ska få göra förbandsbyte eller inte. Låt detta vara en fråga mellan anställande förband och individen. Låt hemförbandet i stället fortsätta bestämma om placeringar inom eget förband och kommenderingar.

Här önskar jag att försvarsmaktsledningen och försvarsgrenscheferna hjälpte förbandscheferna genom att se över vissa avtal och processer som berör ovanstående frågor. Trots allt är en god anda (det vill säga moraliska faktorer) också en krigföringsförmåga som man inte ska ta lätt på. En förmåga som byggs upp över tid och där grunden läggs i fredstid. Låt oss gemensamt nå ett så gott resultat som möjligt genom att ha rätt personal på rätt plats när kriget kommer. såväl för Sveriges som uppgiftens och individens skull.

Denna debattartikel har tidigare publicerats på Militär debatt

Ämnen i artikeln: Utveckling

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

Senast publicerat:

Aktuellt /

Fortifikationsverket

Fortifikationsverkets generaldirektör: ”Infrastruktur är en förmåga – inte en belastning”

Aktuellt /

Flygvapnet

Jonas Wikman: ”Vi måste skapa en organisation som kan stå mitt i stormen”

Aktuellt /

Marinen

Johan Norlén: ”Nu blir det handling bakom orden om marinens tillväxt”

Aktuellt /

Armén

Jonny Lindfors: ”Jag hoppas att alla i armén känner vilka steg vi har tagit”

Fortifikationsverkets generaldirektör: ”Infrastruktur är en förmåga – inte en belastning”

Aktuellt /

Flygvapnet

Jonas Wikman: ”Vi måste skapa en organisation som kan stå mitt i stormen”

Aktuellt

Flygvapnet

Jonas Wikman: ”Vi måste skapa en organisation som kan stå mitt i stormen”

Flygvapnet fyller 100 år samtidigt som nya flygsystem införs, rymdförmågan byggs upp och Natobidrag genomförs. Men enligt flygvapenchef Jonas Wikman är den viktigaste utmaningen en annan: att skapa en organisation som klarar ett säkerhetsläge som är oförutsägbart och där tempot aldrig går tillbaka till det normala.

Josefine Owetz

2026-07-09

Flygvapenchef generalmajor Jonas Wikman sitter uppe på däck ombord på HMS Carlskrona och blickar ut över Visby hamn. I likhet med Försvarsmaktens övriga representanter har han ett hektiskt schema i Almedalen och deltar i många panelsamtal.

Men innan dagens seminarier tar vid, bland annat ett med rubriken ”Nästa generations luftstrid i en multidomänkontext”, ska han summera hur det första halvåret av 2026 har varit för flygvapnet.

– Jag tycker att läget är gott. Vi har ett bra och intensivt år. Organisationen är satt under press med stora externa och interna förväntningar på vad vi ska åstadkomma, både vad gäller förmågeutveckling och den säkerhetsmiljö vi lever i. Men jag känner att vi levererar. Det handlar om flygvapnets nästa steg, införandet av nya plattformar och nya förmågor.

Bland vårens större händelser för flygvapnet lyfter Jonas Wikman bidraget till Natos Air Policing på Island, som är en del av luftförsvaret i Arktisområdet. Under årets första månader bemannade en kontingent från Skaraborgs flygflottilj alliansens incidentberedskap. I februari deltog svenska flygbasjägare i den danska övningsserien Arctic Endurance 26 på Grönland för att stärka säkerheten i området och öva försvaret av Natos norra flank.

– Det känns nästan som länge sedan nu, men det är bara några månader sedan som vi genomförde det, i en tid då säkerhetssituationen i Arktis var väldigt aktuell.

Vi har en aktivitet i vårt närområde som gör att vi har daglig skarp verksamhet pågående.

Samtidigt pågår ständigt incidentberedskapen på hemmaplan, med flera insatser hittills i år. Den 13 juni meddelade Försvarsmakten att flygvapnet dagen innan genomfört dubbla insatser mot ryska stridsflyg nära svenskt luftrum.

– Vi har en aktivitet i vårt närområde som gör att vi har daglig skarp verksamhet pågående. Det är utmanande, men samtidigt känner jag att vi levererar på de uppdrag vi har, även när det gäller att utveckla framtida förmågor, säger Jonas Wikman och fortsätter:

– Jag känner mig trygg med var vi är och vart vi är på väg. Min bild är också att vi har en organisation som är stolt över vad vi åstadkommer med de förutsättningar vi har. Så här ett halvår in så kunde jag inte vara mer stolt över mitt flygvapen än vad jag är just nu – ett flygvapen som dessutom fyller 100 år i år.

Samtidigt som verksamheten pågår för fullt firar flygvapnet sitt 100-årsjubileum. Jonas Wikman medger att han först såg jubileumsåret som ytterligare en uppgift i en redan full kalender, men i stället har det blivit något helt annat.

– Det har blivit ett sätt att stärka oss. Vi har fått anledning att beskriva vilka vi är, träffa varandra och bygga laget flygvapnet. Jag önskar att vår egen personal ser flygvapnet med samma ögon som omvärlden gör. För när man står där varje dag så känns kanske allting som ett motstånd och som en övermäktig uppgift. Men när man står utanför och betraktar oss så är det ett väl fungerande maskineri som levererar på en högre nivå än vad folk förväntar sig. Och det önskar jag att organisationen får känna ibland. Jag tror och hoppas att 100-årsfirandet är ett tillfälle för att göra det.

Flygvapnet reformeras i en tid när reform krävs, och det känns väldigt bra.

För flygvapnet är 2026 också ett år då flera materielprojekt har börjat levereras eller är i slutet på en anskaffningsprocess. Jonas Wikman lyfter bland annat införandet av Jas 39 Gripen E, de nya radarspanings- och ledningsflygplanen, S 106, GlobalEye, transportflygplanen C 390 och TP 106 och det nya skolflygplanet SK 40. Samtidigt sker flera satsningar inom rymdområdet och i maj skickades Försvarsmaktens första militära spanings- och övervakningssatellit upp i rymden.

– Det är väldigt vältajmat. Vi tar steget in i en ny generation krigföringsförmåga där rymden, Gripen E och GlobalEye är byggda för att fungera tillsammans med armén, marinen och våra allierade i Nato inom ramen för multidomäna operationer, säger han och fortsätter:

– Vi har tagit viktiga steg inom rymdområdet och har blivit en operatör i rymden på riktigt under det här året. Rymdförmågan är till för att vi ska bättre ha en kapacitet att koppla ihop de olika domänerna och nationerna. Flygvapnet reformeras i en tid när reform krävs, och det känns väldigt bra.

Hur ser det ut med flygvapnets personalförsörjning?

– Personalförsörjning är fortsatt en begränsande faktor för oss och kommer att vara det under lång tid. Med det sagt tycker jag att vi har gjort betydande framsteg. Vi har gjort en grundlig analys baserat på personalens iakttagelser och gett oss på flera områden som vi har haft särskilda problem med.

Han lyfter den satsning som gjorts inom teknikerområdet det senaste året och det stora arbetet som går under namnet ”Framåt”. Under 2023 genomfördes en stor översyn på personalområdet i flygvapnet. Arbetet tog frågor som avtal, arbetsmiljö, materiel och lön. Jonas Wikman fattade därefter beslut om ett direktiv med åtgärder som nu ska införas för att skapa en mer hållbar arbetssituation för flygvapnets anställda.

Vi kommer aldrig att bli klara och det viktiga är inte att allt blir gjort. Det viktiga är att rätt saker blir gjorda.

– Vi har fortsatt prioriterat arbetet inom det vi kallar ”Framåt”. Jag är stenhård på att följa upp alla åtgärderna. De följs upp kvartalsvis och vi räknar med att vi ska få ett väldigt bra resultat. Jag tycker att vi är på rätt väg, men det tar lång tid och vi har mer jobb kvar att göra.

En fråga som han återkommer till under intervjun är balansen mellan uppgifter och resurser. Jonas Wikman menar att Flygstaben länge har försökt väga uppgifter mot resurser, men att dagens säkerhetsläge kräver ett annat synsätt.

– Vi kommer aldrig att kunna planera bort friktioner och osäkerheter i en snabbt föränderlig omvärld. Vi behöver därför bli en organisation som kan leva i kaos och må bra i kaos. Vi kommer aldrig att bli klara och det viktiga är inte att allt blir gjort. Det viktiga är att rätt saker blir gjorda.

Han beskriver det med uttrycket ”Embrace the Chaos”, att acceptera att nya uppgifter och förändringar inte är undantag utan det nya normala. Målet är därför inte att allt ska hinnas med, utan att organisationen ska prioritera rätt och känna att ett väl utfört arbete är alldeles tillräckligt.

– Man måste kunna gå hem när arbetsdagen är slut och känna att man gjort ett bra jobb och är uppskattad, även om hela uppgiften inte är löst. Vi som chefer och ledare ska känna förtroende för att organisationen gör rätt prioriteringar.

I grunden handlar det om uppdragstaktik, konstaterar han. I en tid när omvärlden förändras snabbare än planeringscyklerna behöver högre chefer styra mot önskade effekter snarare än detaljerade planer. Förbanden ska få frihet att själva avgöra hur målen bäst nås utifrån den verklighet de möter.

– Det är ute på förbanden som kraften finns. Vi måste vidta åtgärder för att skapa en organisation som kan stå mitt i stormen. För det här är en dynamik som kommer att bestå en generation framåt. Vi vet vilka effekter vi ska uppnå: vi ska avskräcka, vi ska kunna försvara oss och vi ska utbilda förbanden till en viss nivå. Jag har fullt förtroende för att organisationen gör rätt saker.

Vi är uppskattade för det vi gör och det är personalen som har åstadkommit det.

En av de största förändringarna i flygvapnet märks dock inte i nya flygplan, utan i hur organisationen är uppbyggd. Flygvapnet har det senaste året gått från två separata grund- och krigsorganisationer till en sammanhållen organisation där personalen redan tjänstgör i sina krigsbefattningar.

– Det innebär att alla anställda normalt redan befinner sig på den befattning de har i alla konfliktnivåer. Vi har en plan, leder med en order mot en chef. Jag är helt trygg med att det är rätt väg att gå. Vi är i en tid där vi har ett hot att hantera hela tiden och det kommer inte finnas en brytning mellan fred, kris och krig, utan det är en flytande skala. Vi kan inte omorganisera några gånger per år. Det här känns jättebra.

Har du något medskick till flygvapnets anställda?

– Jag kunde inte vara stoltare över flygvapnet, det är helt ärligt från mitt hjärta. Det är lätt att gå rakryggad här genom Almedalen med detta flygvapen i ryggen. Vi har verkligen levererat, både i det skarpa och i förmågeutvecklingsperspektivet. Vi är uppskattade för det vi gör och det är personalen som har åstadkommit det. Varje gång människor utifrån möter flygvapnet slås de av lagandan och kamratskapet. Det är tillsammans vi löser våra uppgifter.