Den ryska mediestrategin är långsiktig 

Informationsspridning har kommit att spela en enormt stor roll i både krig och politik. Ryssland hade länge förberett invasionen av Ukraina genom ett konsekvent intrummande av ett antal negativa narrativ om Ukraina i statsmedia där ukrainare omgestaltades från bröder till nazister och fiender. Forskning visar att den ryska propagandan har nått vissa framgångar även utanför det egna landets gränser.

Forskning visar att den som följer rapporteringen i rysk statskontrollerad media i högre grad än andra håller med om innehållet i dessa mediekanaler. Det gäller i såväl USA som i Sverige.

Norges sak är vår!” Så avslutade min farfar, riksdagsmannen Ruben Wagnsson, ett tal i första kammaren i mars 1941. Men orden nådde aldrig pressen. Utrikesminister Christian Günther ansåg att de var för farliga.

Händelsen illustrerar skillnaden mellan dåtid och nutid, mellan en värld där traditionella medier var det enda sättet att nå ut på bred front och dagens nya mediesamhälle. Informationsspridning har kommit att spela en stor – ibland avgörande – roll i både krig och politik. Zelenskys budskap i Kiev strax efter den ryska invasionen ”Jag är här…”, och ukrainska soldaters utrop ”Russian warship, go fuck yourself”… bidrog exempelvis rimligen till att väsentligt stärka sammanhållning, stridsvilja och omvärldens stöd.

Det finns en demokratisk potential i användandet av sociala medier. Stater och organisationer drar också fördelar av att snabbt och brett kunna nå ut till olika publiker. Den svenska Försvarsmakten har dragit nytta av sociala medier under lång tid. Redan på 2010-talet sysslade exempelvis försvarsmaktsbloggare, parallellt med fristående bloggare, med att beskriva och analysera Afghanistaninsatsen. Försvarsmakten arbetade vid denna tiden också med att professionalisera myndighetens kommunikationsverksamhet. En intervju-studie vi utförde tyder på att ledningen såg sociala medier som en möjlighet, snarare än som ett problem. 

En enkätstudie som inkluderade 26 europeiska försvarsmakter visar dock att det saknades ett gemensamt förhållningssätt till sociala medier. Bristen på övergripande strategi på EU- och Natonivå vittnar om att europeiska försvars-makter var sent ute med att ta sprängkraften i sociala medier på allvar – i alla fall om man jämför med den ryska ledningens systematiska arbete med informationspåverkan som pågått ända sedan 1990-talet och det andra Tjetjenienkriget.

» Det finns en demokratisk potential i användandet av sociala medier. Stater och organisationer drar också fördelar av att snabbt och brett kunna nå ut till olika publiker. «

Internt har den ryska regimen enat de officiella narrativen, begränsat fria medier och rensat ut oliktänkande individer. Externt har man bedrivit informationspåverkan bland annat genom de statsfinansierade nätplattformarna Sputnik och RT. Forskning har identifierat försök till och viss framgång med valpåverkan gentemot bland annat USA, Tyskland och Frankrike.

Ryssland hade också länge förberett för invasionen av Ukraina genom ett konsekvent intrummande av ett antal negativa narrativ om Ukraina i statsmedia. Ukrainare omgestaltades i media från ”bröder” till ”nazister” och ”fiender”. Det här är en del av en officiell strategi som speglas i policy-dokument i vilka information ses som en del av säkerhetspolitiken. 

Ryssland är inte ensamt om att bedriva informationspåverkan mot andra länder. En rad auktoritära och semi-auktoritära regimer lägger kontinuerligt stora resurser på informationspåverkan riktad mot medborgare i andra länder, genom vad som ska verka som normal och attraktiv nyhetsrapportering. Ryssland har dock lagt osedvanligt stora resurser på sin informationspåverkan. Det finns en stor uppsättning ryska statligt styrda engelskspråkiga mediekanaler, som är sammanlänkande och används i påverkanssyfte.

Bradshaw med kollegor visar exempelvis i artikeln ”Playing Both Sides: Russian State-Backed Media Coverage of the #BlackLivesMatter Movement” hur olika sådana kanaler användes under BLM-protesterna 2020 för att ”elda på” meningsmotståndare från båda sidor, i syfte att destabilisera och polarisera. 

Rysslands strategi är mycket långsiktig. Den går bland annat ut på att ihärdigt pumpa ut ett begränsat antal centrala narrativ, för att mer eller mindre hjärntvätta åhörarna. Det skedde inför invasionen i Ukraina och det har skett när nätplattformarna RT och Sputnik beskrivit Sverige i mycket negativa ordalag ända sedan 2015, för att försvaga landet, skapa splittring och om möjligt även under-minera nationell säkerhet. Detta är så mycket allvarligare, då forskning som utförts i USA och Ukraina tyder på att rysk informations-påverkan kan ha effekt på politiska åsikter.

Det här gäller även i den svenska kontexten. Artikeln ”The paperboys of Russian messaging: RT/Sputnik audiences as vehicles for malign information influence” bygger på en nationell representativ enkät genomförd 2020 med hjälp av Novus.

Resultaten visar att svenskar som konsumerar RT och Sputnik i högre grad än icke-konsumenter håller med om innehållet. RT/Sputnik-läsarna är både mer negativa till exempelvis feminism och HBTQ-frågor och har en mer positiv syn på Ryssland. 

Resultaten tyder också på en förvånansvärt hög konsumtion. Hela sju procent uppger att de tar del av RT/Sputnik; fem procent mer sällan och två procent varje vecka eller månad. Det finns konsumenter i alla åldersgrupper, bland båda könen och bland anhängare av alla politiska partier, men män och yngre är tydligt överrepresenterade.

Nästan tre av fyra RT/Sputnik-konsumenter är män, och den yngsta åldersgruppen är tydligt överrepresenterad. Var femte man i åldern 18-29 år sade sig läsa RT och/eller Sputnik. RT/Sputnik-konsumenter skiljer också ut sig i vissa andra hänseenden. Jämfört med icke-konsumenter stödjer de i högre utsträckning utomparlamentariska partier och Sverigedemokraterna samt i viss mån Vänsterpartiet. De avviker också genom sin mycket höga konsumtion av såväl inhemska som utländska medier. De är mer benägna att diskutera nyheter – med undantag för nyheter från traditionella svenska medier – i verkliga livet. De är samtidigt mer skeptiska till alla typer av media och journalism, förutom svensk alternativmedia, RT och Sputnik.

Trots denna skepsis är de mer benägna än icke-konsumenter att sprida medieinnehåll på sociala medier. De är också mer villiga att sprida nyheter utan att veta ursprunget och även när de misstänker att innehållet inte är sant. Detta tyder på att de har god potential i att förstärka RT/Sputniks budskap genom spridning. 

Vad kan man då göra för att bemöta detta? Långsiktiga strategier är viktiga, som att försöka öka kunskaper om informationshantering, exempelvis i skolan, på arbetsplatser och bland äldre.

Utbildning i källtillit är dock kanske ännu viktigare än sådan i källkritik, i en tid då vissa har börjat slå ifrån sig även kvalitetsjournalistik, forskningsresultat och myndighetsinformation. Det gäller att vara uppmärksam, men inte uppgiven, inför informationsfloden i dagens samhälle och att ha ett lagom kritiskt förhållningssätt till information.

Överkritiska individer riskerar att landa i konspirationsteorier, vilket är en styggelse, som kan öka i takt med populismen. 

Vissa åtgärder mot informationspåverkan är mer drastiska än andra och lämpligheten i dem förtjänar att diskuteras. EU har exempelvis etablerat ”East Stratcom Taskforce”, som tillgriper tveksamma metoder för att bemöta rysk desinformation.

En annan kontroversiell åtgärd är förbud. Drygt 70 år efter censuren av min farfars uttalande, den 27 februari 2022, beslöt EU att blockera RT och Sputnik. Beslutet kan förvisso debatteras. Men det är en tydlig illustration av att politiker ser mycket allvarligt på problemet med illasinnad informationspåverkan, som bland annat kan bidra till att polarisera samhällen och underminera tilltron till politiker, myndigheter och medier.

Hur gick det då för Ruben Wagnsson? Han blev nog lite arg, men fortsatte att arbeta för Norges sak på en mängd olika vis och tilldelades 1951 det norska storkorset, Sankt Olavs orden, för sina insatser.

Charlotte Wagnsson, FHS, 2022_webb
Charlotte Wagnsson, professor i statsvetenskap vid Försvarshögskolan och forskar om rysk informationspåverkan via digitala medier.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Norge och Finland har börjat få sina första leveranser av det gemensamma stridsuniformssystemet Nordic Combat Uniform System, NCU. Till Försvarsmakten kommer enskilda plagg under 2023, men för det kompletta systemet dröjer det till tredje kvartalet 2024.

    Kontraktsvärdet under den sjuåriga kontraktsperioden uppgår till 425 miljoner euro. Foto: Nordefco.

    När Norge, Danmark, Finland och Sverige undertecknade avtalet med den norska leverantören Oskar Pedersen AS om gemensamt ramavtal på det nya stridsuniformssystemet var det första gången som det nordiska försvarssamarbetet gick in i ett enskilt upphandlingsprojekt.

    Ramavtalet undertecknades den 8 februari 2022 och kontraktsvärdet under den sjuåriga kontraktsperioden ligger på 425 miljoner euro.

    I uniformssystemet ingår allt från underkläder till ytterplagg i olika konfigurationer: nordisk, europeisk, djungel och öken. Uniformen är likadan för samtliga fyra länder, förutom kamouflagemönstret som skiljer sig åt. Handskar, kängor, hjälmar och personlig skyddsutrustning ingår inte i systemet och således inte heller i ramavtalet. I stället upphandlas det självständigt av respektive land.

    – Initalordern gjordes i april 2022 och nu pågår förberedelser för leverans till Sverige. För närvarande tittar vi på referensprover, tyger och färger för alla plagg som ingår i systemet. Vi besöker även leverantörerna som ett led i kvalitetssäkringen, säger Jennifer Skjäl Lundgren, chef för Försvarets materielverks verksamhetsområde Logistikmateriel.

    » Det nya kamouflaget är väldigt likt det mönster som används till fältuniform 90, det är något förminskat och tre kronor ingår i mönsterrapporten. «

    Leveranserna går helt enligt plan, vilket innebär att Norge och Finland är först ut och redan börjat få sina leveranser. Leveranserna till Sverige kommer att ske enligt den ursprungliga planen, det vill säga att den första orden successivt levereras med början senare under 2023 och att hela leveransen om 20 500 uniformer plus persedlar i form av underkläder och t-shirts slutlevereras tredje kvartalet 2024. Därefter kommer kompletterande avrop att levereras successivt under 2025, 2026 och 2027.

    – Just nu jobbar våra ingenjörer med dokumentationen som följer med all materiel. Det måste finnas underhållsplaner för reparationer etcetera och det ska även finnas riktlinjer kring hur man väljer rätt storlek, vilka mått som är viktiga och så vidare, säger Jennifer Skjäl Lundgren.

    Inför upphandlingen har omfattande användartester genomförts och uniformssystemets design är anpassad till båda könen.

    – Ett nytt mönsterskyddat kamouflage är framtaget och kommer att införas med den nya svenska uniformen. Det nya kamouflaget är väldigt likt det mönster som används till fältuniform 90, det är något förminskat och tre kronor ingår i mönsterrapporten, säger Jennifer Skjäl Lundgren.

    Danmark, Finland, Norge och Sverige startade Nordic Combat Uniform-projektet 2016 och det genomförs som en del av Nordefco, Nordic Defence Cooperation.

    Dela artikel:

    Facebook
    Twitter
    E-post

    Stress, höga krav och psykisk ohälsa kan bidra till den förhöjda risken för separationer bland utlandsveteraner medan äventyrslust och dåligt mående gör att vissa veteraner ogärna ingår nya relationer. Det visar en rapport från Försvarshögskolan där forskare studerat vilka faktorer under en insats som påverkar parrelationer.

    Studien visar att veteraner som separerar har mer negativa erfarenheter av insatsen än de som stannar kvar i sina relationer.

    Tidigare studier har visat att svenska utlandsveteraner överlag är en ganska välmående yrkesgrupp. Däremot är skilsmässofrekvensen hög och separationer är nästan dubbelt så vanliga bland veteraner som hos mönstrade icke-veteraner. Nu har ett forskarlag vid Försvarshögskolan undersökt vilka faktorer i samband med utlandstjänstgöring som kan påverka parrelationer. En rad omständigheter knutna till insatsen har undersökts och jämförts mellan veteraner som separerat och de som fortsatt att leva tillsammans med sin partner efter den senast genomförda missionen.

    Resultaten visar att de veteraner som separerar har mer negativa erfarenheter av insatsen än de som stannar kvar i sina relationer. Exempelvis upplevs resor och bortavaro från hemmet inför insatsen som mer negativa, stödet från chefer och Försvarsmakten anses ha varit sämre och fler har sökt hjälp för psykiska besvär på grund av insatsen. De som separerat svarar också oftare än övriga att de krav som Försvarsmakten ställer före, under och efter insatsen påverkar parrelationen negativt. Sofia Nilsson, docent vid Institutionen för säkerhet, strategi och ledarskap på Försvarshögskolan, har lett studien.

    » Vid hemkomsten kan det finnas en inbyggd förväntan hos partnern att man ska avlasta och ta igen sådant man missat under frånvaron. «

     – Många beskriver det som tufft redan innan förberedelserna inför insatsen drar igång med pendling till och från jobbet, skolor och övningar. Sedan tillkommer krav specifikt kopplade till utlandstjänsten med utbildningar och andra förberedelser. Det är sällan man bara är borta de sex månader som utlandstjänstgöringen pågår. Med för- och efterarbete handlar det om betydligt längre tid än så. 

    En annan faktor som sticker ut bland de veteraner vars förhållanden spruckit är det psykiska måendet. Flera hade problem med psykisk ohälsa vid hemkomsten och det var vanligt att man inte tyckte sig få den hjälp man behövde för att må bättre.  

    – De som har PTSD-symtom och andra allvarligare psykiska symptom är ingen stor grupp, men inom den gruppen är separationer betydligt vanligare än hos andra. Något som förekommer oftare, och som jag tror att man många gånger missar, är mildare reaktioner av dåligt psykiskt mående, som vardagsstress. Det kan också påverka en parrelation negativt, säger Sofia Nilsson.  

    Sofia Nilsson, forskare FHS, Foto Försvarshögskolan_webb
    Sofia Nilsson, docent vid Institutionen för säkerhet, strategi och ledarskap på Försvarshögskolan

    Vardagsstress rapporterades i ungefär samma utsträckning hos både de som separerat och de som fortsatt att leva tillsammans, men det fanns en skillnad mellan grupperna i hur stressen hanterades. Bland de som separerade var det vanligare att distansera sig från vardagens krav i ett försök att hantera situationen. Det var också vanligare med konflikträdsla och osunda dryckesvanor hos dem som gick isär.

    – Vardagsstress kan skapa irritation och fresta på parrelationer. Vid hemkomsten kan det finnas en inbyggd förväntan hos partnern att man ska avlasta och ta igen sådant man missat under frånvaron, men den förväntan kanske inte stämmer överens med ens egen. Många veteraner beskriver också skuldkänslor och dåligt samvete över att de varit borta, vilket kan spä på upplevelsen av stress, säger Sofia Nilsson. 

    Nyare relationer (ett till tre år) är mer sårbara vid utlandstjänstgöring än längre förhållanden och majoriteten av separationerna sker inom fem år efter hemkomst. Tidigare studier tyder också på att de negativa effekterna av en insats ökar ju fler resor man gör.  

    – Första gången går det kanske bra och även den andra, men med tiden växer problemen. Flera sa att det finns en gräns för hur många insatser en relation klarar av, säger Sofia Nilsson. 

    Tidigare studier visar också en något minskad benägenhet bland utlandsveteraner att ingå en ny parrelation efter att de separerat. I den nu genomförda undersökningen ges två möjliga förklaringar till detta. Dels ett stort intresse för äventyr och att man föredrar att leva som singel. Dels psykiska besvär som inte omhändertas och sämre återanpassning till vardagen efter avslutad insats. 

    – Men det handlar inte om någon jättestor andel veteraner som undviker parrelationer, så man bör inte dra alltför stora växlar av det, säger Sofia Nilsson. 

    FAKTA

    Om undersökningen

    Rapporten Internationell militär tjänstgöring och dess betydelse för parrelationer genomfördes vid Försvarshögskolan. Studien bygger på en enkätundersökning där 1 962 utlandsveteraner deltog, vilket motsvarar en svarsfrekvens på 33 procent. Av dem var 181 kvinnor och 1 780 män med en medelålder på 56,3 år. Majoriteten av deltagarna, 1 796, var gifta eller sambo, 133 var särbo och 327 singlar.

    Dela artikel:

    Facebook
    Twitter
    E-post

    Allmänhetens tilltro till Försvarsmakten ökar och i Medieakademins senaste förtroendemätning hamnar myndigheten i topp. – Det är bra för oss att veta att det finns en acceptans hos allmänheten för det vi gör, säger Försvarsmaktens kommunikationsdirektör Peder Ohlsson.

    15. och 16. hemvärnsbataljonerna övar tillsammans i och kring Sollefteå under totalförsvarsövningen "Vildhussen".

    Medieakademin är en ideell förening som sedan 1997 årligen mäter svenska folkets förtroende för olika samhällsaktörer som myndigheter, företag och politiska partier. Försvarsmakten kom med i mätningarna 2016 och har sedan dess ökat kraftigt i förtroende, från 36 procent till årets notering på 67 procent. Därmed är Försvarsmakten den organisation som bland de deltagande myndigheterna och frivilligorganisationerna i undersökningen har högst förtroende hos svenska folket. Brigadgeneral Peder Ohlsson, Försvarsmaktens kommunikationsdirektör, tror att flera faktorer ligger bakom uppgången. 

    – Först och främst handlar det nog om det gedigna arbete som våra anställda och frivilliga uträttar i Försvarsmakten varje dag. Sedan har vår verksamhet blivit mer synlig i samhället också vilket antagligen ökat förståelsen för det vi gör. Men det är klart att det osäkra omvärldsläget och kriget i Ukraina förmodligen också spelar in och visar betydelsen av en stark försvarsmakt. 

    » Det är klart att det osäkra omvärldsläget och kriget i Ukraina förmodligen också spelar in. «

    peder ohlsson 26 aug 2022-1
    Peder Ohlsson , Försvarsmaktens kommunikationsdirektör

    Närmast efter Försvarsmakten i förtroendebarometern kommer Skatteverket och Säpo på respektive 65 procent följt av Folkhälsomyndigheten på 64 procent. I botten återfinns Migrationsverket på 20 procent och Arbetsförmedlingen på 16 procent. 

    – Vi tycker att det här är en bekräftelse på det arbete som pågått i myndigheten under en längre tid och vi är väldigt tacksamma för förtroendet. Men det är också ett resultat som måste förvaltas. Vi har en central uppgift att lösa i samhället och det är viktigt att vi har allmänhetens förtroende, säger Peder Ohlsson. 

    Årets förtroendemätning har genomförts av Kantar Public och omfattar 1.201 webbintervjuer med personer från 16 år och uppåt. Materialinsamlingen pågick mellan den 8 och den 13 februari 2023. 

    Dela artikel:

    Facebook
    Twitter
    E-post