Senast publicerat
Senast publicerat:

Låt oss bygga förändring tillsammans

Stefan Morin, förbundsordförande
Stefan Morin
Detta är en ledare. Officersförbundets presidium lyfter i varje nummer av Officerstidningen fram de viktigaste ståndpunkterna som förbundet just nu driver.

Officersförbundet växer – över 2 000 nya medlemmar på bara två och ett halvt år. Det visar att fler ser värdet i en stark och handlingskraftig facklig part. Genom ökad och tydligare kommunikation, både internt och externt, har vi blivit mer synliga, relevanta och drivande. Vi definierar egna lösningar och driver medlemmarnas vilja till förbättring.

En del av våra förslag är de över 50 konkreta förändringar i villkor som vi lämnat över till Försvarsmakten. Förslagen syftar både till att öka attraktiviteten i de militära yrkena och till att säkerställa att de som redan är anställda upplever att de ersätts på en rättvis nivå. Det handlar om att stärka viljan att söka sig till yrket – men också om att skapa en långsiktigt hållbar personalförsörjning. Vår ambition är att genom aktiv samverkan bidra till att Försvarsmakten utvecklar sin verksamhet, stärker sin förmåga och säkrar en stabil och motiverad militär kår. Tillsammans kan vi skapa bättre förutsättningar för både personal, operativ verksamhet och produktion.

Vår roll är att representera våra medlemmar, men också att bidra till att Försvarsmakten lyckas med sitt uppdrag.

Försvarsmakten befinner sig i ett historiskt skede. Tillväxt, Nato, nya och breddade uppgifter och ett skarpt säkerhetsläge kräver snabba och träffsäkra beslut. Men just därför blir samverkan ännu viktigare. Snabba beslut behöver vara välgrundade för att stå sig över tid – och de måste bygga på verkligheten i verksamheten. Och den verkligheten känner våra medlemmar bäst. De är varje dag en del av operationer och övningar samt den praktiska produktionen av försvarsförmåga.

Rätt använd är samverkan ett verktyg som stärker besluten. Men om samtalen alltid sker i slutet av processen – när besluten i praktiken redan är fattade – förlorar man både kunskap, tid och förtroende. Då riskerar samverkan att reduceras till ett informationsmöte i stället för en gemensam process.

När vi involveras tidigt kan våra erfarenheter, kunskap och perspektiv göra verklig skillnad. Vi har sett det i lokala lönemålbildsprocesser där parterna, sida vid sida, arbetat fram produkter med hög träffsäkerhet och stark legitimitet. När besluten däremot presenteras i efterhand försvinner den möjligheten. Då ställs vi utanför själva processen i stället för att vara med och forma den.

Detta handlar inte om att bromsa förändring – det handlar om att göra den bättre. Tidig samverkan leder till mer träffsäkra beslut, starkare förankring och snabbare genomförande. Det lärde vi oss redan 1976 i boken ”ledarskap”. När lösningar utvecklas gemensamt behöver de inte lappas och lagas i efterhand. Det är ingen facklig önskelista – det är en verksamhetsmässig nödvändighet i en tid då organisationen växer snabbt och kraven ökar.

För Officersförbundet handlar detta om att ta ansvar. Vår roll är att representera våra medlemmar, men också att bidra till att Försvarsmakten lyckas med sitt uppdrag. Vi vet att försvarsförmågan står och faller med kompetenta och motiverade medarbetare. Genom att vara en aktiv part i förändringsarbetet kan vi bidra till en starkare myndighet.

Så låt oss börja i rätt ände: gemensam analys, gemensamma förslag, gemensamt ansvar. Det är så vi stärker försvarsförmågan – och det är så vi bygger en försvarsmakt som står stark, både nu och i framtiden.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    381 personer svarade på forskaren Emma Oskarssons enkät om hur arbetssituationen är för yrkesofficerare i Försvarsmakten. Nu presenterar hon resultatet av den första del­studien. Det visar sig att vara svårt att sätta gränser för sin egen arbetsbelastning – och att kvinnor känner sig mer utsatta än sina manliga kollegor.

    Jenny Folkesson
    sdlJZxzERxIzpc
    I sin forskning ser Emma Oskarsson hur Försvarsmaktens personal behöver känna att de kan kontrollera sin arbetssituation för att må bra och göra ett bra jobb.

    Foto: Fredrik Sandberg/TT

    Sverige har nyligen gått med i Nato, Försvarsmakten växer och många fler personer ska anställas. Det ställer krav på ökad flexibilitet och anpassningsförmåga hos personalen hos Försvarsmakten vilket kan leda till nya förutsättningar med ökad stress och arbetsbelastning. Och för att inte riskera att personalen bränner ut sig eller lämnar Försvarsmakten är det viktigt att fokusera på vilka personliga resurser som blir viktiga för att mäkta med den nya situationen.

    Det var utgångspunkten för doktoranden Emma Oskarssons forskningsprojekt som nu har gått i mål i en första delstudie. Studien visar att störst betydelse för att vilja säga upp sig är brist på kontroll.

    – Alltså att man inte har möjlighet att påverka sin arbetssituation. Näst viktigast var de kvalitativa kraven på ens arbetsuppgifter, det vill säga arbetsuppgifter som kräver för mycket kognitivt och den tredje faktorn var om man inte kände ett bra socialt stöd från sina chefer. Sammanfattningsvis: När kraven ökar, ökar också viljan att säga upp sig men de psykosociala arbetsmiljöfaktorerna har också betydelse, säger Emma Oskarsson.

    Tidigare forskning om psykosocial arbetsmiljö finns det gott om. Det som gör denna undersökning unik är att den dessutom fokuserar på personliga resurser och vilken betydelse de kan ha för hur man upplever sin arbetsmiljö och tolkar de krav som ens jobb innebär. I förlängningen handlar undersökningen även hur sådana faktorer kan påverka olika arbets- och hälsorelaterade utfall – som exempelvis psykisk hälsa, välbefinnande och vad man har för attityder kopplade till arbetet. Och det finns det inte lika mycket forskning på.

    Männen tror mer på sig själv än kvinnorna gör och männen upplever inte i lika stor utsträckning att de har problem med sin hälsa.

    Förmågan att som anställd sätta gränssättande strategier är en personlig resurs som inte bör underskattas, noterar Emma Oskarsson. Hennes forskning visar att problemet inte ligger i kommunikationen med cheferna. 

    – Det verkar inte finnas några problem när det gäller att signalera uppåt om hög arbetsbelastning. Däremot finns det problem när det gäller hur man sätter gränser för att hantera sin egen arbetsbelastning – det verkar vara betydligt svårare.

    Närmare hälften av de som har svarat på enkäten uppger att de i stor utsträckning tar på sig mer arbete än de orkar med. De upplever inte att de kan arbeta ostört och de kan inte planera in reflektionstid mellan sina arbetsuppgifter. Emma Oskarsson ser att Försvarsmaktens personal anser att det är bristen på tid som är boven i dramat.

    – Folk känner inte att de hinner, inte minst på grund av de kvantitativa kraven. Att arbeta hårt, snabbt och under tidspress skattas högst bland olika sorters arbetskrav. Det är bekymmersamt om man inte känner att man kan sätta gränser för sin arbetsbelastning eftersom vi ser att det kan öka risken för utbrändhet och folks vilja att säga upp sig. Det är inte ett bra resultat. Jag ska undersöka vidare vad det kan bero på att många inte upplever att de kan sätta gränser för sin egen arbetsbelastning.

    Emma Oskarsson ler

    Doktoranden Emma Oskarsson har undersökt hur arbets­situationen för yrkesofficerare har förändrats i och med att ­Försvarsmakten växer och arbetsbelastningen ökar.

    Foto: Jenny Folkesson

    Ett annat tydligt resultat är att kvinnliga officerare och specialistofficerare mår sämre än sina manliga kollegor. Kvinnorna upplever en lägre psykisk hälsa, ett lägre välbefinnande, de är i lägre grad tillfredsställda med sitt liv och deras känsla av återhämtning efter utfört arbete är sämre än männens.

    – Dessutom har kvinnorna fler symtom på depression än sina manliga kollegor, men det är inte jätteöverraskande utan speglar andra liknande studier från andra sammanhang.

    Vad är det då för personliga resurser som visar sig vara viktiga för att Försvarsmaktens personal ska kunna bättre? Enligt Emma Oskarsson handlar det om dels förmågan att sätta gränser för sig själv, dels självtillit. Just självtillit är en väldigt viktig faktor när det gäller utbrändhet och även där finns tydliga skillnader mellan kvinnor och män.

    – Männen tror mer på sig själv än kvinnorna gör och männen upplever inte i lika stor utsträckning att de har problem med sin hälsa.

    I en sammanfattande hälsning till Försvarsmaktens chefer trycker Emma Oskarsson lite extra på att det gäller att identifiera vad som behövs för att stärka sin personals engagemang i organisationen, så att de stannar kvar inom Försvarsmakten och inte riskerar att bli utbrända. Särskilt det här med att kunna kontrollera sin arbetssituation är viktigt för välbefinnandet, även om det så klart inte är ett behov som går att tillgodose i vilken utsträckning som helst,

    – Men så långt som möjligt är det viktigt att de anställda kan det. Det är också viktigt att de känner att de har stöd från chefer och kollegor för att kunna göra ett bra jobb. Dessutom behöver krävande arbete ändå vara hanterbart och de anställda behöver känna att de har förmågan att kunna lösa sina uppgifter, säger Emma Oskarsson.

    Fakta

    Om undersökningen

    Emma Oskarsson, doktorand på Försvarshögskolan i Karlstad, genomför sin forskarutbildning vid Stockholms universitet.

    I studien ”Kognitiv förmåga och krav och resurser i arbetet” har hon valt att fokusera på om och i så fall hur arbets­situationen för yrkesofficerare i Försvarsmakten förändras mot bakgrund av ­pågående tillväxt och ökad arbets­belastning.

    9.000 medlemmar i Officersförbundet bjöds in att delta i undersökningen ­genom att logga in via Officersförbundets ­hemsida och där svara på frågor om hur de upplever sitt jobb och sin arbets­belastning.

    381 personer, ungefär hälften officerare, hälften specialistofficerare deltog i studien och svarade på frågorna med start i november 2024 fram till april 2025.

    Nu är första delstudien klart och ska publiceras vetenskapligt. Sedan kommer en intervju och en observationsstudie om hur Försvarsmaktens personal rent praktiskt använder sina personliga resurser.

    Ur arkivet: