Vem tar lead på nationellt anhörigstöd?

Detta är en krönika. Åsikterna är skribentens egna.

Utsatta yrken i riskfyllda miljöer eller vid krävande omständigheter får många gånger konsekvenser på hemmaplan. Det behöver inte vara särskilt riskfyllt för att det ska påverka de närstående. Det kan handla om antalet tillfällen, tid, egna förutsättningar, kommunikationen hemma eller helt enkelt om det rådande världsläget. Relationens grundförutsättningar är en viktig aspekt, hur relationen till barnen ser ut, barnens behov och såklart, livet som drabbar oss alla emellanåt.

Försvarsmaktens personal i utlandstjänst har sedan länge ett stöd till anhöriga. Stödet är ett verktyg för att understödja uppdragen. Utvärderingar visar att stödet är verksamt och gör skillnad. I vårt arbete med anhörigstöd till Försvarsmaktens personal under internationella insatser möter vi män och kvinnor, anhöriga och veteraner som månar om ett fungerande privatliv. De rykten som florerar om att anhörigstöd handlar om däckbyte och snöskottning, underminerar. Vår erfarenhet är att de vi stöttar vill ha tips, råd och bekräftelse för att hitta sina nycklar. Få verktyg för att hantera kommunikationen. Rådgivning kring barn eller egen utveckling före, under och efter insatstid. Skilsmässostatistiken är enligt nyligen presenterad forskning hög inom Försvarsmakten, de internationella insatserna kan bli droppen. De relationsproblem vi på Invidzonen möter är ofta sprungna ur år av slitningar.

» Jag ställer mig frågande varje dag till att arbetsgivare och myndigheter inte använder anhörigstödet som ett verktyg även under nationell tjänst­göring. «

Människor presterar som bäst när deras närstående supportar det man arbetar med. Ett brinnande engagemang kan slockna om man behöver försvara sitt yrkesval under lång tid. Det borde inte behöva ställas emot omsorgen om den egna familjen.

Både inom och utom våra egna gränser ger många yrkesgrupper sitt bidrag till sjukvård, försvar, skola, rättsväsende med mera. De ser det stora perspektivet och tar ansvar. Vi ska vara rädda om de människor som väljer att göra det. Grunden för ett fungerande, tryggt och demokratiskt samhälle kräver många osjälviska resurser. Det rapporteras på många håll om underbemanning som genererar en arbetsbelastning som tynger. En sårbar spiral som accelererar snabbt i redan utsatta yrken. När lönerna är låga, ekonomin sårbar och omvärldsläget försämras bör arbetsgivare se efter vad som mer finns i skafferiet för att höja attraktionsvärdet, se det ur behållaperspektivet. Satsa på mervärden som inte kostar skjortan. Ha en målsättning att få personalen att trivas eller i bästa fall älska sitt viktiga arbete.

Jag ställer mig frågande varje dag till att arbetsgivare och myndigheter inte använder anhörigstödet som ett verktyg även under nationell tjänstgöring. Stödet är enkelt, supportande, efterfrågat och gör skillnad. När frågan om nationellt anhörig- och veteranstöd tas vidare till politiker och myndighetschefer blir svaret att de ser behovet. Att frågan är viktig. De förstår att det skulle vara rekryteringsfrämjande, ett mervärde, ett sätt att höja attraktionsvärdet för dessa yrkesgrupper.

Men då så. Då tar vi ett modernt omtag om personalförsörjningen och erbjuder även nationell personal ett viktigt stöd. Arbetsgivaren skulle vara den stora vinnaren! Då återstår bara frågan;

Vem tar lead på det?

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post