Senast publicerat

Senast publicerat:

Luftvärnet: Från uträknat till slagkraftigt

För mindre än ett par decennier sedan var det hårt bantade luftvärnet en hårsmån från att skrotas helt. Men på senare år är det i stället just det truppslaget som armén satsat mest på. Dessutom föreslår nu försvarsberedningen att Sverige skaffar ytterligare luftvärn. Frågan är bara hur det står till med växtvärken på Luftvärnsregementet, Lv 6, i Halmstad?

Anders Holmer

2024-06-27

Gruppchef Felicia Olsen är ansvarig för en radargrupp vid Lv 6 i Halmstad.

Foto: Tobias Andersson

Trots att det bara är början på maj är det rena rama sommarvädret som möter oss i trakten av Skaraborgs flygflottilj, F 7, intill landets största sjö. Söder om Vänern breder Västgötaslätten ut sig med intensiv grönska på fälten, samtidigt som lövsprickningen är i full gång i solskenet.

Mitt i allt det gröna kommer vi fram till maskeringsnät i terrängen. Luftvärnssoldater från Luftvärnsregementet, Lv 6, i Halmstad har grupperat ett förband med Patriot-robotar, arméns nya flaggskepp.

– Här i Såtenäs övar vi på att försvara en flygbas och samarbeta med flygvapnet om vilka mål deras Jas 39 Gripen ska bekämpa och vilka vi ska ta hand om, säger major Henrik Hasselström, som sedan ett par år tillbaka är ställföreträdande chef för 61:a luftvärnsbataljonen.

Det gäller att hålla reda på om flyget i luften är vän eller fiende.

Luftvärnssystem 103 är den svenska benämningen på det amerikanska luftvärnssystemet Patriot. Den första leveransen av robotarna levererades 2021 och i dag finns det fyra eldenheter i Försvarsmakten. Henrik Hasselström berättar om hur de nya enheterna i början av förra året för första gången övade på att försvara Göteborgs hamn, som är strategiskt viktig sett till de stora mängder olja och containrar som dagligen anländer där. Under den stora Aurora-övningen våren 2023 var det sedan premiär för att gruppera systemet i huvudstaden.

– Med tanke på vilka stora, långa fordon vi kör med och hur utrymmeskrävande våra grupperingar är, ställer det speciella krav på oss när vi ska verka mitt i Stockholm, säger Henrik Hasselström och berättar att de stod både vid Bromma flygplats och på Gärdet.

Under Aurora 23 tog de sig senare bland annat ner till Småland, i trakten av Oskarshamn, där de skulle säkra truppförflyttningen av 1 000 finländska soldater som kom sjövägen till Sverige. Slutligen hamnade förbandet i Blekinge, för att öva på att försvara flygflottiljen F 17 i Kallinge.

Liknande läsning:

– Skillnaden mellan 103-systemet och 97-systemet Hawk, som vi hade tidigare, är enorm. Förutom att vi nu fått förmågan att bekämpa ballistiska missiler som kommer i fem gånger ljudets hastighet, är räckvidden så mycket större, säger Henrik Hasselström och fortsätter:

– Under övningen vid F 17 kunde vi understödja flygvapnet mer tydligt. När de litade på att vi tog hand om alla hot mot flottiljen kunde de fokusera på sjömål ute på Östersjön.

Övningsverksamheten som pågår i början av maj i Såtenäs är slutövning för den inneliggande kullen värnpliktiga vid GU-bataljonen på Lv 6. Då och då dånar det till ovanför oss när något av målflygets gulmålade Learjet 35 swishar förbi på låg höjd. Andra gånger avbryts vi av transportflygets gråmålade TP 84 Hercules som brummar fram över våra huvuden.

– Det gäller att hålla reda på om flyget i luften är vän eller fiende. Ibland är det sådant som vi samverkar med, ibland är de B-styrka, säger Henrik Hasselström.

Han nämner att amerikanska helikoptrar av typen CH-47 Chinook och CH-60 Blackhawk, som deltar i Nato-övningen Swift Response 24, flugit in svenska fallskärmsjägarenheter som fiendestyrka så att luftvärnarna får öva på att skydda Patriotförbandet mot sabotage.

På grupperingsplatsen träffar Officerstidningen de kontinuerligt anställda soldaterna som arbetar med 103-systemet.

– Det här är ett annorlunda yrke och jag gillar att det inte är bara är kontorstid måndag till fredag som gäller, säger gruppchefen Felicia Olsen, som ansvarar för en radargrupp.

– I slutet av GU blev jag erbjuden ett jobb i Stockholm, men eftersom jag kommer från lilla Kalmar kändes Halmstad som ett mer lagom steg att ta, säger hon.

Förnödenhetssoldaten Hampus har precis sett till att få fram tillräckligt med diesel.

Jag gillar variationen med jobbet. Alla vill väl ha mer i lön, men 24.000 i månaden är ändå helt okej när man inte har behövt ta några studielån

– Jag gillar variationen med jobbet. Alla vill väl ha mer i lön, men 24.000 i månaden är ändå helt okej när man inte har behövt ta några studielån, säger han och berättar att han ursprungligen kommer från Bjuv.

Från samma lilla, skånska kommun kommer troppchefen Robin Busk – som även han valde att stanna i Halmstad efter att värnpliktsutbildningen var över 2020. Han har hand om en lavettgrupp och visar oss hur man laddar på nya robot 103:or efter avfyrning. Han förklarar att de som sitter på för tillfället är den smalare Bertil-varianten som används mot ballistiska missiler.

– Samhörigheten med kollegerna gör att man har mycket kul ihop, säger han.

Lite längre bort, intill en skogsridå, står flera gamla pansarterrängbil 180 som truppen transporteras i. Dessa sexhjuliga Sisu-vagnar ansågs perfekta under Sveriges fredsbevarande uppdrag på Balkan, men från och med nästa år får luftvärnet i stället den nya pansarterrängbil 300 från finländska Patria. Med de nya fordonen får man bland annat bättre beväpning, luftkonditionering, skydd i form av rökkastarsystem, automatiskt brandsläckningssystem, kamerasystem för körning (både i dagsljus och i mörker) samt justerbar lufttrycksnivå i däcken.

180-föraren Agnes Ekegren berättar att det som fick henne att stanna kvar i Försvarsmakten när det var dags att mucka förra sommaren mest var att hon ”inte hade något bättre för sig just då”.

– Fast nu har jag kommit in på polishögskolan, så till hösten lämnar jag Lv 6, säger hon och stänger den tunga pansardörren efter att ha satt sig bakom ratten i det tolv ton tunga fordonet.

Men flera av dem som arbetar med systemet vill inte figurera i reportaget med namn eller bild. Exempelvis den operatör som berättar för oss vilken stor hjälp han har av systemet när det gäller snabba beräkningar kring inkommande hot och prioriteraringen av vilka mål som ska bekämpas först.

– Det är en väldig förmågehöjning jämfört med 97 Hawk, säger han.

I samband med att Sverige beslutade att köpa in det amerikanska Patriot-systemet fanns det annars kritiker som hävdade att det fransk-italienska SAMP/T med Aster-robotar var både billigare och bättre genom att kunna verka i 360 grader. Patriot kan bara riktas i 120 grader. Men när den första eldenheten 103 överlämnades till Lv 6 i slutet av 2021 lät dåvarande försvarsminister Peter Hultqvist (S) övertygad om att Patriot var rätt val.

– Vi har köpt det här systemet för att det är bäst. Samtidigt är den transatlantiska länken viktig för Sverige, förklarade han då.

Och Henrik Hasselström, som de närmaste två åren ska pendla till Stockholm för att läsa på Högre officersprogrammet, håller med:

– Det räcker med att titta på hur många länder som använder respektive system och vilka erfarenheter som finns från skarpa insatser. För oss är det otroligt lärorikt att få förstahandsinformation från amerikaner som varit med och hjälpt Ukraina att bygga upp luftförsvaret av Kiev eller som kan berätta om när Israel skulle försvaras mot Irans attack med över 300 drönare och raketer.

En av de amerikaner som hjälper till att göra de svenska luftvärnarna bättre på att hantera 103-systemet möter vi under övningen. Han heter Andrew Adamek och sticker ut eftersom han är civilklädd.

Ända sedan 2018 har Lv 6 annars skickat personal till USA för grundutbildning på Patriot-systemet. Omkring 300 svenskar har genomgått den på Fort Sill i Oklahama, men på sistone har inriktningen för dem som skickas dit ändrats.

Från USA är vi fyra civila konsulter och en officer som tjänstgör i Halmstad.

– Nu finns det så mycket grundläggande kunskap på Luftvärnsregementet att man inte längre behöver skicka folk över Atlanten för att lära sig sådant, säger amerikanen Andrew Adamek.

Han har tjänstgjort i Halmstad i ett år och fått förlängt ytterligare ett år. Han hyr lägenhet i stan, försöker lära sig svenska och jobbar till vardags på regementet.

I drygt 20 år jobbade han som militär, först som en non-commissioned officer (NCO) och sedan som warrant officer. Han hann tjänstgöra utomlands i sju olika länder innan han pensionerade sig i unga år och blev kontraktsanställd för försvarsindustrin.

– Från USA är vi fyra civila konsulter och en officer som tjänstgör i Halmstad för att stötta utbildningen med allt det senaste som inte står i manualerna, säger han och pratar om luftförsvaret som en lök.

– Flygvapnet står för skalet. Nästa lager är Patriot-robotarna. Nästa är robot 98. Nästa är robot 70. Det gäller att använda dem rätt.

Den Lv 6-personal som fortfarande skickas till USA gör det numera med inriktning på utbildning inom taktik och ledarskap.

På hemmaplan i Halmstad påbörjades i höstas bygget av luftvärnets nya Patriotanläggning intill regementet. Miljardsatsningen ska stå klar i början av 2026.

Det handlar om ett bygge lika stort som Stockholms slott. Fem byggnader ska sitta ihop på en total area av 24 000 kvadratmeter. De ska rymma utbildningshallar, specialsalar, en materielunderhållshall, lektionssalar, kallförråd, kontor för 200 personer, en aula för 100 personer, en stor mötesbyggnad samt omklädningsrum för 370 personer.

På det nya området ska dessutom anläggas en grusad körövningsplan på 22 000 kvadratmeter. Där ska även finnas stora rangerytor med plats för utrymmeskrävande fordon, radarenheter och lavetter.

– Det kommer att bli ett jättelyft för verksamheten i Halmstad, säger Andrew Adamek.

En bit längre bort i terrängen runt Såtenäs lyckas vi även hitta ett Robot 98-förband som betjänas av värnpliktiga. Precis när vi kommer dit håller de på att bättra på maskeringen av en bandvagn 410 som har ett ställ för fyra robotar längst bak.

– Vi har blivit bättre på att samverka mellan 103 och 98. Vi har upptäckt att 98-enheterna är bättre än oss på att bekämpa kryssningsrobotar, så under den här övningen fokuserar 103-enheterna på att skjuta ner attackflyg, säger Henrik Hasselström.

98-troppchef är värnpliktige plutonsbefälet Felix Strömsjö.

– Egentligen har jag alltid varit inställd på högre studier, men det här året har varit så lärorikt och utvecklat mig som person – så nu tänker jag stanna kvar som instruktör. Sedan får vi se hur jag resonerar längre fram, säger han och tillägger:

– Kanske blir det att jag trivs så bra att jag söker in till att bli specialistofficer eller officer, eller så blir det civila studier. Jag är öppen för allt i dagsläget.

Lv 6 har den här omgången haft 330 värnpliktiga. Begränsande för Luftvärnsregementet är att de mer än 100 år gamla kasernerna inte håller måttet.

En av de tre kasernerna har därför tömts för att totalrenoveras. Fasaden ska göras om från grunden och ett nytt plåttak ska på. Invändigt handlar det om allt från ytskikt till installationer, där el och ventilation ska göras om till dagens standard. 160 miljoner kronor har satts av till arbetet med kasernen, som beräknas ta ett och ett halvt år. Tanken är att man sedan ska gå vidare med de andra kasernerna och målet för 2028 är att Lv 6 ska kunna ha 550 värnpliktiga.

För att få plats med arbetsrum åt alla har ett par våningar med modulhus ställts upp på kaserngården – och i dagsläget finns det ingen på regementet som ser något slutdatum för de modulerna.

Lönen har blivit betydligt bättre på sistone, men brister i arbetsmiljön har samtidigt bubblat upp som ett större problem.

Att det är lite speciellt att jobba på ett ställe där det pågår en massa byggverksamhet kan Joakim Koch intyga. Han är ordförande för Officersförbundets lokalförening på Lv 6, och deltar också på slutövningen i Såtenäs.

– Vi i den lokala styrelsen jobbar aktivt, tillsammans med huvudskyddsombudet, med att bevaka frågor som rör de pågående infrastrukturprojekten och trängsel på arbetsplatsen. Tillfälliga lösningar måste bli tillräckligt bra, säger han.

Joakim Koch pekar också på att de nya systemen och det ökade trycket på luftvärnet gör att arbetsbelastningen för personalen har ökat.

– Många av våra medlemmar upplever att de får alltfler uppgifter och roller, säger han och fortsätter:

– Lönen har blivit betydligt bättre på sistone, men brister i arbetsmiljön har samtidigt bubblat upp som ett större problem. Värdet av mjuka frågor som gemenskap och fysisk träning på arbetstid har prioriterats ner.

Joakim Koch betonar hur viktigt det är att de som blir chefer tidigt i karriären får rätt stöd.

– På Officersprogrammet får man lära sig hur det är att vara chef på högre nivå i krig. Men arbetsgivaren måste också lära dem hur man leder den dagliga driften i fredstid, utifrån kollektivavtal och annat. Brister det så drabbas många underställda, säger han och tillägger:

– För oss fackliga är det ett tudelat problem eftersom cheferna också är våra medlemmar, så även ur deras perspektiv värnar vi om att de ska få bättre stöd.

Trots att det anställts ganska stora kullar nyutexaminerade upplever han inte att personalstyrkan växer tillräckligt snabbt – vilket märks extra mycket när många är i väg på utbildning och skolor.

– Utflödet är samtidigt stort. Både i form av naturliga avgångar, där 61 år fortfarande är pensionsåldern för många, och sådana som går till civil verksamhet.

Han ser i det sammanhanget försvarskoncernen Saabs växande verksamhet i Halmstad, med flera nybyggda anläggningar några kilometer från regementsområdet, som en konkurrent.

– Vi har några medlemmar som börjat där, men samtidigt är det ju positivt att Saab får in kunskap från oss. Dessutom kan de som reservofficerare fortsätta att bidra till vår försvarsförmåga, menar Joakim Koch, som gärna ser att möjligheterna till växeltjänstgöring mellan Saab och Lv 6 blir bättre.

När vi ringer upp Torbjörn Andersson, före detta luftvärnsofficer som är platschef för Saabs inriktning på luftvärn i Halmstad, berättar han att de i år ska utöka antalet anställda från 80 till 100. Till nästa år ska ännu ett nybygge stå klart, öronmärkt för testverksamheten med nytt, mobilt korträckviddsluftvärn. Till detta ska ytterligare 25 nyanställas.

– Förr rekryterade vi en hel del från Lv 6, men det har minskat betydligt. Vår profil har ändrats så att vi är en konstruktions- och produktionsdel där huvuddelen av dem vi anställer är tekniker och ingenjörer med civil bakgrund, säger Torbjörn Andersson.

– Det räcker inte längre med att man har en militär bakgrund, men arbetsmarknaden är ju fri så visst får vi ansökningar från folk på såväl Lv 6 som FMTS i Halmstad.

Alla förband måste bygga upp förmågan att skydda sig mot små, lågflygande drönare.

Som gammal luftvärnare har Torbjörn Andersson verkligen upplevt hur pendeln svängt. Runt millennieskiftet lade Sverige ner Lv 2 i Visby, Lv 3 i Norrtälje, Lv 4 i Ystad och Lv 7 i Boden – för att bara ha kvar ett enda luftvärnsregemente i form av Lv 6 i Halmstad.

Precis före den ryska invasionen av Georgien fanns till och med politiska diskussioner om att även lägga ner Lv 6 och skrota luftvärnet helt.Sedan dess har pendeln som bekant svängt helt åt andra hållet. Försvarsberedningen föreslog nyligen en utökad luftvärnsförmåga, genom fortsatt utveckling och leverans till luftvärnsbataljonerna så att full förmåga uppnås med 103-systemet, samtidigt som nytt luftvärn anskaffas för att skydda arméns brigader.

– Eftersom vi vill ligga i framkant av den utvecklingen har Saab redan invigt en verkstad i Boden inför deras nya satsning på brigadluftvärn, säger Torbjörn Andersson och tillägger:

– På sikt tror jag att det behövs fler utbildningsplattformar i landet för att bygga ut luftvärnet. Lv 6 hjälper nu I 19 i Boden att starta värnpliktsutbildning av brigadluftvärnsförband – men i längden mäktar nog inte regementet i Halmstad att bemanna allt som ska byggas upp.

Utifrån erfarenheterna av attacker med UAV:er och helikoptrar i Ukraina föreslår försvarsberedningen också att ”ytterligare luftvärn anskaffas i form av till exempel luftvärnsautomatkanoner, enkla korträckviddiga luftvärnsrobotar eller system med andra verkansformer”.

Innan vi lämnar Såtenäs hinner vi träffa överste Johan Jönsson. Det är hans första dag som regementschef för Lv 6, så han påpekar att han ännu inte är fullt insatt i allt.

– I grunden är jag i och för sig luftvärnsofficer från dåvarande Lv 3 i Norrtälje, men efter att det lades ner år 2000 har jag mest varit på Livgardet och dess dragonförband, säger han, efter att precis tagit över efter överste Mikael Beck, som nu går vidare till Försvarsstabens strategiska avdelning.

När det gäller drönarhotet säger i alla fall Johan Jönsson att det inte enbart är en fråga för luftvärnet.

– Vi ska kanske ta hand om de större, mer flygplansliknande UAV:erna som kommer på hög höjd. Däremot måste nog alla förband – ner på enskild stridsfordonsnivå – bygga upp förmågan att skydda sig mot små, lågflygande drönare.

Beträffande personalförsörjningen behöver Lv 6 de närmaste åren utöka med runt 100 officerare och 200kontinuerligt anställda soldater.

– Att få tillräckligt med personal blir en stor utmaning sett till vilken expansiv region regementet ligger i. Dessutom måste man väga in att det tar tid innan de nya fått tillräckligt med erfarenhet, säger Johan Jönsson.

Vi avslutar med att prata om Sverige som en del av Natos integrerade luft– och robotförsvar.

– Det viktiga är att vi inom Nato har samma rutiner och förstår varandra. Genom nätverket länk 16 delar vi samma luftlägesbild, men vi integreras inte på eldenhetsnivå, säger den nye Lv 6-chefen.

Fakta

3 x Lv 6

• Låg i Göteborg från 1942 fram till 1994, då Lv 6 samlokaliserades med infanteriregementet I 16 i Halmstad.

• I samband med att I 16 och Hallandsbrigaden lades ner år 2000 tog Lv 6 över hela kasernområdet och fick namnet Luftvärnsregementet. även Luftvärnets stridsskola i Norrtälje flyttades till Halmstad.

• Lv 6 har i dag drygt 700 anställda (100 officerare, 200 specialistofficerare, 280 GSS/K samt 130 civilanställda).

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Ämnen i artikeln: Lv 6

Veteraner håller formen tillsammans

Mest läst:

Aktuellt /

Marinen

Replik från marinchefen om kritiken: ”Jag delar inte bilden som ges”

Besök /

Statsflygskvadronen

Statsflyget mot nya höjder

Intervju /

Forskning

”Soldater följer chefer som de anser vara värda att följa”

Aktuellt /

MSU24

3D-skanning kan lösa mätproblem med nya uniformssystemet

Besök

Statsflygskvadronen

Statsflyget mot nya höjder

Statsflygskvadronen på Arlanda står inför flera stora förändringar. Nuvarande Gulfstreamflygplan ersätts av flygplan från Bombardier, organisationen ska växa kraftigt och på sikt ska skvadronen också tillföras flygvapnets nya radarspanings- och ledningsflygplan S 106 GlobalEye. Det innebär modernare flygplan, nya uppgifter och betydligt fler anställda.

Josefine Owetz

2026-06-26

På en tv-skärm i lokalerna hos 75:e statsflygskvadronen på Arlanda flygplats rullar en nyhetssändning. Det är inte ovanligt. För de anställda på skvadronen är det en del av vardagen att följa det som händer i omvärlden. Ett extrainsatt möte i Bryssel, ett statsbesök som tidigareläggs eller en kris i ett land långt bort kan snabbt innebära att en flygresa behöver genomföras – eller att en redan inbokad flygresa bokas om.

– Jag lärde mig när jag började här att man tittar på Aktuellt på kvällarna. Ibland händer det saker i världen och då är man mentalt förberedd på vilken typ av telefonsamtal man kommer att få, antingen senare samma kväll eller på morgonen därefter, säger överstelöjtnant Olof Stenbergh, chef för 75:e statsflygskvadronen.

Huvuduppgiften för skvadronen är att genomföra flygtransporter åt statschefen och rikets högsta civila och militära ledning. De två transportflygplan som skvadronen har till sitt förfogande är en Gulfstream IV, från 1996, TP 102 C, och en Gulfstream G550 från 2008, TP 102 D. Vid Officerstidningens besök i slutet av april är ett av de två flygplanen i väg på en veckolång resa i USA. Det andra har kommit hem sent kvällen innan, dagen därpå väntar flygning igen.

– Det är lite så som det ser ut över året. Vi har någon enstaka dag här och där när flygplanen inte flyger. När de är tillgängliga och inte något underhåll pågår är de i regel alltid bokade.

Jag lärde mig när jag började här att man tittar på Aktuellt på kvällarna.

I skrivande stund pågår arbetet för fullt med att ersätta dagens flygplansflotta med modernare flygplan. I maj 2025 meddelade Försvarets materielverk att de tecknat avtal med Bombardier Aerospace om att köpa två begagnade Global 6500-flygplan, som får beteckningen TP 106 i flygvapnet. Bytet är välkommet. Det äldre av de två Gulfstream-planen har i perioder nämligen haft vissa utmaningar vad gäller tillgänglighet de senaste åren, bland annat som en följd av brist på reservdelar och behov av underhåll.

– Vi förväntar oss en mycket högre tillgänglighet både servicemässigt och felutfallsmässigt med de nya planen än vad vi har idag, säger Olof Stenbergh.

Statsflygskvadronen tillhör Skaraborgs flygflottilj, F 7, i Såtenäs. Skvadronens verksamhet styrs av statsflygsförordningen, där det bland annat framgår att flygplanen ska vara baserade på Arlanda och vilken prioriteringsordning som gäller mellan statschefen, riksdagens talman, statsministern, övriga statsråd och överbefälhavaren.

– Väldigt enkelt kan man säga att det finns en lista uppifrån och ner och dessa personer får ju dra sitt kort mot varandra eftersom resursen är ändlig. Vi hade kunnat flyga med många fler flygplan om vi bara tittar på kundernas behov, säger Olof Stenbergh.

Han betonar att deras uppdrag inte bara handlar om att transportera passagerare mellan olika platser. En stor fördel när statsministern och andra kunder flyger med statsflyget är att transporten sker i en så kallad kontrollerad miljö. Personalen ombord är säkerhetsprövad och passagerarna kan arbeta ostört och hantera känslig information. Säkerhetspolisens personskydd kan fokusera på vad som händer före och efter flygningen, i stället för att hantera terminaler och okända resenärer.

– Åker man med ett kommersiellt bolag så vet man inte vem som flyger eller vilka som jobbar i besättningen. Det finns också en massa okända människor runt omkring i kabinen som kan överhöra samtal och diskussioner.

Innan någon av kunderna kliver ombord på statsflyget börjar arbetet hos skvadronens Mission Support Element, MSE, en uppdragsplaneringsfunktion som återfinns i samtliga av flygvapnets divisioner och skvadroner. Enheten är ett stöd i planeringen av flyguppdrag.

– Vi får in beställningar via telefon eller mejl från hovet, riksdagen, Regeringskansliet och Försvarsmakten. Sedan följer vi statsflygförordningen med prioriteringsordningen om vem som kan nyttja planet, säger Ulrika, som är klarerare på MSE.

Kunderna har ofta ett pressat schema och vill gärna ha korta stopp på destinationerna vilket kan innebära en utmaning för oss med flygtjänstgöring och vilotider att ta hänsyn till.

Därefter tar planeringsarbetet för flygningarna vid. Ulrika och hennes kollegor kontrollerar vilket flygplan som finns tillgängligt, hur flygtjänstgöringstiderna för piloterna ser ut och gör en bedömning om flyguppdraget är genomförbart.

– Kunderna har ofta ett pressat schema och vill gärna ha korta stopp på destinationerna vilket kan innebära en utmaning för oss med flygtjänstgöring och vilotider att ta hänsyn till. Vårt jobb är att se till att resan går att genomföra, säger Ulrika.

En del av förberedelserna handlar om att ordna diplomatiska tillstånd. Det krävs inte bara från landet som planet ska landa i, utan från alla de länder som passeras på vägen. I vissa fall behövs också särskilt godkännande från Flygstaben.

– Det rådande världsläget har gjort planeringen inför flygningarna mer komplicerad. Om vi ska ner mot till exempel Mellanöstern eller Asien får vi ofta flyga stora omvägar, vilket gör att vi får mycket längre rutter, säger Ulrika.

Själva färdplanen med exakt rutt görs i ett civilt program för flygplanering och navigation. Beställningar av bränsle, parkering och vip-service ska lösas på destinationerna. Vissa resmål återkommer ofta, som Bryssel, Luxembourg och Strasbourg. På dessa destinationer har MSE ofta redan upparbetade kontakter och nätverk. Andra resmål kräver mer arbete och särskilda lösningar, som vissa länder i Afrika och Mellanöstern. Samtidigt pågår kontinuerlig kontakt med kunden, skvadronen, Säkerhetspolisens personskydd och ambassader på resmålet.

– Det är väldigt mycket som ska koordineras inför en resa och vi har många olika kontaktytor. Vissa resor går snabbt och vissa tar längre att få ihop, säger Ulrika.

Även när allt är klart kan planeringen ändras. En resa kan ställas in, ett flygplan kan få tekniska problem eller en högre prioriterad kund kan behöva flygplanet, vilket gör att en redan planerad flygning bokas av.

Men när allt är klart inför flygresan lämnas underlaget över till piloterna och färdplanen laddas in flygplanens digitala system. Trots digitala verktyg sker överlämningen fortfarande i form av fysiska papper i en mapp.

– Piloterna kommer hit och hämtar underlaget när allt är klart. Ibland behöver vi diskutera vissa saker, exempelvis om man kanske är på gränsen med bränsle eller tjänstgöringstid på någon rutt. Vid vissa större resor så går vi också igenom planeringen tillsammans med piloterna, säger Ulrika.

Kapten Filip Däldehög, pilot på skvadronen, har kommit in i planeringsrummet. När flygresan väl är i gång ligger mycket ansvar på honom och de andra i besättningen. MSE är inte tillgängliga dygnet runt, vilket gör att besättningen ofta själva får lösa problem som uppstår.

– Åker vi exempelvis till Kina så har vi inget ”operations” hemma som alltid är bemannat. Om det uppstår friktioner får man försöka lösa det på plats så gott man kan. Det tycker jag är kul, att man är en liten tight grupp som reder ut grejer, säger han.

Han har arbetat på statsflygskvadronen sedan 2016. Innan dess flög han Boeing C-17 Globemaster vid Heavy Airlift Wing i Ungern i fyra år. För honom är det inte själva flygningen som är det mest utmanande med att vara pilot på statsflyget, utan uppdragens karaktär och de platser som de kommer till. Här handlar det inte om lågflygning eller andra taktiska flygmoment, utan om säkerhet, komfort och att kunden ska komma fram så att de kan genomföra sina möten enligt plan.

– Vi försöker starta och landa mjukt så att kunden inte spiller sitt kaffe. Här är det kanske inte alltid flygningen i sig som är det roligaste. Det jag tycker är kul är att vi kommer till roliga och spännande ställen och väldigt många nya platser. Vi landar ofta på storflygplatser i anslutning till huvudstäder runtom i hela världen, eftersom jobbet har den natur som det har.

Vi försöker starta och landa mjukt så att kunden inte spiller sitt kaffe.

En annan sak som han uppskattar är variationen i arbetet. Schemat och arbetstiden för kommande vecka spikas på fredagarna. Då får besättningarna veta ungefär hur de ska arbeta, men tider kan efter det fortfarande justeras och uppdrag tillkomma eller ändras.

– Det är en väldigt rolig arbetsplats och arbetet är varierande. Ena dagen sitter man i hangaren eller på kontoret, nästa dag är man i Kramfors eller Peking. Det låter som att man har väldigt kort framförhållning, och det är det ibland. Men om jag tittar i mitt schema nu vet jag ungefär vad jag gör de kommande tre, fyra veckorna. Sedan kan det självklart ske förändringar, säger Filip Däldehög.

Besättningen består alltid av minst två piloter, vid långflygningar är de tre piloter som löser av varandra. I flygplanens besättning ingår även färdmekaniker och inhyrd kabinpersonal. Försvarsmakten har inte några egna anställda flygvärdinnor och flygvärdar, utan anlitar säkerhetsprövade konsulter på långtidskontrakt från SAS.

För piloter har statsflyget historiskt varit en plats dit man ofta kommit efter en lång flygtjänst. Den bilden stämmer inte längre, utan ett generationsskifte har skett de senaste åren.

– Det har definitivt skett en föryngring bland piloterna här sedan jag började och nu blir det ännu mer, säger Filip.

Nästa år kommer nämligen skvadronen för första gången att ta emot så kallade Y-elever, det vill säga yngre piloter direkt från flygutbildningen. Tidigare har piloter som kommit till statsflyget haft erfarenhet från andra flygsystem innan.

– Det är nytt för oss. Vi har inte tagit emot elever direkt från skolan förut. Det gör vi eftersom vi nu har kapacitet att göra det, säger Olof Stenbergh.

Yngre piloter innebär nya krav på utbildning, rutiner och handledning. Det har även skett en del förändringar vad gäller synen på chefsförsörjning i flygvapnet från transport- och specialflygskrået, berättar han.

– Eftersom statsflyget historiskt sett har varit något man gör i slutet på karriären så har det här varit en enhet som chefer ofta gått i pension från. Där påbörjade vi ett nytt tänk för ett antal år sedan, bland annat motiverar vi medarbetare att läsa på Högre officersprogrammet tidigare, säger han och berättar att det har gett resultat.

– Idag har vi ett helt annat utgångsläge än vad vi hade förut. Och planen som ligger nu innebär att vi kommer släppa vidare folk från den högsta chefsnivån här hos oss till andra tjänster i flygvapnet. Det har vi inte gjort förut.

Han sitter i ett mötesrum med utsikt mot en av start- och landningsbanorna på Arlanda flygplats. Utanför lyfter regelbundet flygplan mot den grå himlen. En bit bort, innanför grindarna, finns hangaren där statsflygplanen står. Tidigare samma dag har personal från den militära flyginspektionen gjort en tillsyn inför det nya verksamhetsgodkännandet som flygvapnet har ansökt om.

– Nu har vi flygsystem TP 102 och snart får vi TP 106. Då måste vi ha ett utökat verksamhetsgodkännande för att få operera och underhålla det flygsystemet, säger förvaltare Magnus Authén, chef för flygunderhållskompaniet, och tillägger:

– Det här är egentligen slutklämmen på ett ganska långt arbete vi har hållit på med under något års tid. Nu är det examen kan man säga.

Planet som står inne i hangaren är det från 2008. Inför en flygning är teknikerna vanligtvis på plats två timmar före start och omkring en timme efter landning. I dagens flygsystem ingår en färdmekaniker i besättningen.

– Förutom det vanliga teknikerjobbet med att skruva på flygplanen här hemma är det lite annorlunda att vi får flyga med på resorna och skruva på dem också på andra ställen, säger fanjunkare Erik, tekniker.

Inför en flygning handlar hans arbete om att klargöra flygplanet, lasta bagage och se till att allt är klart när passagerarna går ombord.

– Under själva flygningen hjälper vi kabinpersonalen med vissa uppgifter. Vi lägger upp maten på brickor och diskar bland annat. Vid landning tar vi hand om bagaget igen och sedan ska man klargöra flygplanet om vi ska flyga vidare eller natta det om vi ska stå kvar.

Färdmekaniker som befattning i besättningen kommer dock delvis att försvinna när det nya TP 106-flygsystemet införs, vilket innebär en omställning för den tekniska personalen

– Det är ett modernare system som kommer att opereras mer likt som man gör civilt. Beslutet innebär en förändring av tjänsten för färdmekanikerna som tycker att det är roligt att jobba i besättning och trivs med det. Det är en del av jobbet man har sökt här. Men vi kommer att finnas tillgängliga och kunna ingå i besättningen på vissa typer av resor beroende på vart man ska någonstans och om det behövs teknisk resurs, säger Magnus Authén.

De nya flygplanen kommer göra att flygunderhållet blir enklare, berättar han. Idag arbetar teknikerna med två olika Gulfstreamgenerationer, med olika reservdelar och typkurser. Med TP 106 blir det ett flygsystem.

– Vi kommer ha samma reservdelar till båda flygplanen. Det kommer även att underlätta utbildningsmässigt. Idag får jag skicka ny personal på två typkurser. Nu kommer man bara behöva gå en typkurs.

Teknikern Erik ser fram emot de nya flygplanen, och har i likhet med övrig teknisk personal det senaste året gått olika typer av utbildningar på det nya systemet.

– Det ska bli roligt med de nya planen. De är nyare, så en hel del kommer att bli lättare för oss.

För Filip och de andra piloterna innebär övergången till ett nytt flygplanssystem vissa nya procedurer och arbetssätt. Själva känslan av att flyga det nya flygplanet är inte väsensskild från dagens plan, säger han, men systemen bakom, som hydraulsystem, bränslepumpar och olika nödprocedurer, kräver viss ny kunskap.

Den största skillnaden för mig är vad jag ser i cockpit.

– Den största skillnaden för mig är vad jag ser i cockpit. Det är en annan dator som jag arbetar i, andra menyer och det ser visuellt annorlunda ut. Det är mycket nytt att ta in.

Han beskriver det som roligt men också något utmanande att lära sig ett nytt flygsystem.

– Gulfstream-planen kan man utan och innan. Med de nya planen kommer jag nog att få tänka till lite och förbereda inför flygningarna mer än vad jag behöver göra idag.

De två Bombardier Global 6500-plan som snart landar på Arlanda flygplats är samma grundplattform som det kommande spanings- och ledningsflygplanet, S 106, GlobalEye, bygger på. Det är en viktig orsak till skvadronens övergång till denna flygplanstyp, förklarar Olof Stenbergh.

– Anledningen till flygplansbytet är stordriftsfördelar. Det här är samma typ av flygplan. Det innebär att man kan använda samma tekniker, samma teknikerutbildning, samma piloter och samma pilotutbildning i hela flygsystemet, säger han och tillägger:

– Dessutom kommer piloter och tekniker vara influgna när vi väl får S 106. Det innebär att den kan komma i drift mycket fortare eftersom vi då har skolat om all personal redan.

Utöver ett byte av porten till hangaren innebär inte flygplansbytet till TP 106 några behov av infrastrukturåtgärder just nu, men ett annat större projekt är på gång, berättar skvadronchefen. Sedan flytten av statsflyget från Bromma flygplats till Arlanda genomfördes 2016 huserar delar av skvadronen i tillfälliga lokaler i en byggnad precis utanför grindarna till flygplatsen. I planeringen framåt finns en nyetablering med en fastighet på flygsidan.

– Det kommer att byggas en ny hangar och uppställningsplatser. Det här har varit på gång ganska länge och vi har levt i tillfälliga lokaler med osäker framtid under lång tid. Dock är det svårt med infrastruktur i Försvarsmakten, men nu börjar planerna sätta sig och beslutet är äntligen på plats. Vi räknar med inflyttning 2030, säger Olof Stenbergh.

I slutet av 2027 tänker jag mig att organisationen kommer att vara över 100 personer.

Nya lokaler är också nödvändigt för att få plats med det utökade antalet anställda som skvadronen planerar för. I nuvarande organisation finns 50 personer på pappret, men skvadronen är på väg att växa rejält. På sikt ska den tillföras S 106-systemet, vilket är en anledning till att personalstyrkan utökas.

– I slutet av 2027 tänker jag mig att organisationen kommer att vara över 100 personer, säger Olof Stenbergh.

Rekryteringen har hittills gått bra, berättar han. Läget vad gäller teknisk personal och piloter ser bra ut, medan andra befattningar är svårare att bemanna upp.

– I grund och botten är det bland stabs- och MSE-personal som vakanserna finns, det är också den personalen som är lite mer rörlig. Men sedan har vi ju hela vakanta funktioner som vi ser att vi kommer att behöva till nästa flygsystem, som telekrig, luftbevakare och flygstridsledare till exempel.

En av de stora personalförändringarna sker inom Mission Support Element. Major Anna Westacott är sedan snart två år tillbaka chef för MSE på statsflygskvadronen. Idag består funktionen av sju personer, men de ska snart bli betydligt fler.

– Vi får fyra nya medarbetare bara nu efter sommaren, så det blir en ganska stor procentuell ökning. Vi ska anställa både underrättelsepersonal- och planeringsofficerare och i förlängningen civila analytiker, klarerare och telekrigare, säger hon.

Hon beskriver MSE som en funktion med mycket spetskompetens, men också en verksamhet där mycket bygger på lång erfarenhet hos enskilda medarbetare. När de nu blir fler behöver arbetssätt och rutiner dokumenteras tydligare.

– Mycket har legat som ett minne hos dem som har jobbat här länge. Jag jobbar med att skapa stående order nu för att tydliggöra hur vi ska arbeta och hur procedurerna ser ut, så att vi enkelt kan introducera de nya i den takt som behövs, säger Anna Westacott.

Även flygunderhållskompaniet växer. I dag är majoriteten av teknikerna på kompaniet militärt anställda. I den nya organisationen kommer fördelningen vara cirka 30 procent civila och 70 procent militära tekniker.

– Nu bygger vi upp organisationen mot flygsystem TP 106 och S 106. Vi ska bli mycket större och det har hittills gått över förväntan att rekrytera. Sedan är det ju teknikerbrist så det är inte en uppsjö av tekniker som söker. Men det finns sökande. Vi har rekryterat militära tekniker, men även civila tekniker med erfarenhet från rätt typ av flygsystem, säger Magnus Authén.

I början av juni landade de nya flygplanen på Arlanda och i sommar kommer de att tas i drift. Det äldre av dagens flygplan, TP 102 C, ska tillföras 74:e specialflygskvadronen på Malmen. Det andra ska avvecklas genom försäljning på den civila marknaden.

Den 1 januari 2027 är planen att statsflygskvadronen överförs till Upplands flygflottilj, F 16, och bildar 165:e specialflygskvadron. Den nya skvadronen kommer på sikt att utgå från F 16 där underhåll och service för planen ska genomföras medan Arlanda kommer att användas för statsflyget. Med S 106 blir kopplingen till flygvapnets huvuduppgifter tydligare, säger major Klaes Karlsson, stabschef på skvadronen. Även skvadronsstaben står inför en tillväxt där både civila och militära medarbetare ska rekryteras.

– Vi står i startgroparna till någonting som blir fantastiskt. Det känns jättebra att kunna ta ett större ansvar och en större del av flygvapnets huvuduppgifter. Det motiverar och driver personalen här, säger Klaes Karlsson.

Det var stort hemlighetsmakeri runt den resan. Då ställs vår flexibilitet och vår förmåga att vara en del i en större operation på sin spets.

Statsflygskvadronen är inne i en händelserik och intensiv period, konstaterar Olof Stenbergh. Han beskriver det som en ovanlig möjlighet.

– Det är väldigt få de senaste åren i flygvapnet som har fått obegränsat med plankor, spik och stora skruvdragare och någon som bara säger: ”kör”.

Han är pilot och flyger fortfarande, men inte så ofta som han skulle vilja. En flygning som han minns särskilt väl ägde rum i augusti 2023.

– Vi hämtade Volodymyr Zelenskyj och flög honom till Sverige. Jag var divisionschef och beordrade flygningen, men jag flög den också eftersom det var på sommaren när jag hade beredskap. Det var stort hemlighetsmakeri runt den resan. Då ställs vår flexibilitet och vår förmåga att vara en del i en större operation på sin spets.

Efter önskemål från skvadronen skriver vi inte ut vissa anställdas efternamn.

Fakta

75:e statsflygskvadronen

75:e statsflygskvadronen tillhör Skaraborgs flygflottilj, F 7, i Såtenäs. På skvadronen finns en stab, en division med piloter, ett flygunderhållskompani med tekniker, ett MSE som planerar uppdragen och en flygsystemsektion som planerar underhåll och utveckling. Huvuduppgiften är att genomföra flygtransporter åt statschefen och rikets högsta civila och militära ledning. Skvadronen utgör även ett krigsförband med uppgift att i kris och krig kunna genomföra strategiska transporter. Utifrån den uppgiften ska skvadronen kunna gruppera på en flygbas.

Källa: Statsflygskvadronen