Senast publicerat

Senast publicerat:

Luftvärnet: Från uträknat till slagkraftigt

För mindre än ett par decennier sedan var det hårt bantade luftvärnet en hårsmån från att skrotas helt. Men på senare år är det i stället just det truppslaget som armén satsat mest på. Dessutom föreslår nu försvarsberedningen att Sverige skaffar ytterligare luftvärn. Frågan är bara hur det står till med växtvärken på Luftvärnsregementet, Lv 6, i Halmstad?

Anders Holmer

2024-06-27

Gruppchef Felicia Olsen är ansvarig för en radargrupp vid Lv 6 i Halmstad.

Foto: Tobias Andersson

Trots att det bara är början på maj är det rena rama sommarvädret som möter oss i trakten av Skaraborgs flygflottilj, F 7, intill landets största sjö. Söder om Vänern breder Västgötaslätten ut sig med intensiv grönska på fälten, samtidigt som lövsprickningen är i full gång i solskenet.

Mitt i allt det gröna kommer vi fram till maskeringsnät i terrängen. Luftvärnssoldater från Luftvärnsregementet, Lv 6, i Halmstad har grupperat ett förband med Patriot-robotar, arméns nya flaggskepp.

– Här i Såtenäs övar vi på att försvara en flygbas och samarbeta med flygvapnet om vilka mål deras Jas 39 Gripen ska bekämpa och vilka vi ska ta hand om, säger major Henrik Hasselström, som sedan ett par år tillbaka är ställföreträdande chef för 61:a luftvärnsbataljonen.

Det gäller att hålla reda på om flyget i luften är vän eller fiende.

Luftvärnssystem 103 är den svenska benämningen på det amerikanska luftvärnssystemet Patriot. Den första leveransen av robotarna levererades 2021 och i dag finns det fyra eldenheter i Försvarsmakten. Henrik Hasselström berättar om hur de nya enheterna i början av förra året för första gången övade på att försvara Göteborgs hamn, som är strategiskt viktig sett till de stora mängder olja och containrar som dagligen anländer där. Under den stora Aurora-övningen våren 2023 var det sedan premiär för att gruppera systemet i huvudstaden.

– Med tanke på vilka stora, långa fordon vi kör med och hur utrymmeskrävande våra grupperingar är, ställer det speciella krav på oss när vi ska verka mitt i Stockholm, säger Henrik Hasselström och berättar att de stod både vid Bromma flygplats och på Gärdet.

Under Aurora 23 tog de sig senare bland annat ner till Småland, i trakten av Oskarshamn, där de skulle säkra truppförflyttningen av 1 000 finländska soldater som kom sjövägen till Sverige. Slutligen hamnade förbandet i Blekinge, för att öva på att försvara flygflottiljen F 17 i Kallinge.

Liknande läsning:

– Skillnaden mellan 103-systemet och 97-systemet Hawk, som vi hade tidigare, är enorm. Förutom att vi nu fått förmågan att bekämpa ballistiska missiler som kommer i fem gånger ljudets hastighet, är räckvidden så mycket större, säger Henrik Hasselström och fortsätter:

– Under övningen vid F 17 kunde vi understödja flygvapnet mer tydligt. När de litade på att vi tog hand om alla hot mot flottiljen kunde de fokusera på sjömål ute på Östersjön.

Övningsverksamheten som pågår i början av maj i Såtenäs är slutövning för den inneliggande kullen värnpliktiga vid GU-bataljonen på Lv 6. Då och då dånar det till ovanför oss när något av målflygets gulmålade Learjet 35 swishar förbi på låg höjd. Andra gånger avbryts vi av transportflygets gråmålade TP 84 Hercules som brummar fram över våra huvuden.

– Det gäller att hålla reda på om flyget i luften är vän eller fiende. Ibland är det sådant som vi samverkar med, ibland är de B-styrka, säger Henrik Hasselström.

Han nämner att amerikanska helikoptrar av typen CH-47 Chinook och CH-60 Blackhawk, som deltar i Nato-övningen Swift Response 24, flugit in svenska fallskärmsjägarenheter som fiendestyrka så att luftvärnarna får öva på att skydda Patriotförbandet mot sabotage.

På grupperingsplatsen träffar Officerstidningen de kontinuerligt anställda soldaterna som arbetar med 103-systemet.

– Det här är ett annorlunda yrke och jag gillar att det inte är bara är kontorstid måndag till fredag som gäller, säger gruppchefen Felicia Olsen, som ansvarar för en radargrupp.

– I slutet av GU blev jag erbjuden ett jobb i Stockholm, men eftersom jag kommer från lilla Kalmar kändes Halmstad som ett mer lagom steg att ta, säger hon.

Förnödenhetssoldaten Hampus har precis sett till att få fram tillräckligt med diesel.

Jag gillar variationen med jobbet. Alla vill väl ha mer i lön, men 24.000 i månaden är ändå helt okej när man inte har behövt ta några studielån

– Jag gillar variationen med jobbet. Alla vill väl ha mer i lön, men 24.000 i månaden är ändå helt okej när man inte har behövt ta några studielån, säger han och berättar att han ursprungligen kommer från Bjuv.

Från samma lilla, skånska kommun kommer troppchefen Robin Busk – som även han valde att stanna i Halmstad efter att värnpliktsutbildningen var över 2020. Han har hand om en lavettgrupp och visar oss hur man laddar på nya robot 103:or efter avfyrning. Han förklarar att de som sitter på för tillfället är den smalare Bertil-varianten som används mot ballistiska missiler.

– Samhörigheten med kollegerna gör att man har mycket kul ihop, säger han.

Lite längre bort, intill en skogsridå, står flera gamla pansarterrängbil 180 som truppen transporteras i. Dessa sexhjuliga Sisu-vagnar ansågs perfekta under Sveriges fredsbevarande uppdrag på Balkan, men från och med nästa år får luftvärnet i stället den nya pansarterrängbil 300 från finländska Patria. Med de nya fordonen får man bland annat bättre beväpning, luftkonditionering, skydd i form av rökkastarsystem, automatiskt brandsläckningssystem, kamerasystem för körning (både i dagsljus och i mörker) samt justerbar lufttrycksnivå i däcken.

180-föraren Agnes Ekegren berättar att det som fick henne att stanna kvar i Försvarsmakten när det var dags att mucka förra sommaren mest var att hon ”inte hade något bättre för sig just då”.

– Fast nu har jag kommit in på polishögskolan, så till hösten lämnar jag Lv 6, säger hon och stänger den tunga pansardörren efter att ha satt sig bakom ratten i det tolv ton tunga fordonet.

Men flera av dem som arbetar med systemet vill inte figurera i reportaget med namn eller bild. Exempelvis den operatör som berättar för oss vilken stor hjälp han har av systemet när det gäller snabba beräkningar kring inkommande hot och prioriteraringen av vilka mål som ska bekämpas först.

– Det är en väldig förmågehöjning jämfört med 97 Hawk, säger han.

I samband med att Sverige beslutade att köpa in det amerikanska Patriot-systemet fanns det annars kritiker som hävdade att det fransk-italienska SAMP/T med Aster-robotar var både billigare och bättre genom att kunna verka i 360 grader. Patriot kan bara riktas i 120 grader. Men när den första eldenheten 103 överlämnades till Lv 6 i slutet av 2021 lät dåvarande försvarsminister Peter Hultqvist (S) övertygad om att Patriot var rätt val.

– Vi har köpt det här systemet för att det är bäst. Samtidigt är den transatlantiska länken viktig för Sverige, förklarade han då.

Och Henrik Hasselström, som de närmaste två åren ska pendla till Stockholm för att läsa på Högre officersprogrammet, håller med:

– Det räcker med att titta på hur många länder som använder respektive system och vilka erfarenheter som finns från skarpa insatser. För oss är det otroligt lärorikt att få förstahandsinformation från amerikaner som varit med och hjälpt Ukraina att bygga upp luftförsvaret av Kiev eller som kan berätta om när Israel skulle försvaras mot Irans attack med över 300 drönare och raketer.

En av de amerikaner som hjälper till att göra de svenska luftvärnarna bättre på att hantera 103-systemet möter vi under övningen. Han heter Andrew Adamek och sticker ut eftersom han är civilklädd.

Ända sedan 2018 har Lv 6 annars skickat personal till USA för grundutbildning på Patriot-systemet. Omkring 300 svenskar har genomgått den på Fort Sill i Oklahama, men på sistone har inriktningen för dem som skickas dit ändrats.

Från USA är vi fyra civila konsulter och en officer som tjänstgör i Halmstad.

– Nu finns det så mycket grundläggande kunskap på Luftvärnsregementet att man inte längre behöver skicka folk över Atlanten för att lära sig sådant, säger amerikanen Andrew Adamek.

Han har tjänstgjort i Halmstad i ett år och fått förlängt ytterligare ett år. Han hyr lägenhet i stan, försöker lära sig svenska och jobbar till vardags på regementet.

I drygt 20 år jobbade han som militär, först som en non-commissioned officer (NCO) och sedan som warrant officer. Han hann tjänstgöra utomlands i sju olika länder innan han pensionerade sig i unga år och blev kontraktsanställd för försvarsindustrin.

– Från USA är vi fyra civila konsulter och en officer som tjänstgör i Halmstad för att stötta utbildningen med allt det senaste som inte står i manualerna, säger han och pratar om luftförsvaret som en lök.

– Flygvapnet står för skalet. Nästa lager är Patriot-robotarna. Nästa är robot 98. Nästa är robot 70. Det gäller att använda dem rätt.

Den Lv 6-personal som fortfarande skickas till USA gör det numera med inriktning på utbildning inom taktik och ledarskap.

På hemmaplan i Halmstad påbörjades i höstas bygget av luftvärnets nya Patriotanläggning intill regementet. Miljardsatsningen ska stå klar i början av 2026.

Det handlar om ett bygge lika stort som Stockholms slott. Fem byggnader ska sitta ihop på en total area av 24 000 kvadratmeter. De ska rymma utbildningshallar, specialsalar, en materielunderhållshall, lektionssalar, kallförråd, kontor för 200 personer, en aula för 100 personer, en stor mötesbyggnad samt omklädningsrum för 370 personer.

På det nya området ska dessutom anläggas en grusad körövningsplan på 22 000 kvadratmeter. Där ska även finnas stora rangerytor med plats för utrymmeskrävande fordon, radarenheter och lavetter.

– Det kommer att bli ett jättelyft för verksamheten i Halmstad, säger Andrew Adamek.

En bit längre bort i terrängen runt Såtenäs lyckas vi även hitta ett Robot 98-förband som betjänas av värnpliktiga. Precis när vi kommer dit håller de på att bättra på maskeringen av en bandvagn 410 som har ett ställ för fyra robotar längst bak.

– Vi har blivit bättre på att samverka mellan 103 och 98. Vi har upptäckt att 98-enheterna är bättre än oss på att bekämpa kryssningsrobotar, så under den här övningen fokuserar 103-enheterna på att skjuta ner attackflyg, säger Henrik Hasselström.

98-troppchef är värnpliktige plutonsbefälet Felix Strömsjö.

– Egentligen har jag alltid varit inställd på högre studier, men det här året har varit så lärorikt och utvecklat mig som person – så nu tänker jag stanna kvar som instruktör. Sedan får vi se hur jag resonerar längre fram, säger han och tillägger:

– Kanske blir det att jag trivs så bra att jag söker in till att bli specialistofficer eller officer, eller så blir det civila studier. Jag är öppen för allt i dagsläget.

Lv 6 har den här omgången haft 330 värnpliktiga. Begränsande för Luftvärnsregementet är att de mer än 100 år gamla kasernerna inte håller måttet.

En av de tre kasernerna har därför tömts för att totalrenoveras. Fasaden ska göras om från grunden och ett nytt plåttak ska på. Invändigt handlar det om allt från ytskikt till installationer, där el och ventilation ska göras om till dagens standard. 160 miljoner kronor har satts av till arbetet med kasernen, som beräknas ta ett och ett halvt år. Tanken är att man sedan ska gå vidare med de andra kasernerna och målet för 2028 är att Lv 6 ska kunna ha 550 värnpliktiga.

För att få plats med arbetsrum åt alla har ett par våningar med modulhus ställts upp på kaserngården – och i dagsläget finns det ingen på regementet som ser något slutdatum för de modulerna.

Lönen har blivit betydligt bättre på sistone, men brister i arbetsmiljön har samtidigt bubblat upp som ett större problem.

Att det är lite speciellt att jobba på ett ställe där det pågår en massa byggverksamhet kan Joakim Koch intyga. Han är ordförande för Officersförbundets lokalförening på Lv 6, och deltar också på slutövningen i Såtenäs.

– Vi i den lokala styrelsen jobbar aktivt, tillsammans med huvudskyddsombudet, med att bevaka frågor som rör de pågående infrastrukturprojekten och trängsel på arbetsplatsen. Tillfälliga lösningar måste bli tillräckligt bra, säger han.

Joakim Koch pekar också på att de nya systemen och det ökade trycket på luftvärnet gör att arbetsbelastningen för personalen har ökat.

– Många av våra medlemmar upplever att de får alltfler uppgifter och roller, säger han och fortsätter:

– Lönen har blivit betydligt bättre på sistone, men brister i arbetsmiljön har samtidigt bubblat upp som ett större problem. Värdet av mjuka frågor som gemenskap och fysisk träning på arbetstid har prioriterats ner.

Joakim Koch betonar hur viktigt det är att de som blir chefer tidigt i karriären får rätt stöd.

– På Officersprogrammet får man lära sig hur det är att vara chef på högre nivå i krig. Men arbetsgivaren måste också lära dem hur man leder den dagliga driften i fredstid, utifrån kollektivavtal och annat. Brister det så drabbas många underställda, säger han och tillägger:

– För oss fackliga är det ett tudelat problem eftersom cheferna också är våra medlemmar, så även ur deras perspektiv värnar vi om att de ska få bättre stöd.

Trots att det anställts ganska stora kullar nyutexaminerade upplever han inte att personalstyrkan växer tillräckligt snabbt – vilket märks extra mycket när många är i väg på utbildning och skolor.

– Utflödet är samtidigt stort. Både i form av naturliga avgångar, där 61 år fortfarande är pensionsåldern för många, och sådana som går till civil verksamhet.

Han ser i det sammanhanget försvarskoncernen Saabs växande verksamhet i Halmstad, med flera nybyggda anläggningar några kilometer från regementsområdet, som en konkurrent.

– Vi har några medlemmar som börjat där, men samtidigt är det ju positivt att Saab får in kunskap från oss. Dessutom kan de som reservofficerare fortsätta att bidra till vår försvarsförmåga, menar Joakim Koch, som gärna ser att möjligheterna till växeltjänstgöring mellan Saab och Lv 6 blir bättre.

När vi ringer upp Torbjörn Andersson, före detta luftvärnsofficer som är platschef för Saabs inriktning på luftvärn i Halmstad, berättar han att de i år ska utöka antalet anställda från 80 till 100. Till nästa år ska ännu ett nybygge stå klart, öronmärkt för testverksamheten med nytt, mobilt korträckviddsluftvärn. Till detta ska ytterligare 25 nyanställas.

– Förr rekryterade vi en hel del från Lv 6, men det har minskat betydligt. Vår profil har ändrats så att vi är en konstruktions- och produktionsdel där huvuddelen av dem vi anställer är tekniker och ingenjörer med civil bakgrund, säger Torbjörn Andersson.

– Det räcker inte längre med att man har en militär bakgrund, men arbetsmarknaden är ju fri så visst får vi ansökningar från folk på såväl Lv 6 som FMTS i Halmstad.

Alla förband måste bygga upp förmågan att skydda sig mot små, lågflygande drönare.

Som gammal luftvärnare har Torbjörn Andersson verkligen upplevt hur pendeln svängt. Runt millennieskiftet lade Sverige ner Lv 2 i Visby, Lv 3 i Norrtälje, Lv 4 i Ystad och Lv 7 i Boden – för att bara ha kvar ett enda luftvärnsregemente i form av Lv 6 i Halmstad.

Precis före den ryska invasionen av Georgien fanns till och med politiska diskussioner om att även lägga ner Lv 6 och skrota luftvärnet helt.Sedan dess har pendeln som bekant svängt helt åt andra hållet. Försvarsberedningen föreslog nyligen en utökad luftvärnsförmåga, genom fortsatt utveckling och leverans till luftvärnsbataljonerna så att full förmåga uppnås med 103-systemet, samtidigt som nytt luftvärn anskaffas för att skydda arméns brigader.

– Eftersom vi vill ligga i framkant av den utvecklingen har Saab redan invigt en verkstad i Boden inför deras nya satsning på brigadluftvärn, säger Torbjörn Andersson och tillägger:

– På sikt tror jag att det behövs fler utbildningsplattformar i landet för att bygga ut luftvärnet. Lv 6 hjälper nu I 19 i Boden att starta värnpliktsutbildning av brigadluftvärnsförband – men i längden mäktar nog inte regementet i Halmstad att bemanna allt som ska byggas upp.

Utifrån erfarenheterna av attacker med UAV:er och helikoptrar i Ukraina föreslår försvarsberedningen också att ”ytterligare luftvärn anskaffas i form av till exempel luftvärnsautomatkanoner, enkla korträckviddiga luftvärnsrobotar eller system med andra verkansformer”.

Innan vi lämnar Såtenäs hinner vi träffa överste Johan Jönsson. Det är hans första dag som regementschef för Lv 6, så han påpekar att han ännu inte är fullt insatt i allt.

– I grunden är jag i och för sig luftvärnsofficer från dåvarande Lv 3 i Norrtälje, men efter att det lades ner år 2000 har jag mest varit på Livgardet och dess dragonförband, säger han, efter att precis tagit över efter överste Mikael Beck, som nu går vidare till Försvarsstabens strategiska avdelning.

När det gäller drönarhotet säger i alla fall Johan Jönsson att det inte enbart är en fråga för luftvärnet.

– Vi ska kanske ta hand om de större, mer flygplansliknande UAV:erna som kommer på hög höjd. Däremot måste nog alla förband – ner på enskild stridsfordonsnivå – bygga upp förmågan att skydda sig mot små, lågflygande drönare.

Beträffande personalförsörjningen behöver Lv 6 de närmaste åren utöka med runt 100 officerare och 200kontinuerligt anställda soldater.

– Att få tillräckligt med personal blir en stor utmaning sett till vilken expansiv region regementet ligger i. Dessutom måste man väga in att det tar tid innan de nya fått tillräckligt med erfarenhet, säger Johan Jönsson.

Vi avslutar med att prata om Sverige som en del av Natos integrerade luft– och robotförsvar.

– Det viktiga är att vi inom Nato har samma rutiner och förstår varandra. Genom nätverket länk 16 delar vi samma luftlägesbild, men vi integreras inte på eldenhetsnivå, säger den nye Lv 6-chefen.

Fakta

3 x Lv 6

• Låg i Göteborg från 1942 fram till 1994, då Lv 6 samlokaliserades med infanteriregementet I 16 i Halmstad.

• I samband med att I 16 och Hallandsbrigaden lades ner år 2000 tog Lv 6 över hela kasernområdet och fick namnet Luftvärnsregementet. även Luftvärnets stridsskola i Norrtälje flyttades till Halmstad.

• Lv 6 har i dag drygt 700 anställda (100 officerare, 200 specialistofficerare, 280 GSS/K samt 130 civilanställda).

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Ämnen i artikeln: Lv 6

Senast publicerat:

Aktuellt /

Fortifikationsverket

Fortifikationsverkets generaldirektör: ”Infrastruktur är en förmåga – inte en belastning”

Aktuellt /

Flygvapnet

Jonas Wikman: ”Vi måste skapa en organisation som kan stå mitt i stormen”

Aktuellt /

Marinen

Johan Norlén: ”Nu blir det handling bakom orden om marinens tillväxt”

Aktuellt /

Armén

Jonny Lindfors: ”Jag hoppas att alla i armén känner vilka steg vi har tagit”

Fortifikationsverkets generaldirektör: ”Infrastruktur är en förmåga – inte en belastning”

Aktuellt /

Flygvapnet

Jonas Wikman: ”Vi måste skapa en organisation som kan stå mitt i stormen”

Aktuellt

Flygvapnet

Jonas Wikman: ”Vi måste skapa en organisation som kan stå mitt i stormen”

Flygvapnet fyller 100 år samtidigt som nya flygsystem införs, rymdförmågan byggs upp och Natobidrag genomförs. Men enligt flygvapenchef Jonas Wikman är den viktigaste utmaningen en annan: att skapa en organisation som klarar ett säkerhetsläge som är oförutsägbart och där tempot aldrig går tillbaka till det normala.

Josefine Owetz

2026-07-09

Flygvapenchef generalmajor Jonas Wikman sitter uppe på däck ombord på HMS Carlskrona och blickar ut över Visby hamn. I likhet med Försvarsmaktens övriga representanter har han ett hektiskt schema i Almedalen och deltar i många panelsamtal.

Men innan dagens seminarier tar vid, bland annat ett med rubriken ”Nästa generations luftstrid i en multidomänkontext”, ska han summera hur det första halvåret av 2026 har varit för flygvapnet.

– Jag tycker att läget är gott. Vi har ett bra och intensivt år. Organisationen är satt under press med stora externa och interna förväntningar på vad vi ska åstadkomma, både vad gäller förmågeutveckling och den säkerhetsmiljö vi lever i. Men jag känner att vi levererar. Det handlar om flygvapnets nästa steg, införandet av nya plattformar och nya förmågor.

Bland vårens större händelser för flygvapnet lyfter Jonas Wikman bidraget till Natos Air Policing på Island, som är en del av luftförsvaret i Arktisområdet. Under årets första månader bemannade en kontingent från Skaraborgs flygflottilj alliansens incidentberedskap. I februari deltog svenska flygbasjägare i den danska övningsserien Arctic Endurance 26 på Grönland för att stärka säkerheten i området och öva försvaret av Natos norra flank.

– Det känns nästan som länge sedan nu, men det är bara några månader sedan som vi genomförde det, i en tid då säkerhetssituationen i Arktis var väldigt aktuell.

Vi har en aktivitet i vårt närområde som gör att vi har daglig skarp verksamhet pågående.

Samtidigt pågår ständigt incidentberedskapen på hemmaplan, med flera insatser hittills i år. Den 13 juni meddelade Försvarsmakten att flygvapnet dagen innan genomfört dubbla insatser mot ryska stridsflyg nära svenskt luftrum.

– Vi har en aktivitet i vårt närområde som gör att vi har daglig skarp verksamhet pågående. Det är utmanande, men samtidigt känner jag att vi levererar på de uppdrag vi har, även när det gäller att utveckla framtida förmågor, säger Jonas Wikman och fortsätter:

– Jag känner mig trygg med var vi är och vart vi är på väg. Min bild är också att vi har en organisation som är stolt över vad vi åstadkommer med de förutsättningar vi har. Så här ett halvår in så kunde jag inte vara mer stolt över mitt flygvapen än vad jag är just nu – ett flygvapen som dessutom fyller 100 år i år.

Samtidigt som verksamheten pågår för fullt firar flygvapnet sitt 100-årsjubileum. Jonas Wikman medger att han först såg jubileumsåret som ytterligare en uppgift i en redan full kalender, men i stället har det blivit något helt annat.

– Det har blivit ett sätt att stärka oss. Vi har fått anledning att beskriva vilka vi är, träffa varandra och bygga laget flygvapnet. Jag önskar att vår egen personal ser flygvapnet med samma ögon som omvärlden gör. För när man står där varje dag så känns kanske allting som ett motstånd och som en övermäktig uppgift. Men när man står utanför och betraktar oss så är det ett väl fungerande maskineri som levererar på en högre nivå än vad folk förväntar sig. Och det önskar jag att organisationen får känna ibland. Jag tror och hoppas att 100-årsfirandet är ett tillfälle för att göra det.

Flygvapnet reformeras i en tid när reform krävs, och det känns väldigt bra.

För flygvapnet är 2026 också ett år då flera materielprojekt har börjat levereras eller är i slutet på en anskaffningsprocess. Jonas Wikman lyfter bland annat införandet av Jas 39 Gripen E, de nya radarspanings- och ledningsflygplanen, S 106, GlobalEye, transportflygplanen C 390 och TP 106 och det nya skolflygplanet SK 40. Samtidigt sker flera satsningar inom rymdområdet och i maj skickades Försvarsmaktens första militära spanings- och övervakningssatellit upp i rymden.

– Det är väldigt vältajmat. Vi tar steget in i en ny generation krigföringsförmåga där rymden, Gripen E och GlobalEye är byggda för att fungera tillsammans med armén, marinen och våra allierade i Nato inom ramen för multidomäna operationer, säger han och fortsätter:

– Vi har tagit viktiga steg inom rymdområdet och har blivit en operatör i rymden på riktigt under det här året. Rymdförmågan är till för att vi ska bättre ha en kapacitet att koppla ihop de olika domänerna och nationerna. Flygvapnet reformeras i en tid när reform krävs, och det känns väldigt bra.

Hur ser det ut med flygvapnets personalförsörjning?

– Personalförsörjning är fortsatt en begränsande faktor för oss och kommer att vara det under lång tid. Med det sagt tycker jag att vi har gjort betydande framsteg. Vi har gjort en grundlig analys baserat på personalens iakttagelser och gett oss på flera områden som vi har haft särskilda problem med.

Han lyfter den satsning som gjorts inom teknikerområdet det senaste året och det stora arbetet som går under namnet ”Framåt”. Under 2023 genomfördes en stor översyn på personalområdet i flygvapnet. Arbetet tog frågor som avtal, arbetsmiljö, materiel och lön. Jonas Wikman fattade därefter beslut om ett direktiv med åtgärder som nu ska införas för att skapa en mer hållbar arbetssituation för flygvapnets anställda.

Vi kommer aldrig att bli klara och det viktiga är inte att allt blir gjort. Det viktiga är att rätt saker blir gjorda.

– Vi har fortsatt prioriterat arbetet inom det vi kallar ”Framåt”. Jag är stenhård på att följa upp alla åtgärderna. De följs upp kvartalsvis och vi räknar med att vi ska få ett väldigt bra resultat. Jag tycker att vi är på rätt väg, men det tar lång tid och vi har mer jobb kvar att göra.

En fråga som han återkommer till under intervjun är balansen mellan uppgifter och resurser. Jonas Wikman menar att Flygstaben länge har försökt väga uppgifter mot resurser, men att dagens säkerhetsläge kräver ett annat synsätt.

– Vi kommer aldrig att kunna planera bort friktioner och osäkerheter i en snabbt föränderlig omvärld. Vi behöver därför bli en organisation som kan leva i kaos och må bra i kaos. Vi kommer aldrig att bli klara och det viktiga är inte att allt blir gjort. Det viktiga är att rätt saker blir gjorda.

Han beskriver det med uttrycket ”Embrace the Chaos”, att acceptera att nya uppgifter och förändringar inte är undantag utan det nya normala. Målet är därför inte att allt ska hinnas med, utan att organisationen ska prioritera rätt och känna att ett väl utfört arbete är alldeles tillräckligt.

– Man måste kunna gå hem när arbetsdagen är slut och känna att man gjort ett bra jobb och är uppskattad, även om hela uppgiften inte är löst. Vi som chefer och ledare ska känna förtroende för att organisationen gör rätt prioriteringar.

I grunden handlar det om uppdragstaktik, konstaterar han. I en tid när omvärlden förändras snabbare än planeringscyklerna behöver högre chefer styra mot önskade effekter snarare än detaljerade planer. Förbanden ska få frihet att själva avgöra hur målen bäst nås utifrån den verklighet de möter.

– Det är ute på förbanden som kraften finns. Vi måste vidta åtgärder för att skapa en organisation som kan stå mitt i stormen. För det här är en dynamik som kommer att bestå en generation framåt. Vi vet vilka effekter vi ska uppnå: vi ska avskräcka, vi ska kunna försvara oss och vi ska utbilda förbanden till en viss nivå. Jag har fullt förtroende för att organisationen gör rätt saker.

Vi är uppskattade för det vi gör och det är personalen som har åstadkommit det.

En av de största förändringarna i flygvapnet märks dock inte i nya flygplan, utan i hur organisationen är uppbyggd. Flygvapnet har det senaste året gått från två separata grund- och krigsorganisationer till en sammanhållen organisation där personalen redan tjänstgör i sina krigsbefattningar.

– Det innebär att alla anställda normalt redan befinner sig på den befattning de har i alla konfliktnivåer. Vi har en plan, leder med en order mot en chef. Jag är helt trygg med att det är rätt väg att gå. Vi är i en tid där vi har ett hot att hantera hela tiden och det kommer inte finnas en brytning mellan fred, kris och krig, utan det är en flytande skala. Vi kan inte omorganisera några gånger per år. Det här känns jättebra.

Har du något medskick till flygvapnets anställda?

– Jag kunde inte vara stoltare över flygvapnet, det är helt ärligt från mitt hjärta. Det är lätt att gå rakryggad här genom Almedalen med detta flygvapen i ryggen. Vi har verkligen levererat, både i det skarpa och i förmågeutvecklingsperspektivet. Vi är uppskattade för det vi gör och det är personalen som har åstadkommit det. Varje gång människor utifrån möter flygvapnet slås de av lagandan och kamratskapet. Det är tillsammans vi löser våra uppgifter.