Senast publicerat
Senast publicerat:

När personalen slarvas bort

"Personalhanteringen måste förbättras om Försvarsmakten ska lyckas behålla sin personal, framförallt sina GSS/K-soldater". Det skriver insändarskribenten vicekorpral Sofia Mattsson. Hon efterlyser bättre information om den omorganisation som nu sker på förbandet.

Vicekorpral Sofia Mattsson Soldat, Ledningsregementet
Bezav Mahmod/Försvarsmakten
Detta är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Försvarsmakten genomgår just nu en stor förändring, med mer krav på antal värnpliktiga, mer utrustning, större budget och större krav på personalen. Men på många ställen har det slarvats. Den här artikeln kommer beröra vikten av att behålla den personal som redan finns, något som verkar ha fallit i glömska. Anställda GSS/K-soldater på mitt förband genomgår en stor omorganisation. Men ledningen verkar ha glömt bort att det är människor de har att arbeta med, inte bara rader i Prio. Detta orsakar en hel del problem.

Jag som skriver den här artikeln är soldat, med många års erfarenhet i Försvarsmakten. Att det sker omorganisationer är inte nytt för oss soldater. Men det har dykt upp hinder på vägen som är en stor stressfaktor för många av oss.

I veckorna som kommer så ska flera stora kompanier lösas upp och sammanstråla till ett enda stort kompani med enbart anställda soldater. De värnpliktiga hamnar på egna kompanier. Det låter kanske fantastiskt. Tyvärr har personalen glömts bort.

Redan innan jul fick vi nyheter om att det nya kompaniet skulle startas upp. Då lovades det att samtliga på plutonen, en trosspluton, skulle få följa med i flytten och behålla sin befattning. Det fanns även möjligheter att söka sig till annat om det inte kändes intressant, till exempel officersutbildning. Informationen om kompaniet var bristfällig, men det skulle bli ett kompani bestående av endast anställd personal. Sedan blev det tyst från ledningen.

Reorganisering av förband är inte ovanligt i Försvarsmakten. Det kan därför knappast ha kommit som en blixt från klar himmel att omorganisationen skulle ske. Därför borde planeringen redan ha varit klar när nyheten kom till oss soldater. Jag har varit med om en omorganisation tidigare, men då var det ”enbart” min pluton som lades på is. Där hade chefen redan en plan, soldaterna erbjöds att söka vidareutbildning och det skedde en bredare befattningsutbildning för att göra personalen kvalificerad för nya befattningar. Det letades tomma platser på grannkompanier och andra plutoner eller så fick man tid att söka civilt jobb. Det hela gick relativt smärtfritt och plutonen kunde lösas upp utan större problem. Så det går att göra detta.

Men den här gången är det annorlunda. Efter årsskiftet fortsatte det vara tyst. Det åktes på vinterövningar och Cold Response. Det började surras i leden, vad innebär egentligen den här omorganisationen? Frågor ställdes, fördes uppåt. Men tystnaden fortskred. Till slut kom svaret: plutonen skulle inte alls få plats då det endast fanns hälften så många befattningar i det nya kompaniet. Vissa befattningar fanns överhuvudtaget inte med i planeringen. Vem som var tilltänkt kompanichef visste ingen. Det efterfrågades mer information. Plutonchefen nickade och lovade söka svar. Inget svar kom.

Vad som däremot dök upp var stressen. Flertalet på plutonen saknade befattning, det fanns ingen information om vilken befattning som skulle finnas på det nya kompaniet. Flera soldater hade avtal som löper ut under sommaren eller i början av hösten. Skulle de få fortsätta? Om inte, skulle de erbjudas annan tjänst? Eller bli arbetslösa? 

» Att behöva jaga sina befäl för att veta om man har jobbet kvar är inte godtagbart. Att befälen själva inte vet om deras soldater har ett avtal är inte heller godtagbart. «

Det höjdes röster och det krävdes svar. Till slut fick vi tag i den blivande kompanichefen. Där visades samma powerpoint-presentation som innan jul, ingen ny information. Kollegor krävde att få veta, skulle de tvingas byta befattning, kommer det ens finnas plats? 

Senare kom det fram att antalet befattningar på kompaniet ökat, och att nu lovades alla åter en plats. Förutom att alla inte lovades en plats, för vissa befattningar var och är i skrivande stund fortfarande inte bestämda.

Liknande läsning:

När den här texten skrivs, är planeringen fortfarande inte färdig. Om en månad sätts det nya kompaniet igång. Soldater vet fortfarande inte om de har ett jobb efter semestern, eller en befattning på kompaniet, eller vilken befattning. Det här är människor med hyreslägenheter, köpta bostäder, barn och familj som sitter i total ovisshet, med knappt en månad kvar till målgång.

Bristen på information kring en så viktig sak som ens tjänst eller anställning är inte godtagbart. Att behöva jaga sina befäl för att veta om man har jobbet kvar är inte godtagbart. Att befälen själva inte vet om deras soldater har ett avtal är inte heller godtagbart. Enligt avtalet ska man få reda på om man får förlängt kontrakt minst en månad innan kontraktet löper ut. Det kan diskuteras om detta är gott om tid. Många har över två månaders uppsägningstid, i vissa fall tre månader eller mer på hyreslägenheter. I dagsläget är det inte bara att ta ett nytt jobb, att kasta sig handlöst ut på den civila marknaden.

Det är flera som ena dagen lovats förlängt kontrakt, men dagen efter fått ett nej, för att sedan få ett ja tre dagar senare. Planeringen och beslutsfattandet måste skötas bättre, tydligare och inom rimlig tid. I dagsläget är det flera kollegor på plutonen som överväger att säga upp sig på eget bevåg, eller söka sig till andra förband för att vara säkra på att få fortsätta i Försvarsmakten. Med fyra veckor kvar till uppstart borde beslutsfattandet redan varit klart, då det inte kom som en nyhet att omorganisationen skulle ske.

Det upplevs som att många anställda inte är vatten värda, och det resulterar i dålig arbetsmoral. Soldatyrket är ett fantastiskt arbete som är otroligt givande, men ledarskapet visar stora brister. Vi är inte bara ett par rader på ett papper, det här är människor som har familjer, partners och som inte bara kan släppa allting för att Försvarsmakten är så trögflytande. Avsaknaden av respekt och bristen på bra bemötande från ledningen är skrämmande. 

Personalhanteringen måste förbättras om Försvarsmakten ska lyckas behålla sin personal, framförallt sina GSS/K-soldater. Värnplikt i all ära, men ibland måste man välja kvalitet framför kvantitet, speciellt i kvalificerade soldatbefattningar. Det är att kasta pengarna i sjön när man prioriterar bort sina anställda soldater, speciellt de med flera år i Försvarsmakten och en stor ryggsäck med kompetens och erfarenhet. 

Beslutsfattandet måste ske tidigare, informationen måste förmedlas snabbare och fler lägesuppdateringar måste komma under tidens gång. Den röda tråden måste vara synlig för samtliga medarbetare och chefer.

Vi är soldater. Vi vill göra vårt jobb. Ge oss förutsättningar att göra vårt jobb. 

Texten är tidigare publicerad på militärdebatt.se

Replik från Ledningsregementet

Insändarskribenten beskriver en omorganisation på Ledningsregementet med anledning av att en våra förmågor ska övergå till armén från och med sommaren 2022. I och med detta har ett antal befattningar flyttats från Ledningsregementet till I 19 och P 4. Flera informationsträffar har genomförts vid berörd enhet för att beskriva övergången, samt vilka befattningar som kommer att finnas kvar att söka inom regementet. Samtliga GSS/K har blivit uppmuntrade att söka dessa befattningar eller söka sig vidare till OP eller SOU. Vi har också ordnat rekryteringsaktiviteter tillsammans med armén, där lediga tjänster vid mottagande organisationsenheter presenterats.

Då Ledningsregementet samtidigt planerar för att gå in i ny grundorganisation 2023 har inte alla medarbetare blivit delgivna sin exakta placering ännu. Vi beklagar om detta uppfattats som att det inte finns tjänster till alla, så är absolut inte fallet utan vi rekryterar nu aktivt fler medarbetare i alla kategorier.

All LedR-personal, inklusive GSS/K, behövs för att lösa dagens och morgondagens uppgifter i Försvarsmakten. Under sommaren och hösten kommer bemanningen på individnivå att presenteras och slutföras i samverkan med ATO. 

Therese Timpson,
Kommunikationschef Ledningsregementet

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Åtta värnpliktiga från Tolkskolan vid Försvarsmaktens underrättelse- och säkerhetscentrum drabbades av köldskador under en övning i Arvidsjaur i februari. Enligt en yrkesofficer med god insyn i verksamheten kan skadorna kopplas till den tystnadskultur som granskningar har visat råder vid förbandet. ”Min största farhåga är att någon till slut får betala det yttersta priset”, säger officeren.

    Linda Sundgren
    Flera värnpliktiga från Tolkskolan fick köldskador under en övning i Arvidsjaur. Enligt de avvikelserapporter som upprättades vid förbandet efteråt, anpassades inte övningen till rådande väderlek. Bilden är från en övning vid Norrlands dragonregemente.

    Foto: Andreas Bardell/Aftonbladet/TT

    Under den gångna vintern har ett stort antal köldskador rapporterats i Försvarsmakten. Ett av de drabbade förbanden är Försvarsmaktens underrättelse- och säkerhetscentrum, FM undsäkC, där åtta värnpliktiga vid Tolkskolan ådrog sig köldskador under en övning i Arvidsjaur i februari.

    Övningen var en del av den grundläggande soldatutbildningen och pågick under tio dagar med bland annat skjutövningar och fältdygn. Det var mycket kallt med temperaturer som tidvis sjönk under 30 minusgrader. Enligt de avvikelserapporter om köldskador som upprättades vid förbandet efter övningen, anpassades inte övningen till rådande väderlek. Bland annat fick soldaterna efter den 13 timmar långa bussresan från Uppsala till Norrlands dragonregemente, K 4, i Arvidsjaur gå rakt ut från bussen och direkt inleda ett övningsmoment i 23 minusgrader, utan order om att förstärka klädseln. Först efter initiativ från en av de övriga deltagare uppmanades soldaterna att föra med sig värmejacka och pälsmössa. 

    En av dagarna hölls utbildningsmoment utomhus under elva timmar med bland annat skjutövningar. Enda möjligheten att värma sig var att tillfälligtvis sätta sig i ett fordon på tomgång i anslutning till platsen. Skadorna som de värnpliktiga ådrog sig omfattar köldskador på tår, fingrar och kinder. En yrkesofficer vid FM undsäkC med god insyn i Tolkskolans verksamhet berättar följande för Officerstidningen:

    – Jag fick veta att isvaksbadet ställdes in på grund av kylan, och det var ju klokt. Sedan fick jag uppgift om att utbildningspassen utomhus skulle ha kortats med hänsyn till temperaturen, men jag upplever inte att det blev så med tanke på vad soldaterna vittnade om och att de hade varit ute i 12 timmar i 32 minusgrader, säger yrkesofficeren som vill vara anonym.

    Jag upplever att förbättringsförslag möts med stark skepticism och fientlighet. Det är så det fungerar här.

    Enligt avvikelserapporterna har instruktörerna under övningen fattat flera beslut som bidrog till skadorna. Bland annat beordrades de värnpliktiga under ett knappt 12 timmar långt utomhusmoment i 32 minusgrader att inte använda tjocka vantar under den del av dagen där skjutövning pågick och vissa av vapnens metalldelar hade inte tejpats.

    De värnpliktiga beordrades också att bära fältmössa istället för pälsmössa i 21 minusgrader med motiveringen att pälsmössa inte ska bäras på garnisonsområdet, en order som saknade grund i regelverket. Yrkesofficeren vid FM undsäkC konstaterar att instruktörerna brast i omhändertagandet av de värnpliktiga, men säger samtidigt att instruktörerna inte hade fått de förutsättningar som krävdes för att lösa uppgiften på ett bra sätt.

    – Jag är övertygad om att instruktörerna gjorde så gott de kunde, men de var för oerfarna och hade inte fått den kunskap som behövdes för att lösa uppgifterna de var ordersatta att utföra. Den mer erfarna i övningsledningen på plats i Arvidsjaur hade inte tillräckliga resurser i form av tid för att planera övningen fullt ut och var uppbunden inomhus en stor del av tiden med att planera nästa del av utbildningen.

    Yrkesofficeren menar att situationen orsakades av problemen högre upp i organisationen på förbandet.

    – Flera ur personalen har under lång tid påtalat problem i utbildningen, framför allt bristen på erfaret befäl och att det har en negativ påverkan på verksamheten. Något gehör har detta inte fått, säger yrkesofficeren och fortsätter. 

    – Jag upplever att förbättringsförslag möts med stark skepticism och fientlighet. Det är så det fungerar här. Den som lyfter problem blir utmålad som den som är problemet.

    Att förbandet har bekymmer med tystnadskultur där den som påtalar brister riskerar att drabbas av repressalier, har påtalats upprepade gånger. Senast i samband med en inspektion av Säkerhetsinspektionen i oktober förra året, något Officerstidningen rapporterat om. Yrkesofficeren som uttalar sig i den här artikeln var inte en av dem som intervjuades i reportaget om tystnadskultur i höstas, men menar att köldskadorna är en effekt av tystnadskulturen vid förbandet.

    – Nu har tystnadskulturen drabbat enskilda värnpliktiga. Man tar inte verksamheten på allvar och har inte tillräckligt med resurser, och min allra största farhåga är att någon till slut får betala det yttersta priset. Alltså att någon blir allvarligt skadad, invalidiserad eller dör, säger yrkesofficeren.

    Officerstidningen har sökt Tolkskolan och FM undsäkC för en intervju. I ett sms till Officerstidningen meddelar Sofia Norin, kommunikationschef vid FM undsäkC, att de tagit del av avvikelserapporterna och att det nu pågår ett internt arbete där förbandet ”noggrant går igenom det som har rapporterats för att få en tydlig och korrekt bild av situationen”. I nuläget vill förbandet därför inte kommentera ärendet ytterligare.

    Artikeln har uppdaterats med ett tillägg om förstärkning av klädsel och justering av antal timmar för ett av utbildningsmomenten. 

    Ur arkivet: