Senast publicerat
Senast publicerat:

När personalen slarvas bort

"Personalhanteringen måste förbättras om Försvarsmakten ska lyckas behålla sin personal, framförallt sina GSS/K-soldater". Det skriver insändarskribenten vicekorpral Sofia Mattsson. Hon efterlyser bättre information om den omorganisation som nu sker på förbandet.

Vicekorpral Sofia Mattsson Soldat, Ledningsregementet
Bezav Mahmod/Försvarsmakten
Detta är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Försvarsmakten genomgår just nu en stor förändring, med mer krav på antal värnpliktiga, mer utrustning, större budget och större krav på personalen. Men på många ställen har det slarvats. Den här artikeln kommer beröra vikten av att behålla den personal som redan finns, något som verkar ha fallit i glömska. Anställda GSS/K-soldater på mitt förband genomgår en stor omorganisation. Men ledningen verkar ha glömt bort att det är människor de har att arbeta med, inte bara rader i Prio. Detta orsakar en hel del problem.

Jag som skriver den här artikeln är soldat, med många års erfarenhet i Försvarsmakten. Att det sker omorganisationer är inte nytt för oss soldater. Men det har dykt upp hinder på vägen som är en stor stressfaktor för många av oss.

I veckorna som kommer så ska flera stora kompanier lösas upp och sammanstråla till ett enda stort kompani med enbart anställda soldater. De värnpliktiga hamnar på egna kompanier. Det låter kanske fantastiskt. Tyvärr har personalen glömts bort.

Redan innan jul fick vi nyheter om att det nya kompaniet skulle startas upp. Då lovades det att samtliga på plutonen, en trosspluton, skulle få följa med i flytten och behålla sin befattning. Det fanns även möjligheter att söka sig till annat om det inte kändes intressant, till exempel officersutbildning. Informationen om kompaniet var bristfällig, men det skulle bli ett kompani bestående av endast anställd personal. Sedan blev det tyst från ledningen.

Reorganisering av förband är inte ovanligt i Försvarsmakten. Det kan därför knappast ha kommit som en blixt från klar himmel att omorganisationen skulle ske. Därför borde planeringen redan ha varit klar när nyheten kom till oss soldater. Jag har varit med om en omorganisation tidigare, men då var det ”enbart” min pluton som lades på is. Där hade chefen redan en plan, soldaterna erbjöds att söka vidareutbildning och det skedde en bredare befattningsutbildning för att göra personalen kvalificerad för nya befattningar. Det letades tomma platser på grannkompanier och andra plutoner eller så fick man tid att söka civilt jobb. Det hela gick relativt smärtfritt och plutonen kunde lösas upp utan större problem. Så det går att göra detta.

Men den här gången är det annorlunda. Efter årsskiftet fortsatte det vara tyst. Det åktes på vinterövningar och Cold Response. Det började surras i leden, vad innebär egentligen den här omorganisationen? Frågor ställdes, fördes uppåt. Men tystnaden fortskred. Till slut kom svaret: plutonen skulle inte alls få plats då det endast fanns hälften så många befattningar i det nya kompaniet. Vissa befattningar fanns överhuvudtaget inte med i planeringen. Vem som var tilltänkt kompanichef visste ingen. Det efterfrågades mer information. Plutonchefen nickade och lovade söka svar. Inget svar kom.

Vad som däremot dök upp var stressen. Flertalet på plutonen saknade befattning, det fanns ingen information om vilken befattning som skulle finnas på det nya kompaniet. Flera soldater hade avtal som löper ut under sommaren eller i början av hösten. Skulle de få fortsätta? Om inte, skulle de erbjudas annan tjänst? Eller bli arbetslösa? 

Liknande läsning:

» Att behöva jaga sina befäl för att veta om man har jobbet kvar är inte godtagbart. Att befälen själva inte vet om deras soldater har ett avtal är inte heller godtagbart. «

Det höjdes röster och det krävdes svar. Till slut fick vi tag i den blivande kompanichefen. Där visades samma powerpoint-presentation som innan jul, ingen ny information. Kollegor krävde att få veta, skulle de tvingas byta befattning, kommer det ens finnas plats? 

Senare kom det fram att antalet befattningar på kompaniet ökat, och att nu lovades alla åter en plats. Förutom att alla inte lovades en plats, för vissa befattningar var och är i skrivande stund fortfarande inte bestämda.

När den här texten skrivs, är planeringen fortfarande inte färdig. Om en månad sätts det nya kompaniet igång. Soldater vet fortfarande inte om de har ett jobb efter semestern, eller en befattning på kompaniet, eller vilken befattning. Det här är människor med hyreslägenheter, köpta bostäder, barn och familj som sitter i total ovisshet, med knappt en månad kvar till målgång.

Bristen på information kring en så viktig sak som ens tjänst eller anställning är inte godtagbart. Att behöva jaga sina befäl för att veta om man har jobbet kvar är inte godtagbart. Att befälen själva inte vet om deras soldater har ett avtal är inte heller godtagbart. Enligt avtalet ska man få reda på om man får förlängt kontrakt minst en månad innan kontraktet löper ut. Det kan diskuteras om detta är gott om tid. Många har över två månaders uppsägningstid, i vissa fall tre månader eller mer på hyreslägenheter. I dagsläget är det inte bara att ta ett nytt jobb, att kasta sig handlöst ut på den civila marknaden.

Det är flera som ena dagen lovats förlängt kontrakt, men dagen efter fått ett nej, för att sedan få ett ja tre dagar senare. Planeringen och beslutsfattandet måste skötas bättre, tydligare och inom rimlig tid. I dagsläget är det flera kollegor på plutonen som överväger att säga upp sig på eget bevåg, eller söka sig till andra förband för att vara säkra på att få fortsätta i Försvarsmakten. Med fyra veckor kvar till uppstart borde beslutsfattandet redan varit klart, då det inte kom som en nyhet att omorganisationen skulle ske.

Det upplevs som att många anställda inte är vatten värda, och det resulterar i dålig arbetsmoral. Soldatyrket är ett fantastiskt arbete som är otroligt givande, men ledarskapet visar stora brister. Vi är inte bara ett par rader på ett papper, det här är människor som har familjer, partners och som inte bara kan släppa allting för att Försvarsmakten är så trögflytande. Avsaknaden av respekt och bristen på bra bemötande från ledningen är skrämmande. 

Personalhanteringen måste förbättras om Försvarsmakten ska lyckas behålla sin personal, framförallt sina GSS/K-soldater. Värnplikt i all ära, men ibland måste man välja kvalitet framför kvantitet, speciellt i kvalificerade soldatbefattningar. Det är att kasta pengarna i sjön när man prioriterar bort sina anställda soldater, speciellt de med flera år i Försvarsmakten och en stor ryggsäck med kompetens och erfarenhet. 

Beslutsfattandet måste ske tidigare, informationen måste förmedlas snabbare och fler lägesuppdateringar måste komma under tidens gång. Den röda tråden måste vara synlig för samtliga medarbetare och chefer.

Vi är soldater. Vi vill göra vårt jobb. Ge oss förutsättningar att göra vårt jobb. 

Texten är tidigare publicerad på militärdebatt.se

Replik från Ledningsregementet

Insändarskribenten beskriver en omorganisation på Ledningsregementet med anledning av att en våra förmågor ska övergå till armén från och med sommaren 2022. I och med detta har ett antal befattningar flyttats från Ledningsregementet till I 19 och P 4. Flera informationsträffar har genomförts vid berörd enhet för att beskriva övergången, samt vilka befattningar som kommer att finnas kvar att söka inom regementet. Samtliga GSS/K har blivit uppmuntrade att söka dessa befattningar eller söka sig vidare till OP eller SOU. Vi har också ordnat rekryteringsaktiviteter tillsammans med armén, där lediga tjänster vid mottagande organisationsenheter presenterats.

Då Ledningsregementet samtidigt planerar för att gå in i ny grundorganisation 2023 har inte alla medarbetare blivit delgivna sin exakta placering ännu. Vi beklagar om detta uppfattats som att det inte finns tjänster till alla, så är absolut inte fallet utan vi rekryterar nu aktivt fler medarbetare i alla kategorier.

All LedR-personal, inklusive GSS/K, behövs för att lösa dagens och morgondagens uppgifter i Försvarsmakten. Under sommaren och hösten kommer bemanningen på individnivå att presenteras och slutföras i samverkan med ATO. 

Therese Timpson,
Kommunikationschef Ledningsregementet

Första halvåret av 2026 har präglats av en rad beslut för marinen. Organisationen ska stöpas om, det strategiska samarbetet med Polen fördjupas ytterligare och fyra nya fregatter ska anskaffas. ”Det är 31 år sedan vi beställde ett nytt större ytstridsfartyg. Man ska inte underskatta den interna signalen som det ger”, säger marinchef Johan Norlén.

Josefine Owetz
Marinchef Johan Norlén
"De kommer att ge oss en uthållighet i operationer på ett sätt som vi inte haft sedan 80-talet, när jagarna gick i skroten", säger marinchef Johan Norlén om de kommande fregatterna.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Marinchef konteramiral Johan Norlén har slagit sig ner i en av mässarna ombord på HMS Carlskrona. Det är Almedalens fjärde dag och i likhet med Försvarsmaktens övriga representanter har han ett hektiskt program i Visby. Senare denna torsdag ska han bland annat delta i ett samtal tillsammans med arméchef Jonny Lindfors med temat ”Försvaret av alliansen från land och till sjöss”.

Hur är läget i marinen i juni 2026?

– Det är mycket bra. Vi är en organisation som har mycket att göra, med en fantastisk personal som sliter varje dag och gör en strålande insats. Samtidigt har vi en tydlig uppgift att lösa. Jag upplever en stor tillfredsställelse, även om jag vet att det är tufft på många håll, säger Johan Norlén.

Tempot i marinen är fortsatt högt, konstaterar han. Utöver att marinen ständigt löser sina nationella uppgifter, deltar fartyg och besättningar regelbundet i Natos verksamhet i Östersjön. Marinens operationscentral på Muskö har dagligen kontakt med CTF Baltic (Commander Task Force Baltic), den stab som leder Natos marina insatser och övningar i Östersjöregionen.

– Vi bidrar hela tiden till alliansen och har dagligen kontakt mellan våra respektive ledningscentraler. Vi har alltid fartyg ute som genomför operationer och verksamhet i olika beredskapsnivåer. Vi hade förra året, och till viss del även i år, flera fartyg som är avdelade till alliansen.

I slutet av maj fattade Johan Norlén beslut om inriktningen för marinens nya organisation och under hösten inleds införandet. Från den 1 januari 2029 ska marinen bestå av fem organisationsenheter i stället för dagens åtta. Dagens flottiljer och regementen upphör som egna organisationsenheter och bildar tillsammans tre nya marina baser.

Vi ska skapa en organisation som bättre möter de uppgifter vi har framför oss.

– Nu börjar egentligen arbetet. Vi går in i en längre införandeperiod som samordnas med ÖB:s förändringar av den centrala ledningen. Vi ska skapa en organisation som bättre möter de uppgifter vi har framför oss. Det handlar om att minska dubbelarbete och bygga en organisation som är mer förändringsbenägen och bättre anpassad till dagens verklighet. Väldigt enkelt uttryckt: vi ska göra rätt saker snarare än saker rätt.

Det senaste året har marinen också genomfört Operation Älvsnabben, ett arbete som ska ge bättre kontroll över marinens materiel.

– Det handlar om att få bättre ordning i registervården och öka vår förmåga att snabbare mobilisera om det skulle krävas. Även om vi såklart redan är ganska snabba ändå, i och med att vi har många stående förband.

Johan Norlén

"Vi ska skapa en organisation som bättre möter de uppgifter vi har framför oss. Det handlar om att minska dubbelarbete och bygga en organisation som är mer förändringsbenägen och bättre anpassad till dagens verklighet", säger Johan Norlén om marinens nya organisation.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

En annan stor händelse under våren var beslutet att Sverige går vidare med anskaffning av fyra fregatter från Frankrike. Fartygen, som tillverkas av det franska bolaget Naval Group, ska levereras från 2030. Johan Norlén beskriver materielprojektet som en milstolpe.

– Det är 31 år sedan vi beställde ett nytt större ytstridsfartyg. Man ska inte underskatta den interna signalen som det ger. Nu blir det handling bakom orden om marinens tillväxt.

De nya fartygen ska ge Sverige en luftförsvarsförmåga som få europeiska länder förfogar över, men marinchefen betonar att fregatterna innebär betydligt mer än luftvärn.

– Vi bygger ett avancerat luftförsvarssystem som i dagsläget bara finns i Italien, Frankrike och Storbritannien, men fregatterna stärker dessutom vår ubåtsjaktförmåga. De kommer också att ge oss en uthållighet i operationer på ett sätt som vi inte haft sedan 80-talet, när jagarna gick i skroten.

Parallellt ska Visbykorvetterna moderniseras och utrustas med luftvärnsrobotsystem, de nya A 26-ubåtarna närmar sig leverans och utvecklingen av obemannade och autonoma system fortsätter.

– Vi behöver bygga en hybridmarin. Vi kommer att behöva både bemannade och obemannade system. Erfarenheterna från Ukraina och Röda havet visar att vi måste kunna hantera allt från drönare till ballistiska hot och samtidigt ha kontroll över det som händer under ytan.

Hur ser det ut med marinens personalförsörjning?

– Det går väldigt bra. Vi har fördubblat vår personalstyrka sedan 2022 i alla kategorier. Bara under förra året växte vi med 500 medarbetare. Omkring 60 procent av dem som gör värnplikten i marinen stannar kvar som anställda eller går vidare till officersutbildning.

Nästa steg handlar om att få fler att stanna kvar längre i organisationen och skapa tydliga karriärvägar, inte minst genom de möjligheter som Nato innebär, säger Johan Norlén och tar lyfter CTF Baltic som exempel. Staben ligger för närvarande i tyska Rostock, men ska flytta till Polen om något år. 2032 är planen att CTF Baltic ska ledas från Karlskrona.

– Det är ett enormt åtagande, men också en fantastisk möjlighet. CTF Baltic har en extremt viktig roll i Östersjöområdet. Att den placeras i Sverige kommer också att ge våra medarbetare möjlighet att tjänstgöra i Nato utan att lämna landet.

Vi har ett stort samarbete med Polen redan idag och det kommer nu att utvecklas ytterligare.

Ett annat område som utökats under året är det strategiska samarbetet med Polen. Den 29 juni tecknade Polen avtal om att skaffa ubåt av typ A 26 från Saab, vilket fortsätter att fördjupa partnerskapet, konstaterar marinchefen.

– Vi har ett stort samarbete med Polen redan idag och det kommer nu att utvecklas ytterligare. Ubåtsaffären är en liten del, vi samarbetar redan kring undervattensområdet, minröjning, ubåtsräddning och kustrobotsystem. Vårt samarbete kommer att utvecklas under många år framöver.

Som en del av överenskommelsen kommer Polen att hyra den svenska ubåten HMS Södermanland fram till dess att de nya ubåtarna levereras. Utbildning av polsk ubåtspersonal startar direkt efter sommaren och genomförs vid Första ubåtsflottiljen och Sjöstridsskolan i Karlskrona.

– Utbildningen börjar i höst och sedan kommer åtagandet att fortgå över tid i minst 10 år framåt. Vi kommer också att vara behjälpliga i utbildningar på A 26. Detta en stor möjlighet och kraftansträngning för de som är berörda.

Har du något medskick till marinens anställda?

– Jag är stolt och glad varje dag över marinens personals fantastiska insats. Jag vet att det har varit tungt och jag kan inte lova att det kommer bli en ljusning på den punkten i framtiden. Men jag önskar alla en fantastiskt trevlig sommar och välförtjänt ledighet. Jag hoppas att ni laddar batterierna och kommer tillbaka med ny kraft inför höstens uppgifter och uppdrag.

Ur arkivet: