Senast publicerat
Senast publicerat:

Framtida hot i fokus på riks­konferensen

Hur ska Sveriges militära försvar rustas för framtiden och hur kommer hotbilderna att se ut? Det var några av frågorna som togs upp på Folk och försvars rikskonferens, som i år genomfördes i digitalt format.

Josefine Owetz
Ulf Palm, Folk och försvar
Jonas Haggren, chef för Ledningsstaben.

Den 11–12 januari var det dags för Folk och försvars rikskonferens, som brukar beskrivas som Sveriges viktigaste forum för försvars- och säkerhetspolitik. Det övergripande temat för årets konferens var ”Sveriges förmåga att möta hot och kriser i en omvärld under omdaning”.

Sveriges säkerhetspolitik efter pandemin, framtiden för den europeiska säkerhetsordningen och framtidens krigföring och konflikter var några av de många ämnesområden som avhandlades. 

På konferensens andra dag höll överbefälhavare Micael Bydén sitt anförande. Han inledde med att summera föregående försvarsbeslutsperiod: 

– Den ekonomi som tillförts har gett effekt i militär förmåga och direkt gripbara förband. Vi står helt enkelt bättre rustade, sa ÖB.

Han talade också om vad det nya försvarsbeslutet för åren 2021–2025 innebär för Försvarsmaktens utveckling de kommande åren. Han konstaterade att det ger Försvarsmakten förutsättningar att fortsätta bygga försvarskraft med både bredd och spets. Han tog upp att en avgörande faktor för att nå framgång är en stabil och långsiktig personalförsörjning. 

– Det är personalen, anställda och frivilliga, som utvecklar vår förmåga, nyttjar tekniken och bygger totalförsvaret, sa Micael Bydén.

Chefen för ledningsstaben, viceamiral Jonas Haggren, deltog också på konferensen och delade med sig av insikter om arbetet med Perspektivstudien, utvecklingen av svenskt försvar fram till 2045. Han beskrev några av de teman som Försvarsmakten bedömer kommer att påverka utvecklingen i omvärlden.

Liknande läsning:

– Vi ser att den sammantagna hotbilden har blivit alltmer komplex. Konflikternas karaktär har förändrats. De utspelas oftare i det fördolda och förnekbara, förs ibland genom ombud, på många olika domäner och med både militära och en bred palett av andra maktmedel, sa han.

Jonas Haggren underströk behovet av att Försvarsmakten snabbt behöver kunna anpassa sig och agera inom såväl det traditionella stridsfältet som inom nya domäner som rymd, cyber och AI. Det var något som även ÖB tog upp:

– Vi behöver tänka nytt. Det kräver att vi utmanar oss själva, våra arbetssätt och våra regelverk. Det måste också gå fortare än i dag. Vi måste hålla oss i framkant och dra nytta av en teknisk utveckling av till exempel obemannade system, artificiell intelligens samt ökat nyttjande av rymden för militära ändamål, sa Micael Bydén i sitt anförande. 

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    ”Vi har landat i ett moraliskt ställningstagande där vi ser truppminor som ett nödvändigt ont för markstriden”, för att skydda befolkningen och minska förluster för egen trupp, skriver debattskribenterna i en slutreplik till Ulrika Modéer, generalsekreterare Svenska Röda korset.

    Josefine Owetz

    Foto: Natacha Pisarenko/AP/TT

    Frågan om Ottawakonventionen och Sverige handlar om två saker samtidigt. Ska svenska yrkesofficerare och soldater dömas till fängelse i Sverige för att man medverkar till försvaret av grannländer, i enlighet med landets lagar? Det var vår huvudingång i debattartikeln i Officerstidningen. Där välkomnar vi att Röda korset vill medverka i opinionsbildningen för att ändra lagstiftningen, till gagn ytterst för civila i Finland och Lettland. Så långt är vi överens med Ulrika Modéer.

    Nästa fråga handlar om ifall Sverige ska lämna Ottawakonventionen eller inte? Modéer säger nej, med hänvisning till att det är ett moraliskt ställningstagande, och hänvisar till en resa i Ukraina, men det är illustrerande att det var en resa på fritt ukrainskt område och inte de territorier där de ohyggliga följderna av en rysk ockupation kan ses. Vi har också landat i ett moraliskt ställningstagande där vi ser truppminor som ett nödvändigt ont för markstriden, för att skydda befolkningen och minska förluster för egen trupp.

    Med vilka andra metoder, som skulle innebära mindre skador på civilbefolkningen, kan en rysk framryckning på marken försvåras?

    Ansvarsbördan för att besvara Modéers slutfråga ”Om målet är att skydda civila i väpnad konflikt måste man fråga sig om det inte finns bättre alternativ” landar därmed inte på oss utan på Modéer och Svenska Röda korset; med vilka andra metoder, som skulle innebära mindre skador på civilbefolkningen, kan en rysk framryckning på marken försvåras, och dessutom, hur undvika de ökade förluster det skulle innebära för svenska förband om de tvingas strida utan stöd av truppminor?

    Patrik Oksanen, verksam som strategisk rådgivare på Centrum för totalförsvar och samhällets säkerhet vid Försvarshögskolan och resident senior fellow tankesmedjan Frivärld.
    Karlis Neretnieks, generalmajor (PA), tidigare rektor för Försvarshögskolan.
    Stefan Forss, docent vid finska Försvarshögskolan.

    Samtliga tre skribenter är ledamöter i Kungliga Krigsvetenskapsakademien

    Ur arkivet: