Senast publicerat
Senast publicerat:

Militärhögskolan Karlberg växer

Antalet platser på Officersprogrammet vid Försvarshögskolan ska fortsätta att öka de kommande åren för att möta Försvarsmaktens behov av officerare, samtidigt försvåras tillväxten av brist på militära lärare och infrastruktur. En översyn av utbildningens innehåll har resulterat i att en praktikperiod ska införas.

”Då ska vi se om det här fungerar”. 

Kapten Lars Martinsson, teknisk officer och lärare i telekommunikation på Försvarshögskolan, FHS, lutar sig fram mot televäxeln. 

Framför honom i lektionssalen på Militärhögskolan Karlberg står kadetterna samlade runt ett stort konferensbord. En Sverigekarta breder ut sig på bordet. Master i miniatyrformat är utplacerade över kartan och radiolänkar har förbundits mellan dem, och tillsammans bildar de ett maskformigt nät. 

För de 195 kadetterna i 227:e kursen på Officersprogrammet står militärteknik på schemat. Efter några veckors teoretiska studier är det dags att omsätta kunskaperna i mer praktiska moment. Den gigantiska Sverigekartan i skala 1:100 000 sträcker sig från Blekinge till Jämtland. En radarbild ska överföras via telenätet till en mottagande ledningscentral i norr på kartan, där den slutligen ska visas på en tv-skärm. 

– Nu ska vi se hur telekommunikationen tar sig fram från den ena masten till den andra. Och om vi kan skicka signalen från söder till norr, fortsätter Lars Martinsson och skickar iväg signalen. 

Liknande läsning:
Syftet med kadettbataljonen är att vi ska tillföra Försvarsmakten anställningsbara officerare.

Andreas Tägt, chef för 227:e kompaniet

Efter några få sekunder flimrar skärmen till och bilden dyker upp. 

– Det funkar, säger Martinsson nöjt, och ber en kadett att rycka loss en av radiolänkarna. 

– Vi ska prova redundansen i det här nätet nu och utsätta den här masten för sabotage. 

Bilden på skärmen försvinner direkt. Men även om förbindelsen är bruten vid just denna mast är tanken att informationen ändå ska lyckas ta sig runt, förklarar Martinsson. Och mycket riktigt: efter ytterligare några sekunder syns radarbilden återigen. 

– Det finns redundans i ett maskformigt nät som gör att bilden från radarsensorn kommer fram. Till vissa orter finns det flera förbindelser som gör det till ett dynamiskt och redundant nät. Även om en mast går ner går det att komma runt och nå fram, säger han.

Kursen i militärteknik syftar till att ge kadetterna förståelse för tekniska systems möjligheter och begränsningar kopplat till de sju grundläggande militära förmågorna, det vill säga verkan, skydd, uthållighet, underrättelser, rörlighet, tillgänglighet och ledning. Resten av lektionen fortsätter på liknande vis med laborationer, där kadetterna simulerar olika situationer som kan påverka ett telenät. 

Drygt 440 kadetter läser just nu på Officersprogrammets tre årskullar, men denna dag är det färre än vanligt på skolan. 227:e kursen har nyligen påbörjat sin andra termin på utbildningen, medan andraårskadetterna är på vinterutbildning i Boden. Sistaårsstudenterna i sin tur flyttar snart tillbaka till skolan igen från funktionsskolorna ute i landet, där de har haft verksamhetsförlagd utbildning, för att avsluta studierna med att skriva ett självständigt arbete i form av en C-uppsats.

Sedan 2007 genomför Försvarshögskolan Officersprogrammet som en treårig högskoleutbildning vilket leder fram till en yrkesexamen på grundnivå. Försvarsmakten stödjer FHS i genomförandet av utbildningen, som till största del sker på Militärhögskolan Karlberg i Solna, där kadetterna också bor. Beröringspunkten mellan de två myndigheterna är programledningen på FHS, som leder officersutbildningen, och kadettbataljonen, som organiserar kadetterna. 

– Syftet med kadettbataljonen är att vi ska tillföra Försvarsmakten anställningsbara officerare med rätt förmågor. Vi leder kadetterna som personal i Försvarsmakten i syfte att förbereda dem för en anställning som fänrik. Värdegrunden är central i FM:s verksamhet, och den lägger vi stor vikt vid under utbildningen, säger kapten Andreas Tägt, chef för 227:e kompaniet på kadettbataljonen.

Andreas Tägt

På bataljonen, som består av de tre årskullarnas kompanier och en stab, arbetar 46 personer, varav 14 är anställda officerare. Därtill tillkommer ytterligare personal i form av 25 officerare som är här på bemanningsuppdrag från förbanden. De tjänstgör som mentorer för kadetterna under två eller tre år. 

– Vi vill att kadetterna direkt när de kommer hit börjar tränas på att vara chefer och de mentoreras i detta. Officersprogrammet är en chefsutbildning och kadetterna ska utveckla förmågan att leda människor och verksamhet i en militär kontext. Det är det viktigaste under de här åren, säger Andreas Tägt. 

Förutom att kadetterna genomgår ett chefs- och individutvecklingsprogram, kompletteras de akademiska studierna också av utbildning inom militära färdigheter och utvecklande av fysisk prestationsförmåga. Denna tid kallas för ”Försvarsmaktstid” eller ”Officer i den militära professionen”, OiM, och omfattar i dag 28 veckor under de sex terminerna. Centralt under de delarna av utbildningen är också chefs- och individutveckling och fokus på verksamhetssäkerhet inom ramen för militära övningar och verksamhet. 

FHS ansvarar för utbildning inom ämnena krigsvetenskap, militärteknik, ledarskap och fysiskt stridsvärde. För att hinna med allt innehåll i utbildningen har kadetterna i perioder ett stort tidsuttag, förklarar kommendör Johan Brorson, chef för programledningen för Officersprogrammet på FHS.

– På grund av att OiM omfattar 28 veckor och FHS poänggivande utbildning är sex terminer är det totala tidsuttaget cirka sju terminer på tre år. Varje år så klagar kadetterna på det här i våra undersökningar. Det är ett för stort tidsuttag. De får ingen återhämtning och ska samtidigt studera på heltid. Där måste vi göra någonting, säger Johan Brorson.

Det är en dragkamp om tiden. Vi skulle förstås vilja ha mycket mer FM-tid.

Johan Danko, chef för planeringsavdelningen

Under de två första terminerna ligger kadetternas tidsuttag på 50 till 60 timmar i veckan, förklarar han.

– Så bör det inte vara. Det finns möjlighet att titta över det här en gång till gemensamt. Vid många tillfällen utbildar vi dubbelt och det ska vi inte behöva göra. Vi har samma examensmål, då behöver vi inte göra saker dubbelt, säger Johan Brorson.  

Han leder utvecklingen av Officersprogrammet, och ska se till att utbildningen både håller hög akademisk kvalitet och samtidigt resulterar i officerare som har den förmåga som Försvarsmakten vill ha. Brorson har tidigare erfarenhet av att arbeta med officersutbildningen, bland annat som militär lärare på FHS. 

När han tillträdde som chef för Officersprogrammet för snart ett och ett halvt år sedan påbörjades nästan direkt en översyn av utbildningens innehåll, berättar han. 

Andreas Tägt på kadettbataljonen håller med om att det är bra att en översyn görs, men framhåller att de 28 veckorna innehåller sådant som Försvarsmakten vill att kadetterna ska genomföra.  

– Vi bör absolut titta på hur vi lägger upp dessa veckor, men kopplingen till professionen måste tydligt finnas kvar tror jag. Och allt som ingår i de 28 veckorna är sådant som vi vill att de ska göra under utbildningen. Det är inget ”hittepå” som vi gör, säger Andreas Tägt, som tidigare har tjänstgjort som militär lärare på FHS. 

Johan Danko

Att tillgodose både akademins krav och professionens behov är utmanande, menar major Johan Danko, chef för planeringsavdelningen på kadettbataljonen. 

– Det är en dragkamp om tiden. Vi skulle förstås vilja ha mycket mer FM-tid. Innehållet i den tiden är kopplat den till militära professionen, vilket är jätteviktigt att få med i utbildningen naturligtvis. Det är för att de ska bli duktiga yrkesmänniskor så tidigt som möjligt när de kommer tillbaka till förbanden, säger Johan Danko.

Ett arbete som kontinuerligt pågår är att hitta bättre former för samverkan mellan de två myndigheterna. Brorson berättar att han har vecko-vis kontakt med chefen på Militärhögskolan Karlberg för att diskutera frågor som rör kadetterna. En fungerande samverkan mellan de två myndigheterna är nödvändig, men det finns förbättringspotential. 

– Vi måste närma oss varandra på ett bättre sätt, FHS och FM. Vi har ett gemensamt ansvar för kadetterna. De har kallats skilsmässobarn fick jag höra när jag kom hit för ett år sedan. Så vill jag inte ha det. Det är inte kadetterna som ska drabbas, de ska må bra, säger han. 

FAKTA

Officersprogrammet

Studierna vid Försvarshögskolan leder till en yrkesexamen om 180 högskolepoäng. Studenterna antas till en av tre inriktningar; krigsvetenskaplig, militärteknisk eller nautisk inriktning. Vid programmets krigsvetenskapliga inriktning studerar också deltagare i uppdragsutbildning, huvudsakligen piloter, på uppdrag av Försvarsmakten. Ett år av utbildningen är verksamhetsförlagd utbildning, som genomförs på Försvarsmaktens funktionsskolor. Kadetterna har värnpliktsförmåner och får bland annat mat, boende och dagersättning om 140 kronor per dag under studierna. 

Källa: FHS.   

Synpunkter på koordineringen mellan Försvarshögskolans utbildningstid och Försvarsmaktstiden är något som återkommer i kadetternas egna utvärderingar av utbildningen. Kadetten Rebecka Wilke är studeranderepresentant och en av sektionsföreträdarna på Officersprogrammet. Deras uppdrag är att samverka mellan FHS och FM ur ett kadettperspektiv. 

– Vi ser bland annat över hur kurserna är upplagda och hur studieintensiteten är. Vi sitter med på möten med både lärare på FHS och med kadettbataljonen. Innan varje kurs är vi med på möten med kursansvariga, säger Rebecka Wilke.

En fråga som sektionsföreträdarna arbetar mycket med är just att få det samlade tidsuttaget för FHS-tiden och FM-tiden att gå ihop på ett mer hållbart sätt, bland annat vad gäller schemaläggning och att planeringen ska synka bättre, berättar hon. 

– Det finns en del friktioner. Till exempel kan vi ha helgtjänst och sedan har vi tenta direkt på tisdagen, vilket såklart går ut över våra studier. Vi får också ofta ut scheman i sen tid så vi vet inte särskilt långt i förväg vilka helger som vi har helgtjänst eller vilka kvällar som man jobbar sent, säger hon och tillägger:

– Ett exempel på hur tidsuttaget blivit för stort är att vi under hösten har haft fem till sex helgtjänster medan riktlinjen i överenskommelsen mellan FHS och MHS Karlberg är två per termin. Att det endast är en riktlinje, och inte något som vi kadetter faktiskt kan hävda, är något vi skulle vilja ändra på.

Vi uppmärksammar något, men då har man redan fattat beslutet och det kan bli ändring först om ett år.

Rebecka Wilke, studeranderepresentant

Programledningen på FHS genomför möten inför varje kurs i syfte att samordna utbildningen, bland annat vad gäller stöd samt för att minska friktionen som kan uppstå mellan programtid och försvarsmaktstid. Men även om studenterna är representerade vid möten, upplever Rebecka Wilke, att de ofta kommer in för sent i processen. 

– Man blir lyssnad på, men det är ofta i ett för sent skede. Vi uppmärksammar något, men då har man redan fattat beslutet och det kan bli ändring först om ett år, säger hon.

Karlbergs anor som militär utbildningsenhet sträcker sig ända tillbaka till slutet av 1700-talet, och historiens vingslag märks på olika sätt på skolan. Karlberg fick sitt namn av riksamiralen Karl Karlsson Gyllenhielm, som lät bygga Karlbergs slott på 1630-talet. Det är i den Gyllenhielmska mässen som kaffet dricks efter lunchen, som denna torsdag givetvis består av ärtsoppa och pannkakor. Detta är kadetternas mäss och här hålls flera fester och andra sociala tillställningar.  

–  Det är en kul och intressant utbildning, även om den innehåller både toppar och dalar. Militärteknik är kanske en dal, medan ledarskapsutbildningen är mer av en topp, säger kadetten Gabriel Gillow med ett litet leende.

 Han sitter i en lädersoffgrupp i ena hörnet av mässen tillsammans med några kamrater. De tillhör också den 227:e kursen, eller ”227.qrzen” som den kallas på ”karlbergiana”. På väggen ovanför dem hänger långa rader av mässingstavlor med namnen på de som har gått officersutbildningen på Karlberg genom alla år. 

– Traditionerna är väldigt viktiga. Det skapar samhörighet att många officerare i Försvarsmakten har gått här tidigare och själva har upplevt dem. Man har automatiskt en gemenskap, säger Samuel Lejnefors.  

Varje kurs har sitt eget råd som ska vara ”traditionsbevarare för kursens förnöjelse”. Rådets främsta uppgift är att bevara de anrika traditionerna och föra dessa vidare till kommande generationer. En tradition som funnits med länge är det så kallade vikingablotet, som äger rum strax efter inryck. Förstaårskadetter klär då ut sig till vikingar och strider för sin kurs med improviserade vapen mot den äldre kursen, förklarar Samuel Lejnefors. 

– Man måste förtjäna att få bo på slottet och på vikingablotet ska man visa att man är värdig att göra det, säger han.

Försvarsmakten är i stort behov av nya officerare och de kommande åren är pensionsavgångarna från kåren stora. Utvecklingen av antalet studenter på Officersprogrammet har därför varit stigande de senaste åren, från 118 nyintagna kadetter 2016, 134 stycken 2018, 199 i höstas (varav 195 är kvar) och 2025 är planen att siffran ska ligga på 250 inryckande. 

Det behövs ytterligare runt 150 rum för att kadetterna ska kunna inrymmas.

Olle Malmberg, infrastrukturhandläggare

Det ökande antalet kadetter på Officersprogrammet, tillsammans med fler deltagare på andra uppdragsutbildningar vid Militärhögskolan Karlberg, innebär ett stort behov av infrastruktursatsningar. Flera projekt är pågående, som ett nytt elevhem och renovering av kadettflygeln, andra är i startgroparna, berättar förvaltare Olle Malmberg, infrastrukturhandläggare på MHS Karlberg. Han är också kontaktperson gentemot Fortifikationsverket, som äger alla lokaler på området.

– Skolan är en byggarbetsplats och kommer att så vara de kommande åren, åtminstone till 2027, berättar Olle Malmberg, medan han går förbi framsidan av Karlbergs slott, vars fasad är täckt av byggnadsställningar

Ett arbete med att lägga om slottets tak har nyligen påbörjats och beräknas pågå under våren. Kadettflygeln är utrymd på boende sedan ett år tillbaka och ska genomgå en större renovering, som är planerad att vara färdig 2022. 

Det största pågående byggprojektet är Karlbergs nya elevhem Dianeberg. I augusti 2017 tog överbefälhavare Micael Bydén det första spadtaget till elevhemmet. 

– Planen från början var att det skulle stå färdigt i augusti i år, men nyligen fick vi besked om att inflytt är framflyttat till årsskiftet, säger Olle Malmberg. 

Den vita byggnaden består av tre huskroppar i fyra våningar. I likhet med de flesta andra byggnader på slottsområdet är fasaderna vitputsade med svart plåttak. Totalt handlar det om 150 elevrum samt gemensamma utrymmen för vapenvård och förvaring, kök, studie- och grupprum. Men behovet av boendeplatser är långt större.  

– Det behövs ytterligare runt 150 rum för att kadetterna ska kunna inrymmas. Ett analysarbete pågår just nu och mycket är på idéstadiet fortfararande. Men klart är i alla fall att vi kommer behöva bygga om för att få plats på skolan, säger Olle Malmberg. 

För att lösa boendesituationen för kadetterna finns i dag två barackboenden på skolområdet, varav ett är ”Villastan”, som bara har ett tillfälligt bygglov och behöver utrymmas om något år. Det andra är ”Tillfälligheten”, dit det var inflytt i höstas. Som smeknamnet antyder är även det boendet tänkt att vara en tillfällig lösning, och barackerna är hyrda på fem år. Drygt 100 kadetter bor här. Två av dem är Viktor Oskarsson och William Malmborg. 

– Boendet hade många förbättringspunkter i början som har åtgärdats allt eftersom, som temperaturen på rummet och problem med vatten som rann från duschen in i rummet, säger William Malmborg.

Han står på grusvägen mellan två av baracklängorna. Ett av de största problemen med boendet är att det är så lyhört, vittnar flera av kadetterna om. Både mellan rummen och vad gäller störande ljud från närliggande motorväg och järnväg. 

– Bullret gör att det är svårt att sitta och plugga på rummet. Det är också många som tycker att sömnen påverkas av alla ljud, säger Viktor Oskarsson. 

Viktor Oskarsson och William Malmborg är två av de drygt 100 kadetterna som bor i barackboendet Tillfälligheten.

Uppföljande bullermätningar ska göras i närtid för att kontrollera att nivåerna är på en acceptabel nivå för de boende i Tillfälligheten. 

Sedan den treåriga officersutbildningen infördes har Officersprogrammets innehåll och upplägg förändrats flera gånger. Universitetskanslers-ämbetets granskning 2014 medförde bland annat att Försvarshögskolan ändrade programmets metodutbildning. Ändringarna har fått positivt genomslag på kvaliteten på det självständiga arbetet. 

Johan Danko har varit med sedan start, både som kurschef på FHS och sedermera som planeringschef på kadettbataljonen. 

– Vi har gått igenom en tuff omvälvning. När UKÄ kom och sa att uppsatserna inte höll tillräcklig hög kvalitet byggde Försvarshögskolan om upplägget. Sedan tycker jag att det har kantrat åt andra hållet sedan dess. Jag som FM-anställd tycker att kadetterna behöver mer yrkesutbildning i dag. Vi behöver inte fler militärteoretiker, vi behöver fler yrkesofficerare och taktiker. Kanske behöver vi vända tillbaka pendeln något i utbildningen igen, säger Johan Danko. 

Chefen för Officersprogrammet, Johan Brorson, nickar instämmande. 

– Balansen mellan teori och praktik behöver utvecklas. Vi behöver gå mer mot upplägget som finns på lärar- och läkarutbildningarna, säger han. 

Inom ramen för den översyn som pågår har programledningen tittat på förändringar i upplägget för den verksamhetsförlagda utbildningen. Utredningen har kommit fram till att perioden bör bestå av funktionsstudier på skolorna och därefter praktik på förbanden. Dagens utbildningsupplägg medger inte det, vilket är något som även har påtalats som en brist i tidigare gjorda utredningar. 

– Det första steget mot Officersprogrammet 2.0 är att införa praktik. Hur mycket, om det är en hel termin eller 15 veckor, det har vi inte kommit fram till ännu, säger Johan Brorson. 

Det första steget mot officersprogrammet 2.0 är att införa praktik.

Johan Brorson, chef för Officersprogrammet

Johan Brorson

Praktik införs 2023 är planen, det vill säga för kursen som rycker in 2021. Försvarsmakten har ännu inte utrett färdigt om praktikperioden ska beröra alla inriktningar på OP. Det arbetet ska vara färdigt i vår. 

– Nu när vi inför praktik så kan man kanske minska tidsuttaget för OiM-tid de första terminerna, men det här arbetet måste vi göra gemensamt. Tiden för funktionsstudier kommer att minska på bekostnad av praktik. Hur vi på bästa sätt når examensmålen måste vi lösa gemensamt. Det får inte bli några motsättningar mellan våra två myndigheter i detta arbete. Det drabbar kadetterna, säger Johan Brorson. 

Det finns även andra orsaker till varför en praktikperiod är nödvändig. Det är nämligen inte bara Officersprogrammet som ska växa, ökade kadettvolymer väntar specialistofficersutbildningen också. 

– Försvarsmakten planerar för att utbilda dubbelt så många specialistofficerselever inom några år. Armén ska också införa PB- och KB-kategorierna bland de värnpliktiga och behöver också utbildningsplatser på funktionsskolorna. Officersprogrammets kadetter kommer helt enkelt inte att få plats på funktionsskolorna framöver när hela Försvarsmakten ska växa, säger Johan Brorson.  

FAKTA

Sofu

Elever med tidigare akademisk examen som studerar den Särskilda officersutbildningen, Sofu, läser också på Militärhögskolan Karlberg. Men det är deras egna förband som ansvarar för boende och resor, och det är FHS som tillhandahåller utbildningen, på uppdrag av förbanden. 

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Efter tre år lämnar Jonny Lindfors nu över befälet för armén till sin efterträdare. När han summerar sin tid som arméchef beskriver han en försvarsgren som tagit stora steg framåt – med bidrag till Natos stående styrkor, bättre tillgång på materiel och växande förband. ”Flera milstolpar har passerats och vi ser resultat av sådant som vi har arbetat länge med”, säger han.

Josefine Owetz
Jonny Lindfors
”Jag har ju vetat att den här dagen kommer. Det visste jag för tre år sedan när jag klev på. Men det är med viss sorg och en känsla av att det känns lite för tidigt att lämna armén”, säger Jonny Lindfors.

Foto: David Kristiansen/Försvarsmakten

Det är Almedalsveckans nästsista dag när Officerstidningen träffar arméchef generalmajor Jonny Lindfors ombord på HMS Carlskrona i Visby hamn. Det är också hans nästsista dag som chef över armén. Dagen därpå ska han lämna över befälet för armén efter tre år på posten. Nu väntar Bryssel och uppdraget som Sveriges militära representant i Nato och EU. Men först återstår den sista riktiga arbetsdagen – och ett bokslut över en intensiv period för armén. När han får frågan hur läget är i armén i juni 2026 kommer svaret snabbt:

– Vansinnigt mycket bättre än läget i armén i juni 2022, 2023, 2024 och 2025, säger han och fortsätter:

– Det är lite en känsla av ”äntligen”. Nu börjar materielen faktiskt komma, flera milstolpar har passerats och vi ser resultat av sådant som vi har arbetat länge med.

Våren har varit hektisk, konstaterar han. Armén har bland annat genomfört en rad större övningar, bemannat Natos Forward Land Forces i Lettland, etablerat FLF Finland och fortsatt utveckla samarbetet inom Nato. Jonny Lindfors återkommer flera gånger till övningsverksamheten som årets stora styrkebesked för armén.

– Vi har haft en intensiv övningsvår. Personalen har varit borta väldigt mycket hemifrån, men vi har haft en oerhört bra övningsverksamhet. Det jag är särskilt nöjd med under året är att vi faktiskt förflyttade 4:e brigaden och ett antal funktionsförband upp till norra Sverige, med alla de utmaningar som det innebar. Det var oerhört lärorikt. Vi kan givetvis bli bättre, men vi klarar av att göra det, säger han och fortsätter:

– Sedan har vi Cold Response i Finland, som jag faktiskt tror överträffade allas förväntningar. Vi övade verkligen hela kedjan utan att det blev en dålig övning längst ner.

Den 4:e brigaden har nått dit jag ville att den skulle nå.

Vårens lyckade övningar är ytterligare en pusselbit, menar han, i en försvarsgren som utvecklas snabbare än på länge.

– Jag stack ut hakan efter Cold Response och sa att vi nog har Europas bästa brigad. Det är svårt att mäta såklart, men den 4:e brigaden har nått dit jag ville att den skulle nå. Och det är en tydlig bock i kanten på väg mot att leverera försvarsbeslutet 2025.

Det har inte varit utan svårigheter dock, tillägger han, och lyfter att det har varit vissa utmaningar med att få till ett fungerande ledningssystem till brigaden.

– Men nu har vi tagit oss till en nivå som är acceptabel och vi har en väldigt bra plan framåt för hur det ska bli riktigt bra.

Övningsvåren avslutades med försvarsmaktsövning Aurora 26. För arméns del innebar det bland annat att flera lokala slutövningar genomfördes.

– Vi hade stöd i våra slutövningar av ukrainska soldater som var inbäddade i övningarna och delade med sig av sina kunskaper av hur de tar sig an dagens stridsfält. Allt detta gör att vi verkligen känner att vi tar stora steg framåt.

De senaste åren har armén i perioder haft problem med tillgången på personlig utrustning. Inför det stora inrycket av värnpliktiga hösten 2023 nådde bristen på personlig utrustning sin kulmen. Inför höstens inryck av värnpliktiga ser situationen betydligt bättre ut, berättar Jonny Lindfors.

– Vi har lidit av brist på personlig utrustning. Det har inte gått över helt, men vi har mycket bättre kontroll över problemet idag. Jag är optimistisk. För några år sedan kände man lite av en klump i magen den här årstiden. Man tänkte: nu är det inryck, nu kommer snart de hemska rapporterna. Men i år har jag ingen klump i magen, säger han och tillägger:

– Det kommer som vanligt att vara en del brist på storlekar till en början. Men vi har som målsättning att det ska finnas på plats efter en vecka. Så får vi utvärdera hur det går sen. Vi har ett mycket större självförtroende i den frågan idag och vi har bättre koll på läget.

Arméchef Jonny Lindfors

"För några år sedan kände man lite av en klump i magen den här årstiden. Man tänkte: nu är det inryck, nu kommer snart de hemska rapporterna. Men i år har jag ingen klump i magen", säger Jonny Lindfors.

Foto: Johan Nilsson/TT

När personalförsörjningen kommer på tal beskriver Jonny Lindfors utvecklingen som positiv. Inflödet av både yrkesofficerare och soldater ökar och de större utbildningskullarna börjar nu märkas ute på förbanden.

– Inflödet är väldigt stort, nästan så att vi behöver bromsa. Jag skulle önska att vi behöll våra soldater längre och fick en bättre return on investment i Vi har en hög personalomsättning i soldatklientelet. I officerskåren har vi en rätt normal personalomsättning, säger han och fortsätter:

– Det som är skönt att se är att det fylls på ute på skolorna och att stora kullar kommer ut. Det växer ute på förbanden på ett sätt som vi har pratat om länge, men nu händer det faktiskt. Och när det växer kommer nya problem.

Vi behöver nog vänja oss vid att ha en enklare standard på vissa av våra faciliteter.

Den största utmaningen för armén just nu handlar enligt Jonny Lindfors inte längre främst om personal eller materiel, utan om infrastruktur. Det finns ett stort behov av utbyggnad av förråd, verkstäder, uppställningsytor och kontor.

– Det går för långsamt, både vad gäller att kunna ta emot materiel på ett bra sätt och det börjar bli trångt i kaserner och befälsrum. Vi behöver nog vänja oss vid att ha en enklare standard på vissa av våra faciliteter. Good enough just nu är bättre än perfekt alldeles för sent.

Han menar att enklare lösningar ibland måste accepteras för att utbyggnaden ska kunna gå tillräckligt snabbt. Han återkommer till ett citat från en tysk kollega:

– ”Det värsta hotet mot en bra plan är drömmen om den perfekta planen”. Det tycker jag att det ligger väldigt mycket i. Om vi väntar på den perfekta lösningen riskerar vi att komma för sent.

Det är många uppgifter som ska lösas och personalen är en ändlig resurs. Hur ser du på balansen mellan uppgifter och resurser i armén?

– De personer som går jättehårt, om man tittar på övertid och tidsuttag, är våra bristkompetenser som alltid behövs överallt; det vill säga logistikpersonal, tekniker, viss it-personal och personal inom säkerhetstjänst. I den stora massan tror jag att det är ett ganska lagom tryck, med toppar och dalar, men över lag tror jag att det finns till och med mer att hämta. Jag är också helt övertygad om att det finns befattningshavare som sitter på chefsstolar som är jäkligt utsatta och som känner att nu är det mycket på mitt bord. Men det går ju också i vågor. Jag känner inte att armén är på väg att utmattas eller gå under.

Ett område där Jonny Lindfors ser behov av förändringar är nuvarande arbetstidsavtal. Han säger att han litar på att arbetstagarorganisationerna och Försvarsmakten förhandlar fram ett ändamålsenligt avtal, men att han anser att det behövs förändringar som både underlättar tillgängligheten på förbanden och samtidigt ger de anställda en skälig ersättning.

– Det ska vara en morot att tjänstgöra. Sedan ur arbetsgivarperspektiv, och faktiskt även ur den enskilda soldatens perspektiv, ska tjänstgöring inte generera så hysteriskt mycket ledighet som det gör idag. Den feedback som jag får av många av soldater, är att man gör sin insats, tjänar bra och kommer hem. Sedan kan man ha en ledighetsperiod på upp till tre månader och det är inte alltid uppskattat, säger han och fortsätter:

– Att hitta en bra mellanväg tror jag är eftersträvansvärt. Och lita på att ingen vill driva personal i botten eller att vi ska få ett dåligt stridsvärde. Men det bygger på att man känner att det finns en skälig ersättning från början.

Jonny Lindfors, överlämningsceremoni

"Jag hoppas verkligen att alla i armén känner vilka steg vi har tagit. Det är svårt att känna det när man är mitt uppe i det, utan det är väl kanske för att jag själv är på väg att lämna och tittar tillbaka på hur det blev", säger Jonny Lindfors.

Foto: David Kristiansen/Försvarsmakten

När Officerstidningen träffar Jonny Lindfors är det som sagt en dag kvar innan han ska lämna över befälet för armén till ställföreträdande arméchef brigadgeneral Per Nilsson, som kommer att vara tjänsteförrättande chef fram till dess att en ny arméchef utses i början av hösten.

– Jag har nästan förträngt det där fram tills nyligen. Jag har ju vetat att den här dagen kommer. Det visste jag för tre år sedan när jag klev på. Men det är med viss sorg och en känsla av att det känns lite för tidigt att lämna armén, samtidigt som jag ser fram emot ett nytt förtroende och ett superspännande uppdrag. Men det är ändå en känslosam övergång. Mer än vad jag trodde det skulle vara.

Blir du nostalgisk?

– Nja, nej, det blir jag nog inte. Däremot har jag den här känslan av att jag hade gärna velat göra det här och det här också. Känslan är nog snarare att det här gick väldigt fort och att jag hade behövt mer tid.

Har du något medskick till de anställda?

– Jag är oerhört nöjd med det som presteras på förbanden. Jag tycker att jag har bra koll, men jag inser att jag alltid blir positivt överraskad när jag kommer ut och besöker förbanden och ser vad som händer. Och den utveckling, den drivkraft och den framåtanda som finns på lägre nivå, den är jag otroligt stolt över och vill verkligen uppmuntra, säger han och fortsätter:

– Sedan vill jag skicka med att de ska vila i sommar och ha en välförtjänt sommarledighet. Jag hoppas verkligen att alla i armén känner vilka steg vi har tagit. Det är svårt att känna det när man är mitt uppe i det, utan det är väl kanske för att jag själv är på väg att lämna och tittar tillbaka på hur det blev.

Man kan hälla på hur mycket teknik och AI som helst, men till slut kommer kärnan alltid att vara en soldat som står där på marken längst ut och ska lösa en uppgift.

Jonny Lindfors befordras till generallöjtnant inför sin kommande befattning som svensk militär representant, Milrep, i Natos och EU:s respektive militära kommittéer i Bryssel.

Hur ser du på din nya befattning?

– Jag ser jättemycket fram emot den. Det är en ny miljö för mig, men med gamla kontakter. Jag känner att jag har mycket att lära och att jag behöver sätta mig in i de dagsaktuella frågorna i både EU- och Natosfären.

Vad kommer du att sakna mest med att vara arméchef?

– Det är relationerna och människorna och att faktiskt ha förmånen att kunna åka mellan ÖB och den militärstrategiska nivån till att vara med på en stridsskjutning med soldaterna. Den närheten kommer jag att sakna. Jag har haft ett väldigt stort förtroende från ÖB med mandat, resurser och en stor frihet att inrikta armén. Det har varit jäkligt stimulerande och det är därför jag känner lite sorg också för att det hade varit kul att få driva några frågor lite längre och kanske se lite mer av utfallet av mina egna beslut.

Om du skulle ge ett råd till din efterträdare, vad skulle det vara?

– Att sätta sig in i hur våra landtaktiska planer ser ut och vart Nato är på väg vad gäller hur man vill strida. Men heller aldrig glömma att det är soldaten som är kärnan i armén. Man kan hälla på hur mycket teknik och AI som helst, men till slut kommer kärnan alltid att vara en soldat som står där på marken längst ut och ska lösa en uppgift.

Ur arkivet: