Senast publicerat
Senast publicerat:

”Det svåraste problemet blundar man för”

Niklas Wiklund, officer och försvarsskribent
Detta är en krönika. Åsikterna är skribentens egna.

Budskapen från årets rikskonferens i Sälen var extremt tydliga. Politiker och myndighetsföreträdare ville en gång för alla klargöra för svenska folket att det finns en risk för att Sverige kan hamna i krig och att det är hög tid för alla och envar, kommuner, myndigheter och företag att ta sitt ansvar och förbereda sig. Ett väl fungerande totalförsvar är helt centralt för vår reseliens i dag och i morgon. 

Det militära försvaret utgör den krigsavhållande faktorn i totalförsvarsekvationen. Utan ett starkt militärt försvar som är rätt utrustat, rätt bemannat och övat, kommer vi inte kunna säkerställa skyddet av territorium och befolkning. Sedan försvarsbeslutet 2020 har trenden av mångårig nedrustning vänts. Alla är överens om att vi behöver ett starkare militärt försvar. Men det finns utmaningar. Det ställs höga krav på Försvarsmakten avseende ökad militär förmåga. Ett problem är dock att politiker i huvudsak mäter den militära förmågan i materiel, antal värnpliktiga som utbildas årligen och etableringar av regementen på nya och gamla verksamhetsorter, gärna i den egna kommunen. 

Vi kommer ifrån en tid av nedrustning och underfinansiering av det militära försvaret till en anorektiskt låg nivå. Vi har därmed en enorm infra- och materielskuld som Försvarsmakten tvingats skjuta framför sig under lång tid. Allt detta måste nu omhändertas till en stor kostnad. Inom vissa områden genererar dessa åtgärder ingen ökad förmåga eller numerär utan räcker enbart till för att säkerställa befintliga förmågor. 

Ett väl fungerande totalförsvar är helt centralt för vår reseliens idag och imorgon.

Med detta stora fokus på materiel, värnpliktiga och infrastruktur är min uppfattning att man missar den kanske viktigaste, men också svåraste pusselbiten i det militära försvaret, nämligen officerare. Även om Försvarsmakten lyckas relativt bra med rekryteringen till utbildningen av nya officerare just nu, så är vi för få på totalen och kommer sannolikt att fortsätta vara det om vi inte samtidigt ökar ansträngningarna för att behålla befintliga officerare. Allt för många kollegor som sitter på mångårig erfarenhet och kompetens ute på förbanden lämnar den förbandsnära verksamheten just när de kanske behövs som mest.

Vi befinner oss i en ond cirkel skapad av lönenivåer som inte är marknadsmässiga, i en kombination med ett högt tryck på förbanden givet det omvärldsläge vi befinner oss i. Kravet på ett aktivt och tillgängligt försvar är högt. Fullt naturligt i rådande omvärldsläge, men det leder tyvärr till att allt för många väljer att gå till andra befattningar med lugnare tempo och högre grundlön, till andra myndigheter eller till försvarsindustrin. Även om Försvarsmakten i vissa fall indirekt kan gynnas av detta, så skapar det vakanser som i sin tur skapar ännu högre belastning på de som är kvar. Denna trend måste vändas! 

Min uppfattning är att detta är en fråga som Försvarsmakten inte kan lösa på egen hand. Här måste politiken förstå dynamiken och inse att man inte enbart kan ställa krav på mer materiel, fler värnpliktiga och nya regementen. Här behövs öronmärkta ekonomiska medel för satsningar på personalen. Annars hamnar ”Svarte Petter” som alltid i knät på Försvarsmakten. 

När Polisen inte kunde lösa sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt för att upprätthålla den inre säkerheten valde man att öronmärka pengar för lönesatsningar i syfte att bättre kunna rekrytera och behålla poliser. Jag bedömer att det nu är dags för politikerna att göra samma sak avseende Försvarsmaktens personal så att Försvarsmakten på lång sikt, till en högre nivå än i dag, ska kunna upprätthålla vår yttre säkerhet nu när det finns en risk för krig. Precis det som alla var överens om i Sälen.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Marinchef Johan Norlén har fattat beslut om inriktningen för marinens nya organisation. Från den 1 januari 2029 ska marinen bestå av fem organisationsenheter i stället för dagens åtta. Dagens flottiljer och regementen upphör som egna organisationsenheter och bildar tillsammans tre nya marina baser.

    Josefine Owetz
    "Det är viktigt och vi försöker få till en sådan likhet mellan grundorganisation och krigsorganisation som det bara är möjligt", säger marinchef konteramiral Johan Norlén.

    Foto: Margareta Bloom Sandebäck

    Marinen står inför en omfattande omorganisation. Bakgrunden är ett förändrat säkerhetspolitiskt läge, Sveriges medlemskap i Nato och behovet av en organisation som bättre motsvarar både dagens krav och framtida uppgifter. Sedan förra sommaren har ett arbete pågått med att se över hur marinen är organiserad idag.

    – Vi har en organisation i dag som är anpassad för en helt annan säkerhetspolitisk situation. Stora delar av den är beslutad i början av 2000-talet. Sedan dess har omvärlden gått åt ett helt annat håll och vi har gått med i Nato. Dessutom tillväxer vi. Det är många saker som har förändrats och som skapat behovet av en förändring som gör att vi är anpassningsbara för framtiden, säger marinchef konteramiral Johan Norlén.

    Den 24 maj fattade han beslut om marinens nya organisation. Beslutet innebär att dagens åtta organisationsenheter blir fem: Marinstaben, tre marina baser och Marinstridscentrum (idag Sjöstridsskolan). Marinen ska också få taktiska ledningsresurser för sjö, amfibie och ubåt.

    Sjöstridsskolan kvarstår som organisationsenhet, men byter namn till Marinstridscentrum och blir ett krigsförband. 1:a ubåtsflottiljen, 3:e sjöstridsflottiljen, 4:e sjöstridsflottiljen, Stockholms amfibieregemente, Älvsborgs amfibieregemente och Marinbasen upphör som egna organisationsenheter och bildar tillsammans tre regionala marina baser.

    – Idag kallar vi det garnisoner, men imorgon blir det marina baser. Det är bara arbetsnamn fortfarande, men jag kallar det bas syd, ost och väst. Under de marina baserna finns sedan krigsförbanden som genomför verksamheter i olika beredskapsnivåer, säger Johan Norlén och fortsätter:

    – En viktig del i detta är att alla förband i marinen blir krigsförband. Det är viktigt och vi försöker få till en sådan likhet mellan grundorganisation och krigsorganisation som det bara är möjligt.

    De nya taktiska ledningsresurserna för sjö, amfibie och ubåt beskrivs som marinchefens resurser och ska kunna användas både nationellt och internationellt. Det kan bland annat handla om att förstärka Marinstaben eller bidra till Natorelaterade uppgifter, däribland bidrag till Command Task Force, CTF, Baltic. CTF Baltic leder och samordnar Natos marina enheter som befinner sig i Östersjöregionen. De taktiska ledningarna ska bemannas genom ombildning av dagens olika flottiljledningar och kompletteras med reservofficerare.

    – De taktiska ledningsresurserna kan användas för internationella uppgifter, till exempel för att kunna öva, ta emot eller leda ett CTF Baltic. Vi kommer antagligen ha en sådan ledningscentral på svenskt territorium senast 2032, säger Johan Norlén.

    En av de största förändringarna är att administrativa stödresurser, exempelvis HR, kommunikation och ekonomi, nu samlas på respektive marina bas i stället för som idag på samtliga organisationsenheter. Syftet är att skapa ökad robusthet och redundans, men också att få en bättre kontroll över personal och vakanser.

    Det blir en HR-funktion för alla förband inom marinbasen, i stället för flera.

    – De administrativa uppgifterna och förvaltningsmässiga uppgifterna förskjuts och centraliseras i respektive region på de här marinbaserna. Det blir en HR-funktion för alla förband inom marinbasen, i stället för flera. Vi vill samla och merutnyttja kompetenser, säger Johan Norlén.

    För krigsförbanden är tanken att förändringen ska ge större möjlighet att fokusera på att öva, träna och genomföra insatser. En bärande princip i den nya organisationen är att tydliggöra vilken nivå som gör vad, förklarar han.

    – Förhoppningsvis uppnår vi en tydlighet i vilken nivå som gör vad. Marinstaben leder, de marina baserna samordnar och förbandsnivån genomför.

    För de anställda i marinen kommer förändringen att innebära olika saker. De flesta kommer att ha kvar sina arbetsuppgifter, men med ny organisatorisk tillhörighet och i vissa fall en ny chef. Andra kan få helt nya uppgifter. Enligt underlaget ska civila medarbetare inte tvingas byta arbetsort eller arbetsområde, men antalet civila chefer ska reduceras. Marinchefen betonar att omorganisationen inte handlar om att säga upp personal och att inriktning är att byte av arbetsort i möjligaste mån ska undvikas.

    – Vi vill inte bli av med en enda individ. Marinen är under stadig tillväxt och ska fortsätta att växa, säger Johan Norlén.

    44:e röjdykardivisionen kommer att byta namn och en del går upp i Marinstridscentrum

    Däremot räknar han med att omkring ett 50-tal personer kan frigöras för andra uppgifter, framför allt handlar det om yrkesofficerare. Det kan handla om bemanning kopplad till Nato eller att förstärka Marinstaben och Marinstridscentrum. Den nya organisationen innebär att Marinstridscentrum ska få ett tydligare ansvar för marinens utveckling, innovation och erfarenhetshantering.

    – Centrumet kommer också att ha ett utökat utbildningsben på västkusten. För det är den enda stora förändringen på krigsförbandsnivå idag, det blir att 44:e röjdykardivisionen kommer att byta namn och en del går upp i Marinstridscentrum. Namnet är inte klart, men någon form av marinens EOD- och röjdykarskola motsvarande. Den andra delen av krigsförbandet blir EOD-kompani som kommer hamna under marinbasen i Göteborg.

    I veckan har marinchefen varit ute på rundresa och informerat de anställda om den nya organisationen. Arbetet med införandet fortsätter efter sommaren i lokala grupper ute på förbanden. Bemanningsarbetet påbörjas i mars 2027. En viktig del i arbetet framåt handlar om traditioner, tillhörighet och förbandskultur. Under införandet ska därför namn och traditioner hanteras särskilt.

    – Utan tvekan är det mest känsliga att hantera de individer som byter arbetsuppgifter och förband. Den andra delen är hur vi bevarar de traditioner som finns och samtidigt skapar nya, säger Johan Norlén.

    Beslutet om inriktningen för marinens nya organisation går nu vidare till Försvarsmaktens ledning. För att ändra i krigsförband och organisationer krävs politiska beslut. Målbilden är att den nya organisationen ska vara intagen den 1 januari 2029.

    Se organisationsskiss på den nya organisationen här.

    Fakta

    Arbetet med ny marin

    Det var sommaren 2025 som en projektgrupp tillsattes med uppdrag att analysera marinens nuvarande organisation och föreslå åtgärder till marinchefen på en ny marin indelning och gruppering. Innan årsskiftet lämnade gruppen sin slutrapport och därefter tog ett internt arbete vid. Under våren har olika spel på beslutsinriktningen genomförts med representanter från marinledningen, förbandschefer och förvaltare. Arbetstagarorganisationer och skyddsorganisationen har också deltagit

    Källa: Marinen

    Ur arkivet: