Redan under George W. Bush och Barack Obama var beskedet att Europa – med särskild adress till medlemmar i Nato – behöver investera mer i sin säkerhet. Staterna måste öka sina egna försvarsansträngningar och leva upp till Washingtonfördragets artikel 3 om medlemsstaternas ansvar för sitt eget försvar och dess finansiering. Budskapen var tydliga, men med Donald Trump blev det brutalt. Han avvek också gentemot sina företrädare genom att tydligt koppla hela värdet av alliansen till europeisk vilja att öppna plånboken.
De europeiska Natomedlemmarnas stridskrafter är beroende av amerikanska resurser för att kunna agera i en högnivåkonflikt. Som icke-medlem bör den egna totalförsvarsförmågan vara högre än hos de som omfattas av säkerhetsgarantierna. Vi har ett nära samarbete med USA, som fortsatt har utvecklats även under Trump, bland annat genom återkommande övningar. Vi har dessutom ett kommande försvarsinriktningsbeslut som till del är utformat med utgångspunkt i svenskt värdlandsstöd. Men om det hade blivit en andra mandatperiod med Trump i Vita huset vet ingen hur det hade gått med Nato, eller om relationerna mellan de svenska och amerikanska försvarsmakterna hade överlevt.
I och med presidentvalet har vi haft en nära-dödenupplevelse. En lycklig utgång av den får inte leda till en svensk återgång till försvarspolitisk slapphet. Att hoppas på det bästa var en dålig strategi under Trump, och är det fortsatt med Biden. Det kommer låta helt annorlunda från Vita huset framöver och relationer med allierade repareras, men det är inte en annan värld vi kommer uppleva. Kraven på Europa består, precis som covidkonsekvenser, Xi och Putins agerande. Biden kommer vara vänlig, men lika uppfordrande i sak och upptagen av Kina.
I den totalförsvarsproposition som riksdagen nu behandlar beskrivs den kontrollstation som utgör del två av försvarsbeslutet i december. Efter valet, år 2023, ska den utgöra ett slags mellansteg inför försvarsbeslutet år 2025. I kontrollstationen ska förverkligandet utvärderas för att säkerställa att den ekonomiska förstärkningen och kostnadsutvecklingen är i fas. I budgetpropositionen för 2024 kommer regeringen återkomma till riksdagen för att säkerställa att implementeringen av försvarsbeslutet fortgår som planerat, samt ge förslag om hur planeringsramen för perioden 2026 till 2030 ska hanteras. Om den ekonomiska ramen höjs ska Försvarsberedningens rapport Värnkraft i sin helhet genomföras, anser en bred politisk majoritet.
Kontrollstationen beskrivs främst med betoning på utvärdering och implementering. Min bedömning är dock att kontrollstationen kommer utvecklas till ett nytt lackmustest. Består den politiska viljan att fortsatt öka försvarsansträngningarna? Eller kommer statsfinanser ansträngda av pandemihantering och lättnad i efterdyningarna av det amerikanska presidentvalet leda till återfall i svenskt missbruk av hopp som strategi? Uttalad beslutsamhet över i stort sett hela det politiska fältet talar emot det. Men viljan kommer prövas över bland annat ett val, ansträngda statsfinanser och en rad pandemiutvärderingar som kräver resurser till krisberedskapssystemet.
Trycket på politiken måste hållas uppe, inte minst för att ge stöd till de som driver frågorna inom partierna. Försvarsmakten måste å sin sida rigga en organisation för hur myndigheten ska arbeta inför och under Försvarsberedningens uppdrag med kontrollstationen. Ordinarie allmänna val hålls söndagen den 11 september 2022 och därefter ska beredningens arbete dra igång. Vi är snart där.
