Historisk försvarssatsning – men räcker pengarna?

Ökningen av anslagen till Försvarsmakten är de största på åtminstone 70 år, men trots historiska resurstillskott är det tveksamt hur långt pengarna räcker. Efter decennier av underfinansiering finns ett uppdämt förmågebehov som nu behöver åtgärdas, vilket innebär utmaningar för hela Försvarsmakten. Inte minst inom materielförsörjningen som präglas av en växande fåtalsproblematik med allt färre och dyrare materielsystem.

Sveriges Försvarsutgifter 1900-2025. Källa: Juuko Alozious och Per Olsson. Foto: Axel Öberg.

Regeringens försvarspolitiska inriktningsproposition från 2020 föreslår en ökning av det militära försvarsanslaget, från 66,1 miljarder 2021 till 88,7 miljarder kronor 2025. Resurstillväxten utgör den största procentuella ökningen av Sveriges försvarsutgifter sedan tidigt femtiotal. De historiska anslagsökningarna sker dock i ljuset av historiska utmaningar, där Sveriges förmåga att möta ett försämrat omvärldsläge försvåras av tidigare decenniers underfinansiering. Detta har lett fram till uppdämda förmågebehov som nu behöver åtgärdas. Utmaningarna berör hela försvaret, inklusive materielförsörjningen som präglas av bristande finanser tillsammans med ökade krav på bättre och dyrare materielsystem. Det har skapat en framväxande fåtalsproblematik där ett stadigt minskande av antal förband och materielsystem gör det allt svårare att lösa uppgifter. 

Nuvarande inriktningsproposition söker bromsa denna utveckling genom att förflytta fokus till ett volymmässigt större, mer uthålligt och nationellt inriktat försvar. En betydande andel av de anslag som aviseras i regeringens försvarspolitiska inriktningsproposition och i den senaste budgetproposition allokeras till just materiel. Nära 27 procent av försvarsbudgeten planeras att gå till materielanskaffning år 2021 och andelen förväntas växa till 36 procent år 2025. Därutöver går ungefär 15 procent till vidmakthållande av materiel under inriktningsperioden. Materielsatsningarna planeras gå till att underhålla, uppgradera och ersätta försvarets befintliga system, men även till att anskaffa ny och mer avancerad materiel för att utöka Försvarsmaktens förbandsmassa och bidra till dess förmågetillväxt. Frågan som redan uppstått är om de omfattande resurstillskotten räcker för att finansiera de minst lika omfattande målsättningarna. Om man utgår ifrån tidigare erfarenheter blir svaret: Nej! Historiskt har materielprojekt, särskilt stora utvecklingsprojekt, haft en notorisk tendens att bli avsevärt mycket dyrare än initiala uppskattningar. Redan nu förefaller anskaffningskostnaden av såväl stridsflygplan JAS 39 Gripen E som Blekinge-ubåtarna att överstiga ursprungliga projektkalkyler. Sådana fördyringar beror till stor del på den inneboende svårigheten att beräkna kostnader för teknologier och komponenter som ofta behöver utvecklas samtidigt som själva materielsystemet de ska ingå i. Men fördyringar beror också på den strukturella överoptimism som ofta präglar militär materielförsörjning. Alla inblandade beslutsfattare – politiker, myndigheter och industrin – vill se projektet genomföras och lyckas. Därför finns en inbyggd optimism bias att underskatta risker och komplikationer, eftersom dessa skulle kunna göra utvecklingsprojektet oattraktivt eller rentav omöjligt att genomföra.

Ett exakt svar på frågan om de nu anslagna medlen kommer att räcka, skulle kräva en spåkula. Däremot kan det vara en poäng att diskutera vilka faktorer som påverkar hur långt pengarna räcker. Först och främst är det viktigt att konstatera att kvalitet kostar. En avgörande fråga är hur mycket materiel som ska nyanskaffas och hur mycket äldre materiel som kan vidmakthållas. Inriktningspropositionen anger att flera system såsom stridsvagnar, stridsfordon och korvetter ska uppgraderas under inriktningsperioden och ersättas först nästkommande perioder. Även JAS 39 Gripen C/D ska vidmakthållas för att komplettera nya Gripen E. Detta tillåter Sverige att behålla ett större antal stridsflygplan och stridsflygdivisioner. Den här typen av åtgärder utgör ett viktigt steg för att operativt relevanta system inte ska avvecklas i förtid. Men det finns inga universallösningar. Även om vidmakthållande kan medföra lägre kostnader, riskerar vissa system att bli så pass tekniskt föråldrade att den kostar mer att uppgradera än att ersätta. Dessutom kan materiel, även om den fortfarande fungerar rent tekniskt, inte tillåtas bli operativt irrelevanta. 

» Den snabba teknologi­utvecklingen i vår omvärld kan snart tvinga oss att tänka bortom avvägningen kvalitet eller kvantitet av materiel vi redan har. «

Det finns en skillnad mellan kostnadseffektiva och billiga lösningar. Istället för att se kvalitet eller kvantitet som en generell principfråga för försvarsmateriel, är det viktigt att identifiera vilka system som vi behöver ha många utav och vilka vi behöver ha det bästa utav.

Vissa system behöver helt enkelt nyanskaffas, men då uppkommer frågan hur pass mycket mer avancerade de kan bli och behöver vara. Omfattande prestandaökningar medför möjligheter för långsiktig förmågehöjning, men också högre kostnader och en större risk för förseningar och fördyringar. Design-to-cost är ett vanligt förekommande mantra för att hålla nere kostnader, men inplanerade materielanskaffningar präglas ofta av politiskt fastställda antal och förmågekrav. Det kan ofta vara svårt att kravanpassa den typen av anskaffningar och hitta besparingsmöjligheter, utan konsekvenser på kvantitet eller prestanda.

Däremot bör man i det längsta undvika så kallad gold-plating, det vill säga onödigt avancerade finesser som skulle kunna ersättas med befintlig teknologi eller avvaras helt. Kravglidning är ett annat vanligt fenomen som bör undvikas så långt som möjligt. Detta sker ofta när själva syftet med materielanskaffningen är oklart eller förändras över tid. Det är dock ingen lätt sak att planera för materiel som ska hålla i tre decennier med utgångspunkt i en hotbild som kan förändras om bara något år. Strategisk långsiktighet är viktig för materielförsörjningen och man bör därför undvika kraftiga svängningar i den försvarspolitiska inriktningen med fokus på de nationella förmågor vi vill bygga över tid.

Bara för att militär materiel har tenderat att bli dyrare över tid, innebär det inte att detsamma nödvändigtvis måste gälla även framöver. Så länge vi ersätter nuvarande stridsvagnar med bättre stridsvagnar, nuvarande stridsflygplan med bättre stridsflygplan och så vidare, kommer trenden med ökande kostnader att fortsätta. Men vissa nya typer av system kan hjälpa oss bromsa eller rentav vända nuvarande trend av minskade antal plattformar. Exempelvis skulle ett större antal obemannade system med ett begränsat antal uppgifter kunna utgöra billiga komplement till nuvarande bemannade system. Erfarenheter från Nagorno-Karabach, Syrien och Libyen visar tydligt hur andra länder har använt obemannade system till stor effekt. Denna typ av system skulle kunna utgöra spanings- och ledningsresurs för armén eller loyal-wingmen till framtida generations stridsflyg. Den amerikanska flottan ser obemannade fartyg som en viktig del för att kvantitativt och kostnadseffektivt kunna möta Kinas massiva flottuppbyggnad. I Sverige belyser flera planeringsdokument den möjliga nyttan med och hotet från potentiellt disruptiva teknologier som obemannade system, cyber- och rymdförmågor. Hur vi drar nytta av och bemöter dessa teknologier är något vi behöver fundera mer kring. 

Sveriges materielförsörjning följde länge en trend mot bättre men antalsmässigt färre materielsystem. Nuvarande inriktningsproposition innebär en mer balanserad hållning, men så länge vi vill ha bättre varianter av samma typer av system kommer dessa oundvikligen att bli dyrare. Den snabba teknologiutvecklingen i vår omvärld kan snart tvinga oss att tänka bortom avvägningen kvalitet eller kvantitet av materiel vi redan har. Om vi vill att pengarna ska räcka även på lång sikt, kommer vi sannolikt att behöva tänka i nya banor.

Per_Olsson_porträtt_urklipp_foto_FOI
Per Olsson forskar inom främst svenska och internationella försvarsutgifter vid Total­försvarets forsknings­institut (FOI).

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Officerstidningen kan vinna pris som årets facktidning på Tidskriftsgalan. ”Väldigt hedrande och roligt”, säger chefredaktör Josefine Owetz.

När branschorganisationen Sveriges Tidskrifter i oktober utser ”Årets tidskrift fackpress” kan Officerstidningen vinna det prestigefulla priset.

– Hurra! Tusan vad roligt. Detta känns väldigt hedrande, säger Officerstidningens chefredaktör Josefine Owetz.

Nomineringen till priset som Årets Tidskrift lyder:

”När bevakningsområdet plötsligt hamnar i hetluften och målgruppen växer gäller det att ha en god beredskap. Det har Officerstidningen. Med nyhetsledande reportage får läsarna en fördjupad förståelse för det hastigt försämrade säkerhetsläget och upprustningen av det svenska försvaret.”

– Jag är stolt och glad över nomineringen. Vi är en liten redaktion som arbetar hårt för att göra en läsvärd och aktuell tidning till medlemmarna. Det är jättekul att det uppmärksammas, säger Josefine Owetz.

Skärmavbild 2022-09-23 kl. 15.58.43
Josefine Owetz, chefredaktör Officerstidningen

De övriga tre tidningarna som nominerats till Årets Tidskrift Fackpress är Arbetet, ATL och Sveriges Natur.

Tidskriftspriset verkar för en hög kvalitet inom tidskriftsbranschen genom att premiera goda förebilder och nyskapande insatser. Nominerade och vinnare av Tidskriftspriset tas fram av ett antal jurygrupper med erfarna personer från mediebranschen.

Vinnarna utses under Tidskriftsgalan den 19 oktober.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Den 1 september kom beskedet från Arbetsgivarverket: stridspiloter som fått höjd pensionsålder under sin anställning får behålla tidigare pensionsavtal. Men hittills har inte någon av de tjänstlediga piloterna kommit tillbaka till flygvapnet, enligt Per-Martin Sternevi, ordförande för Försvarspiloternas intresseorganisation.

Pilotförsörjningen i flygvapnet har varit ett återkommande problemområde under många år. Foto: Antonia Sehlstedt/Försvarsmakten

Många av flygvapnets stridspiloter sökte i vintras tjänstledigt för studier i höst. I slutet av augusti kunde Officerstidningen berätta att ett 30-tal av flygvapnets piloter lämnat Försvarsmakten.

Missnöjet i pilotkollektivet beror på ett drygt decennium av frustration över löner och arbetsvillkor, men även över det statliga pensionsavtal från 2016, PA 16 avdelning 1 – som innebar att pensionsåldern för flygförare födda 1988 och senare ändrades från 55 år till 67 år.

Den 1 september beslutade Arbetsgivarverkets om nya pensionsvillkor för den berörda gruppen piloter. De som omfattas av övergångslösningen är piloter födda 1988 och senare och som efter sin antagning fått höjd pensionsålder. Totalt handlar det om runt 90 personer.

– Jag är glad att vi i dialog med Försvarsmakten i en akut situation för en avgränsad grupp, snabbt kunnat finna en lösning som omhändertar frågan och stärker Försvarsmaktens personalförsörjning av piloter på kort och lång sikt, säger Anna Falck, Arbetsgivarverkets förhandlingschef, i ett pressmeddelande.

Piloterna får nu åter möjlighet att gå i särskild flygförarpension enligt samma förutsättningar som PA 16 avdelning 2.

» Jag hoppas och tror att våra tjänstlediga piloter kommer tillbaka och att övriga väljer att stanna. «

– Jag är glad och tacksam över att Arbetsgivarverket tog sig an frågan och fann en lösning inom avtalet. Jag hoppas och tror att våra tjänstlediga piloter kommer tillbaka och att övriga väljer att stanna, sa flygvapenchef Carl-Johan Edström i ett pressmeddelande från Försvarsmakten efter beskedet.

Men hittills har ingen av de tjänstlediga piloterna valt att återvända till flygvapnet, enligt Per-Martin Sternevi, ordförande för Försvarspiloternas intresseorganisation, FPI, en kårsektion till Officersförbundet. 

– Trots att arbetsgivarparten valde att ta ett ensidigt beslut utan arbetstagarorganisationen så är det ändå bra att pensionsbeslutet har kommit. Men som vi har kommunicerat innan, och befarat, så har det inte haft någon avgörande effekt. Jag har ännu inte hört om någon som har kommit tillbaka sedan man fick Arbetsgivarverkets beslut i handen. Ju längre tiden går, desto mer ökar avståndet till Försvarsmakten och frågan är om det ens finns intresse att komma tillbaka efter tjänstledigheten, säger han. 

» Nu behöver Försvarsmakten stå till svars för ett flygvapen som fullständigt håller på att implodera. «

Per-Martin Sternevi fortsätter:

– Löneutvecklingen är så pass viktig och det är en avgörande faktor bakom missnöjet eftersom den är så eftersatt gentemot andra myndigheter. Om man lever i tron att man kan lösa detta genom att ge tillbaka det som en gång togs ifrån dessa individer så har man inte insett problematiken. Det har sedan länge varit tydligt från piloterna att pensionsfrågan inte är nyckeln, utan en del av helheten. Men flygvapnet har valt att inte lyssna och nu behöver Försvarsmakten stå till svars för ett flygvapen som fullständigt håller på att implodera.

Per-Martin Sternevi, ordförande för Försvarspiloternas intresseorganisation.

I mitten av juli tillsattes en partsgemensam utvecklingsgrupp, UG Behålla, för att arbeta med Försvarsmaktens personalförsörjning av piloter på kort och lång sikt. Flygvapenchefen har också fattat beslut om att omfördela 600 miljoner de kommande tio åren på olika satsningar för att motverka pilotavgångar.

– Nu när Arbetsgivarverket har gjort sitt är det upp till oss att fortsätta arbetet med att säkerställa personalförsörjningen med åtgärder som ligger inom Försvarsmaktens mandat, för denna och andra grupper. Min och Flygstabens fokus ligger där först på att implementera de åtgärder som har beslutats och sedan arbeta vidare inom andan för ÖB dagorder om personalförsörjning. Det viktiga arbetet som UG Behålla gör kommer att fortsätta, säger flygvapenchef Carl-Johan Edström i pressmeddelandet.

Försvarspiloternas intresseorganisation efterlyser åtgärder inom löneområdet och har flera gånger poängterat att lönen kommer att bli en avgörande faktor för att Försvarsmakten ska ha en chans att få tillbaka och behålla piloter, säger Per-Martin Sternevi.

– Vi ligger lönemässigt i stort sett runt 20 000 kronor i månaden under andra statliga myndigheter som bedriver flygtjänst. Jag har uppfattat att flygvapnet avser förhålla sig till Försvarsmaktens processer avseende lönebildning. Ska man göra det tror inte jag att man kan rädda flygvapnets personalförsörjning. 

» Vi ligger lönemässigt runt 20 000 kronor i månaden under andra statliga myndigheter som bedriver flygtjänst. «

– Försvarsmakten äger sin egen lönebildning. Att hänvisa till egna processer i denna situation är helt irrelevant. Jag har en känsla av att man ännu en gång tänker syna sina piloter för att se om de kommer tillbaka efter några veckor eller inte. Det är i så fall väldigt olyckligt då Försvarsmakten, förutom att bli snuvad på sina förhoppningar, även fortsätter att bli av med piloter. Det har vi redan sett tecken på då cirka tio transportpiloter lämnade in ansökningar om tjänstledighet för studier i förra veckan, säger Per-Martin Sternevi.

Transportpiloter är de som flyger Hercules, specialflyg och statsflyg. 

Officerstidningen har sökt företrädare för flygvapnet men de har tackat nej till en intervju. 

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Snart kommer de första anpassade kroppsskydden med bättre passform för fler kroppstyper. Försvarets materielverk, FMV, har tecknat två nya avtal för leverans av kroppsskydd till Försvarsmakten, varav ett är utformat specifikt för kvinnor.

Nya kroppsskydd, framtagna för kvinnor sett till passform och storlekar, levereras under nästa år.

Behovet av utrustning med bättre passform för kvinnor i Försvarsmakten har varit en återkommande fråga i många år. Nyligen skrev FMV avtal för leverans av anpassade kroppsskydd med företaget TYR Tactical.

– Det skickar en viktig signal att Försvarsmakten tar fram utrustning som passar för kvinnor eftersom det är enormt viktigt att skyddet har rätt storlek, vikt och passform för att soldaten ska kunna lösa sina uppgifter med bibehållet högt stridsvärde, säger Marvin Lifbom, chef för avdelningen Gemensam materiel på FMV, i en artikel på Försvarsmaktens webbplats.  

De nya skydden är speciellt framtagna för kvinnor sett till passform och storlekar, och ger en likvärdig skyddsnivå som det befintliga Kroppsskydd 12, skriver FMV. Leverans sker under 2023. Utöver detta har FMV även tecknat avtal för ytterligare leverans av Kroppsskydd 12. Bakgrunden är att Sverige behöver återanskaffa kroppsskydd för att ersätta de som sänts till Ukraina under det pågående kriget. 

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post