Analys

Försvarsekonomi

Historisk försvarssatsning – men räcker pengarna?

Ökningen av anslagen till Försvarsmakten är de största på åtminstone 70 år, men trots historiska resurstillskott är det tveksamt hur långt pengarna räcker. Efter decennier av underfinansiering finns ett uppdämt förmågebehov som nu behöver åtgärdas, vilket innebär utmaningar för hela Försvarsmakten. Inte minst inom materielförsörjningen som präglas av en växande fåtalsproblematik med allt färre och dyrare materielsystem.

Text: Per Olsson

2021-11-11

Regeringens försvarspolitiska inriktningsproposition från 2020 föreslår en ökning av det militära försvarsanslaget, från 66,1 miljarder 2021 till 88,7 miljarder kronor 2025. Resurstillväxten utgör den största procentuella ökningen av Sveriges försvarsutgifter sedan tidigt femtiotal. De historiska anslagsökningarna sker dock i ljuset av historiska utmaningar, där Sveriges förmåga att möta ett försämrat omvärldsläge försvåras av tidigare decenniers underfinansiering. Detta har lett fram till uppdämda förmågebehov som nu behöver åtgärdas. Utmaningarna berör hela försvaret, inklusive materielförsörjningen som präglas av bristande finanser tillsammans med ökade krav på bättre och dyrare materielsystem. Det har skapat en framväxande fåtalsproblematik där ett stadigt minskande av antal förband och materielsystem gör det allt svårare att lösa uppgifter.

Nuvarande inriktningsproposition söker bromsa denna utveckling genom att förflytta fokus till ett volymmässigt större, mer uthålligt och nationellt inriktat försvar. En betydande andel av de anslag som aviseras i regeringens försvarspolitiska inriktningsproposition och i den senaste budgetproposition allokeras till just materiel. Nära 27 procent av försvarsbudgeten planeras att gå till materielanskaffning år 2021 och andelen förväntas växa till 36 procent år 2025. Därutöver går ungefär 15 procent till vidmakthållande av materiel under inriktningsperioden. Materielsatsningarna planeras gå till att underhålla, uppgradera och ersätta försvarets befintliga system, men även till att anskaffa ny och mer avancerad materiel för att utöka Försvarsmaktens förbandsmassa och bidra till dess förmågetillväxt. Frågan som redan uppstått är om de omfattande resurstillskotten räcker för att finansiera de minst lika omfattande målsättningarna. Om man utgår ifrån tidigare erfarenheter blir svaret: Nej! Historiskt har materielprojekt, särskilt stora utvecklingsprojekt, haft en notorisk tendens att bli avsevärt mycket dyrare än initiala uppskattningar. Redan nu förefaller anskaffningskostnaden av såväl stridsflygplan JAS 39 Gripen E som Blekinge-ubåtarna att överstiga ursprungliga projektkalkyler. Sådana fördyringar beror till stor del på den inneboende svårigheten att beräkna kostnader för teknologier och komponenter som ofta behöver utvecklas samtidigt som själva materielsystemet de ska ingå i. Men fördyringar beror också på den strukturella överoptimism som ofta präglar militär materielförsörjning. Alla inblandade beslutsfattare – politiker, myndigheter och industrin – vill se projektet genomföras och lyckas. Därför finns en inbyggd optimism bias att underskatta risker och komplikationer, eftersom dessa skulle kunna göra utvecklingsprojektet oattraktivt eller rentav omöjligt att genomföra.

Ett exakt svar på frågan om de nu anslagna medlen kommer att räcka, skulle kräva en spåkula. Däremot kan det vara en poäng att diskutera vilka faktorer som påverkar hur långt pengarna räcker. Först och främst är det viktigt att konstatera att kvalitet kostar. En avgörande fråga är hur mycket materiel som ska nyanskaffas och hur mycket äldre materiel som kan vidmakthållas. Inriktningspropositionen anger att flera system såsom stridsvagnar, stridsfordon och korvetter ska uppgraderas under inriktningsperioden och ersättas först nästkommande perioder. Även JAS 39 Gripen C/D ska vidmakthållas för att komplettera nya Gripen E. Detta tillåter Sverige att behålla ett större antal stridsflygplan och stridsflygdivisioner. Den här typen av åtgärder utgör ett viktigt steg för att operativt relevanta system inte ska avvecklas i förtid. Men det finns inga universallösningar. Även om vidmakthållande kan medföra lägre kostnader, riskerar vissa system att bli så pass tekniskt föråldrade att den kostar mer att uppgradera än att ersätta. Dessutom kan materiel, även om den fortfarande fungerar rent tekniskt, inte tillåtas bli operativt irrelevanta.

» Den snabba teknologiutvecklingen i vår omvärld kan snart tvinga oss att tänka bortom avvägningen kvalitet eller kvantitet av materiel vi redan har. «

Det finns en skillnad mellan kostnadseffektiva och billiga lösningar. Istället för att se kvalitet eller kvantitet som en generell principfråga för försvarsmateriel, är det viktigt att identifiera vilka system som vi behöver ha många utav och vilka vi behöver ha det bästa utav.

Vissa system behöver helt enkelt nyanskaffas, men då uppkommer frågan hur pass mycket mer avancerade de kan bli och behöver vara. Omfattande prestandaökningar medför möjligheter för långsiktig förmågehöjning, men också högre kostnader och en större risk för förseningar och fördyringar. Design-to-cost är ett vanligt förekommande mantra för att hålla nere kostnader, men inplanerade materielanskaffningar präglas ofta av politiskt fastställda antal och förmågekrav. Det kan ofta vara svårt att kravanpassa den typen av anskaffningar och hitta besparingsmöjligheter, utan konsekvenser på kvantitet eller prestanda.

Däremot bör man i det längsta undvika så kallad gold-plating, det vill säga onödigt avancerade finesser som skulle kunna ersättas med befintlig teknologi eller avvaras helt. Kravglidning är ett annat vanligt fenomen som bör undvikas så långt som möjligt. Detta sker ofta när själva syftet med materielanskaffningen är oklart eller förändras över tid. Det är dock ingen lätt sak att planera för materiel som ska hålla i tre decennier med utgångspunkt i en hotbild som kan förändras om bara något år. Strategisk långsiktighet är viktig för materielförsörjningen och man bör därför undvika kraftiga svängningar i den försvarspolitiska inriktningen med fokus på de nationella förmågor vi vill bygga över tid.

Bara för att militär materiel har tenderat att bli dyrare över tid, innebär det inte att detsamma nödvändigtvis måste gälla även framöver. Så länge vi ersätter nuvarande stridsvagnar med bättre stridsvagnar, nuvarande stridsflygplan med bättre stridsflygplan och så vidare, kommer trenden med ökande kostnader att fortsätta. Men vissa nya typer av system kan hjälpa oss bromsa eller rentav vända nuvarande trend av minskade antal plattformar. Exempelvis skulle ett större antal obemannade system med ett begränsat antal uppgifter kunna utgöra billiga komplement till nuvarande bemannade system. Erfarenheter från Nagorno-Karabach, Syrien och Libyen visar tydligt hur andra länder har använt obemannade system till stor effekt. Denna typ av system skulle kunna utgöra spanings- och ledningsresurs för armén eller loyal-wingmen till framtida generations stridsflyg. Den amerikanska flottan ser obemannade fartyg som en viktig del för att kvantitativt och kostnadseffektivt kunna möta Kinas massiva flottuppbyggnad. I Sverige belyser flera planeringsdokument den möjliga nyttan med och hotet från potentiellt disruptiva teknologier som obemannade system, cyber- och rymdförmågor. Hur vi drar nytta av och bemöter dessa teknologier är något vi behöver fundera mer kring.

Sveriges materielförsörjning följde länge en trend mot bättre men antalsmässigt färre materielsystem. Nuvarande inriktningsproposition innebär en mer balanserad hållning, men så länge vi vill ha bättre varianter av samma typer av system kommer dessa oundvikligen att bli dyrare. Den snabba teknologiutvecklingen i vår omvärld kan snart tvinga oss att tänka bortom avvägningen kvalitet eller kvantitet av materiel vi redan har. Om vi vill att pengarna ska räcka även på lång sikt, kommer vi sannolikt att behöva tänka i nya banor.

Dela artikel:

”Soldaten i fält” har översatts – ska delas ut till ukrainska soldater

Svenska SoldF har översatts till ukrainska. Bakom initiativet står Daniel Smith, kapten i armén och doktorand vid Försvarshögskolan. Han har varit projektledare för en projektgrupp som har översatt boken ”Soldaten i fält”. Nu ska den delas ut till ukrainska soldater.

Text: Josefine Owetz

2023-06-01

Soldaten i fält, SoldF, innehåller anvisningar och råd för soldatens uppträdande både på och utanför stridsfältet. Den ger grundläggande kunskaper som alla soldater måste ha och är utformad så att självstudier underlättas. SoldF är därför en utmärkt soldatmanual, menar kapten Daniel Smith.

Vid sidan av doktorandstudierna vid Försvarshögskolan har han de senaste månaderna varit projektledare för en volontärgrupp som har översatt SoldF till ukrainska. Idén till projektet fick han efter att ha talat med svenska volontärer som utbildar ukrainska medborgare i militär grundutbildning på plats i Ukraina.

– I utbildningen använder sig de svenska instruktörerna av det som står i SoldF. Jag fick höra av några instruktörer att flera ukrainska soldater uttryckt att de var intresserade av att få boken översatt så att de själva kan ta del av innehållet. Det var så jag kom på idén att starta projektet med att översätta boken, säger Daniel Smith och fortsätter:

– Detta är ett konkret, enkelt och billigt sätt att på bred front bidra till att göra Ukraina farligare för Ryssland. Det känns bra att kunna vara med och bidra till att några liv kanske kan räddas.

» Detta är ett konkret, enkelt och billigt sätt att på bred front bidra till att göra Ukraina farligare för Ryssland. «

Vad gör SoldF användbar?

– Den är allomfattande och täcker in väldigt många olika delar. Den är bra utformad och har en stor mängd bilder och illustrationer som gör den väldigt pedagogisk. SoldF har en stor bredd på innehållet och ger inte bara kunskap om hur strid går till utan också hur man ska äta och ta hand om fötterna. För att fungera som en soldat behövs inte så mycket mer än det grundläggande. SoldF gör inga anspråk på att ge mer än just det.

I december gick Daniel Smith ut med en efterlysning på Facebook och sökte efter frivilliga med språkkunskaper i ukrainska som ville engagera sig i översättningen.

– Det var många som ville hjälpa till. Jag har fördelat ut olika delar av översättning till volontärerna.

Han lyfter särskilt fram förvaltare Jan Almgård vid Ledningsregementet som har varit en nyckelperson i projektet och agerat som huvudöversättare och sakkunnig. Almgård kan ukrainska, har tjänstgjort som observatör i Ukraina och har lång erfarenhet av att utbilda soldater i Försvarsmakten.

– Almgård granskar de viktigaste kapitlen för att se till att allt blir rätt. Det är många facktermer och begrepp som måste bli korrekta. Han har sett till att bokens innehåll blir användbart för ukrainska soldater.

Fyra månader efter att projektet drog i gång är nu den ukrainska utgåvan av SoldF färdig. Hittills finns boken tillgänglig i en digital version. Den kommer också i närtid att tryckas och ska delas ut som tryckt publikation till de ukrainska soldater som utbildas inom ramen för Operation Interflex. Därefter kommer ytterligare en upplaga av boken att tryckas och skickas ner till de soldater som utbildas på plats i Ukraina.

» För att fungera som en soldat behövs inte så mycket mer än det grundläggande. SoldF gör inga anspråk på att ge mer än just det. «

Projektet har drivits helt ideellt. För finansiering av tryck står Arméstaben och Rikshemvärnsstaben för. Försvarsmaktens publikationsavdelning vid Markstridsskolan gav tidigt tillåtelse till projektgruppen att genomföra översättningen och bidrog med hjälp vad gäller de upphovsrättsliga bitarna, berättar Daniel Smith.

– Jag vill verkligen lyfta fram alla som varit med och bidragit till projektet. Jag kan inte ukrainska. Projektet har koordinerats och projektletts av mig, men det är alla frivilliga volontärer som har gjort jobbet.

Vad har du fått för reaktioner från ukrainare om detta projekt?

– I Ukraina har responsens varit väldigt fin. Många har blivit intresserade och jag har fått förfrågningar från människor som vill ha den. En ukrainsk mekaniserad brigad har också aviserat att de vill trycka en egen upplaga av boken, säger Daniel Smith.

Här finns den ukrainska versionen av SoldF digitalt.

Dela artikel:

Aktuellt
NCU

Bildspecial: Här är delarna som ingår i nya uniformssystemet

I februari tecknades ett gemensamt nordiskt ramavtal om leverans av det nya stridsuniformsystemet Nordic Combat Uniform, NCU. I Försvarsmakten kommer uniformen att ha benämningen markstridsuniform 24 (MSU/24). Officerstidningen har fått en presentation av det nya uniformssystemet på Försvarets materielverk.

Text: Anna-Maria Stawreberg
Foto: Margareta Bloom Sandebäck

2023-06-01

Det är lite av en raritet som vi får ta del av i konferensrummet på Försvarets materielverk, FMV, i Stockholm i början av maj. Än så länge finns det nämligen bara ett enda referensexemplar av uniformen.

– Vi har börjat få delleveranser av enstaka plagg i systemet, men uniformen kommer inte att delas ut före sista kvartalet 2024, när den kompletta leveransen av den första ordern har kommit, säger Maria Nilsson, projektledare för soldatutrustning på FMV.

Storlekssystemet i markstridsuniform 24 kommer att finnas i ett 30-tal storlekar. Alla överdelar bygger på kroppslängd och bröstmått, och utgår från fältjackan.

– Det är nytt. Tidigare utgick storlekssystemet från vikt och längd, säger Maria Nilsson.

» Uniformen kommer inte att delas ut före sista kvartalet 2024, när den kompletta leveransen av den första ordern har kommit. «

Underdelarna utgår från beninnerlängden, höftmått och midjemåttet. Uniformssystemet är könsneutralt, bortsett från underkläder och underställ.

– Ett av ”skall-kraven”, det vill säga de krav som de slutliga leverantörerna var tvungna att uppfylla, är att kläderna ska passa lika bra för män och kvinnor under militära aktiviteter, säger Maria Nilsson, och berättar att man vid utvärderingen av uniformen lagt extra fokus på detta och att Sverige lade till en ytterligare vecka av tester för att uniformen ska passa bra för både kvinnor och män.

Systemets olika delar har testats i labb och 400 soldater från de nordiska länderna har deltagit i ett brukartest där man använde system från fyra olika leverantörer i dagligt bruk. Soldaterna som deltog fick svara på regelbundna enkäter under testets gång.

Delar som ingår i markstridsuniform 24-systemet:

Stridsjacka
Stridsjackan är tillverkad av flamskyddat tyg. Huvan är löstagbar och har flera justeringar så att hjälmen ska få plats under. Löstagbara armbågsskydd. Stridsjackan har ventilationsfickor samt ficka bak för till exempel mössa.

Stridsbyxa
Stridsbyxan har påsydda knäskydd. Även löstagbara knäskydd ingår och byxan har särskilda stroppar för att man ska kunna reglera nivån på knäskydden. I midjan finns kardborreknäppning med reglage för att den ska kunna anpassas utifrån midjemåttet.

På byxans bakdel finns en ”dragspelsfunktion” för att byxan inte ska hasa när man sitter på huk. Den har även en reglering vid smalbenen för att byxan ska kunna justeras efter behov.

Stridsskjorta
Stridsskjortan är tillverkad av mjuk och följsam jersey på bålen och samma tyg på ärmarna som stridsjackan.

Bältet
Är justerbart och kan flyttas mellan alla ingående byxor. Till systemet finns också hängslen som kan användas till samtliga byxor som ingår.

Underkläder
Underkläderna är tillverkade i 100 procent merinoull av ett norskt företag som tillverkar plaggen i Estland och Lettland. Tack vare den höga ullhalten behöver plaggen inte tvättas lika ofta och har en svalkande effekt när det är varmt, och en värmande effekt när det är kallt.

Underkläderna finns både som trosa och kalsong.

BH
BH:n är av modell dubbelfodrad sporttopp. Tillverkad av 100 procent merinoull och storleksanpassad efter längd och bröstvidd.

Ulltröja och ullbyxor
Ullbyxorna och ulltröjan är tillverkade av Woolpower i Östersund och har högre ullhalt än de ullkläder som tidigare ingick i systemet. Ulltröjan finns i såväl halfzip som fullzip, det vill säga med dragkedja i kragen, alternativt hela vägen ner. Undertröjan är sömlös och har ullfrotté på insidan.

Undertröja och byxa med nätdetalj
Nätbrynjan och nätbyxan fungerar som luftiga underställ och transporterar fukt och isolerar värme.

Skaljacka och skalbyxa
Skaljackan och skalbyxan är både vind- och vattentäta.

Värmejackan
Värmejackan finns i två varianter, lätt och tjock. Den tjocka jackan som man bär ytterst har dragkedjor för att kunna expanderas beroende på hur mycket plagg man har under.

Värmebyxa
Värmebyxan finns i två varianter, lätt och tjock. Värmebyxan har dragkedjor i sidan för att de ska vara lätta att ta av och på. Den har en högre bakdel och är justerbar i midjan. Byxan är i ett gore-tyg, som bevarar värmen längre.

Snöjacka
Jackan har dragkedjor för att kunna komma åt underliggande fickor och för att reglera ventilation. Kamouflagemönstret på snökläderna har nya inslag av grått.

Snöbyxor
Snöbyxan har fickor fram med särskild knäppning i stället för kardborreband – under testerna visade det sig nämligen att det fastnade snö i kardborrebanden. De har rejäla knappar för att det ska vara möjligt att knäppa och knäppa upp ficklocken utan att behöva ta av vantarna.

Ficklocken är högre och rejälare än tidigare för att det inte ska komma in snö.

Fickor
De flesta av uniformens fickor har stroppar invändigt så att man kan hänga fast till exempel kompass och nycklar.

Reparationskit
Ett reparationskit med till exempel laglappar ingår för att soldaten själv ska kunna utföra enklare reparationer.

Mönstret
Uniformssystemet har tre olika konfigurationer: europeisk med extra tillägg för sträng kyla, djungel och öknen.

Det svenska mönstret är något mindre än tidigare och har tre kronor integrerat. Det är numera ett mönsterskyddat kamouflage.

Dela artikel:

Podd om utlandsveteraners erfarenheter: ”Vi vill slå hål på myterna”

I den nya podden ”I rikets tjänst” får lyssnarna ta del av utlandsveteraners erfarenheter. ”Podden skapades för att sticka hål på myterna som finns om utlandsveteraner. Jag hoppas att vi kan få se fler utlandsveteraners berättelser ta plats i det offentliga samtalet”, säger producenten Mikael Wallentin Åström, vid Försvarsmaktens Veterancentrum.

Text: Josefine Owetz
Foto: Privat

2023-05-28

På enskild insats i fredens tjänst”, ”När krigaridentiteten tar över” och ”Hemmahjältar och utlandsveteraner”. Det är namnen på tre av avsnitten i podden ”I rikets tjänst”, som släpptes i början av april.

– ”I rikets tjänst” ska fördjupa frågan hur Försvarsmakten låter Sverige leva i fred. Det innebär att vi fördjupar hur våra utlandsveteraner och Försvarsmaktsanställda jobbar för det ändamålet varje dag, antingen utomlands eller i riket, säger Mikael Wallentin Åström vid Försvarsmaktens veterancentrum, producent och initiativtagare till podden, och själv utlandsveteran med flera utlandsinsatser i bagaget.

Podden är en samproduktion mellan Försvarsmaktens veterancentrum och Operativa kommunikationsförbandet, OPKOMM, i Enköping.

– Jag vände mig till mina chefer med mitt förslag om podden. Hur kan vi få ut information om utlandsveteraner och samtidigt sticka hål på myterna? Cheferna på både Veterancentrum och OPKOMM var positiva till att göra en podd och sa att det var självklart att vi skulle göra det här. Inspelningarna påbörjades i höstas, säger han.

» Hur kan vi få ut information om utlandsveteraner och samtidigt sticka hål på myterna? «

Utöver Mikael Wallentin Åström, som även är reservofficer vid Operativa kommunikationsförbandet, har en grupp anställda vid OPKOMM ingått i produktionen. Mikael är tillsammans med Jenny Jemtå Sjöfrid programledare i podden.

I fem avsnitt får lyssnarna ta del av några utlandsveteraners erfarenheter och insikter före, under och efter insatsen. Utöver det fördjupas ett antal olika teman och aspekter av utlandstjänstgöring, exempelvis den militära identiteten, hur meriter från en utlandsinsats står sig på den civila arbetsmarknaden och hur det är att vara anhörig till någon som är på insats.

En viktig målsättning med ”I rikets tjänst” har varit att slå hål på myter som finns om utlandsveteraner, förklarar Mikael Wallentin Åström.

– Jag är ganska trött på rapporteringen i media, och även inom Försvarsmakten till viss del, där vi ofta pratar om våra utlandsveteraner men inte med dem och deras anhöriga. Det handlar om att ge dem en röst i rummet. Det vill vi göra i den här podden.

» Vi har tittat på vad vi sett i media och hur man rapporterar kring utlandsveteraner. Var finns de största missförstånden? «

Vilka myter finns det om utlandsveteraner?

– Ett exempel är den psykiska ohälsan, där allmänhetens bild ofta är att det är många utlandsveteraner som mår psykiskt dåligt. Det finns de som mår dåligt, och de ska få hjälp och stöd, men det finns också många som mår bra. Utlandsveteraner mår i regel bättre än befolkningen i övrigt. Det var en sådan myt vi ville slå hål på, säger han och fortsätter:

– Varje avsnitt har som angreppspunkt att försöka lösa ett tankeproblem. Vi har tittat på vad vi sett i media och hur man rapporterar kring utlandsveteraner. Var finns de största missförstånden? Var finns myterna? Hur kan vi gestalta det här? Varje avsnitt utgår också från Försvarsmaktens uppdrag till Veterancentrum.

Vad hoppas ni att podden ska bidra med?

– Podden skapades för att sticka hål på myterna. Jag hoppas att vi kan få se fler utlandsveteraner ta plats i det offentliga samtalet. Att berättelserna från våra utlandsveteraner ska ta plats vid fikabordet på jobbet, hemma och på AW:n. där de som lyssnat kan reflektera kring avsnittens innehåll, säger Mikael Wallentin Åström och tillägger:

– Vi är 54 000 nu levande utlandsveteraner som bär på dessa unika erfarenheter. Berättelserna fortsätter. Jag hoppas att podden skapar samtal kring hur vi kan bidra efter våra tjänstgöringar.

Podden finns att lyssna på här. Bakom produktionen står Mikael Wallentin Åström, Jenny Jemtå Sjöfrid, Christoffer Harborg, Johan Ahlberg och Sefania Mohja vid Operativa kommunikationsförbandet.