Senast publicerat
Senast publicerat:

Flytten till Gao frigör viktiga resurser

Med hänvisning till oroligheterna i Mali vill regeringen behålla det svenska styrkebidraget i landet under nästa år. Samtidigt förbereds en flytt av svenska Camp Nobel, från Timbuktu i sektor väst till Gao i sektor öst.

Linda Sundgren
Johan Lundahl/Försvarsmakten
I Gao kommer den svenska kontingenten att dela camp med det tyska bidraget till Minusma.

Enligt den proposition som regeringen överlämnade till riksdagen den 10 oktober vill man att Sverige ska fortsätta bidra till den FN-ledda insatsen Minusma även under nästa år. Samtidigt har beslut fattats om att flytta det svenska styrkebidraget, från Timbuktu i FN:s sektor väst till Gao som är huvud-ort i FN:s sektor öst. Omgrupperingen görs delvis för att spara pengar. Svenska Försvarsmakten har själv stått för driften av Camp Nobel som är inhyst i FN:s supercamp i Timbuktu vilket lett till omfattande utgifter. I Gao kommer den svenska campen att drivas i samarbete med det tyska styrkebidraget vilket man hoppas ska leda till flera kostnadsbesparingar. Men flytten görs också därför att Försvarsmakten vill frigöra de efterfrågade ISR-resurser (intelligence surveillance and reconnaissance) som i dag är bundna till insatsen Minusma.

– Vi har haft ett synnerligen högkvalificerat styrkebidrag under fem års tid i Mali, säger Markus Höök på Ledningsstaben. Men det förändrade omvärldsläget har gjort att efterfrågan på ISR-förmågor ökat även på hemmaplan och vi behöver få tillgång till dem. Framledes kommer den svenska kontingenten i Gao att bestå av ett lätt motoriserat skyttekompani förstärkt med ett antal extra funktioner och förmågor i syfte att skapa en uppgiftsanpassad manöverenhet.

Avvecklingen av Camp Nobel inleds i december. I början av nästa år påbörjas etableringen inne på tyska Camp Castor i Gao, cirka 60 mil bilvägen från Timbuktu. Svenska styrkan övertar då den yta och infrastruktur som holländarna, som lämnat Minusma, tidigare nyttjade.

– Den tyska campen i Gao rymmer cirka 1 200 individer och ligger vägg i vägg med FN:s supercamp. Camp Castor har en egen säkerhetsorganisation, vaktstyrka och inpassering. Det kommer att finnas en tillträdesbegränsning på den svenska campen och det innebär att vilken nation som helst inte kan röra sig fritt där inne. Den svenska campen kommer att få en egen särprägel och egen benämning, men vad den ska heta är inte klart ännu, säger Markus Höök.

Det svenska styrkebidraget i Gao ska under normala omständigheter uppgå till 220 individer, en minskning med cirka 130 individer jämfört med dagens antal. Vid behov ska dock styrkan tillfälligt kunna utökas till 470 individer.

– Det handlar framför allt om att tillgodose det behov som uppstår vid kontingentsrotationerna mellan förbandsbidragen. Men det är även till för att hantera oväntad händelseutveckling vilket kan innebära förstärkningar av truppbidraget, säger Markus Höök.

Hotbilden i Gao är, enligt Markus Höök, något mer komplex än den i Timbuktu med fler stridande grupperingar och större risk för attacker. 

Liknande läsning:

– Att hotbilden i sektor öst och Gao är annorlunda jämfört med den i Timbukturegionen beror främst på att antalet fraktioner och parter är fler och tätare samt på de nordsydgående smuggelrutterna som löper genom området kring Gao. Men det svenska styrkebidraget kommer att vara väl rustat för att verka i den här miljön.

» Vi har haft ett synnerligen högkvalificerat styrkebidrag under fem års tid i Mali. «

Enligt regeringens proposition om det fortsatta svenska bidraget till Minusma ska styrkan kunna användas inom FN:s hela insatsområde vilket, utöver Gao, också omfattar Kidal i sektor nord och Timbuktu i sektor väst. Den svenska kontingent som nu är på plats i landet, Mali 10, blir den sista ISR-enheten. I november blir den avlöst av Mali 11 som utgör avvecklingsstyrka. Avvecklingsstyrkan kommer att ombesörja nedmonteringen av den befintliga campen. En stor del av materielen ska fraktas till Gao medan annat skickas hem till Sverige. Viss materiel kommer att avyttras till FN på plats i Mali. Under senvåren 2020 räknar man med att flytten är genomförd och att enhetsstyrkan Mali 12 ska komma på plats och börja lösa uppgifter. Först under nästa höst räknar man med att det svenska styrkebidraget är fullt operativt igen.

– Den relativt långa omställningstiden beror på de svåra logistiska förhållanden som råder i Mali med bitvis nästintill obefintlig infrastruktur. Att montera ner Camp Nobel och packa in materielen i containrar går ganska fort, det som tar tid är att flytta den därifrån, säger Markus Höök.

Inne på FN:s supercamp i Gao finns ett flertal nationer representerade däribland El Salvador, Kina, Senegal, Egypten och Burkina Faso. Även Storbritannien planerar att gruppera sitt kommande styrkebidrag i Minusma till Gao. I januari 2019 uppgick den militära personalen i Minusma till 11 632 individer och antalet poliser var 1 767. Övriga civilanställda uppgick till cirka 1 400. Enligt regeringens förslag kommer kostnaden för den svenska Malistyrkan 2020 att uppgå till högst 800 miljoner kronor.

FAKTA

FN:s dåliga ekonomi  
FN har fått stora ekonomiska bekymmer genom att vissa medlemsländer inte kommer in med sina bidrag i tid. I ett mejl till Officerstidningen uppger utrikesdepartementet att FN:s likviditetsproblem kan komma att påverka FN:s fredsbevarande insatser, inklusive den i Mali. Enligt UD är sena bidrag ett återkommande problem för FN, men nu är situationen mer akut med budgetproblem tidigare under året och att fler medlemsstater inte betalar i tid. Vid senaste mandatförlängningen av i juni 2019 förblev FN:s resurser till Minusma oförändrade. 

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Det finns ett tydligt samband mellan fackföreningarnas status och villkoren för landets militära personal. Det säger Emmanuel Jacobs, ordförande i den fackliga paraplyorganisationen Euromil, i samband med ett möte i Stockholm. Men möjligheten för militär personal att engagera sig fackligt skiljer sig åt mellan Europas länder.

    Linda Sundgren
    Euromil 2026
    Den 17 april höll Euromil sitt 133:e möte ombord på Teaterskeppet i centrala Stockholm. En av de inbjudna talarna var ÖB Michael Claesson.

    Foto: Filip Erlind

    Den 17 april höll Euromil sitt 133:e möte ombord på Teaterskeppet som ligger förtöjd vid Skeppsbron i centrala Stockholm. Ett 70-tal delegater från 22 fackliga organisationer och 15 länder hade samlats för att diskutera frågor rörande villkor och rättigheter bland militär personal runt om i Europa. Under en intervju med Officerstidningen konstaterar organisationens ordförande, Emmanuel Jacobs från Belgien, att synen på militärers rättigheter skiljer sig kraftigt åt mellan medlemsländerna. Han delar in Europa i tre regioner – södra, mellersta och norra Europa – och säger att ju längre söderut man kommer desto sämre blir villkoren.

    – I södra Europa existerar fackliga organisationer, men de är inte erkända av arbetsgivarna och blir inte lyssnade till. Dit hör exempelvis Portugal, Spanien och Italien. De har inget inflytande.  

    När Euromil senast höll möte i Sverige 2011, stod en italiensk officer inför rätta för att ha organiserat en demonstration om bättre villkor för Italiens militärer. Han dömdes senare till fängelse för sitt agerande. Emmanuel Jacobs berättar att situationen har förbättrats sedan dess och att fler länder idag tillåter militärer att organisera sig fackligt, även om det per automatik inte innebär ett ökat inflytande.

    – I exempelvis Italien och Frankrike har lagen utformats så att man har tillåtelse att existera som facklig organisation, men man får inte förhandla om löner och andra villkor, säger han.

    Det går inte att kopiera ett system i ett land till ett annat rakt av. Mycket handlar om olika kulturer och ert system i Sverige skulle exempelvis aldrig fungera i Italien.

    I andra länder fungerar det bättre.

    – När Malta övergick till att låta militär personal organisera sig 2015 skedde det utan några större diskussioner och där fungerar det ganska bra idag. Grekland är också på väg i rätt riktning. De har haft stora problem i många år, men nu har de en stabil förening som jobbar professionellt och blir lyssnade till, säger Emmanuel Jacobs.

    I Centraleuropa, fortsätter han, finns mestadels välfungerande fackförbund med reellt inflytande. Hur förbunden är organiserade kan däremot skilja sig åt. I Tyskland vill staten av historiska skäl att militären inte ska växa sig för stark.  

    –  Vår tyska medlemsorganisation representerar nästan alla militärer i landet, från soldater till generaler, och de har närmare 200 000 medlemmar. Men de är organiserade på ett lite annorlunda sätt, säger han.

    Enligt Emmanuel Jacobs återfinns de mest välfungerande förbunden i norra Europa.

    – Här finns den traditionella fackliga världen där militära fackförbund har samma rättigheter som förbund i andra branscher, säger han.

    Han konstaterar att Euromils medlemsorganisationer har mycket att lära av varandra, men att varje organisation måste hitta sitt eget system.

    – Det går inte att kopiera ett system i ett land till ett annat rakt av. Mycket handlar om olika kulturer och ert system i Sverige skulle exempelvis aldrig fungera i Italien, säger han.

    Fackförbundens varierande status i olika länder avspeglar sig också i den militära personalens villkor, enligt Emmanuel Jacobs. Ju starkare ställning facken har på arbetsmarknaden, desto bättre för personalen.

    – I exempelvis Ungern, där militär personal har fråntagits sina fackliga rättigheter, har det nyligen genomförts reformer som lett till försämrad rätt till ledighet under militär insats. Dessutom har rätten till övertidsersättning strukits och lönesystemet har blivit mer osäkert, säger han och fortsätter:

    – I Montenegro har avsaknaden av dialog och regelrätta förhandlingar mellan parterna lett till att lönerna inte håller takten med inflationen, lönetilläggen är låga och arbetsvillkoren dåliga. Våra tre medlemsorganisationer i Portugal saknar verklig förhandlingsrätt, och där ser vi stagnerade löner och ökad osäkerhet för personalen.  

    Emmanuel Jacobs

    Euromils ordförande Emmanuel Jacobs.

    Foto: Filip Erlind

    Motståndet mot att låta militär personal organisera sig fackligt handlar framför allt om två saker, enligt Emmanuel Jacobs. Det ena är rädslan att militären ska få för stor makt och därmed påverka styrningen av förbanden och den operativa förmågan på ett negativt sätt. Det andra handlar om att militärer inte alltid betraktas som arbetstagare i traditionell mening. I vissa länder ses de endast som individer som utför operationer på uppdrag av staten och därför inte har samma rättigheter som andra grupper på arbetsmarknaden.

    – Men inget av det här stämmer. Det finns ingenting som styrker att fri- och rättigheter för militär personal skulle äventyra militära operationer, säger Emmanuel Jacobs och fortsätter:

    – Militärer uppfyller också alla kriterier för att betraktas som arbetstagare; de har anställningskontrakt, de får betalt för sitt arbete och så vidare. Du kan alltså vara både soldat och arbetstagare på samma gång, men alla håller inte med om det. Det här är ett väldigt stort problem för oss och en diskussion som pågår i flera länder.

    Under ett anförande tidigare under dagen presenterade Emmanuel Jacobs de huvudfrågor som Euromil driver just nu. Det handlar om arbetstider och arbetsbelastning, psykisk och fysisk hälsa, icke-militära uppgifter, sociala rättigheter och veteranfrågor. Av dessa, säger han, har psykisk hälsa blivit en allt viktigare fråga.

    – Vi är ganska övertygade om att de problem med rekrytering som vi ser i många länder i alla fall delvis handlar om psykiskt välmående och brist på stöd kopplat till det. Myndigheter pratar ogärna om psykisk hälsa bland militärer eftersom de tycker att det ger en negativ bild av situationen, men det behöver förändras. Du är inte svag för att du mår dåligt.  

    Andra frågor Emmanuel Jacobs särskilt lyfter fram är arbetsbelastning och arbetstider.

    – Och de hänger delvis ihop med psykisk hälsa. Om du inte har tydliga arbetstider eller får tillräckligt med tid för återhämtning kommer du inte att må bra. Jag vet att det kan vara svårt, särskilt under militära operationer, men det handlar inte om att alla ska jobba åtta till fem. Däremot behöver du ha en arbetsbelastning som fungerar för både den enskilde militären och för dennes familj.  

    Mötet i Stockholm avslutades med en paneldebatt med fokus på rekrytering och kompetensförsörjning. Med på scenen fanns representanter från tre fackliga organisationer i Luxemburg, Spanien och Belgien som svarade på frågor om personalläget i sina respektive hemländer. Samtliga beskrev svårigheter med personalförsörjningen.  

    – Vi behöver öka antalet soldater från 25 000 till 40 000. Idag är ungefär 1 av 20 av alla 18-åriga män och kvinnor i Belgien intresserade av att jobba i Försvarsmakten, men för att få ihop matematiken skulle 1 av 10 behöva vara intresserade, sa Roger Housen från Belgien.

    Jeff Aloyse Schuh från Luxemburg, berättade att man där försöker lösa kompetensförsörjningen genom att anställa personal från andra länder. Men det har inte gett någon större effekt på vakansläget, sa han. 

    – Vi har gjort det möjligt för EU-medborgare från andra länder som bott minst tre år i Luxemburg att gå in i armén. Problemet är att vårt huvudspråk är luxemburgska och att få utanför Luxemburg talar det.

    Dels handlar det om kollektivistiska skäl och att vi vill stödja våra internationella kollegor. Dels vill vi bevaka att den svenska partsmodellen inte hämmas av EU-lagstiftning.

    Officersförbundet har varit medlem i Euromil sedan 2010 och stod som värd för mötet i Stockholm. Enligt Officersförbundets ordförande, Stefan Morin, finns det flera skäl till att förbundet är medlem i Euromil.

    – Dels handlar det om kollektivistiska skäl och att vi vill stödja våra internationella kollegor. Dels vill vi bevaka att den svenska partsmodellen inte hämmas av EU-lagstiftning. Dessutom har Euromil upparbetade samarbeten på europeisk nivå och fungerar som en dörr in i EU-parlamentet för oss, säger han.  

    Euromil

    Euromil i april 2026.

    Foto: Filip Erlind

    Fakta

    Euromil

    Euromil är en paraplyorganisation för militära fackliga förbund inom EU och bildades 1972. Idag består organisationen av 40 medlemsorganisationer i över 20 länder. Med sekretariat i Bryssel verkar Euromil för att utbyta information mellan medlemsorganisationerna och påverka i frågor som berör militär personal på politisk nivå inom EU. Officersförbundet är medlem i Euromil sedan 2010.

    Ur arkivet: