Senast publicerat
Senast publicerat:

Första Natoövningen för svenska styrkan i Lettland genomförd

Under Natoövningen Oak Resolve 25 testades krigsdugligheten hos över 2 000 soldater från 14 länder. Övningen hade till syfte att evaluera den multinationella brigaden MNB-LVA i Lettland och säkerställa operationell beredskap och förmåga. Reducerade 71:a bataljonen från Södra skånska regementet, P 7, övade som B-sida och fick beröm av övningsledaren överstelöjtnant Bob Barker från Kanada.

Maria Widehed
Natoövningen Oak Resolve 25 genomfördes den 21 till 28 februari i Lettland. 71:a bataljon från Södra skånska regementet, P 7, övade som B-sida.

Foto: Felix Sundbäck/Försvarsmakten

Nato har aktiverat artikel 5 och den multinationella brigaden har fått i uppgift att blockera och göra motanfall mot fienden, med ett övergripande mål att återställa suveräniteten för de baltiska staterna”.

Det var övningsscenariot för Natoövningen Oak Resolve 25 som genomfördes den 21 till 28 februari i Lettland. I scenariot hade det gått trettio dagar sedan en rysk invasion av de baltiska länderna. Under övningen evaluerades den multinationella styrkan för första gången sedan den expanderat till brigads storlek.

Liknande läsning:

Överstelöjtnant Bob Barker, övningsledare för Oak Resolve, åkte till övningsfältet vid Adazì tillsammans med över hundra kollegor från den kanadensiska arméns träningscenter, Canadian Manoeuvre Training Centre (CMTC), för att slutföra Natos utvärdering av brigadens krigsduglighet.

Värderingsmetoden som användes är Creval, Combat readiness evaluation. Samma metod användes i höstas för att evaluera det svenska bidraget under en bataljonsövning på Södra skånska regementet, P 7.

– Målet med Creval är att se till att styrkan är redo att ta sig an de uppgifter de kan åläggas. Oak Resolve validerade att Natos multinationella brigad Lettland är stridsberedd och interoperabel, säger Bob Barker på telefon från Kanada veckan efter att Oak Resolve 25 avslutats.

Evalueringen består av två delar. En del innebär en genomgång av standardprocedurerna, standard operating procedures (SOP), liksom dokument över fokusområden taktik, teknik och procedurer (TTP).

Utvärderingen handlar inte om att sätta ett kryss i en ruta, utan det vi verkligen tittar på är hur interoperabel styrkan är

– Det handlar om att se över hur man har tänkt utföra operationen. Det andra är en fältdel där vi ser om du kan applicera din planering, säger Bob Barker och fortsätter:

– Utvärderingen handlar inte om att sätta ett kryss i en ruta, utan det vi verkligen tittar på är hur interoperabel styrkan är. Hela poängen är att vi inte har ett kanadensiskt, ett italienskt och ett spanskt sätt att göra saker. Vi är en multinationell stridsgrupp och alla nationer använder samma metod. Det gör att vi är bättre på att integrera. När vi planerar och genomför operationer så är vi så interoperabla som vi bara kan vara.

Oak Resolve 25.

Den reducerade bataljonen från Södra skånska regementet, P 7, anlände till Lettland i mitten av januari och utgör Sveriges första bidrag till Natos multinationella brigad i landet.

Foto: Felix Sundbäck/Försvarsmakten.

Totalt stöttade över 200 personer från sju nationer under övningen.

– Återkopplingen vi fick från marken var att detta är en väldigt proffsig och bestämd styrka. Vi såg några riktigt fina exempel på interoperabilitet, som när polska stridsvagnar snabbt omgrupperade med spanskt infanteri för att framgångsrikt utmanövrera och blockera en fiendeattack, säger Bob Barker.

Vilka styrkor såg ni hos stridsgruppen?

– Graden av integration som redan finns på plats. Trots att många nationer deltog så var det en enda stridsgrupp som kunde slåss och planera sammanhållet. En annan styrka var deras förmåga att reagera på oväntad fiendeaktivitet och inte vara fixerade vid sin plan, utan kunna ta den och reagera.

Det var den svenska reducerade bataljonens första övning på plats i Lettland som del av den multinationella brigaden.

– Vi är onekligen en starkare allians med Sverige. Jag var extremt imponerad av svenskarnas professionalitet. Träningen och utrustningen de har är jag också avundsjuk på i vissa avseenden. I fält såg jag drivet och motivationen hos soldaterna, liksom anpassningen och flexibiliteten av ledarskapet. De kunde ta ett löst formulerat uppdrag och gå från planering till genomförande i en takt som imponerade, säger Bob Barker och tillägger med ett skratt:

– Jag måste också nämna detta, som erfaren soldat i fält: kaffet som svenskarna kunde göra på en sekund är en avgörande styrka.

Vi har inget att skämmas för avseende vår förmåga, tvärtom tycker jag att bataljonen presterat fantastiskt bra

Drygt 700 mil bort från CMTC i Kanada har det blivit kväll i ett kyligt Adazì när vi via Signal når bataljonschef överstelöjtnant Henrik Rosdahl.

– Jaså, vi fick beröm för vårt fältkaffe? Ja, man ska vara bra på många saker i det här jobbet, säger han för att sedan rikta in samtalet på allvar:

– Det här var en viktig övning. Vi har inget att skämmas för avseende vår förmåga, tvärtom tycker jag att bataljonen presterat fantastiskt bra. Det blir man jäkligt stolt över. Det är roligt att utomstående granskar oss neutralt och anser att vi är duktiga.

Oak Resolve 25.

Oak Resolve 25 var den svenska styrkans första övning på plats i Lettland som del av den multinationella brigaden.

Foto: Felix Sundbäck/Försvarsmakten.

Terrängen på övningsfältet vid Adazì är snarlik den på Revingehed, berättar Henrik Rosdahl.

– Övningsfältet funkar bra till våra behov, jag ser inga större begränsningar utifrån terrängen. Det finns också andra platser vi kan ta oss till med hjulburna fordon, däremot är de bandgående mer knutna till Adazì.

Det är hård beläggning på fältet. Oak Resolve 25 är den enda storövning som blir av på övningsfältet för den multinationella brigaden i år.

– De har ett annat system än vi är vana vid och nästan alla dagar i veckan är det någon som övar. Vi har jättebra möjligheter att öva pluton och kompani nästan när vi vill, att öva hela förbandet samtidigt är däremot inte lika enkelt, säger Henrik Rosdahl.

I maj övar delar av den multinationella brigaden tillsammans igen i Estland. Fram tills dess ägnar sig den reducerade bataljonen åt utbildning.

– Nu fokuserar vi på sjukvårdsutbildning och CBRN-utbildning. Vi kommer att skicka folk till Estland för att träna strid i bebyggelse. Vi har även en ledningsträningsövning där Markstridsskolan i Skövde, MSS, kommer hit och stöttar oss.

Henrik Rosdahl.

Överstelöjtnant Henrik Rosdahl är chef för 71:a bataljonen.

Foto: Felix Sundbäck/Försvarsmakten.

Under Oak Resolve 25 fick 71:a bataljonen öva som B-styrka.

– Det var nyttigt för bataljonen. Vi fick provtrycka oss mot en stark motståndare, samtidigt som vi fick tänka utanför boxen och använda vår egen taktik och stridsteknik. Det hjälper oss framåt som förband.

Några viktiga insikter från övningen?

– Den största lärdomen för min del kom från att det var första gången vi övade mot en stark fiende. Det är en stor mängd system och förband det handlar om, mycket var lärorikt kopplat till de förmågor de har med tekniska och långskjutande system.

Vad var mest utmanande?

– Det skulle nog vara att taktisera mot de här tekniska systemen. Rent övningstekniskt var det utmanande att vi inte hade simulatorer på båda sidor. Då får man bedriva övning på ett annat sätt, med betydligt fler stridsdomare som dömer utifrån det som händer.

Vad fokuserar ni på nu?

– Nu handlar det om att bli ytterligare integrerad i brigadens planering och i genomförandet. Att ha bättre grepp om funktionerna i brigaden så vi kan stötta och ta hjälp i större utsträckning, säger Henrik Rosdahl.

Fakta

Natos brigad i Lettland

Natos multinationella brigad i Lettland, MNB-LVA, leds av Kanada och består av 3 000 soldater. Reducerade 71:a bataljon från Södra skånska regementet är först på plats från Sverige. Styrkan kallas LNLV 25 – Land Nato Latvia 2025. Sverige och Danmark kommer växelvis att dela på ansvaret för att sätta upp en bataljon som tillsammans med 13 andra nationer blir del av brigaden.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Att bygga rymdförmåga handlar om att arbeta multidomänt med fokus på land, hav, luft och cybermiljö. Uppbyggnadstakten har skyndats på och präglas av den snabba teknikutvecklingens möjligheter och nya hot. Det säger Försvarsmaktens rymdchef flottiljamiral Anders Sundeman.

    Maria Widehed
    Anders Sundeman tillträdde som Försvarsmaktens nya rymdchef i september 2025.

    Foto: Försvarsmakten

    Du tillträdde som Försvarsmaktens rymdchef i september 2025 och X exploderade när det tillkännagavs att du blivit flygvapnets första amiral. En marin grad på en flygvapenbefattning, kan man göra så?

    – Ja, det är häftigt. Och i grunden är jag sjöofficer, så både att det heter rymdskepp och rymdamiral är ju egentligen väldigt passande.

    För Försvarsmaktens första rymdchef, Ella Carlsson, väcktes passionen för rymden när hon som barn såg Star Wars. Hur har det varit för dig?

    – Helt annorlunda. Min karriärväg inom Försvarsmakten har varit klassisk – från olika befattningar på ytstridsfartyg inom marinen till Högkvarteret där jag har arbetat med säkerhetspolitik, internationella frågor och Försvarsmaktens IT- organisation och ledningssystem. Mitt senaste jobb var som ställföreträdande ledningssystemchef i Försvarsmakten, så jag har jobbat mycket med IT och cyberområdet.

    – Jag har flera kollegor här på rymdavdelningen som är väldigt nischade och kan allt om olika science fiction-serier, men min relation till rymden var nog mer som för de flesta: jag har tyckt att det är något fascinerande och kittlande med rymdens oändlighet. Att ha det som jobb innebär däremot för mig ett konkret arbete för att skapa en förmåga som Försvarsmakten behöver.

    Tidigare var målet att ha egna operativa satelliter 2030, men vår närvaro i rymden ökar snabbare än vi trott skulle vara möjligt.

    Varför är rymddomänen viktig?

    – En del handlar om att rymddomänen är avgörande för en mängd samhällstjänster. När jag tog bilen upp här till jobbet i morse så knappade jag in min arbetsplats för att se vad som händer i trafiken. Navigering, som det handlar om i det här fallet, är en rymdtjänst.

    – I Försvarsmakten kan vi också använda rymden för att navigera och skicka stora mängder data. Men framför allt behöver vi en god lägesuppfattning och realtidsövervakning samt underrättelser i vårt operationsområde, och det området har blivit större inte minst i och med vårt Natomedlemskap. Försvarsmakten använder också rymdförmåga till långräckviddiga vapensystem för att förse dem med måldata, då är sensorer placerade i rymden en väldig tillgång. Våra vapensystem har allt längre räckvidd, precis som motståndarens har, så vi behöver se allt längre.

    Men rymddomänen handlar om mer än satelliter?

    – Ja, vi pratar ibland om ett rymdsegment, ett länksegment och ett marksegment. Satelliter är en del av rymdsegmentet. Vi behöver också stationer på marken och transmission däremellan. Alla delar är lika viktiga.

    Vad arbetar ni med på rymdavdelningen?

    – Vårt huvudfokus ligger på inköpet av egna spanings- och övervakningssatelliter som tidigarelagts. Exakta datum är inte klara än, men redan under året så kommer de första att sändas upp. Tidigare var målet att ha egna operativa satelliter 2030, men vår närvaro i rymden ökar snabbare än vi trott skulle vara möjligt. Med det kommer massor av frågor: hur ser en organisation som hanterar det här ut? Var är den placerad? Hur jobbar den här delen kopplat till alla andra delar i Försvarsmakten?

    Och så lägger ni mycket tid på att upprätthålla en gemensam rymdlägesbild. Varför då?

    – Att Försvarsmakten upprätthåller en gemensam rymdlägesbild är kritiskt av flera skäl. Både Försvarsmakten och samhället i stort är väldigt beroende av de satelliter som finns i omloppsbana, och om dessa satelliter skulle angripas skulle det kunna innebära stora konsekvenser. Utöver detta är en rymdlägesbild särskilt viktig nu när Försvarsmakten får egna satelliter i omloppsbana, då dessa kan utgöra mål för en motståndare både under en regelrätt konflikt och för hybridkrigföring. Tack vare rymdlägesbilden kan vi ha kontroll på allt som rör sig i närheten av både våra egna och våra allierades satelliter, men även ha kontroll på en motståndares satelliter. Det sistnämnda är något som även är viktigt för de andra domänerna och stridskrafterna att ta del av, då det till exempel kan röra sig om att de inte vill göra vissa saker ute i det öppna om de vet att en viss spaningssatellit passerar över dem just då.

    Hur ser hotbilden ut vad gäller kritisk rymdinfrastruktur? Vad krävs för att försvara den?

    – Det handlar både om cyberattacker, elektronisk krigföring som riktas mot länkar och signaler samt om rent fysisk påverkan. Det finns tydliga hot mot alla våra delar, och alla måste kunna försvaras. Hotet mot markstationer handlar om klassisk bekämpning i markdomänen, medan det i rymden är en annan dynamik. Vi försöker göra våra delar så robusta som möjligt, men en del av skyddet handlar också om kvantitet – att inte bara ha en utan ett antal. Där handlar mycket om att lägga ett rymdpussel tillsammans med våra allierade.

    – Det som färgar domänen generellt är den enormt snabba tekniska utvecklingen. Dels för att det kommer nya, mycket bättre, produkter hela tiden. Men också för att de blir billigare. Investering i egna rymdresurser har blivit möjligt på ett helt annat sätt och skapar en ny hotbild. Historiskt har rymdarenan bara varit något för stormakterna, så den här förskjutningen är väldigt tydlig.

    Men Sverige har idag inga satelliter för offensiv krigföring?

    – Nej, jag får frågor om det vi kanske kan kalla ”rymdkriget” och själva konflikten i rymddomänen. Det finns länder som redan idag har satelliter i omloppsbana med olika offensiva förmågor. Vi tittar på hur området utvecklas och vad som kan krävas, men det är inte en förmåga vi håller på att producera nu.

    Idag är vi ett femtontal som arbetar här, ett rimligt antagande är att vi kommer vara dubbelt så många inom ett antal år.

    För tre år sedan blev rymd en egen avdelning inom flygvapnet. Vilka kompetenser finns hos er idag?

    – Idag är vi ett femtontal som arbetar här, ett rimligt antagande är att vi kommer vara dubbelt så många inom ett antal år. Vi lägger rälsen samtidigt som vi kör framåt och på gott och ont har vi inget arv att förhålla oss till. Kompetensmässigt är det viktigt att vi har en blandning. Jag har dels anställda som har doktorerat i olika nischer av rymd, som inom rymdplasma, de har ofta civil rymdbakgrund. Jag har också några andra civila kompetenser, sedan har jag officerare och specialistofficerare. Jag behöver dem som är djupt kunniga inom rymden, men jag behöver också dem som kommer med kunskap om Försvarsmakten, likt mig själv. Jag kämpar fortfarande med att komma ihåg ordningsföljden på planeterna i vårt solsystem, å andra sidan kan jag dra nytta av mitt arbete med IT och cyber, där jag har med mig erfarenheter från att jobba inom områden med väldigt snabb utveckling

    Vilken roll spelar rymddomänen för områden som Arktis, Östersjön och Natos nordöstra flank?

    – Arktis illustrerar verkligen en av styrkorna med just rymdbaserade sensorer när det gäller spaning och övervakning. Det är ju väldigt svårt att övervaka för det är geografiskt väldigt stort, kallt och glesbefolkat. Men i rymden roterar de flesta spaningssatelliterna runt jorden i vad som brukar kallas polär bana – en bana via Nordpolen och Sydpolen – vilket betyder att det är jättegynnsamt att just nyttja rymdbaserade sensorer för att spana och övervaka ett område som Arktis. I en global kontext så är det ju också därför Sveriges positionering är viktig vad gäller placering av markstationer nära polerna.

    – Vi är en viktig del i Natos kollektiva förmåga vad gäller dessa områden. Rymddomänen är viktig för att ha full förmågebredd med allt från att kunna bedriva markoperationer, sjöoperationer och luftoperationer. Det är också så att på marken har vi våra grannländer, geografin är fast. Men i rymden är alla grannar med alla, där är allianser viktiga.

    Arbetet med att Försvarsmaktens rymdförmåga ska vara fullt etablerad snabbas på. Vad har vi att vänta framöver?

    – Rymd kommer att bli en naturlig del av all verksamhet, men vi kommer inte inom ett par år att se rymd som en egen försvarsgren. Däremot kommer de som jobbar med rymd att vara spridda på ett annat sätt och det kommer att finnas soldatpositioner i den här strukturen.

    – Den tekniska utvecklingen går väldigt fort. Med artificiell intelligens kan satelliten exempelvis bli så smart att den kan välja ut ett fåtal bilder när den kommunicerar med en markstation – här är datamängd och tid viktiga faktorer. Sverige har en innovativ industri och här är det verkligen viktigt att tillgodogöra sig utveckling som inte primärt hade identifierat sig som militär. Framför oss har vi också svensk möjlighet att sända upp raketer med satelliter, det står beskrivet i rymdstrategin och är ett område där Försvarsmakten är med till del. Det är SSC Space som driver arbetet och vi kravställer Försvarsmaktens behov.

    Berätta något som få vet om rymddomänen.

    – Rymden är oändlig, men när vi talar om den så är den ändå mycket närmare än man kanske tror. En av mina duktiga rymdexperter sa till mig en gång att om vi tänker att vi krymper jorden till en fotboll så befinner sig merparten av de satelliter som cirkulerar runt jorden bara en centimeter ifrån fotbollen.

     

    Fakta

    Tidigarelagd uppbyggnad av Försvarsmaktens rymdverksamhet

    Under 2026 kommer svenska satelliter att stärka Sveriges förmåga i rymddomänen. Den 12 januari meddelade regeringen att de satsar 1,3 miljarder kronor på utökad rymdförmåga. Satsningen omfattar bland annat anskaffning av flera satelliter för spaning och övervakning.

    Anskaffningen innebär att ytterligare 1,3 miljarder kronor tillförs den rymdmiljard som beslutades av regeringen 2024.

    Försvarsmakten hade tidigare som mål att ha egna operativa satelliter 2030. Men redan i år kommer nu alltså de första av ett tiotal svenska satelliter att levereras till myndigheten och leverans väntas pågå fram till 2028.

    Ur arkivet: