Senast publicerat
Senast publicerat:

Första Natoövningen för svenska styrkan i Lettland genomförd

Under Natoövningen Oak Resolve 25 testades krigsdugligheten hos över 2 000 soldater från 14 länder. Övningen hade till syfte att evaluera den multinationella brigaden MNB-LVA i Lettland och säkerställa operationell beredskap och förmåga. Reducerade 71:a bataljonen från Södra skånska regementet, P 7, övade som B-sida och fick beröm av övningsledaren överstelöjtnant Bob Barker från Kanada.

Maria Widehed
Natoövningen Oak Resolve 25 genomfördes den 21 till 28 februari i Lettland. 71:a bataljon från Södra skånska regementet, P 7, övade som B-sida.

Foto: Felix Sundbäck/Försvarsmakten

Nato har aktiverat artikel 5 och den multinationella brigaden har fått i uppgift att blockera och göra motanfall mot fienden, med ett övergripande mål att återställa suveräniteten för de baltiska staterna”.

Det var övningsscenariot för Natoövningen Oak Resolve 25 som genomfördes den 21 till 28 februari i Lettland. I scenariot hade det gått trettio dagar sedan en rysk invasion av de baltiska länderna. Under övningen evaluerades den multinationella styrkan för första gången sedan den expanderat till brigads storlek.

Överstelöjtnant Bob Barker, övningsledare för Oak Resolve, åkte till övningsfältet vid Adazì tillsammans med över hundra kollegor från den kanadensiska arméns träningscenter, Canadian Manoeuvre Training Centre (CMTC), för att slutföra Natos utvärdering av brigadens krigsduglighet.

Värderingsmetoden som användes är Creval, Combat readiness evaluation. Samma metod användes i höstas för att evaluera det svenska bidraget under en bataljonsövning på Södra skånska regementet, P 7.

– Målet med Creval är att se till att styrkan är redo att ta sig an de uppgifter de kan åläggas. Oak Resolve validerade att Natos multinationella brigad Lettland är stridsberedd och interoperabel, säger Bob Barker på telefon från Kanada veckan efter att Oak Resolve 25 avslutats.

Evalueringen består av två delar. En del innebär en genomgång av standardprocedurerna, standard operating procedures (SOP), liksom dokument över fokusområden taktik, teknik och procedurer (TTP).

Utvärderingen handlar inte om att sätta ett kryss i en ruta, utan det vi verkligen tittar på är hur interoperabel styrkan är

– Det handlar om att se över hur man har tänkt utföra operationen. Det andra är en fältdel där vi ser om du kan applicera din planering, säger Bob Barker och fortsätter:

Liknande läsning:

– Utvärderingen handlar inte om att sätta ett kryss i en ruta, utan det vi verkligen tittar på är hur interoperabel styrkan är. Hela poängen är att vi inte har ett kanadensiskt, ett italienskt och ett spanskt sätt att göra saker. Vi är en multinationell stridsgrupp och alla nationer använder samma metod. Det gör att vi är bättre på att integrera. När vi planerar och genomför operationer så är vi så interoperabla som vi bara kan vara.

Oak Resolve 25.

Den reducerade bataljonen från Södra skånska regementet, P 7, anlände till Lettland i mitten av januari och utgör Sveriges första bidrag till Natos multinationella brigad i landet.

Foto: Felix Sundbäck/Försvarsmakten.

Totalt stöttade över 200 personer från sju nationer under övningen.

– Återkopplingen vi fick från marken var att detta är en väldigt proffsig och bestämd styrka. Vi såg några riktigt fina exempel på interoperabilitet, som när polska stridsvagnar snabbt omgrupperade med spanskt infanteri för att framgångsrikt utmanövrera och blockera en fiendeattack, säger Bob Barker.

Vilka styrkor såg ni hos stridsgruppen?

– Graden av integration som redan finns på plats. Trots att många nationer deltog så var det en enda stridsgrupp som kunde slåss och planera sammanhållet. En annan styrka var deras förmåga att reagera på oväntad fiendeaktivitet och inte vara fixerade vid sin plan, utan kunna ta den och reagera.

Det var den svenska reducerade bataljonens första övning på plats i Lettland som del av den multinationella brigaden.

– Vi är onekligen en starkare allians med Sverige. Jag var extremt imponerad av svenskarnas professionalitet. Träningen och utrustningen de har är jag också avundsjuk på i vissa avseenden. I fält såg jag drivet och motivationen hos soldaterna, liksom anpassningen och flexibiliteten av ledarskapet. De kunde ta ett löst formulerat uppdrag och gå från planering till genomförande i en takt som imponerade, säger Bob Barker och tillägger med ett skratt:

– Jag måste också nämna detta, som erfaren soldat i fält: kaffet som svenskarna kunde göra på en sekund är en avgörande styrka.

Vi har inget att skämmas för avseende vår förmåga, tvärtom tycker jag att bataljonen presterat fantastiskt bra

Drygt 700 mil bort från CMTC i Kanada har det blivit kväll i ett kyligt Adazì när vi via Signal når bataljonschef överstelöjtnant Henrik Rosdahl.

– Jaså, vi fick beröm för vårt fältkaffe? Ja, man ska vara bra på många saker i det här jobbet, säger han för att sedan rikta in samtalet på allvar:

– Det här var en viktig övning. Vi har inget att skämmas för avseende vår förmåga, tvärtom tycker jag att bataljonen presterat fantastiskt bra. Det blir man jäkligt stolt över. Det är roligt att utomstående granskar oss neutralt och anser att vi är duktiga.

Oak Resolve 25.

Oak Resolve 25 var den svenska styrkans första övning på plats i Lettland som del av den multinationella brigaden.

Foto: Felix Sundbäck/Försvarsmakten.

Terrängen på övningsfältet vid Adazì är snarlik den på Revingehed, berättar Henrik Rosdahl.

– Övningsfältet funkar bra till våra behov, jag ser inga större begränsningar utifrån terrängen. Det finns också andra platser vi kan ta oss till med hjulburna fordon, däremot är de bandgående mer knutna till Adazì.

Det är hård beläggning på fältet. Oak Resolve 25 är den enda storövning som blir av på övningsfältet för den multinationella brigaden i år.

– De har ett annat system än vi är vana vid och nästan alla dagar i veckan är det någon som övar. Vi har jättebra möjligheter att öva pluton och kompani nästan när vi vill, att öva hela förbandet samtidigt är däremot inte lika enkelt, säger Henrik Rosdahl.

I maj övar delar av den multinationella brigaden tillsammans igen i Estland. Fram tills dess ägnar sig den reducerade bataljonen åt utbildning.

– Nu fokuserar vi på sjukvårdsutbildning och CBRN-utbildning. Vi kommer att skicka folk till Estland för att träna strid i bebyggelse. Vi har även en ledningsträningsövning där Markstridsskolan i Skövde, MSS, kommer hit och stöttar oss.

Henrik Rosdahl.

Överstelöjtnant Henrik Rosdahl är chef för 71:a bataljonen.

Foto: Felix Sundbäck/Försvarsmakten.

Under Oak Resolve 25 fick 71:a bataljonen öva som B-styrka.

– Det var nyttigt för bataljonen. Vi fick provtrycka oss mot en stark motståndare, samtidigt som vi fick tänka utanför boxen och använda vår egen taktik och stridsteknik. Det hjälper oss framåt som förband.

Några viktiga insikter från övningen?

– Den största lärdomen för min del kom från att det var första gången vi övade mot en stark fiende. Det är en stor mängd system och förband det handlar om, mycket var lärorikt kopplat till de förmågor de har med tekniska och långskjutande system.

Vad var mest utmanande?

– Det skulle nog vara att taktisera mot de här tekniska systemen. Rent övningstekniskt var det utmanande att vi inte hade simulatorer på båda sidor. Då får man bedriva övning på ett annat sätt, med betydligt fler stridsdomare som dömer utifrån det som händer.

Vad fokuserar ni på nu?

– Nu handlar det om att bli ytterligare integrerad i brigadens planering och i genomförandet. Att ha bättre grepp om funktionerna i brigaden så vi kan stötta och ta hjälp i större utsträckning, säger Henrik Rosdahl.

Fakta

Natos brigad i Lettland

Natos multinationella brigad i Lettland, MNB-LVA, leds av Kanada och består av 3 000 soldater. Reducerade 71:a bataljon från Södra skånska regementet är först på plats från Sverige. Styrkan kallas LNLV 25 – Land Nato Latvia 2025. Sverige och Danmark kommer växelvis att dela på ansvaret för att sätta upp en bataljon som tillsammans med 13 andra nationer blir del av brigaden.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Brister i personlig utrustning åtgärdas nu genom tillfälliga lösningar, medan arbetet med att hitta långsiktigt hållbara metoder fortgår. Samtidigt har kvalitetsproblem med nya uniformssystemet markstridsuniform 24 uppdagats och försök pågår med måttagning med hjälp av 3D-skanning. Det uppger företrädare för Försvarsmaktens logistik i en intervju med Officerstidningen.

Linda Sundgren
Under 2025 inleddes utrullningen av det nya nordiska uniformssystemet till förbanden. Markstridsuniform 24 är ett komplett koncept, från underkläder till skaljacka.

Foto: FMV

På bara några år har antalet värnpliktiga som påbörjar grundutbildningen ökat kraftigt, från 5 000 år 2020 till 8 000 i år. De växande värnpliktskullarna tillsammans med fler anställda, fler hemvärnssoldater, fler reservofficerare och mer frivilligpersonal ökar trycket på Försvarsmaktens logistik, FM log, som har till uppgift att tillgodose behovet av personlig utrustning i organisationen.

– Antalet pårustningar har mer än dubblerats de senaste fem åren och det sker ungefär 25 000 pårustningar inom myndigheten varje år. Vi svarar för cirka 15 000 artiklar och ska kunna utrusta personalen med rätt storlekar i alla klimat. Det är en ganska komplex uppgift, säger överstelöjtnant Ola Hansson, enhetschef för TVK log (Teknik- och vidmakthållandekontor logistik) vid FM log.  

Som personlig utrustning räknas den utrustning som soldaten bär på kroppen, förutom eldhandvapen och kommunikationssystem. Vid inrycken 2023 rådde akut brist på flera persedlar som kängor, termosar och regnkläder, och officerare ombads lämna in sina ryggsäckar för att förbanden skulle klara av att utrusta de värnpliktiga. Enligt kommendörkapten Per Wendel, sektionschef för stödenhetens materielsektion vid FM log, är de problemen till stora delar lösta.

– Vi har köpt in regnkläder och termosar till förbannelse, höll jag på att säga, och vår uppfattning är att det kommer att finnas fullständig personlig utrustning till alla som rycker in i år. Men det finns fortfarande brister, framför allt på vissa storlekar, och då får vi använda substitut istället eller omfördela utrustning mellan förbanden. Målsättningen är att alla ska vara utrustade inom en vecka efter intryck, säger han.  

Ett exempel på utrustning som ännu inte finns i tillräcklig mängd är marschkänga 90 med stålhätta. Framför allt handlar det om brist på de minsta och de största storlekarna.

– Det är ytterlighetsmåtten på storlekskurvan som vi beställer från som är utmaningen. Vi har allt från storlek 32 till storlek 52. Vi har också fler kvinnor i försvaret idag och de tenderar att ha smalare hälar än män så vi har fler faktorer att ta hänsyn till när det kommer till storlekar, säger Per Wendel.  

Ibland kan bristen på utrustning lösas genom omfördelning mellan förbanden, berättar Ola Hansson. Exempelvis kan kroppsskydd skickas mellan förråden för att alla ska kunna få utrustning som passar.

– Nu har vi ett antal kroppsskydd i olika modeller där en del är anpassade för kvinnor och en del för andra kategorier. Tar någon fel kroppsskydd kommer det uppstå en brist och därför är det viktigt att alla tar rätt typ av skydd i rätt storlek, säger Ola Hansson och fortsätter:

– Vi kommer att göra veckovisa uppföljningar under hela sommaren på de förband som har inryck, för att säkerställa att de värnpliktiga får avsedd utrustning.

Vi har gett ett mandat till varje organisationschef som ansvarar för sin logistikenhet att anskaffa det som saknas.

Redan nu vet man att det råder brist på vinterutrustning, som exempelvis kängor. Därför kommer man vänta med tilldelning av vinterutrustning till längre fram i höst.

– Ambitionen är att det ska finnas tillräckligt med vinterkängor i vinter, och vi håller på att anskaffa för fullt just nu. Kvarstår brister kommer det att lösas med substitut, säger Ola Hansson.

Ersättning via substitut handlar om att förbanden själva tillåts köpa in personlig utrustning om den inte finns i tillräcklig mängd i organisationen.

– Vi har gett ett mandat till varje organisationschef som ansvarar för sin logistikenhet att anskaffa det som saknas. Mandatet ligger på upp till 700 000 kronor per organisationsenhet. Men man kan inte gå till vilken butik som helst och handla, utan måste vända sig till någon av dem som vi tecknat ramavtal med, säger överste Fredrik Gustafsson, tjänsteförättande chef för FM log.

250123-msu24-low-res-39

Stridsjackan är tillverkad av flamskyddat tyg. Huvan är löstagbar och har flera justeringar så att hjälmen ska få plats under. Löstagbara armbågsskydd. Jackan har ventilationsfickor samt ficka bak för till exempel mössa.

Foto: FMV

Problemen med att tillhandahålla utrustning i rätt storlekar till alla soldater beror på flera saker, enligt ansvariga chefer vid FM log. Bland annat är variationen av storlekar svår att förutse.

– På 90-talet gjorde hälften av befolkningen värnplikten, det vill säga alla män. Då fanns det en normalfördelningskurva utifrån längd och vikt som byggde på mönstringsdata, och vi hade en ganska god bild av hur det såg ut, säger Per Wendel och fortsätter:

– Idag är det 8 000 av 100 000 ungdomar som gör värnplikten. Vissa är kvinnor, vissa är män och många är vältränade. Det gör att kurvan idag är betydligt svårare att förutse. Att vi inte köper in jättemycket mer utrustning beror på att det finns en ekonomisk aspekt också, men grunden är naturligtvis att vi ska ha utrustning till alla soldater.

Det gäller att alla ute på förråden registrerar rätt data i Prio så fort man lämnat ut något.

Problemen med storlekar beror också på hanteringen av utrustning i Försvarsmaktens it-stödsystem Prio. I Prio samlas alla uppgifter om tillgång till persedlar och kroppsmått på dem som rycker in, men det är inte alltid som informationen i systemet överensstämmer med verkligheten. Det kan handla om att fel mätdata har matats in eller att det som lämnas ut inte registrerats korrekt.

– Det gäller att alla ute på förråden registrerar rätt data i Prio så fort man lämnat ut något. Annars blir det fel i lagersaldot och det är den data som man utgår från centralt. Vi har haft en ganska häftig personalrekrytering de senaste åren och kompetensuppbyggnad tar tid, men vi håller på att lösa det genom utbildning, säger Ola Hansson.

För att få leveranser av utrustning i tid krävs framförhållning. Om avtal redan finns kan Försvarsmakten göra inköp på egen hand, något som enligt Fredrik Gustafsson ofta tar mellan tre och tolv månader från beställning till leverans. Ny materiel köps in via Försvarets materielverk, FMV, och är en betydligt mer omfattande process.  

Chefer vid FM log om personlig utrustning juni 2026

Överstelöjtnant Ola Hansson, enhetschef för teknik- och vidmakthållandekontor logistik vid FM log, överste Fredrik Gustafsson, tjänsteförättande chef för FM log och kommendörkapten Per Wendel, sektionschef för stödenhetens materielsektion vid FM log.

Foto: Filip Erlind

Under 2025 inleddes utrullningen av det nya nordiska uniformssystemet till förband. Markstridsuniform 24, MSU 24, är ett komplett koncept, från underkläder till skaljacka, som även finns i öken- och djungelkamouflage. Men införandet har inte gått som planerat och utrullningen har pausats upprepade gånger efter att man uppdagat problem med storlekarna.

Det har varit brist på uniformer i större storlekar medan det funnits ett överskott av uniformer i extra small och small. När anställda på FMV åkte ut till förbanden och kontrollmätte personalen konstaterade de bland annat att den registrerade benlängden hade blivit fel i 30 procent av fallen. Problemen berodde på att personalen hade tagit mått på sig själva och därmed fått fram fel siffror.  

– För det gamla uniformssystemet, fältuniform 90, räckte det med vikt och längd, men med det nya uniformssystemet krävs minst fem mätpunkter med hals, bål och så vidare. Totalt är det 19 mätpunkter på hela systemet, inklusive huvudomkrets och fotstorlek, säger Fredrik Gustafsson.

I höstas meddelade Försvarsmakten att mätproblemet skulle lösas genom att textilingenjörer vid FMV stöttade förbanden med måttagning och utbildning. Enligt Fredrik Gustafsson har förrådspersonalen utbildats i hur måttagning ska genomföras och mäter de som ska rustas. Men det behövs fler insatser för att lösa problemen fullt ut.

– Nu genomförs en analys av vad som krävs för att det ska bli rätt. Egenmätningar fungerar inte, det vet vi. Vi utreder också vissa artiklar i MSU 24 för att ta reda på om måttabellerna som är inlagda i Prio stämmer, säger Per Wendel.

När det gäller själva mätningarna undersöks möjligheten att använda tekniska hjälpmedel.

– Vi håller på att göra prov och försök med 3D-kropsskanning på två orter, Karlsborg och Enköping. Med 3D-skanner tar mätningen bara någon sekund och efterarbetet några minuter. Men vi måste säkerställa att mätningarna är tillförlitliga innan metoden börjar användas, säger Per Wendel.

Vi har identifierat kvalitetsproblem eller funktioner i uniformen som vi skulle vilja förändra.

Samtidigt kommer rapporter om kvalitetsbrister i MSU 24 från såväl Norge som Danmark och Finland, något som försvarsdebattören Taktisk har uppmärksammat. Det handlar om tyg som bleknar och går sönder fort och plagg som är för täta. Även i Sverige har brister uppdagats bland dem som börjat använda uniformen.

– Vi har identifierat kvalitetsproblem eller funktioner i uniformen som vi skulle vilja förändra. Bland annat är snödräkten för tät. När det gäller byxorna är öppningen nere vid benen för liten. Förstärkningsplattan på knäna är i någon form av plastmaterial och den vill vi byta ut mot tyg eftersom vissa upplever att den skaver och jackan behöver ha en annan placering av öppningar för ventilation, säger Per Wendel.

Att det uppstått problem trots att uniformssystemet testades innan tillverkningen startade, tror Per Wendel beror på att projektet drivits av flera länder tillsammans.

– Det har hela tiden varit en jämkning av krav. Vi kanske har velat ställa vissa krav som övriga länder inte hållit med om och då har det blivit en jämkning. Men delar av systemet fungerar väldigt bra, som underkläder och lager två. Det är riktigt bra grejer, säger han och fortsätter:

– Vi vidarebefordrar informationen om våra erfarenheter av uniformssystemet till FMV för att försöka få till förändringar, men det är svårt när det ska vara en gemensam design än så länge.

Leverantören av MSU 24 är det norska företaget Oskar Pedersen A/S, och plaggen tillverkas på olika platser i Europa. Till exempel tillverkas underkläder av Aclima i Norge och Estland, mellanlager av Woolpower i Sverige och ytterplagg av Siamidis i Grekland och Albanien. Utvecklingen av MSU 24 startade inom det nordiska försvarssamarbetet Nordefco 2016. Till 2032 ska det nya uniformssystemet vara infört i Försvarsmakten.

– Under tiden fortsätter vi att köpa in fältuniform 90, tills vi har en stabil försörjning av det nya systemet och vi har jobbat bort barnsjukdomarna. Men hela Försvarsmakten kommer aldrig att få MSU 24, som exempelvis delar av marinen, säger Per Wendel.

Ur arkivet: