Senast publicerat
Senast publicerat:

Första Natoövningen för svenska styrkan i Lettland genomförd

Under Natoövningen Oak Resolve 25 testades krigsdugligheten hos över 2 000 soldater från 14 länder. Övningen hade till syfte att evaluera den multinationella brigaden MNB-LVA i Lettland och säkerställa operationell beredskap och förmåga. Reducerade 71:a bataljonen från Södra skånska regementet, P 7, övade som B-sida och fick beröm av övningsledaren överstelöjtnant Bob Barker från Kanada.

Maria Widehed
Natoövningen Oak Resolve 25 genomfördes den 21 till 28 februari i Lettland. 71:a bataljon från Södra skånska regementet, P 7, övade som B-sida.

Foto: Felix Sundbäck/Försvarsmakten

Nato har aktiverat artikel 5 och den multinationella brigaden har fått i uppgift att blockera och göra motanfall mot fienden, med ett övergripande mål att återställa suveräniteten för de baltiska staterna”.

Det var övningsscenariot för Natoövningen Oak Resolve 25 som genomfördes den 21 till 28 februari i Lettland. I scenariot hade det gått trettio dagar sedan en rysk invasion av de baltiska länderna. Under övningen evaluerades den multinationella styrkan för första gången sedan den expanderat till brigads storlek.

Överstelöjtnant Bob Barker, övningsledare för Oak Resolve, åkte till övningsfältet vid Adazì tillsammans med över hundra kollegor från den kanadensiska arméns träningscenter, Canadian Manoeuvre Training Centre (CMTC), för att slutföra Natos utvärdering av brigadens krigsduglighet.

Värderingsmetoden som användes är Creval, Combat readiness evaluation. Samma metod användes i höstas för att evaluera det svenska bidraget under en bataljonsövning på Södra skånska regementet, P 7.

– Målet med Creval är att se till att styrkan är redo att ta sig an de uppgifter de kan åläggas. Oak Resolve validerade att Natos multinationella brigad Lettland är stridsberedd och interoperabel, säger Bob Barker på telefon från Kanada veckan efter att Oak Resolve 25 avslutats.

Evalueringen består av två delar. En del innebär en genomgång av standardprocedurerna, standard operating procedures (SOP), liksom dokument över fokusområden taktik, teknik och procedurer (TTP).

Utvärderingen handlar inte om att sätta ett kryss i en ruta, utan det vi verkligen tittar på är hur interoperabel styrkan är

– Det handlar om att se över hur man har tänkt utföra operationen. Det andra är en fältdel där vi ser om du kan applicera din planering, säger Bob Barker och fortsätter:

Liknande läsning:

– Utvärderingen handlar inte om att sätta ett kryss i en ruta, utan det vi verkligen tittar på är hur interoperabel styrkan är. Hela poängen är att vi inte har ett kanadensiskt, ett italienskt och ett spanskt sätt att göra saker. Vi är en multinationell stridsgrupp och alla nationer använder samma metod. Det gör att vi är bättre på att integrera. När vi planerar och genomför operationer så är vi så interoperabla som vi bara kan vara.

Oak Resolve 25.

Den reducerade bataljonen från Södra skånska regementet, P 7, anlände till Lettland i mitten av januari och utgör Sveriges första bidrag till Natos multinationella brigad i landet.

Foto: Felix Sundbäck/Försvarsmakten.

Totalt stöttade över 200 personer från sju nationer under övningen.

– Återkopplingen vi fick från marken var att detta är en väldigt proffsig och bestämd styrka. Vi såg några riktigt fina exempel på interoperabilitet, som när polska stridsvagnar snabbt omgrupperade med spanskt infanteri för att framgångsrikt utmanövrera och blockera en fiendeattack, säger Bob Barker.

Vilka styrkor såg ni hos stridsgruppen?

– Graden av integration som redan finns på plats. Trots att många nationer deltog så var det en enda stridsgrupp som kunde slåss och planera sammanhållet. En annan styrka var deras förmåga att reagera på oväntad fiendeaktivitet och inte vara fixerade vid sin plan, utan kunna ta den och reagera.

Det var den svenska reducerade bataljonens första övning på plats i Lettland som del av den multinationella brigaden.

– Vi är onekligen en starkare allians med Sverige. Jag var extremt imponerad av svenskarnas professionalitet. Träningen och utrustningen de har är jag också avundsjuk på i vissa avseenden. I fält såg jag drivet och motivationen hos soldaterna, liksom anpassningen och flexibiliteten av ledarskapet. De kunde ta ett löst formulerat uppdrag och gå från planering till genomförande i en takt som imponerade, säger Bob Barker och tillägger med ett skratt:

– Jag måste också nämna detta, som erfaren soldat i fält: kaffet som svenskarna kunde göra på en sekund är en avgörande styrka.

Vi har inget att skämmas för avseende vår förmåga, tvärtom tycker jag att bataljonen presterat fantastiskt bra

Drygt 700 mil bort från CMTC i Kanada har det blivit kväll i ett kyligt Adazì när vi via Signal når bataljonschef överstelöjtnant Henrik Rosdahl.

– Jaså, vi fick beröm för vårt fältkaffe? Ja, man ska vara bra på många saker i det här jobbet, säger han för att sedan rikta in samtalet på allvar:

– Det här var en viktig övning. Vi har inget att skämmas för avseende vår förmåga, tvärtom tycker jag att bataljonen presterat fantastiskt bra. Det blir man jäkligt stolt över. Det är roligt att utomstående granskar oss neutralt och anser att vi är duktiga.

Oak Resolve 25.

Oak Resolve 25 var den svenska styrkans första övning på plats i Lettland som del av den multinationella brigaden.

Foto: Felix Sundbäck/Försvarsmakten.

Terrängen på övningsfältet vid Adazì är snarlik den på Revingehed, berättar Henrik Rosdahl.

– Övningsfältet funkar bra till våra behov, jag ser inga större begränsningar utifrån terrängen. Det finns också andra platser vi kan ta oss till med hjulburna fordon, däremot är de bandgående mer knutna till Adazì.

Det är hård beläggning på fältet. Oak Resolve 25 är den enda storövning som blir av på övningsfältet för den multinationella brigaden i år.

– De har ett annat system än vi är vana vid och nästan alla dagar i veckan är det någon som övar. Vi har jättebra möjligheter att öva pluton och kompani nästan när vi vill, att öva hela förbandet samtidigt är däremot inte lika enkelt, säger Henrik Rosdahl.

I maj övar delar av den multinationella brigaden tillsammans igen i Estland. Fram tills dess ägnar sig den reducerade bataljonen åt utbildning.

– Nu fokuserar vi på sjukvårdsutbildning och CBRN-utbildning. Vi kommer att skicka folk till Estland för att träna strid i bebyggelse. Vi har även en ledningsträningsövning där Markstridsskolan i Skövde, MSS, kommer hit och stöttar oss.

Henrik Rosdahl.

Överstelöjtnant Henrik Rosdahl är chef för 71:a bataljonen.

Foto: Felix Sundbäck/Försvarsmakten.

Under Oak Resolve 25 fick 71:a bataljonen öva som B-styrka.

– Det var nyttigt för bataljonen. Vi fick provtrycka oss mot en stark motståndare, samtidigt som vi fick tänka utanför boxen och använda vår egen taktik och stridsteknik. Det hjälper oss framåt som förband.

Några viktiga insikter från övningen?

– Den största lärdomen för min del kom från att det var första gången vi övade mot en stark fiende. Det är en stor mängd system och förband det handlar om, mycket var lärorikt kopplat till de förmågor de har med tekniska och långskjutande system.

Vad var mest utmanande?

– Det skulle nog vara att taktisera mot de här tekniska systemen. Rent övningstekniskt var det utmanande att vi inte hade simulatorer på båda sidor. Då får man bedriva övning på ett annat sätt, med betydligt fler stridsdomare som dömer utifrån det som händer.

Vad fokuserar ni på nu?

– Nu handlar det om att bli ytterligare integrerad i brigadens planering och i genomförandet. Att ha bättre grepp om funktionerna i brigaden så vi kan stötta och ta hjälp i större utsträckning, säger Henrik Rosdahl.

Fakta

Natos brigad i Lettland

Natos multinationella brigad i Lettland, MNB-LVA, leds av Kanada och består av 3 000 soldater. Reducerade 71:a bataljon från Södra skånska regementet är först på plats från Sverige. Styrkan kallas LNLV 25 – Land Nato Latvia 2025. Sverige och Danmark kommer växelvis att dela på ansvaret för att sätta upp en bataljon som tillsammans med 13 andra nationer blir del av brigaden.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    "Det är bra att vi är överens om att personminor är ett hemskt vapen som har lett till tragiska följder. Däremot verkar vi dra olika slutsatser av det", skriver Ulrika Modéer, generalsekreterare Svenska Röda Korset i en replik.

    Josefine Owetz

    Foto: Natacha Pisarenko/AP/TT

    Patrik Oksanen, Karlis Neretnieks och Stefan Forss svarade den 14 september på min replik om Ottawakonventionen. Det är bra att vi är överens om att personminor är ett hemskt vapen som har lett till tragiska följder. Däremot verkar vi dra olika slutsatser av det.

    Debattörerna menar att den typ av personminor som kan bli aktuella för Sverige är moderna och konstruerade för att förstöras efter en viss tid, och alltså bli ofarliga för civila. Men frågan är hur moderna de är. Inte ens Finlands regerings proposition om utträde ur Ottawakonventionen hävdade att effekterna av vapnen hade förändrats, utan konstaterade att deras ”militära betydelse och principerna för användning av dem som en del av försvarssystemet är i dag i stort sett desamma som före anslutningen till Ottawakonventionen”.

    När Ottawakonventionen förhandlades fram definierades personminor medvetet på ett sådant sätt att även så kallade ”smarta minor” skulle träffas av förbudet, eftersom inte heller de kan skilja på soldater och civila.

    Även om frågan om att lämna konventionen har lyfts i andra länder så har man inte valt att gå vidare med idéer om utträde. Så sent som i januari bekräftade tyska regeringen sin position genom att offentligt tydliggöra sitt fortsatta stöd till Ottawakonventionen. På liknande sätt har Storbritanniens regering uttryckt offentligt att samarbete med stater som valt att lämna konventionen bedöms vara fullt möjligt, samtidigt som man bekräftade sitt fortsatta stöd till Ottawakonventionen.

    Vid mitt senaste besök i Ukraina mötte jag kollegor i Ukrainska Röda Korset som just nu arbetar med att lära förskolebarn känna igen personminor

    Röda Korsets uppdrag sedan över 160 år tillbaka är att förhindra och lindra lidande i väpnad konflikt. Vår världsomspännande rörelse kämpar dagligen med de svåra humanitära konsekvenserna av personminor. Vid mitt senaste besök i Ukraina i februari mötte jag kollegor i Ukrainska Röda Korset som just nu arbetar med att lära förskolebarn känna igen personminor och andra explosiva rester från krig, för att skydda deras liv. Att arbeta för att begränsa personminornas spridning är ett moraliskt ställningstagande om något.

    Debattörerna Oksanen, Neretnieks och Forss glider i sin argumentation. I deras första text pekade de på juridiska problem för svensk personal inom Natosamarbetet i Finland. När jag visade att det går att lösa med exempelvis förändringar i svensk lagstiftning, som man har gjort i andra länder, byter de fokus. Nu verkar det som att det enda som kan förhindra att civila utsätts för hemskheter, är att Sverige skulle lämna Ottawakonventionen, och därmed bidra till att underminera internationell humanitär rätt. Om målet är att skydda civila i väpnad konflikt måste man fråga sig om det inte finns bättre alternativ.

    Ulrika Modéer, generalsekreterare Svenska Röda korset

    Ur arkivet: